2016.05.04

(iv)

En anmärkning, en alltför lång sådan, så här i pausen som uppstod (jag har uppenbarligen inte kapaciteten att hantera folk, en snart 12-årig hund som kräver mer uppmärksamhet än någonsin – och att färdigställa texter jag påbörjat):

Vem vill inte bli förförd av mat? Oavsett var slutpunkten finns är det egentligen en utmärkt startpunkt. Jag menar det på fullaste allvar när jag skriver att man kan beskriva antroposofin utifrån en skiva bröd. Brödet innefattar hela kosmos.

Men bortsett från allt man skulle kunna säga utifrån en skiva bröd, är antroposofin mer en matsekt än den är en färgsekt, som någon lustigkurre kallade den härom året i en nu nedlagd gratistidning; det gäller både i fråga om hur mat framställs (även om man delvis frångår idealen) och vad antroposofer äter, om de försöker äta korrekt. Man har kanske känslan att en del av det mest doktrinära har släppt taget, men jag gissar att antroposofer fortfarande konsumerar mindre potatis än den genomsnittlige svensken. Potatis orsakar materialism, förnekandet av anden. Hade jag kvar det där DN-reportaget kvar – jag måste leta upp det någon dag – skulle jag analysera vad som förekom på tallrikarna.

Det finns nämligen många riktlinjer för näringsintaget, och de muntrar onekligen upp en. En del är generella regler, andra specifika, det vill säga, viktigare för vissa personlighetstyper eller för den som söker en esoterisk utveckling. Generellt äter man mycket säd i stället för exempelvis potatis; veckodagarna har sitt eget sädesslag, för rytmens och den astrologiska riktighetens skull (ris på måndag, havre på fredag, osv!). Man kan ju tro att Steiner förespråkar vegetarianism allmänt, men här är han inte motsägelsefri; vegeterianism utan andligt arbete leder till sjukdom, menar han vid något tillfälle. Även för den andligt strävande gäller att det är bättre att äta kött än att ständigt gå och vara sugen på kött, men det är bättre utan. Köttet så att säga försinkar utvecklingen, man blir tung och trögrörlig i anden, och man binds för hårt till materien. Utan motsägelser är Steiner som sagt inte. På annat håll rekommenderar han generellt ett avstående från kött, då de andliga krafter som utvecklas när man äter grönt, förblir passiva vid köttkonsumtion. Det är emellertid så att den som genomgår en andlig utveckling automatiskt fattar avsmak för kött. Något kategoriskt tvång kan det aldrig bli fråga om, bara riktlinjer och förutspådda utvecklingstendenser. Man kan ju tänka sig att den som trevar sig fram på den andliga vägen blir mindre benägen att erkänna en längtan efter kött. Det förmedlar ju något ofördelaktigt om en själv, och andliga är sällan mindre fåfänga än andra. (Frågan är vad man ska äta eller inte äta för att minska på sin fåfänga?)

Alkohol bör undvikas i alla former; det är ett onödigt ont i våra dagar. Det gjorde han förvisso inte själv som ung; hans favoritdryck var cognac, hans älsklingsmat var korv. Men det var kanske en fas han behövde gå igenom. Vinet, säger Steiner, blir ett slags fiende till jaget, således ett hinder för jagets riktiga utveckling, och det stänger vägen för andliga framsteg. Särskilt för esoterikern är alkoholen farlig då den förvandlar högre krafter till lägre egoistiska krafter och sliter isär astralkroppen. Dessa invändningar mot alkoholens existens har som ni vet inte hindrat att det är vinet, denna jagsaboterande dryck, som har blivit den biodynamiska rörelsens verkliga succé – inte till exempel morötterna. Nu kan man förstås föreställa sig att vin mest konsumeras av icke-antroposofer, som inte behöver bekymra sig om att alkoholen gör varje andlig strävan omöjlig (ja, det säger han). Det är för det första en sanning med modifikation, och för det andra har antroposofer höga pretentioner ifråga om att leda mänsklighetens andliga utveckling! Det inger betänkligheter. Å andra sidan uppfylls man av en mild optimism över varje världsåskådning som sätter vinet framför fanatismen, eftersom den frihetshatande motsatsen är fasansväckande i praktiken.

