2020.04.18: Hilma igen

SVT visar Bortom det synliga – filmen om Hilma af Klint. Kan ses på SVT play i ännu ett halvår.

Å ena sidan, väldigt vackra bilder. Mycket konst. Vackert filmat.

Å andra sidan, det evinnerliga tjatet om kvinnliga konstnärers ofördelaktiga villkor och om hur Hilma af Klint minsann var först, som abstrakt konstnär, men aldrig fick äran för det. Det spelar egentligen ingen roll om det är sant – till fullo eller till någon grad, vad det nu vara månde. Det som spelar roll är att det är erbarmligt långtråkigt och trist. Liksom den närmast passivt aggressiva strävan att spela ned Kandinskys betydelse. Visst hade Kandinsky också fötterna i samma esoteriska, ockulta, mystiska mylla; den inspirerade honom, självklart. Men han ville uppenbarligen presentera sig och sin konst, såsom konst, för världen i allmänhet, medan Hilma av Klint totalt tycks ha drivits av ett intresse för att gestalta andliga sanningar och verkligheter (eller “sanningar” och “verkligheter”) för en speciell publik som skulle förstå dess substans, dess innehåll. Dess plats var i ett tempel, inte i en konsthall eller hos en konsthandlare. För att förstå Hilma af Klints verk vore det mycket mer värdefullt att tala om vad det är hon försöker visa fram, vad det är för världar hon försöker förmedla, i stället för att mala på om att hon såsom kvinnlig konstnär var förfördelad (det senare kan sägas i en bisats, som mest, och sedan är man klar med det). Inte många ansatser görs till sådana förklaringar i dokumentären. Vid något tillfälle antyds att spiralformen är bilden för utveckling och att hon använder blått som symbol för det kvinnliga och gult för det manliga. Det finns mycket man kan säga om synen på utveckling och evolutionen samt på det kvinnliga och manliga i t ex det teosofiska eller antroposofiska perspektivet. Kanhända skulle det kasta ett mer intressant ljus på af Klints målningar än det att hon var kvinna och – underförstått pga patriarkala strukturer eller gud vet vad? -aldrig marknadsförde sitt andliga måleri (annat än till Steiner, som – underförstått igen? – var så manligt full av sig själv att han tackade nej).

Det antyds dessutom att Kandinsky skulle ha kunnat planka af Klint. Inte för att det finns några bevis för det, annat än den mycket långsökta indiciekedjan från att Steiner hade (eller kan ha haft?) tillgång till fotografier av några av af Klints verk till att även Kandinsky träffade Steiner. Det förefaller mig rentav spontant vara att beslå Kandinsky med en väldigt låg grad av egen begåvning och uppfinningsrikedom. En annan hypotes, som tycks mig mer sannolik, givet att både af Klint och Kandinsky hade intresse för det ockulta och esoteriska, samt teosofi och antroposofi mer specifikt, är att de båda var bekanta med de konstnärliga uttryck som förekom i dessa sfärer. Där målades och ritades en hel del abstrakta krumelurer långt tidigare (se för ett exempel). Det krävdes väl egentligen blott att någon eller några hade den estetiska begåvningen att förvandla andligt kludd till mer minnesvärd konst.

please leave a howl, a bark, a growl, a tail-wag or a comment! (comments are moderated, thus it might take a while for them to appear on the blog)

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s