vidarkliniken om cancer

En av de stora patientgrupperna på Vidarkliniken är cancerpatienter. Den antroposofiska medicinen är kanske främst känd för att man behandlar cancer med mistelinjektioner. På Vidarklinikens hemsida kan den som vill läsa ett dokument med titeln ‘Behandlingsplan för Patienter med Cancer’ (pdf). I dokumentet berörs även mistelbehandlingen, men jag ska inte i detta inlägg fokusera på den, utan på vad kliniken har att säga om cancerns möjliga orsaker. Över huvud taget är ju de antroposofiska idéerna kring hur sjukdomar uppkommer och varför de gör det mycket spännande, och är ett ämne jag skrivit om flera gånger förut. Det här dokumentet, som är författat av Ursula Flatters (antroposofisk läkare verksam vid Vidarkliniken), bekräftar bilden av sjukdomen som en meningsfull händelse i den sjukes liv.

Redan i första stycket talas om sjukdomen som en möjlighet till ‘inre utveckling och nya värderingar.’ Senare får vi veta mer om ett slags förstadium till cancer, ett förstadium som manifesteras i ‘diskreta och långvariga fysiska och själsliga symtom.’ Flatters konstaterar att det bara är biologiska förändringar som kan behandlas inom den vanliga cancervården, medan hon ser vidgade möjligheter i ett antroposofiskt förhållningssätt.

Något av det mer anmärkningsvärda i dokumentet är referenserna till Lawrence LeShan, som presenteras som psykiater och forskare (en ‘framstående forskare’ till och med), en presentation som troligen inte stämmer helt med verkligheten. LeShan verkar vara psykolog, med ett intresse för parapsykologi. Vidarkliniken skriver att Le Shan ‘menar att risken att insjukna i cancer är stor när en människa aldrig har kunnat leva ut sig själv och sin egen vilja.’ När sjukdomen spontanläker, beror det på att personerna förändrat sina liv. Flatters skriver: ‘Man kan tyda det så, att de har funnit vägen att leva sitt eget liv, att ge uttryck för det egna självet.’ Vidare berättas om att Le Shan i sin forskning funnit att

alla hans patienter under barndomen hade skadats i sin växande förmåga till emotionella bindningar. De hade blivit avvisade eller ignorerade och lärt sig att emotionella bindningar innebär smärta och övergivenhet. Att förbruka mycket energi på detta innebar att betala ett högt pris i form av lidande och avvisning. Ensamhet blev deras lott och som barn alltid gör, upplevde de det som att det var deras eget fel. Skuldkänslor och självanklagelser var en oundviklig följd.

Utifrån denna insikt utarbetade Le Shan en terapiform. Flatters menar att hans idéer är intressanta i ljuset av modern forskning som bekräftar ‘sambandet mellan psykiskt välbefinnande och immunsystemets funktion’, och förefaller se det som att detta fördjupar förståelsen av hur kropp och själ samverkar i sjukdomar som cancer.

Mistelterapin är, som nämnts, en del i cancerbehandlingen. En annan del är konstnärliga terapier, och här återkommer tanken på att finna mening i sjukdomen. Flatters skriver att terapierna ‘ger verktyg att bearbeta och integrera sjukdom och läkning som meningsfulla processer i den egna biografin.’

I dokumentet finns en intressant uppställning av innehållet i Vidarklinikens cancervård, för den som är intresserad. Vill man läsa mer av Le Shan, finns en referens till en bok publicerad 1977, Le Shan: Kämpa för livet (Liber).

anthroposophical medicine and the breathed-in upwards syndrome (and a few words about rubella)

Mats Reimer wrote yesterday about a case study of a young woman with severe anxiety disorder who was treated with homeopathy and eurythmy. The study was a co-operation between anthroposophical therapists and researchers in Sweden and Germany and the woman was treated at the state-funded anthroposophical clinic in Järna, Vidarkliniken. The report about the study, which is in English, is fascinating to read, and details both the diagnosis of the woman as well as the treatments she received, that is, what homeopathic remedies she was prescribed and which eurythmy movements. It can be downloaded here. Nothing is extremely surprising, to be frank; for anthroposophical medicine, this is nothing out of the ordinary, and it ought not come as a surprise that an anthroposophical clinic works with anthroposophical diagnoses and offers anthroposophical treatments. There’s an interesting separate section of the text, called ‘Anthroposophic concept of the human organism and pathogenesis’. It’s important, and quite informative for anyone who’d like to understand how anthroposophical medicine differs from ordinary medicine, apart from the different treatments and methods. I mean by this how it differs in its ‘philosophical essence’, so to speak, in how it views the human being and illness and health. Worth reading — it begins on p 63. The above picture is a screenshot of one part — the oddest — of this section of the text.

Apparently, the patient is ok these days, but after being treated at Vidarkliniken she was diagnosed with OCD at another clinic and treated with a conventional drug.

Mats Reimer’s article cause some uproar on Twitter which was expected — presumably lots of people were hit by a sudden bout of the  breathed-in upwards syndrome — and at least one newspaper writes about it today, in the editorial blog.

*

This news about the above case study comes at a time when Järna is hit by another epidemic, this time rubella. (Earlier this year, it was measles.) 32 cases are confirmed to date, but the actual number of cases is very likely higher, as rubella is quite a mild disease for kids even if it’s dangerous for pregnant women. Pregnant women in the area are cautioned to check their immunisation status (apparently there’s some test for anti-bodies). Several newspaper editorials about this news have been published recently. As they are in Swedish, they may be uninteresting here, but I’ll mention them anyway: SvD, Aftonbladet, DT. Last year there was a debate about Vidarkliniken’s advice on how to treat measles. In that discussion, part of the focus was on the specific anthroposophical-spiritual reasons for abstaining from vaccination. This was very good, as it meant people are more aware that the anthroposophical motivations differ significantly from other strands of anti-vaccinationism (although these strands are present in anthroposophical circles as well).

This news too has led to harsh feelings and criticism in social media such as Twitter. Sometimes it gets a bit too hostile, in my view; I don’t believe in, e g, forced vaccinations, which I’ve seen the occasional call for. I think that inflicts a greater cruelty than is constituted by the risk it’s supposed to prevent. It’s quite a severe infringement of someone’s autonomy too, and needs to be justified properly — which I don’t think it can be. One must remember that vaccination coverage is very good in Sweden and the epidemic unlikely to spread beyond Järna and that any threat of force or expressions of hostility by the public are only likely to cause resentment rather than compliance. What people don’t always get is that for anthroposophists, i e those who abstain for anthroposophical reasons, it’s not really a question of ignorance about vaccines, stupidity or lack of information. (All these things may be present on occasion, of course. I’ve seen it…) It’s about taking the spiritual consequences utterly seriously.

röda hund i järna

Det går en epidemi av röda hund i Järna; och detta efter en mässlingsepidemi tidigare i år. Det är inte konstigt att det handlar om just Järna och det bör inte överraska. Vi kommer att se detta upprepas. I SvD:

– Utbrottet i Järna är sorgligt onödigt. Det finns mycket i den antroposofiska livsstilen som är gott, men vill man vara orsak till att en gravid kvinna föder ett gravt skadat barn? För även om befolkningen i övrigt ofta är vaccinerad så finns det alltid en eller annan där vaccinet fungerar sämre eller inte alls, men som annars skyddas av flockimmuniteten, säger statsepidemiolog Annika Linde till TT.

Det som är att förstå är att den antroposofiska livsstilen bär med sig antroposofiska idéer som den att sjukdomar är en del av människans och mänsklighetens utveckling och att de är så viktiga i ett större perspektiv som överskuggar att enskilda, skadade barn föds. Det kan till och med argumenteras, ur antroposofisk synvinkel, för att det är dessa barns öde — att de karmiskt behöver födas till just den situationen. Det är ett utvecklingsbehov de har, att genomleva en sådan inkarnation. Med detta inte sagt att antroposofer ofta försöker förminska farligheten i dessa sjukdomar, bland annat genom att haka på ‘vanlig’ antivaccinationspropaganda. Somliga antroposofiska föreställningars konsekvenser är förstås inte så angenäma att fundera kring, och då uppstår drivkraften att hitta alla möjliga rationaliseringar. Men i grunden har det antroposofiska avståendet av (i synnerhet barn-) vaccinationer en annan uppkomst och betydelse än det vanliga motståndet mot vaccinationer i pseudovetenskapliga och konspirationsteoretiska sammanhang.