Så man undviker alltså inte generell alkohol, dock säkerligen individuellt. Men svamp torde man väl ändå undvika mer allmänt? Jag tror det faktiskt. För det första innehåller svamp krafter från den gamla månen; skadliga krafter som förstelnar och förhindrar den andliga utvecklingen. Vad värre är – ur ett socialt perspektiv – är att antroposofer kan avslöja att man ätit svamp: ens astralkropp öppnas och stängs som ett slags sax! Jag tror att det är en dålig sak, men oavsett kan en svampälskare inte njuta av delikatessen utan att avslöja både sin böjelse och sitt sorgliga tillstånd under de destruktiva månkrafterna. Sparriskonsumtion avslöjar sig också, ty ur munnen på den som äter sparris växer som en luddig formation, ett slags skägg, som förvisso inte kan varseblivas med de vanliga sinnena.

Det är komplicerat att äta rätt. Ärtväxter förstör eterkroppen, proteiner gör tydligen sexuella impulser svåra att bemästra, folk som lätt blir avundsjuka bör undvika gurkväxter, meloner leder till vällust alternativt förmörkar de intellektet, och äpplen för med sig en vilja att dominera och brutalitet. Socker leder till oberoende, men den som har kommit en bit på den andliga vägen får ofta ett starkare behov av socker; socker är alltså dåligt för den vanlige egoisten, men för den osjälviske antroposofer skapar sockret ett välbehövligt band mellan jaget och jorden, mellan jaget och det fysiska. Kaffe stärker det logiska tänkandet, men leder till hysteri hos den som är dålig på att tänka; teet kan göra dig till drömmare, till en människa som är fladdrig i tankarna och mindre benägen till sanning, men tjänar ibland som hjälp att nå fram till nya idéer. Chokladdrycken duger endast vid kälkborgerliga festligheter. Jag förmodar att ingen antroposof med självaktning vågar servera något så vederstyggligt!

Melankoliker bör äta frukt (men kanske inte överdrivet mycket melon?), sangviniker rotfrukter och koleriker bör undvika starka kryddor. Barn ska serveras hasselnötter, som stärker hjärnan. Fett från mjölkprodukter är det bästa fettet. Mjölken är förbunden med jorden, och veganismen är uppenbarligen inte Steiners kopp te: köttkonsumtion fjättrar å ena sidan människan vid det jordiska i alltför hög grad, medan å andra sidan mjölkprodukterna tynger ned henne alldeles lagom så att hon behåller kopplingen till jorden och inte alldeles flyger i väg. Olika yrkesgrupper kan behöva olika riktlinjer: vegeterianism är bra för läkare och jurister, som därigenom får lättare att nå insikt i sina klienters situation, men är helt fel för bankirer och företagsledare.

Detta är ju alltihop ganska torrt och tråkigt, dessa livlösa regler som manar till efterföljd även när de inte kräver det, är det inte? Men kanske ska det vara trist? Steiner säger att de största av de heliga levde på frukt och bröd och vatten, och att inga mirakler kan utföras med en full mage. Å andra sidan beror det kanske på vad man lägger in i mirakler. Från Jens Bjørneboe, den norske antroposofen (emellanåt motvillige), som skrev med nerv och blod och kött, hämtar jag följande stycke, detta hypnotiska stycke, som får tjäna som avslutning på en alldeles onödig text…

Vi spiste som vi aldri hadde spist før. Den samme økningen av sanseevnen som gjorde farvene omkring oss synlige slik som de virkelig er, gjaldt også smaksnervene. Bare brødet og smøret, med en munfull vin til, inneholdt allverdens rikedom av smak, av sol, jord og regn, av kornet og av melken som smøret var blitt til av. Det var eftermiddag.