2018.10.21

Lars Vilks gjorde härom dagen (eller kanske härom veckan) en tankeväckande notering på sin blogg. I anslutning till öppningen av Hilma af Klint-utställningen på Guggenheim-museet anmärkte han bland annat att väldigt lite sägs om Hilma af Klints intresse för Steiner. Han skriver:

Det överväldigande teosofiska och spiritistiska intresset kan man skjuta åt sidan. […] Under inga omständigheter må Rudolf Steiners betydelse för af Klint framhållas.

Samt:

Istället tänker man sig att hennes bilder kan värderas som fristående estetiska objekt och att det dominerande teosofiska innehållet enbart är ett påhäng som möjliggjort bilderna och som ur konstens synpunkt kan avvisas som ointressant.

När jag tänker efter inser jag att det är precis så. Steiner eller ockultismen uppmärksammas förvisso ofta i något stycke i artiklar om af Klint, som om det är något man måste ta sig förbi, något som i förbifarten i alla fall måste nämnas, för sakens skull. Men aldrig handlar det om att framhäva betydelsen av denna idéströmning för hennes konst som vore det något vi borde bry oss om. Man får snarare intrycket att det är en lättnad att vi kan slippa fundera på det. Konsten är ju attraktiv ändå, och det är allt som krävs.

Det är också precis så allting annat som har en antroposofisk bakgrund behandlas. Det är inte viktigt vilken mening som ligger bakom — det enda viktiga är hur det ser ut. Det antroposofiska i det uppenbart antroposofiska är aldrig föremål för intresse — det är bara ytan som är föremål för beundran (eller avsky). Alltid resultatet, aldrig vägen dit. Ironiskt nog, med tanke på att vi talar om ockultism, står bara det synliga och ytliga i fokus, inte det osynliga, underliggande, det meningsfyllda.

Varför är det så svårt att hantera det antroposofiska? Är det för att man inte vill eller för att man inte kan? Att Steiner är “svår”, som antroposoferna brukar skylla sin ovilja till meddelsamhet på, är väl en sak, men inte är han svårare än att han till grunddragen går att begripa om blott viljan finns. Kan man ta sig an intersektionell genusanalys och dylikt, kan man väl ta sig an Steiner tänker jag. Han lär i alla fall vara roligare. Men jag tror att det handlar om att han är så ur tiden att han orsakar svindel. För tidsandan, Sverige på 2000-talet, är det helt enkelt obegripligt hur någon kan ha resonerat som han utan att vara sinnessjuk. Vi föredrar de mer bokstavstroende, dogmatiska religiösa som motpart. Det är åtminstone något logiskt och ytligt rationellt med dem som styr upp det konkreta livet med rigida regler, hur dumma dessa regler än är. Det blir “förklarligt”.

Men någon som tror till synes sinnessjuka saker utan att vara sinnessjuk?

Det hade möjligen varit enklare om Hilma af Klint helt enkelt hade varit psykotisk. En sinnessjukdom hade kunnat utgöra mer än en bisats i förklaringen av hennes konst, för den är vetenskapligt, rationellt gripbar.

Nu var det inte så. Hon förefaller ha varit fullständigt redig i huvudet och ändå trott på vansinniga saker. Väldigt likt Steiner, till mångas besvikelse. Han hade liksom varit enklare att förstå om han varit galen eller idiot. Det är förstås en uppgift som övergår mina kunskaper och mitt förstånd att förklara hennes konst utifrån de inspirationskällor hon har. Men det är uppenbart att hennes verk in i varje detalj — i symbolik, i färg, i form — genomsyras av något meningsfyllt som bara kan förstås om man tar in hennes djupa engagemang i, hennes liv i och för, först spiritismen och senare teosofi och antroposofi. Det finns liksom ingen annan poäng med hennes konst som nu är så populär utan att någon egentligen begriper den. Den är till för att bära hennes andliga insikter.

Mest lustigt är kanske smickret av vår samtid. Man poängterar, i nästan varje artikel, att Hilma af Klint inte ville att konsten skulle visas förrän en viss tid hade gått, eftersom människorna ännu inte kunde förstå den. (Om jag inte missminner mig, ska även Steiner ha talat om för henne att tiden inte var mogen än.) Som om den estetiska charm folk i dag finner hennes tavlor besitta är ett tecken på att de begriper dem! Jag tror snarare att hon trodde att människor i framtiden faktiskt skulle förstå hennes konst, därför att man framtiden skulle nå de andliga insikter som hon redan hade nått. Man skulle alltså förstå dess mening, inte bara uppskatta dess yta. Hon ville, så vitt jag förstår det, att den skulle ställas ut på ett sätt som, så att säga, tog hänsyn till vad den betydde och till det allvar med vilken den skapats. Det är inte riktigt detsamma som att människor tycker att det är fina och glada mönster att göra t-shirts, paraplyer, kylskåpsmagneter och (till och med!) golvmattor av. Alltså, jag tror tyvärr inte att det var sådant af Klint tänkte på, när hon tänkte på att hennes konst i framtiden skulle kunna komma att ställas ut, förstås och uppskattas.

Det är ju värt att komma ihåg att alla antroposofer (och säkert anhängare av andra liknande rörelser) föreställde sig att framtiden skulle ge dem rätt. Steiner, som var närmast besatt av tanken på att bli förstådd, förutspådde även att antalet antroposofer skulle öka gigantiskt, till miljoner i vår tid. Visst hade han ganska många anhängare under sin levnadstid, men kanske inte (i egna ögon) tillräckligt många i förhållande till vikten av budskapet — och det enklaste sättet att förklara det var att tiden inte var mogen. Egentligen borde alla vara antroposofer, givet att budskapet är sant. (Alla, bortsett från några fiender, som ondskan satt klorna i, men att ha några fiender är alltid en krydda som piffar till tillvaron.) Det har inte inte precis gått som förutspåtts och förhoppats i fråga om mänsklighetens förståelse av de andliga världarna.

Denna brist på andligt framåtskridande (snarare en bakåthalkning?) kanske förklarar att vi inte vill ta i vad af Klint ville och menade med sin konst. Hade hon varit sinnessjuk, hade hon i alla fall kunnat betraktas som oskyldig.

(Foto: mina egna från utställningen i Stockholm. Den nedre är, om jag minns rätt, en målning hon visade upp för Steiner.)

2 thoughts on “2018.10.21

  1. Du har självklart rätt och borde därför straffas för att
    ha dragit ned byxorna på alla konstförståsigpåare.
    Oförskämt!
    Men svansvift från HH, som tycker det är utmärkt!

please leave a howl, a bark, a growl, a tail-wag or a comment! (comments are moderated, thus it might take a while for them to appear on the blog)

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s