Det ‘goda’ i den antroposofiska livsstilen kan inte separeras från antroposofiska föreställningar om sjukdomars mening. Den som försöker göra det, vädjar till att antroposofin ska vara något den inte är. Centralt för antroposofin är en tro på reinkarnation och karma. Antroposofin ger upphov både till det som Annika Linde uppfattar som det goda och det som hon ser som ‘onödigt sorgligt’. Visst finns det antroposofer som vaccinerar (det beror lite på vilket vaccin och vilken situation — motståndet mot barnvaccination är som mest spritt, på grund av föreställningen om att barnets inkarnationsprocess störs av vaccinationer). Man kan till och med argumentera antroposofiskt för vaccinering. Men det är egentligen att göra märkliga, gymnastiska karmaövninar; det är att vrida och vända på och att vanställa eller ignorera en hel del självklara antroposofiska ‘sanningar’.

I SVTs artikel nämns att på Vidarklinikens hemsida finns ett dokument där det påstås att MPR-vaccin ökar risken för allergier, men att genomgången mässling minskar den. Det påpekas att inget sägs om risken för hjärninflammation och död i mässlingen.

Sanna Rayman skriver i SvD och tar åter upp mässlingsråden som diskuterades förra året och menar att ‘[d]et minsta man kan begära är att få slippa betala för dumheterna.’ Så vitt jag känner till har inga landsting brutit sina avtal med Vidarkliniken. I Stockholm finns fortfarande husläkaravtal med kliniken, och man kan dessutom få en del märkliga terapier på frikortet. Visst har de numer ökända mässlingsråden tagits bort från hemsidan, men i praktiken har med största sannolikhet ingenting förändrats.

(Gamla inlägg om antroposofi och vaccinationer här. Det finns egentligen inte något nytt att tillägga; allting är upprepning, och vi kommer att se detta hända i framtiden också.)

_______________

Uppdatering (efter bara några patetiska minuter): tydligen har SR ett inslag om antivaccinrörelsen. De skriver:

Den här rörelsen är rejält spretig. Här finns mammor som upplever att deras barn blivit sjuka av vaccin. Här finns religiösa mystiker som antroposoferna och så de allmänna konspirationsteoretikerna på sajter som vaken.se.

Se/lyssna här.

‘miraklet i järna’ (lite om jan cederquists bok och sjukdomars mening)

För ett tag sedan läste jag Jan Cederquists bok Miraklet i Järna. Undertitel: Läkekonsten på Vidarkliniken. Publicerad av Bokförlaget Langenskiöld 2007. Cederquist är ‘legendarisk reklamman’ sägs det på omslagsfliken. Det märks. Åtminstone det där om ‘reklamman’. Boken — en rätt tunn sak, fluffig text på 150 sidor inklusive bilder (av Antroposofiska sällskapets nuvarande ordförande, Mats-Ola Ohlsson) — är fullständigt okritisk och tämligen larvig, skriven i reklambroschyrstil. Den innehåller till största delen intervjuer med personer som varit involverade i Vidarkliniken — bland andra, läkare, terapeuter, även några patienter. Den antroposofiska medicinen är förträfflig (effektiv och utan bieffekter, sägs det), konventionell medicin är ‘kemikalier’. Vidarkliniken trakasseras av oförstående myndigheter, men kämpar hjältemodigt på. En och annan osanning serveras också, förstås (t ex beskrivs inte domen mot Nordiska Laboratorier på ett rättvisande sätt). Patienter blir mirakulöst friska — och om de inte blir det, så finner de i alla fall sjukdomen som meningsfull och utvecklande. Och det är dit jag vill komma. Boken innehåller en hel del sådant. Sjukdomen är god, den sjuke utvecklas, därmed blir sjukdomen en meningsfull faktor i vederbörandes liv, något att vara tacksam över. Jag vill ta upp några exempel, därför att de är så talande och så intressanta betraktade ur ett antroposofiskt perspektiv på sjukdom.

Christian Osika, antroposofisk läkare vid kliniken berättar om sina studier (s 18):

Läraren i psykologi, Victor Frankl, hade varit fånge i koncentrationslägret Auschwitz.

Han berättade för oss hur han lyckats överleva psykisk och fysisk tortyr genom att framhålla för sig själv: Vad kan jag lära mig av dessa plågor? Detta lade grunden i oss att inom oss som terapeuter och inom våra patienters biografier försöka leta fram meningen med negativa tilldragelser i livet.

(Jag vet inte om Frankl skulle ha talat om ‘biografi’ i samma betydelse som antroposofer: inbegripande karma och reinkarnation.)

Dorte, patient, som efter operation av cancer avböjt fortsatt konventionell, kemoterapeutisk behandling (s 43):

Dorte anser att sjukdomen var nödvändig för hennes personliga utveckling. Hon menar att den fick henne att vakna upp på flera områden. … Sjukdomen innebar, paradoxalt nog, ett stort kliv framåt …

I kapitlet om Annika Asmussen, antroposofisk konstterapeut, som menar att det i varje patient finns något ‘som är större än själva sjukdomen’ (jovisst), beskrivs den antroposofiska terapin (s 53):

[Konstterapeuterna] strävar efter att först se till helheten, att skapa sig en bild av patienten och varför sjukdomen har uppstått. Den kan till exempel ha sina rötter i barndomen, uppväxten, föräldrarna, speciella händelser i livet, situationen på arbetet och liknande.

Läkaren Peter Andersson om en patient (s 89):

I dag är hon mycket mer nöjd med sitt liv än varit någonsin tidigare. Hon menar att den positiva utveckling hon haft i livet aldrig hade hänt om hon inte drabbats av denna allvarliga sjukdom. Sjukdomen blev en väg till ökad självinsikt.

Några sidor senare, om att se patienter ‘växa som människor’ (s 91):

Det händer ofta att patienter till och med säger att de är tacksamma för att de har fått sin sjukdom. Att den har hjälpt dem hitta sig själva genom att de har fått helt nya insikter under arbetet med sjukdomen.

Läkeurytmisten Elisabeth Broager Grön menar (s 101):

Det händer ofta att en patient under behandlingen kommer till en helt ny och djupare insikt om sitt eget liv. På det viset kan sjukdomen faktiskt vara en gåva.

Lite nedan, på samma sida, det är nu, förmodar jag, Cederquists ord om eller referat av vad läkeeurytmisten uttryckt (det är inte helt klart för mig):

… en människa som blir allvarligt sjuk kan genom sjukdomen få en ökad självkännedom som innebär att livet förändras, ofta i en mycket positiv riktning.

Ursula Flatters, läkare vid Vidarkliniken, säger (s 138):

Sjukdomen är en obalans i helheten av det kroppsligt/själsliga. […] Om man ser sjukdomen också från det själsliga perspektivet så innebär det att den har ett innehåll, ett buskap. […] En sjukdom behöver ju inte bara innebära förluster, utan den kan också dölja en möjlighet, någon form av vinst.

Senare (s 140):

Varje patient har en latent fråga inom sig: Varför har jag fått den här sjukdomen? Jag brukar vända på den frågan och säga: Vad tror du själv? Det är fantastiskt vad människor innerst inne vet som kan komma fram i ett sådant samtal.

Hon berättar senare om samtal med en patient, som kommit till sådana insikter och blivit ‘totalt befriad och lycklig’ (s 142). Patienten har hittat sig själv, med hjälp av sjukdomen.  Avsnittet med och om Ursula Flatters är för övrigt möjligen det intressantaste i boken. Det enda jag verkligen kan rekommendera att man läser. Mycket av det hon säger är utomordentligt spännande.

*

Min gamla bloggpost om antroposofi och sjukdom som meningsfull och utvecklande.

