2016.08.08

Med ståhejet kring Saltå Kvarn kom förstås ett jordskred av spiksäkert hållna missuppfattningar kring varför antroposofer inte vaccinerar; det vill säga, att det skulle gälla alla de vanliga föreställningarna som finns bland dem som misstror vacciner: de innehåller gifter, tungmetaller, orsakar autism, leder till sjukdomar, narkolepsi, och så vidare. Det är sant att samtida antroposofer ofta delar sådana föreställningar — i förekommande fall vanföreställningar — men de har inte med den antroposofiska synen på vaccin och sjukdomar att göra. Man kan, för att vara kortfattad, säga att det egentligen inte handlar om att vara emot vacciner, utan om att vara “för” sjukdomar. “För” i den meningen att sjukdomar fyller en funktion för människan och människans utveckling, andligt och fysiskt.

För det första har vi en funktion som gäller barnsjukdomarna specifikt: de anses hjälpa barnet i inkarnationsprocessen, så att den förlöper på ett sunt sätt och alla steg sker i rätt tid. Barnet, som kommer från världar där man vistas mellan död och födelse, “föds” alltså successivt till jordelivet. Den processen kan gå i fel takt. Till exempel kan barnet “förhårdnas” för tidigt. Febern som hänger samman med barnsjukdomarna motverkar det; den är som en termostat för den andliga utvecklingen. Man kan alltså säga att barnsjukdomarna är viktiga som regulatorer i barnets andliga mognadsprocess. Därför är det inte ur antroposofisk synvinkel ett problem att ta barnvaccinerna som ungdom eller vuxen. Då skulle sjukdomen ändå inte ha samma betydelse som under barnets första sjuårsperiod.

För det andra finns en mer allmän, karmisk aspekt på sjukdomar. Sjukdomar kan vara ett resultat av något som behöver jämnas ut från tidigare liv eller vara till för att bereda en utveckling som behövs för kommande liv; det gäller såväl individen som hela folk/grupper och mänskligheten i stort. Den antroposofiska litteraturen innehåller mängder av detaljer kring hur karma funkar i fråga om sjukdom och hälsa. Nu är det inte givet, utifrån ett karmaresonemang, att man till varje pris inte ska förebygga sjukdomar genom exempelvis vaccination. Det kan till och med vara så att ett vaccin har kunnat utvecklas eftersom sjukdomen i fråga inte längre fyller någon funktion för mänskligheten. Vaccinet är också en del av karma.

För det tredje, och detta är en mycket svagare punkt, för Steiner en del resonemang om vacciner som medel för att göra mänskligheten immun mot det andliga. Alltså, en sorts ondskefull plan av de mörka makterna att göra människorna till förhärdade materialister. Det innebär att det skulle existera vacciner vars yttre funktion är en, medan den ockulta, dolda, funktionen är en annan. Huruvida denna föreställning är särskilt spridd kan jag inte avgöra — jag har sett versioner av den sporadiskt dyka upp här och där bland konspiratoriskt sinnade antroposofer med överambitiösa ögon för ockulta sammanhang och en svart syn på samtiden.

Jag tror att den här tredje punkten är den minst relevanta, medan den förstnämnda är den som är allra viktigast vad gäller antroposofers benägenhet att avstå från vaccinationer för barn — i många fall kombinerad med de mer spridda, “vanliga” föreställningarna i antivaccinsvängen, men de senare har alltså inte med antroposofi att göra.

Det är intressant att notera att Steiner själv anser att en riktig fostran kan kompensera för de negativa konsekvenser barnvaccinering kan ha, eftersom den (precis som sjukdomarna) hjälper barnet att utvecklas i rätt takt och gör så att man undviker prematurt förhårdnande krafter (rätt takt, enligt antroposofins utvecklingsmodell alltså). Nu talar han förstås inte om trippelvaccinet — som är föremål för tjafs i dag — men om vaccin som var aktuella då. Enligt en anekdot ska han ha ordnat så att både barn och vuxna, inklusive han själv och Marie Steiner, blev vaccinerade mot smittkoppor vid en epidemi i Berlin. Anekdoten berättar att han ska ha fått problem med armen, varpå ett skämt började cirkulera som jag tyvärr är för dum för att begripa, så jag kan inte återge det.

Något obligatoriskt motstånd mot vacciner — än mindre mot alla vacciner eller för alla människor i alla åldrar — inbegriper alltså inte antroposofin i sig, vilket många tycks tro, liksom som de tänker sig att antroposofins grunder att vara emot vaccin är samma som för resten av antivaccinrörelsen. Någon praktisk skillnad gör det kanske inte; antroposofiska miljöer och waldorfskolor kommer att fortsätta ha sjukdomsutbrott på grund av låg vaccinationstäckning, delvis av antroposofiska skäl, delvis av andra.