2015.10.20

Förknippandet av Saltå Kvarn, genom dess ägare Vidarstiftelsen, med vaccinationsmotstånd har förmodligen mer att göra med ett partiellt missförstånd än med halmgubbar. Det är inte alls ovanligt att människor tror att Vidarstiftelsen är den juridiska person som står bakom och driver det antroposofiska sjukhuset Vidarkliniken. Säkerligen har förväxligen mycket med namnlikheten att göra. Det är inte helt självklart för utomstående att Vidar är ett namn som återkommer i antroposofiska sammanhang, och att det inte med självklarhet antyder ett organisatoriskt band.

Vidarklinikens del — eller skuld, om man föredrar det — i motståndet mot vaccin kan vi här och nu lämna därhän. Efter att ha beaktat fakta– antroposofins syn på vacciner, antroposofiska läkares uttalanden, Vidarklinikens berömda mässlingsråd, de låga vaccinationsgraderna i antroposofiska miljöer, sjukdomsutbrotten, et c — är det långt ifrån orimligt att dra vissa slutsatser.

Men nu är ju inte Vidarkliniken tillhörig Vidarstiftelsen, som äger Saltå Kvarn. Så varför ska Saltå Kvarn så (i egen mening) oförskyllt drabbas av sin anknytning till något av det här?

Bortsett från det att en del människor helt enkelt har missat att Vidarstiftelsen inte är lika med Vidarkliniken, är det likväl en fråga om att ge sitt stöd till den antroposofiska rörelsen — potentiellt inklusive alla dess säregenheter och avarter — när man handlar Saltå Kvarns produkter. Vidarstiftelsen må inte vara ansvarig för Vidarkliniken, men den existerar i syfte att främja antroposofiska verksamheter och projekt, även inom den antroposofiska läkekonsten. I den mån Saltå Kvarn har framgångar (jag har förstått att det är lite si och så med det), kommer dessa framgångar den antroposofiska rörelsen till del. Det är ju nämligen Vidarstiftelsens mål och mening.

Jag vet av erfarenhet att det är så gott som obegripligt för många antroposofer att utomstående kan känna en ovilja mot att vara delaktiga i att bidra till dessa saker.

Men det är nu en gång för alla så, och det är ett faktum som också Saltå Kvarn måste förhålla sig till. Det gäller, på grund av ägarskapsförhållandena, även om man har valt en ny affärsstrategi som inneburit att man i stort sett tagit avsked av biodynamiken, den antroposofiska odlingsmetoden.

Själv har jag inte mer några starka åsikter. Det finns rimliga argument att vara skeptisk mot Saltå Kvarn. Det finns rimliga anledningar till det, också om man vore antroposof. Det är ett mysterium att den antroposofiska misstron med Saltå Kvarns utveckling inte är större. Men det finns förstås ännu starkare skäl att vara negativ om ens inställning är den vetenskapligt inriktade skeptikerns eller om ens livssyn eller världsåskådning är inkompatibel med den antroposofiska. Man kan förstås också känna att det gör en detsamma vad man handlar och vad man bidrar till i förlängningen.

Jag kan nog, och inte utan viss förtjusning, fördra biodynamiken; jag har svårare med den antroposofiska arrogansen och förljugenheten, där den stundtals visar sig.