En gammal artikel i Aftonbladet där Eva X Moberg skriver om att vårdas för cancer på Vidarkliniken. Ett annat perspektiv än de som presenteras av Cederquist!

mässling, vaccination, vidarkliniken (ii)

Just som jag hade postat det förra inlägget, såg jag att Ursula Flatters även har skrivit en replik på Ann-Charlotte Marteus ledare i Expressen. (Den nämnde jag här. Både Marteus och Flatters inlägg finns länkade i den här nyheten från Vidarkliniken.) De frågor jag ställde i slutet av mitt förra inlägg blir extra spännande med tanke på det Flatters skriver här:

Den kritiserade information som tidigare fanns på Vidarklinikens sajt är inte bara borttagen, den ingår heller inte i Vidarklinikens hållning och policy. Även om vaccinationsfrågan inte är en helt enkel fråga i svart och vitt har vi här alltså gjort en kursändring och ett förtydligande, där vi uttalat underordnar oss myndighetskraven.

En kursändring. Förstår ni hur gärna jag skulle vilja veta hur man resonerar, ur antroposofisk synvinkel, kring denna kursändring! Handlar det bara om att underordna sig myndighetskraven? Eller finns det några andra resonemang med här?

Till saken hör också att Vidarkliniken inte driver någon barnavårdscentral och att den här vaccinationsfrågan knappt ens ingår i vår verksamhet.

Nåja. Man måste inte gå till barnavårdcentralen med sina barn, många barn går aldrig på en BVC. Vidarkliniken har flera läkare som har barnläkarkompetens. Dessutom hade Vidarkliniken inte någon barnavårdcentral vid tidpunkten då man publicerade de numer välkända mässlingsråden som riktades till föräldrar.

Det är nog så att det bland människor i Järnatrakten genomsnittligt finns mer av försiktig skepticism till generell vaccinering än på andra håll i landet. Men det kan inte rakt av kopplas till Vidarkliniken på det sätt man gör i artikeln. Det är ju som bekant föräldrars och patienters egna beslut om man vill ha vaccination, och här kommer förstås flera faktorer in som egen kunskap, livsstil och annat. Det får man ha en viss respekt för.

Men just i Järnatrakten finns det en speciell anledning till att man inte vaccinerar. Jag vet inte varför man ständigt måste dilla om något annat. Bland de människor som har en antroposofisk livsåskådning (samma livsåskådning som Vidarklinikens verksamhet bygger på) låter man bli att vaccinera av andra skäl än de som gäller andra vaccinmotståndare. Det skulle se bättre ut om man faktiskt talade om de antroposofiska skälen, eftersom det är de skälen som spelar stor roll i det här sammanhanget, även om allmän vaccinationsrädsla också finns bland antroposofer (och säkert inte är ovanlig bland waldorfföräldrar). Det är ju också så att läkare som har utbildat sig i antroposofisk medicin (det har Ursula Flatters) mycket väl känner till de bakomliggande idéerna om människan och betydelsen av och det meningsfulla i de sjukdomar vi drabbas av.

De här illa avhandlade sakfrågorna och flera svepande påståenden bildar grund för Expressen-ledarens egentliga tema och tyckande: att antroposofisk vård är bluff och kvacksalveri. Det tycker knappast alla de tusentals patienter, varav många med besvärliga kroniska diagnoser, som vi har hjälp till ett bättre liv. Och inte heller våra avtalspartners i landstingen.

Det betyder tyvärr inte att läkemedlen fungerar. Och kanske är det så att Vidarklinikens avtalspartners i landstingen inte är så väl bevandrade i antroposofisk medicin. Med det menar jag: de antroposofiska bitarna av den vård Vidarkliniken utför. Den konventionella vård kliniken också ger bör naturligtvis inte vara kontroversiell på samma sätt. I stycket ovan det nyss citerade skriver Flatters att antroposofisk medicin används av läkare i hela Europa och att läkemedlen är väl beprövade. Tyvärr finns väldigt lite evidens för de antroposofiska läkemedlen, och i de fall forskning finns (som för mistelpreparatet) talar forskningen i allmänhet inte till de antroposofiska läkemedlens fördel. Och det är det som borde räknas. Det fnns här en viss skillnad — enligt min uppfattning — om den antroposofiska medicinen skattefinansieras eller om det är patienterna själva som bekostar den. När ett ‘läkemedels’ användning är baserat på livsåskådning snarare än på bevisad effekt, är det rimligt att det också finansieras privat. Detsamma gäller förstås för metoder som används inom vården. (Att frikort gäller för läkeeurytmi och biografisk terapi — reinkarnationsterapi — är tämligen oacceptabelt.)

I övrigt: det är nog ingen som betvivlar att antroposofer är nöjda med antroposofisk vård. Och att Vidarklinken ‘vårdar och stärker både kropp och själ’ är väl alldeles utmärkt. Fast också läskigt. Sjukdom är nämligen, antroposofiskt sett, stärkande — utvecklande — för ‘själen’.

mässling, vaccination, vidarkliniken

Mats Reimer svarar på Ursula Flatters replik på hans debattartikel i Expressen (se detta tidigare inlägg). Det är i och för sig utmärkt att Vidarkliniken har en finfin, uppdaterad policy vad gäller vaccinationer. Det är utmärkt att man dragit tillbaka den broschyr med mässlingsråd man tidigare publicerat. Varför man inte hade förstånd att göra det långt tidigare på eget initiativ är förstås underligt, om man inte betänker att råden var antroposofiskt fullt förklarliga. Varför står man inte bakom dem längre? De råden var utformade tillsammans med auktoriteter i antroposofisk medicin. Hur kommer det sig att de plötsligt är fel?

Flatters skriver också:

Att en enskild forskare har publicerat en egen artikel på en vaccinationskritisk hemsida har inget med Vidarklinikens verksamhet och policy att göra, även om forskaren har andra uppdrag inom kliniken.

Det förefaller som om Ursula Flatters vill distansera sig och Vidarkliniken från en av klinikens viktigaste medarbetare, Jackie Swartz. (Som ju också är involverad i det nya forskningsinstitututet.) Det var även Swartz som skrev den numer borttagna mässlingsbroschyren. Det absolut märkligaste i den här historien är ju att det Swartz uttrycker är mer förenligt med den antroposofiska medicinen. I vart fall mer förenligt än ‘Smittskyddsinstitutets rekommendationer’ som Vidarkliniken, genom Flatters, nu säger sig följa.

Flatters skriver nämligen:

Vidarkliniken följer Smittskyddsinstitutets rekommendationer och ger fullständig information kring mässlingen. Det är sedan föräldrarna som beslutar om vaccination. Detta ÄR vår aktuella policy, och den har på senare tid skärpts samt förtydligats både externt och internt.

Och vad betyder det? Att man rekommenderar vaccination? Att föräldrarna har beslutet i sin hand, förstår var och en. Hur ser den fullständiga informationen ut? Vad är fullständig information i det här sammanhanget?

Men det jag egentligen undrar, och verkligen skulle vilja veta, är hur Vidarkliniken och dess läkare ser på sjukdomar, som mässling. Det jag undrar över är antroposofin och dess inflytande på Vidarklinikens verksamhet (och då menar jag i verkligheten, inte på vad man säger). Men antroposofin verkar inte Ursula Flatters vilja nämna. Därför blir såväl hennes replik som turerna kring Vidarkliniken i övrigt rätt så märkliga. Att Flatters omtalar Swartz som en ‘enskild forskare’, ska det tyda på att andra antroposofiska läkare inte håller med honom (i huvudsak) i vaccinationsfrågan? Menar inte de att sjukdomar är utvecklande? Ser inte de sjukdomar som positiva för barnets inkarnationsprocess? Om svaren vore nej, vore det sannerligen anmärkningsvärt. Och mycket intressant! Då vore jag verkligen nyfiken på att höra varför — det är nämligen här det blir fasansfullt spännande! På riktigt.

vidarinstitutet och ‘the integrative care science center’

Vidarinstitutet har reinkarnerat som The Integrative Care Science Center. Vidarinsitutets ändamål är

Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som [ändamål] att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.

