utopi och verklighet

integrDet där med att sikta högt, till och med på det omöjliga, är kanske bra. Men jag reagerar ändå på att waldorfskolors företrädare skriver om waldorfpedagogiken som om utopin vore verklighet här och nu. Se twitter-citaten till vänster. De är bara ett exempel, inte mer betydelsefulla än några andra. Jag kunde valt och vrakat. Kanske är det så man måste uttrycka sig. Men jag har ett problem med det: och det är att det ger ett felaktigt intryck av hur det faktiskt är. Det är ett fint ideal, det som uttrycks. Men när waldorfskolorna i verkligheten står på en nivå där detta inte är i närheten av att förverkligas? När de har svårt att få lärare som ens kan och helst har utbildning i det ämne de huvudsakligen ska undervisa i, och än mindre har kunskaper i andra ämnen?

Visst, twitter är bara twitter. Och en hel bok som presenterar idealbilden av waldorf som vore den ett faktum är bara en bok… Och så vidare. Det är en sak att sträva mot det svåruppnåeliga. Men som det ruggtroll jag är kan jag inte, i alla fall någon gång då och då, låta bli att säga att när man beskriver hur waldorfskolan är, är det missvisande att beskriva det svåruppnåeliga idealet (som dessutom i vissa fall mer är föremål för en personlig strävan än gemensamma mål, eftersom de på grund av felande utbildning och inkompetens inte kan vara det senare, ursäkta min pessimism).