2016.03.16

Jag har inget mer att säga, inget mer att tillägga; det är så här det är, och jag har inte tvivlat på att man också från antroposofiskt håll kan komma till den här slutsatsen, men jag kunde ju aldrig veta om någon skulle säga det rakt ut i radio eller så.

Peter Ericsson är chef på Solberga By internat i Järna, en grundsärskola för barn och unga. Som medlem i den antroposofiska branschorganisationen Värna har han länge kämpat för att få bort metoden.

– Risken är att det är den som sitter bredvid som svarar. Och det är ett övergrepp.

Nyhetsinslaget handlar också om Värnas omvändelse i frågan om faciliterad kommunikation, och den kan man kanske fundera lite över. Det är påpassligt att Värna tycker att metoden är Värnas sak först när den faktiskt har dragit antroposofiska verksamheter i smutsen. Potentialen för det var uppenbar redan innan.

Men jag vill egentligen inte alls skriva ett nytt inlägg med ännu fler åsikter eller återvunna åsikter från förr. Jag är bara glad att få läsa och höra att det finns människor inom antroposofin som har försökt att agera. Att kanske inte alla tyckte om spektaklet som är faciliterad kommunikation, har jag nog kunnat gissa, men att också agera kräver lite större djärvhet. Om jag inte vore en feg jävel skulle jag uttala min uppskattning direkt till den det berör.

Jag tänker mig att det här är det sista jag kommer att skriva om faciliterad kommunikation, och det känns fint att kunna sluta med något som är bra. (I stället för med den här artikeln, från en antroposofisk verksamhet där fc används. Bara som en parentes.) Faciliterad kommunikation har ju inte, och har aldrig haft, något specifikt med antroposofi att skaffa. Nu påpekar förstås varje nitisk skeptiker att antroposofi är lika stor goja. Att man ju tror på reinkarnation (och, för övrigt, fick utlopp för det via fc!) och på att läkeeurytmi är bra och att det finns änglar och sådant. Somligt häpnadsväckande, kanske, annat närmast banalt. De antroposofiska egenheterna kan säkert oroa och roa också framöver.

Men inga av dem (om de ens är värda att bråka om) har följden att en människas ord läggs i en annan, försvarslös människas mun. Det är något alldeles särskilt med det.