Här är en annan tidigare bloggpost on Vidarinsitutet. Att The Integrative Care Science Center (härefter förkortat IC eftersom det verkar vara den förkortning de använder) är samma organisation som Vidarinstitutet framgår inte bara av det att personerna bakom är desamma, men man delar också organisationsnummer. Eller, snarare, det organisationsnummer som anges på ICs hemsida hör till Vidarinstitutet. Som i sin tur har postadress Vidarkliniken. ICs skriver:

I C- Integrative Care Science Center erbjuder kvalificerad, aktuell forskningsinformation och systematisk medieanalys inom alternativ, komplementär och integrativ vård. Därmed hoppas vi kunna fylla ett tomrum inom svensk debatt och policyutveckling.

Man ska verka för ‘relevanta’ inslag av ‘bevisad’ alternativmedicin i vården. Kruxet: om den är bevisad, d v s om dess effekt är bevisad, kan den väl knappast räknas som alternativ längre. Den antroposofiska medicinens problem är snarast hur omfattande det obevisade eller t o m motbevisade området inom den är.

Stiftelsen erhåller programstöd från Vidarstiftelsen och the Jochnick Foundation. Vi får också del av ett Regeringsbidrag för att beforska och bidra till evidensbaserad utveckling av Vidarklinikens verksamhet.

Vidarstiftelsen är en antroposofisk stiftelse som jag skrivt om tidigare. Vidarstiftelsens ändamål är att stödja den antroposofiska rörelsen. Dess förmögenhet uppgår till drygt 625 miljoner kronor. (Vad The Jochnick Foundation har för intresse av att stödja antroposofiska projekt har jag inte lyckats begripa.)

Vidarinstitutet, eller förlåt IC, hoppas på dialog med vården och med beslutsfattare (och pengar från de senare, gissar jag). Kanske hade man kunnat önska mer och större öppenhet kring kopplingen till den antroposofiska rörelsen och de antroposofiska intressena. Kanske hade man också kunnat önska en ärlig redogörelse för och diskussion kring vad antroposofisk medicin är för något. Och främst då om de aspekter som skiljer den från gängse medicin. Det gäller helt grundläggande frågor som hur antroposofin och den antroposofiska medicinen ser på människan och på sjukdomar och dessas orsaker. Det är ingen som tvivlar på att människor med antroposofiska böjelser föredrar att vårdas på Vidarkliniken. Den typen av forskning — meddelst trivselenkäter och liknande — verkar annars vara populär. Att forska på de antroposofiska metodernas och preparatens medicinska effektivitet är i allmänhet en mer nedslående verksamhet, eftersom den andliga dimensionen av den antroposofiska läkekonsten helt enkelt inte har några materiella resultat. Men vi får väl se vad som händer. Ett tips kan ju vara att följa ICs kategori forskningsnytt. Eller kanske ännu hellre den här skeptiskt inriktade kategorin som är ofrivilligt komisk.

*

Uppdatering: här är ett pressmeddelande jag hade missat. Tycker inte riktigt att det verkar som att man vill låtsas om att det är en antroposofisk organisation vars främsta syfte torde vara att skapa legitimitet för antroposofisk medicin, inte alternativmedicin i allmänhet.

– Hittills är det mest oinformerade skeptiker eller okritiska entusiaster som präglat debatt och informationsspridning. Vi vill istället bidra till mer saklighet kring integrativ vård och därmed en relevant utveckling av hälso- och sjukvården, fortsätter Torkel Falkenberg.

Problemet för Torkel Falkenberg är förstås att många av skeptikerna är betydligt mer välinformerade än han kan erkänna. Problemet är naturligtvis också att det inte finns så mycket forskning som talar till den antroposofiska medicinens fördel…

*

Uppdatering (4 mars 2012): Tydligen har det förekommit en notis om IC i Dagens Nyheters kulturbilaga. Jag fick frågan om vilka personer som står bakom IC och vilka kopplingar de har till ‘komplementär- och alternativmedicin’. I styrelsen sitter:

Anders Kumlander, ordförande
Torkel Falkenberg, ledamot
Christer Magnusson, ledamot
Cornelius Pietzner, ledamot
Ilve Steiber, ledamot

Kumlander är fd ordförande i Antroposofiska Sällskapet och sitter i en mängd styrelser i antroposofiska stiftelser och bolag. (Hans far var Åke Kumlander, mannen bakom Vidarstiftelsen.) Falkenberg har, som bekant, anknytning till Vidarkliniken. Christer Magnusson är känd för mig från andra styrelser i antroposofiska sammanhang. Har för mig Saltå Kvarn och Kulturforum Järna. Cornelius Pietzner kommer också från antroposofiska sammanhang, nämligen bestämt är han tidigare befunnit sig i ledningen av AAG, det internationella antroposofiska sällskapet. Han finns vid Goetheanum, Schweiz alltså. Om det är samme Cornelius Pietzner, men det utgår jag från. Ilve Steiber återfinns bl a på Vidarstiftelsen. Även antroposofiska Ekobanken.

Vidarstiftelsen, som jag ju nämnde ovan, har som syfte att främja antroposofiska ändamål (se tidigare bloggpost). Ej att förväxla med Vidarinstitutet (numer IC). Dock finansierar Vidarstiftelsen Vidarinstitutet (IC). Om man ser på styrelsen är detta alltså inte KAM i allmänhet, utan antroposofiskt inriktat. Jag skulle påstå att vilka som sitter i styrelsen säger mer om organisationen än den där listan av personer som ställt upp som affischnamn mer eller mindre.

‘…ifrågasätter nyttan med vaccination…’ (och andra konstigheter)

Det här blir en liten uppdatering om mässlingen och vaccinationer. Det rapporterades i går att flera nya fall har bekräftats, och ännu fler är att vänta. Jag tänkte här bemöta några saker som påståtts i pressen. Ibland förekommer formuleringar som inte gör situationen rättvisa.

På text-tv kunde man till exempel läsa i går natt:

… antroposofiskt inriktade läkare ifrågasätter nyttan med vaccination mot barnsjukdomar.

Det borde snarare stå: de ifrågasätter inte nyttan av sjukdom. För det handlar inte om att undvika vaccin i sig — detta är ingen ‘vanlig’ vaccinrädsla — utan om att man anser att mässlingen är en sjukdom som gör nytta i barnets utveckling. (Och på andra vis.)

SvT skriver (nästan samma formuleringar förekommer i SvD-artikeln):

I Järna bor många som har en antroposofisk livsåskådning. De använder ofta alternativ medicin, och många barn är inte vaccinerade eftersom antroposofisk medicin är emot allmänna vaccinationer.

[…]

-Det är många i just det här området som tagit ställning mot vaccination och inte vill vaccinera sina barn, säger Helena Hervius Askling.

Eller mer korrekt, faktiskt, det är många som tagit ställning till förmån för sjukdom. Man är inte emot vaccination. Man är för mässling. Sveriges Radio har fattat saken mer rätt:

I området runt Järna bor många antroposofer, som anser att genomgånga sjukdomar som mässling härdar människan och att vaccinationer är onödiga.

Även om det handlar mer om en utvecklingsprocess och om att tillse en andligt fördelaktig sådan — både för individen och mänskligheten — än om härdning.

SvD skriver:

Det är känt att antroposofiskt inriktade läkare ifrågasatt nyttan med vaccination av barnsjukdomar, och bland annat hävdat att mässling kan ha en positiv effekt på barnets utveckling …

vilket är sant. Dessutom innehåller artikeln intervjusvar från en läkare på Vidarkliniken.

Men Kristian Holmberg, husläkare vid den antroposofiskt inriktade husläkarmottagningen Vidarkliniken i Järna, vill inte tala vare sig för eller emot vaccinering.

– Vår uppgift på vårdcentralen är att ge så korrekt information så möjligt. Sedan måste föräldrarna själva fatta beslut.

Korrekt information, i antroposofisk mening, är att barnsjukdomarna kan vara till nytta för människans och mänsklighetens utveckling. Men jag förmodar — nej, hoppas — att det inte är det han menar med korrekt information. Kan dock inte annat än tänka på de mässlingsråd som Vidarkliniken publicerade på sin hemsida förra året. Naturligtvis förmår en antroposofisk läkare svara på detta:

TT: Vad är antroposofernas inställning till att vaccinera mot mässling?

