De utvalda barnen

Det känns som väldigt länge sedan nästan all publicitet om waldorfskolan var rosaskimrande och hyllande. Men det är trots allt bara tio år sedan eller så. Jag hade aldrig kunnat förutspå detta. (Det var mycket annat jag inte heller kunde ana: att Vidarkliniken skulle tvingas stänga, att Steinerseminariet skulle vara ett minne blott, osv.) Det är på sätt och vis lustigt att det här kommer nu — när jag länge haft föraningen att tiden är ute för waldorf som idé, av den enkla anledningen att waldorf kräver antroposofi och det finns alldeles för få antroposofer och ännu färre presumtiva lärare som är antroposofer. Det är helt enkelt en annan tid nu än när jag gick i waldorfskola. Dokument Inifrån handlar om samma period ungefär. 1980-talet, huvudsakligen, och lite in på 90-talet. Den tiden då det fortfarande fanns många antroposofer och antroposofi omgärdades av viss stolthet, även om kunskapen om den inte var ämnad för alla.

Det är en udda upplevelse att se dokumentärens första del, med dess tidsdokument i form av bilder och filmer, och dess stämningar. Så mycket är bekant för mig — i atmosfären, i det estetiska, i det destruktiva och det våldsamma. I det vackra och det otäcka. Solvik var på vissa sätt en mer extrem waldorfskola jämfört med de andra, jämfört med den mer antroposofiskt-konservativa Kristofferskolan (min skola, som ni vet). Den var också betydligt mindre. Till saken hör förstås att den formellt inte var någon waldorfskola; den var till ganska nyligen inte medlem av waldorfskolefederationen, och därmed inte en waldorfskola. Formellt betraktat.

Naturligtvis var den ändå en waldorfskola. Det är ju antroposofin som var grunden, självklart och från början. Det vill säga det antroposofiska sättet att se på människan, hennes härkomst och öde, på barnet och på barnets utveckling. Det märks. Somliga tycker sig se något slags 68-rörelsens frihetsideal, skapande kaos och anarki, i Solviks verksamhet. Att t ex “frihet” från tryckta böcker och traditionell undervisning skulle vara något politiskt motiverat. Men det är förstås inte så; detta är lika mycket grundat i antroposofin som allting annat i waldorfskolan. Inga waldorfskolor hade tryckta böcker — inte för de mindre barnen. En traditionell waldorfskola, som Kristofferskolan, kan ha enstaka böcker för de äldre.

Det mest slående är något jag intuitivt vetat — och säkerligen skrivit om förut, många gånger — nämligen att det gäller att vara rätt sorts barn. Allt det räknas som jag inte har; musikalitet, konstnärlighet, förmåga att röra sig gracilt och inte vara en hopplös klumpeduns. Sagt med viss bitterhet. Jag har alltid varit bra på att fylla i den torra intellektualismens stenciler, på att läsa (för tidigt, vilket bevisar den andliga förtviningen), på alla de där ahrimanska görandena, som förstör ett barns själ.

Många gånger har jag fått höra att dessa enstaka individer, ett fåtal, kanske bara jag, är unikt missanpassade för waldorf; det beror möjligen, ja sannolikt, på medfödda defekter: en följd av förbrytelser i tidigare liv. Ingen annan har någonsin varit missnöjd med waldorf. Det händer nämligen inte. Är det inte något fel på en, kan man inte vara det. Så enkelt är det! De här fåtal fallen har jag med tiden förstått är rätt många; man kommer i kontakt med dem sporadiskt. Kommentarer här och där. Alla är förstås bara enstaka fall, och känner sig som sådana. De är anomalier, och i waldorfrörelsens ögon ofta, för att uttrycka det krasst, sjuka i huvudena och andligt undermåliga. I den mån de alltså finns, eller erkänns. Ingen slutar någonsin i waldorf hette det. Ändå var och är det många som gör det. Det går inte ihop.

Frihet i waldorfskolan är den frihet där den starkaste vinner; den är de starkastes frihet. Det finns ingen mobbning, sägs det. (Även i böcker. Jag läste nyligen en, som presenterade detta fantastiska faktum.) Men det är så som det framställs i dokumentären: den som inte kan klara sig i en hård miljö, där de starkaste regerar, får skylla sig själv. Det är fri jaktsäsong, eleverna sköter sig själva. Man lär sig, hittar sätt att gömma sig, att inte synas i kaoset. Det är också en färdighet för livet. Det är ens öde och en karmisk nödvändighet. Det som ska ske, måste få ske, utan ingripanden och förmaningar, utan att ta de (för ögonblicket, i sammanhanget) svagare i försvar. Där är Solvikskolan precis som vilken annan waldorfskola som helst. Det ödet vill, det karma vill, får inte begränsas. Det är inte politiskt; det är förra sekelskiftets ockultism omsatt i praktiken.

4 thoughts on “De utvalda barnen

  1. It makes me sad to read again how excluded you felt. The way you were treated made you feel ‘wrong’ in your very being and that was a crime against you.
    Not all Waldorf teachers are cruel and insensitive but even one such is too many, and should never be allowed.
    It has taken the closure of 6 Steiner schools in England to make the schools movement realise that they cannot just do as they please. There has to be oversight and effective management of what teachers and schools do in order to to ensure the well-being and safety of ALL children.
    I am not sure exactly what Steiner intended but a complete anarchy as seemed to exist in many of the schools, is always going to be a recipe for cruelty from the bullies and misery for the timid.
    Dear Alicia, there is no possible justification for what you experienced at Kristofferskolan. Regardless of what happened in those years you have become a compassionate person with integrity , intelligence, wit and imagination, and that is a blessing for the world.
    (and especially for Åke and Pépi)
    Woof,
    tail wag,
    growl,
    howl…….
    And I love your photographs.

  2. Hello Tom!
    I would really like to say emphatically, though, for clarity and for my own conscience, that my teacher (the class teacher) really wasn’t a terrible person — quite the contrary. I liked her, but as an adult I would also say that in several ways the whole situation was a failure: academically we were far behind, and the social situation, the situation were children did as they pleased without interference or guidance, was awful. (There were other teachers who were really rather terrible people — but that’s another story.) But it seems wrong to blame a person who, I believe, was a decent person for a kind of school culture that was destructive. Leaving kids to their own devices to such an extent was not somehow unique — the whole school was like that. (Kindergarten too, to a large extent.)

    It’s strange — I would never have thought that 6 English Steiner schools would close (much as I would never have believed a 3 part documentary like this one would air on swedish television). Yet, here we are. I think they had it coming. To some extent, at least.

    He probably didn’t intend complete anarchy, that’s for sure. But there must be something in his ideas that somehow provides fertile grounds for that. My personal bet — when it comes to “conflicts” between children (or children/teachers) — is that karma has something to do with it. It makes it easier to ignore problems when you explain them as karma that needs working out or that it’s not good to interfere with karma. I know you used to say karma is no excuse for any of this; rather, karma should impel a person to act to stop bad things. But maybe, in reality, karma, even if entertained just as a possiblity, is… convenient.

    Woof, tailway, growl and howl to you!

  3. Thank You, Alicia. I did remember that you do not blame your own class-teacher.
    As you say it was the destructive school culture which was the problem.
    Best Wishes,
    Tom

  4. At least something like that. It’s impossible to really know exactly what was the problem — it probably wasn’t just one thing but many, anyway. But I’m pretty sure it was much bigger than one teacher (or one child!).
    Howl!

please leave a howl, a bark, a growl, a tail-wag or a comment! (comments are moderated, thus it might take a while for them to appear on the blog)

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s