2016.08.15

En eftertanke till föregående text. Citat härifrån:

– Det bekymmersamma i längden är att folk gör sig till uttolkare av någon annans åsikter. I det här fallet vad som pågår i Järna och vad personer där står för. De här svepande skälen och påhoppen, som grundar sig i fördomar, hade aldrig gått att framföra om det i stället handlade om muslimer eller någon annan folkgrupp. Men när det handlar om Järna så blir det plötsligt legitimt att ge sig på folk på väldigt lösa grunder, säger Johan Ununger.

Betrakta den murkna argumentationen: så djupgående är viljan att distansera sig från antroposofi att det blir omöjligt att tala om fördomar mot antroposofer, i stället måste hela Järna dras in, som om debatten (eller vad man ska kalla den) någonsin ha handlat om synpunkter generaliserbara till gruppen Järnabor. Det är en fullständigt befängd utgångspunkt, även bortsett från att varken antroposofer eller Järnabor är en folkgrupp, och för övrigt att antroposofer brukar insistera på att antroposofi inte heller är en religion.

Nu är det förstås så att Saltå Kvarn är ett antroposofiskt företag (trots avståndstagandet från biodynamiken), precis som waldorfpedagogiken är en antroposofisk pedagogik, och att det går att reda ut på ett ungefär vad antroposofi står för. Antroposofer är inte särskilt snara att vilja göra det offentligt, men det går. Vad alla enskilda individer står för och hur de förhåller sig till antroposofin är naturligtvis något annat. Men det är inte “fördomar” att föreställa sig att antroposofin har något slags substans, som man kan tala om. Det gör det också möjligt att tala om vad Vidarstiftelsen rimligen får anses stå för. Det är inte ett ingenting; det är ett någonting. Allt annat är bara löjligt.

Utifrån det har vi egentligen två situationer.

Den första är att det förekommer berättigade synpunkter på antroposofi, på Vidarstiftelsen, på Saltå Kvarn. Precis som det finns befogade synpunkter på till exempel (för att nu ta upp den tråd som gavs) islam. Många, många berättigade synpunkter — givetvis också negativa sådana. Det är för övrigt alldeles i sin ordning att helt enkelt ogilla antroposofi oavsett anledning (eller islam eller Dalai Lama eller för all del att ogilla Humanisterna eller VoF, en aversion som torde vara bekant för antroposofer). Jag skulle drista mig att påstå att människor har all rätt att synpunkter på exempelvis antroposofers lindriga benägenhet att vaccinera sig, och det får antroposoferna köpa. Likaså mycket annat som förekommer. Man gör val, och man får stå ut med att andra tycker att de valen är bra dumma. Och om man — den antroposofiska rörelsen, Vidarstiftelsen, Saltå Kvarn — vill tjäna pengar på att andra köper ens produkter kommer det att spela en roll vad andra tycker om en, och det kommer alltid att vara en vidare fråga än bara den enskilda delen sedd isolerad, vare sig det handlar om något formellt eller något ideellt. Ens hand är trots allt en del av kroppen.*

Den andra är att det förekommer oberättigade synpunkter. Den sortens synpunkter är givetvis okej att framföra, annars skulle även antroposofer tvingas hålla truten mer än de gör — så låt oss i stället kalla dem grundlösa. Fördomar och allmän idioti och okunskap helt enkelt, och ibland rentav en illvilja som kommer ur — jag vet inte vad egentligen. Och detta existerar. Men det handlar om fördomar mot antroposofi och antroposofer — inte mot “Järnabor”. Det sägs en förbannad massa dumma saker. Ibland slås jag av häpnad: man behöver inte vara särskilt trögfattad för att inse att om man bytte ut “antroposofer” mot “muslimer” i vissa individers argsinta och vanvettiga utfall skulle de bli tvungna att jaga sig själva med den glödgade högaffel de annars har i ständig beredskap för andra. Det är så det är. Jag tänker inte ge några exempel — det finns ting man inte bör befatta sig med — men det finns där.

Frågan är vad antroposofer tycker är boten i dessa situationer. Huvudstrategin verkar vara att låtsas som att antroposofin inte exsisterar och att det inte går att veta något om den och att, hur som helst, de företrädare som uttalar sig inte har en susning. Detta ska inpräntas till varje pris.

Men höjden av ironi är ju att klaga över att andra människor inte vet något om vad antroposofer (“Järnabor”) tänker och tror, utan att folk agerar utifrån fördomar, samtidigt som man själv närmast verkar nöjd över att inte veta något ens om det antroposofiska område inom vilket man verkar (“frågor som jag inte kan något om”, innebärande biodynamiken). Belackare och försvarare har uppenbarligen mer gemensamt än som skiljer, och det finns i alla fall potential till förening i en himmelsk hyllning till dumheten — alla blir saliga på sina fördomar och sin idioti.

(*Nota bene: jag är ingen kommunist. Det är helt i sin ordning att antroposofiska företag eller antroposofer över huvud taget söker ekonomisk vinning. Allt jag egentligen vill ha sagt är att man inte både kan ha kakan och äta den: inte både vara idealist och överge sina ideal för pengar. Och inte ens idealister står för den delen över kritik och ogillande. Och eftersom jag inte är kommunist, och dessutom gillar när folk har ideal — i synnerhet i fråga om djurhållning –, är jag för att göra aktiva val. Detta sagt i klarspråk för att förebygga den befängda invändningen att man skulle vara emot marknadsekonomi för att man förespråkar att göra val av ideologiska skäl snarare än ekonomiska; det finns faktiskt folk som drar sådana bisarra slutsatser. Det är ju precis tvärtom)