– Det är säkert en bra fråga att ställa, men det är inte min uppgift att svara på det.

Han vill bara inte. Ingen kan naturligtvis tvinga honom att svara. Men om han vet — och det är jag ändå övertygad om att han gör — vore det faktiskt mer förtroendeingivande att svara ärligt.

TT: Du är ordförande i Läkarföreningen för antroposofiskt orienterad medicin. Har inte den en ståndpunkt?

– Det är mycket möjligt att vi diskuterat det, men har inte någon bestämd, gemensam ståndpunkt. Det är en fråga för varje läkare.

Detta är så löjligt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Han är ordförande i föreningen för antroposofiska läkare och påstår sig inte vilja eller kunna svara på frågan om barnsjukdomars roll — och därmed inställningen till vaccination — i antroposofiskt perspektiv. (Jag får återigen rekommendera denna min gamla bloggpost; i slutet av den finns en lista på lästips, bland dem länkar till den tyska antroposofiska läkarföreningens skrifter om mässling.)

Och så en sista missuppfattning, denna gång från Dagens Medicin:

Förra året uppmärksammades att antroposofiska Vidarkliniken publicerat råd där det hävdades att det är osäkert om vaccinering är effektivt.

Det som hävdades var (bortsett från de konkreta råden om behandling) främst att det är till nytta att genomgå mässlingen. En konsekvens av det är förstås att avstå vaccination, i all synnerhet om vaccinationen är effektiv…

ingen ‘likställighet mellan att vara antroposof och att inte vaccinera sig’

Ur SvD angående mässlingsutbrottet:

Kristian Holmberg, husläkare på den antroposofiska Vidarklinikens vårdcentral i Järna, säger att han känner till att det bor många ovaccinerade vuxna och barn i trakten.

– Det är upp till varje förälder att bestämma hur man gör med sina barn. I det antroposofiska finns inga uppskrivna regler eller dogmer. Min erfarenhet är att det inte finns någon likställighet mellan att vara antroposof och att inte vaccinera sig.

Jag bara häpnar. Jag kan verkligen inte förstå att man står och säger sådana saker. Som om verkligheten inte existerade.

Och varför påpekar han att inga uppskrivna regler och dogmer finns? Problemet är väl snarare en tro på att mässlingen (och andra barnsjukdomar) är viktiga i barnets utveckling och en kultur där föreställningar frodas om att sjukdom är bra och vaccination dåligt. Det är ingen som talar om regler som man måste följa som antroposof. Utan om att det, av tidigare beskrivna anledningar, är betydligt vanligare bland antroposofer att man avstår vaccination. Men även det tycks ju Holmberg förneka. Är tanken att läsare som inte vet bättre tycker att det låter bra och lugnas av budskapet? Eller är det så, eftersom han talar om att ‘vaccinera sig’, att det handlar om vuxna antroposofer? För ingen kan väl på ärligt allvar mena att det inte finns en stark korrelation mellan att vara antroposof (eller ansluta sig till en antroposofisk ‘livsstil’) och att underlåta att vaccinera sina barn?

mässlingsrådsdebatten (uppdatering)

Ursäkta, jag har varit lite frånvarande. Det har hänt lite nytt, och det har jag tänkt kommentera. Utan inbördes rangordning.

*

Den första juli skrev Dagens Medicin att Stockholms Läns Landsting inte vidtar några åtgärder med anledning av kritiken av Vidarklinikens mässlingsråd.

[N]u säger Henrik Almkvist, chefläkare i Stockholms läns landsting, att han har fått garantier för att kliniken inte ska sprida dessa råd vidare till föräldrar.

– Den felaktiga informationen har tagit[s] bort från hemsidan och vi har haft ett bra och klargörande möte med kliniken, säger Henrik Almkvist till Dagens Medicin.

Det vore helt i sin ordning om SLL också förstod att den ‘felaktiga informationen’ inte nödvändigtvis betraktas som felaktig av antroposofiska läkare. Jag förstår heller inte varför SLL tror att det gör någon som helst skillnad att Vidarklinikens mässlingsråd inte längre är tillgängliga via hemsidan. Inbillar man sig att kliniken plötsligt beslutat sig för att inte längre ägna sig åt antroposofisk vård? För råden — oavsett hur felaktiga de ter sig, såväl vetenskapligt som förnuftsmässigt — är ju uttryck för ett antroposofiskt synsätt. På vilket Vidarklinikens verksamhet faktiskt bygger. Jag gissar att Vidarkliniken inte har någon lust att vara ‘klargörande’ på den punkten.

*

Mats Reimer skriver samma dag (den 1 juli) om vaccinering på antroposofisk BVC. Vidarkliniken drev tidigare BVC, men har överlåtit den verksamheten till Kirsten Nisted (Kirstens Familjehälsa), en antroposofisk sjuksköterska, som nu driver antroposofisk BVC. Vidarklinikens läkarmottagning tar också fortsättningsvis emot familjer och barn, men har ingen BVC. Hur som helst: den höga andelen ovaccinerade i dessa kretsar utgör en utmärkt bas för en mässlingsepidemi. Jag kan inte kommentera på Dagens Medicin, eftersom möjligheten att kommentera är förbehållen dem som är verksamma inom vården. (I min ovetskap försökte jag en gång, men min kommentar blev anmäld och bortplockad. Dock frågar jag mig om alla alternativmedicinivrare som dyker upp i varenda blogginläggstråd verkligen är verksamma inom vården… efter genomläsning tycks det mig osannolikt ;-)) Mats skriver i kommentarerna:

Jag tänker att det kanske ändå är bra att dessa alternativa BVC finns, för de familjer som annars hade tackat nej till att gå på BVC över huvudet taget.

Och det är rätt, tror jag. Det är otvivelaktigt bättre att föräldrar har läkarkontakt på Vidarkliniken än att de vägrar alla kontakter med vården, för det skulle definitivt förekomma. (Jag tar Vidarkliniken som exempel nu, eftersom de omdiskuterade råden om mässling var Vidarklinikens. Men resonemanget kan förstås gälla för Kirstens mottagning också.) Att Vidarkliniken har låg vaccinationstäckning bland sina patienter är inte något konstigt, med tanke på de här familjernas övertygelser. Klinikens läkare kan förstås presentera tillförlitlig och vetenskapsbaserad information om vacciner — och framför allt underlåta att sprida desinformation — men det är ju inte deras sak att ändra på föräldrars livsåskådning (vare sig de själva delar den eller inte; nu är de ju antroposofiska läkare, så på den punkten är saken klar) även om denna medför att föräldrarna avstår vaccinering å sina barns vägnar. SLL och andra landsting, som är med och finansierar, kan också ställa krav på Vidarklinikens och dess vårdpersonals agerande, och de bör skaffa sig bättre förståelse av situationen och de krav som behöver ställas.

*

Mats har på sin blogg publicerat vår debattartikel. Inlägget är värt att titta på även för den som redan läst artikeln på DN debatt, eftersom Mats har lagt till en relevant länk om den pågående mässlingsepidemin i Europa. (I det här sammanhanget är värt att nämna den nya studie jag länkade till i går.) Eftersom jag redan skrivit rätt utförligt om själva debattartikeln tidigare här på bloggen, kommer jag nu inskränka mig till att kommentarera en del av den respons Mats fått i bloggkommentarerna. En kommentator som kallar sig ‘Debatteknik?’ skriver (@13:07, 27 juni 2011):

Tycker nog att Jackie Swartz svar inte var så tokigt och Du svarar inte direkt på just det han påtalar utan lägger ut texten på annat i svartmålande syfte.

Det är möjligt att Swartz’ svar inte var så tokigt, men det var, som Mats påpekar i en efterföljande kommentar, undvikande (för att inte säga på gränsen till irrelevant). Jag skulle också vilja säga att eftersom Vidarkliniken är en antroposofisk klinik och dess läkare antroposofiskt utbildade, är det naturligtvis inte ‘svartmålande’ att tala om den antroposofiska synen på sjukdom och om de antroposofiska skälen att avstå vaccinering. Detta förutsatt att man inte anser att antroposofiska föreställningar i sig själva är så förfärliga att de automatiskt svartmålar den som ansluter sig till dem. (Något sådant håller inte jag med om. Alls.) Liv skriver (@09:22, 28 juni 2011):

Hur kan du vara säker på att liv efter döden inte existerar. Väldigt många i vårt land tror tvärtom och det utan att vara direkt religiösa?
Läs JS svar istället för att “svamla”. Vidarkliniken avråder inte från mässlingsvaccinationen. Däremot ger dom råd till dom som nu frågar vad/hur man kan göra istället för att vaccinera sig.

Vad gäller liv efter döden, ser jag inte att det spelar någon som helst roll i detta sammanhang om liv efter döden existerar eller inte. Det är en fråga om tro i vilket fall som helst. Antingen så är Vidarklinikens råd vederhäftiga eller så är de det inte. Vi behöver inte veta om liv efter döden existerar eller ej för att avgöra vederhäftigheten i klinikens råd. De antroposofiska idéerna om karma och reinkarnation är oundgängliga för att förklara den antroposofiska medicinens ‘märkligheter’, bland antroposofers inställning till vaccinering. För att göra detta behöver i alla fall inte jag själv vara ‘säker på’ att reinkarnation inte existerar (eller, för den delen, tvärtom); jag behöver faktiskt inte över huvud taget ta ställning till reinkarnationens eventuella verklighetsunderlag för att kunna konstatera att antroposofin inbegriper en tro på reinkarnation. Jag har för övrigt inget att invända mot att läkare är antroposofer eller att läkare tror på reinkarnation; dessa är huvudsakligen en privatsaker. När antroposofiska föreställningar påverkar den vård som ges (med offentlig finansiering), hamnar kommer det hela dock i en annan dager.

Apropå att svamla, förefaller det mig som att Liv svamlar. Mats och jag skrev vår replik fullt medvetna om att Vidarkliniken inte ‘kategoriskt’ avråder från mässlingsvaccinering, något som Swartz i sin artikel felaktigt påstod att Mats skulle ha menat eller antytt i den inledande debattartikeln. Det vi försökte göra i den gemensamma repliken var att förklara varför antroposofer har en avvisande inställning till vaccinering; vi menar inte att Swartz eller Vidarkliniken kategoriskt avråder, däremot är det inte alls svårt att ur deras skriftliga produktion uttyda en klart negativ attityd till vaccinering, en attityd som återspeglas i den kritiserade mässlingsbroschyren. Kan det tolkas som att avråda, om än ej kategoriskt? Swartz har positiva åsikter om sjukdom och en uttalat negativ inställning till vaccination. Han anser dock att föräldrar själva ska välja — men vad annars? Nåväl, kritiken står och faller inte med definitionen av ‘avråda’. Swartz åsikter, och de antroposofiska läkarnas åsikter, får kritiseras på sina egna meriter, inte på förenklade kategoriseringar. Problemen med de konkreta råd som gavs i mässlingsbroschyren är att  de, bland annat, är ovetenskapliga och vilseledande. Det är inte råd som föräldrar bör få när deras barn insjuknar. Och det är meningsfullt, skulle jag vilja påstå, att tala om varför antroposofin ser sjukdom som ett viktigt utvecklingssteg och varför råden ser ut som de gör. Varför talar Swartz — i sin replik — om att barn utvecklas positivt av genomlevd mässlingssjukdom? Anledningen till att han vill tolka mässlingen positivt är faktiskt inte utan betydelse.

Trötter skrev (@09:38, 28 juni 2011):

Vi får väl hoppas att Mats tar upp också de vårdinrättningar som vilar på kristen grund. Kristendomen har många myter om liv och hälsa. För det kan väl inte vara så att Mats bara  vill mobba minoriteter.

Det finns nog en hel del människor som redan kritiserar kristna myter om liv och hälsa. Att det finns sådant som är värt att kritisera inom en lära, betyder dock inte att man bör avstå kritik av en annan lära. Att vara i minoritet gör inte heller att någons föreställningar eller agerande åtnjuter immunitet mot kritik. (I synnerhet inte när det, som i detta fall, handlar om offentligt finansierade verksamheter.) I vilken grad kristna föreställningar påverkar själva vården inom de kristna vårdinrättningarna är för mig obekant. Vissa extrema kristna grupper avsäger sig ju dock vissa eller till och med alla medicinska interventioner. Men finns det grupper av kristna läkare som går speciella utbildningar i ‘kristen medicin’ och sedan praktiserar denna på vårdinstitutioner? Men i övrigt: vad spelar det för någon roll om en läkare är antroposof eller kristen eller ateist? Det som spelar någon roll är väl vilken vård och vilka råd läkaren ger. Om den antroposofiska medicinen och människosynen medför att råden som ges är farliga eller felaktiga, ja, då bör det kritiseras. Om den ‘kristna medicinen’ (vad nu den är?) leder till detsamma, ska den förstås kritiseras. Krakatoa skriver (@08:37, 30 juni 2011):

Min yngre kollega har en Tors hammare runt halsen. Jag ska fråga honom om han är asatroende – samtidigt som jag, för säkerhets skull, fabulerar ihop något om att hans tro påverkar hans patientbemötande.

Irrelevant. Att antroposofiska idéer påverkar den antroposofiska medicinen är självklart — det är inte något Mats och jag själv fabulerat ihop. Jag har svårt att föreställa mig att ens ansvariga för Vidarkliniken skulle påstå att antroposofin inte påverkar Vidarklinikens verksamhet. Det vore liksom stendumt; antroposofi är orsaken till Vidarklinikens existens. Det handlar inte om att läkarna på Vidarkliniken råkar vara antroposofer — det vill säga, att eller om de privat ansluter sig till antroposofin (och på vilket sätt och i vilken form) — utan om att antroposofin har en särskild medicinsk inriktning, och att denna antroposofiska medicin tillämpas bland annat på Vidarkliniken, men också av andra läkare som har en antroposofisk-medicinsk utbildning. Jag vet inte om det finns legitimerade läkare som ägnar sig åt något slags specifik asatromedicin. Men jag betvivlar det. Asatroende läkare tillämpar, hoppas jag, evidensbaserad medicin.

*

Missa inte heller Mats senaste inlägg ‘Spelteori och vaccination mot mässling’!

men polio då, vidarkliniken?

När Vetenskapsradion intervjuade Ursula Flatters, ville hon inte ge något svar på om alla barn måste vaccineras mot mässling (jag kommenterade här). Jag har dock en annan fråga. Anser Ursula Flatters och Vidarkliniken att barn bör vaccineras mot polio?*

Det senaste polioutbrottet i Sverige inträffade i slutet av 70-talet bland ovaccinerade barn i Järna. Vaccinationsstatistik från Vidarkliniken visar att andelen poliovaccinerade bland klinikens inskrivna barn är 20% år 2007 och 40% två år senare. Den låga vaccinationsgraden kan förstås sägas återspegla föräldrarnas inställning till vaccinering, snarare än klinikens. Antroposofiska läkare brukar ha en positivare inställning till poliovaccin än till många av de andra vaccinen (MPR, kikhosta, m fl). Men Vidarklinikens läkare har förstås kontakt med familjer som väljer att inte vaccinera ens mot polio. Några råd för behandling av polio lär vi väl inte komma att se på klinikens hemsida. Frågan är vilka råd Vidarkliniken ger till vaccinovilliga föräldrar när det gäller polio — tar man otvetydig ställning för vaccinet? Antroposofiska läkare kommer naturligtvis inte att kunna övertyga föräldrar som verkligen är emot vaccinerna — men frågan är ändå, är de antroposofiska läkarna vid Vidarkliniken för poliovaccinet, eller ser de även polio som en möjlighet?

Enligt den här något osäkra källan har Vidarklinikens Jackie Swartz sagt att

[n]år det gjelder polio, difteri og stivkrampe, kan man tenke seg at man muligens bør vaksinere, men vente til barnet har blitt tre år.

Man ‘kan’ möjligen vaccinera mot polio, alltså; men helst inte riktigt små barn. Jag vet också att Swartz i alla fall någon gång sagt, att barn som ska befinna sig i länder med polio, bör vaccineras. Men beträffande karmaresonemangen, skiljer sig egentligen inte polio från andra sjukdomar och katastrofer. De utgör utvecklingsmöjligheter. Individen drabbas av dem — eller, rättar sagt, söker upp de möjligheter sjukdomarna erbjuder — för att skaffa sig en nödvändig karmisk erfarenhet. I en artikel om just polio funderar en antroposofisk läkare över vaccineringens konsekvenser:

We do not know how far immunization intervenes in the karma of the individual, maintaining life situations that karma demands should be changed. Thus immunization, and particularly mass immunization, influences the individual in terms of a uniform collective.

En annan antroposofisk läkare, Norbert Glas, menade att med andlig styrka, kan förlamningen övervinnas. Han säger också:

The suffering connected with an illness can help enormously to develop the strength of the soul for a future time.

Vad säger Vidarkliniken om det? Har Vidarkliniken något positivt att säga om sjukdomar som polio?

________

* Jag formulerade den här frågan (och det här blogginlägget) innan detta och detta inlägg. Eftersom jag inte har tid att skriva något nytt just nu, passar jag på att publicera. Samma fråga kan ställas om andra sjukdomar. Difteri och stelkramp? (Se även gällande detta SLLs statistik för Vidarklinikens siffror.)

antroposofiska perspektiv på sjukdom

Det här inlägget innehåller fördjupning och en del bakgrundsresonemang som är relevanta i ljuset av tidigare inlägg i mässlingsrådsdebatten. Att mässlingsråden var högst olämpliga, i all synnerhet som de publicerades av ett offentligt finansierat sjukhus, är en sak. En helt annan sak är att den bakomliggande synen på människan och på sjukdom är högst fascinerande. Jag hoppas att andra tycker detsamma, varför jag här publicerar mina egna anteckningar i redigerad form! I slutet finns en lista med material för vidare läsning i ämnet.

antroposofin

Vidarkliniken är en antroposofisk klinik, och antroposofin en esoterisk religionsbildning, som till sig räknar en rad konkreta tillämpningar och verksamhetsfält. Bland dessa finns en egen läkekonst, som påstås förena antroposofi med konventionell medicin. Den antroposofiska medicinens grund är den antroposofiska människosynen och dess sjukdomsförståelse. Antroposofin har såväl en egen ‘människokunskap’ och ett anspråk på att besitta en högre sanning än den som är åtkomlig genom konventionella vetenskaper. Den antroposofiska kunskapen utforskas med ‘andevetenskapliga’ metoder. Antroposofin och dess praktiskt inriktade verksamheter är än i dag baserade på de insikter Rudolf Steiner uppnådde genom sin förmåga till klarseende – det vill säga, han menade sig kunna skåda en högre, andlig verklighet och meddelade sina anhängare kunskaper om dessa översinnliga världar. Utan dessa insikter skulle den antroposofiska medicinen inte existera. Vidarkliniken vill ogärna kännas vid att det är en religiös läkekonst som bedrivs. Likväl är den antroposofiska delen av verksamheten huvudsakligen, för att inte säga helt, baserad på tro — och inte på vetande, i dessa uttrycks gängse bemärkelse. Antroposofer ägnar sig åt att bekräfta Steiners lära; sällan ses några ansatser till att söka motbevisa dess giltighet. Antroposofiska läkare har en medicinsk utbildning, men studerar utöver detta antroposofi. Vid den antroposofiska rörelsens högkvarter, Goetheanum, i Dornach, finns också den antroposofisk-medicinska grenens internationella centrum. De olika verksamhetssektionerna har lokala motsvarigheter i landssällskapen.

Antroposofin, inte vetenskapen, kan förklara de märkliga rekommendationer som Vidarkliniken ger om mässling och mässlingsbehandling. Inte oväntat söker dock Jackie Swartz, Vidarkliniken, efter icke-antroposofiska argument för att rättfärdiga den negativa, om än inte helt avfärdande, inställningen till vacciner; en inställning, som är vanlig bland antroposofiska läkare, och som i grund och botten är andligt motiverad. Swartz försöker därmed ge vetenskaplig pondus åt råd som bättre kan förklaras av de andliga föreställningar som inbegrips i antroposofin.

Swartz påpekar att kliniken inte kategoriskt avråder från vaccinering, något som inte heller hade påståtts. Inte ens Rudolf Steiner själv avråder kategoriskt från vaccinering! (Nu avled han i och för sig redan 1925, innan mässlingsvaccinet existerade.) Emellertid framgår det av Swartz skriftliga produktion i ämnet att hans egna synpunkter på vaccinering bär en viss negativ prägel, att han förminskar riskerna med mässling och att han företräder en syn på sjukdom som något positivt och meningsfullt. Det senare är, ur antroposofisk synvinkel, inte något konstigt. När Vidarkliniken skriver att antroposofiska föräldrar är mot vaccin därför att de är för mässling, är det ett helt korrekt påstående, som även tycks passa in på en del antroposofiska läkares inställning.

reinkarnation och karma

Antroposofin räknar utöver den fysiska verkligheten med en andlig dimension. Människan består inte endast av sin fysiska kropp och dess processer, utan även av flera översinnliga ‘skikt’, så kallade väsensled, vilka sägs kunna varseblivas av den som genomgår en esoterisk skolning. Liknande gäller för sjukdomsbegreppet, där man förutom de yttre manifestationerna av sjukdom (symptom) räknar med den andliga aspekt, som inte kan förstås på konventionellt medicinskt vis. Sjukdomen är i grunden dessa andliga processers och sammanhangs epifenomen. En av de allra mest betydelsefulla antroposofiska idéerna är återfödelsen: människan har en evig, odödlig kärna som genomlever upprepade jordeliv. Ett barn som i dag ligger sjukt i mässlingen, befinner sig varken för första eller för sista gången i den fysiska tillvaron.

Sjukdom, hälsa och livslängd är, precis som andra omständigheter och levnadsbetingelser, förbundna med karma och underkastade karmiska lagbundenheter. Sålunda är sjukdomar — liksom i förekommande fall döden — händelser som har karmisk mening; de har syfte och funktion i ett mycket stort perspektiv. Det antas att en individ ‘väljer’ att söka upp en sjukdom därför att det i hennes karma finns något som behöver bearbetas eller som behöver förberedas; sjukdomen är således ett medel i den reinkarnerande människans andliga utveckling mot större fulländning. Continue reading

mer om vidarkliniken och mässlingsråden på dn debatt!

Mats Reimer och jag skriver i dag på Dagens Nyheters debattsida en motreplik på Vidarklinikens inlägg i mässlingsrådsdebatten. Ämnet är viktigt och jag var mycket glad över att bli tillfrågad.

Det är viktigt, anser jag, att bakgrunden till Vidarklinikens och de antroposofiska läkarnas inställning till mässlingen kommer fram. Vidarkliniken tillämpar antroposofi, och arbetar utifrån en antroposofisk syn på människan. Det har betydelse för den vård kliniken ger, och som vi sett, de praktiska råd de meddelar föräldrar. Det har en grundläggande betydelse för hur man ser på sjukdom. Och det synsättet kommer inte att ändras för att Vidarklinken tagit bort de kontroversiella mässlingsråden från sin hemsida.

I ett större perspektiv handlar detta alltså inte bara om en broschyr med några synnerligen märkliga råd för behandling av mässling. Det handlar om att man ser barnsjukdomarna – och sjukdomar över huvud taget – som utvecklingssmöjligheter, som meningsfyllda tilldragelser i en människas liv och bortom detta liv. Och att man på den grunden är beredd att underlåta viktiga preventiva åtgärder, som vaccinering. Jag är, som jag påpekat tidigare, medveten om att Vidarklinikens läkare inte kan påverka föräldrar med en stark antroposofisk övertygelse. Likväl är klinikens och dess läkares attityd i frågan inte oviktig, och den rår de själva över.

När Mats frågade om jag ville vara med och skriva en replik, gick jag igenom den del litteratur och dokument i sökandet efter förklaringar och argument. Jag kommer att beröra en del av detta material framöver här på bloggen.

Tills vidare hänvisar jag till några av mina tidigare inlägg i ämnet:

Mässlingsråd från Vidarkliniken

Mässlingens mening och möjlighet (Vidarklinikens råd)

Vidarkliniken svarar! (mässlingsråden)

*

Uppdatering: Ett längre inlägg nu publicerat!

olegitimerade terapeuter, finn bengtsson och vidarkliniken

Finn Bengtsson, professor och moderat riksdagsledamot från Östergötland, uttalar sig i programmet om olegitimerade terapeuter i Studio Ett i dag (i slutet av inslaget). Där berättar han om att han förgäves försökt få regeringen ändra reglerna om olegitimerade terapeuter och att kvacksalverilagen har blivit omodern. Han har föreslagit att olegitimerade terapeuter endast ska få behandla patienter som är friskförklarade, vad nu det kan innebära. ‘Den som saknar kunskap, saknar den sällan’, citerar han. Och det stämmer ju allt för ofta.

Döm om min förvåning när jag plötsligt inser att denne Finn Bengtsson så sent som i går figurerade i en artikel publicerad av Viderkliniken. Där förespråkar han alternativmedicin:

– All komplementär eller integrativ vård bör ha förankring i skolmedicinen, men vi måste också inse att skolmedicinen är klart begränsad. Därför är det både fel och inhumant att förneka människor de beprövade alternativ som finns och på så sätt lämna många patienter i hopplöshet.

Varför har vi inte mer alternativmedicin i Sverige?

– Det finns ett antal motståndsfickor, inte minst inom professionen, som får stort genomslag på politiker. Inom skolmedicinen förekommer på sina håll en politisk retorik från duktiga och tongivande personer som påverkar både politiker och myndigheter. Här kan man tala om en ”eminensbaserad” påverkan. Det saknas ofta en ödmjukhet inför det faktum att det finns väldigt mycket vi inte känner till om människors hälsa.

Motståndsfickor — av människor som menar att evidens är mer värt i sjukvården än, typ, karma?

Så jag undrar — är den här terapiformen, som Vidarkliniken erbjuder, lämplig för psykiskt sköra patienter eller kanske bara för dem som blivit friskförklarade?

apropå terapier (antroposofisk biografisk terapi)

Sveriges Radio uppmärksammar ovederhäftiga terapier och ‘terapeuter’ med bristande etiskt medvetande. (Studio Ett, Ekot.) Samtidigt presenterar Psykologförbundet en broschyr om terapier som bedrivs av icke-legitimerade.

På antroposofiska Vidarklinken kan man få biografisk samtalsterapi. För patienter som tillhör Stockholms Läns Landsting gäller frikort. Den biografiska samtalsterapin bygger på antroposofisk människokunskap, skriver Vidarkliniken. Den kan hjälpa människor i ‘livskriser’. Vidare:

Det innebär att man räknar med psykologiska, sociala och spirituella dimensioner av verkligheten. Samtalsterapin arbetar med det förflutna, nuet och framtiden.

Den kan också kallas karmarådgivning. I människans biografi ingår, antroposofiskt sett, även allting innan födelsen till detta jordeliv och allting som kommer efter denna tillvaro. Med andra ord, upprepade inkarnationer och de inte oviktiga tidsperioderna mellan död och återfödelse.

Nya krafter för växande och utveckling kan frigöras. Människans jag kan få kraft att varsebli sina egna livserfarenheter och vinna en ny nivå av medvetenhet.

Människans jag är odödligt. En ny nivå av medvetenhet inbegriper, bland annat, medvetenhet om sådana aspekter av människan. Anspråken är inte dåliga; den biografiska samtalsterapin

arbetar för social förnyelse genom att hjälpa människor att tyda språket av sin egen livshistoria. Att hjälpa människor att se hur deras arbete med sina egna livsfrågor och uppgifter också kan lämna bidrag till hela mänskligheten.

För någon månad sedan innehöll Vidarklinikens presentation av terapin även följande; man hävdade att genom terapin

öppnas [dörrar] till områden som tidigare varit fördolda, områden där psykiska störningar och andliga insikter står sida vid sida och ofta förväxlas.

Detta citeradet jag i en tidigare bloggpost. I denna tidigare version medgav man också att terapin ‘förstår att det förflutna och framtiden når långt bortom detta livet’ och att den handlar om att patienten ‘vakna[r] upp inför sitt öde och sitt sanna vara.’ ‘Biografiska lagbundenheter’ nämndes, en referens till karmiska sammanhang. Det hävdades också att antroposofin är en vetenskap. Dessa stycken har uppenbarligen rensats bort, och jag frågar mig varför. Det är inte för att de var felaktiga. De var betydligt sanningsenligare än nuvarande version, även om de saknade en del i tydlighet och vad gäller konkret information.

Vilken utbildning har då biografiterapeuten?

Utbildningen är en 3-årig deltidsutbildning som är förlagd till England. Förutom kunskap om antroposofi motsvarar utbildningen svensk steg-1 kompetens i psykoterapi. Utbildningen är godkänd i England och av den Fria Högskolan i Dornach, Schweiz.

Det hade varit på sin plats att skriva att det handlar om den Fria Högskolan för Antroposofi (eller Andevetenskap). Inte heller lämnas någon ytterligare information om den treåriga utbildningen i England. Den ges av antroposofiska Emerson College (som befinner sig i ekonomiska svårigheter och har en osäker framtid) och beskrivs i den här broschyren.

Biographical Counselling aims to help people in life crisis enter into dialogue with their own life story. Through exploring the interweaving of past, present and future, people begin to read the language of their own biography, discover their essential life themes and tasks, and thereby find new strength and meaning for the future.

Biographical Counselling works at the border of healing and development, individual therapy and social renewal. It is based on the understanding that many of the questions and struggles that we meet in our individual lives are at the same time the development questions of our time, and that when we work on our own biography a contribution is made to the whole of humanity.

Vidare:

Biography work is a quest for meaning. It arises in human hearts out of the certainty that life itself and all human lives are of significance, and that the events and processes in our lives will reveal their meaning if we learn to observe them.

Ur kursinnehållet:

Biographical counselling in relation to the awakening of a new consciousness
The imagination of the human being out of spiritual science
The psychological and spiritual challenges that arise from the crossing of the spiritual threshold in our time
The inner development path of the biographical counsellor
Karma and psychology: the impact of early childhood on the development of the ‘I’
The meditative path of the biographical counsellor
The inner gesture and spiritual path of biographical counselling

Man behöver egentligen en antroposofisk ordbok för att läsa detta; som terapi eller vård är det obegripligt, som antroposofi är det gammal skåpmat, det vill säga, egentligen inget konstigt. Men det handlar om andlighet, inte om något som hör hemma i den allmänna sjukvården. Jag antar att SLL har överskott i psykiatribudgeten eftersom den antroposofiska biografiterapin bekostas. Att människor har rätt att ägna sig åt andlig och personlig utveckling av det här slaget, är väl i sig inte något att ifrågasätta. Däremot bör inte landstingen ha något med det att göra.

Huruvida den här terapin kan vara skadlig för patientens mentala hälsa är förmodligen individuellt. Den här presentationen av biografisk rådgivning tycker jag talar för att terapiformen, med sina vittgående existentiella ansatser, kan ha negativa konsekvenser för patienter som lider av psykiska sjukdomar sedan innan. Vidarkliniken pekade själv (i den tidigare beskrivningen) på förväxling mellan psykisk störning och andlig insikt. Öppnar man dörrarna till sjukdom eller till insikt, är frågan. Eller spelar det ingen roll? Både sjukdomen och insikten — som står sida vid sida — är av karmisk betydelse och till karmisk ‘nytta’.

I sommar håller biografiterepeuterna konferens på temat ‘att leva i en medvetenhet om karma’. I broschyren talas om att den mest akuta uppgiften för mänskligheten i vår tid är att utveckla medvetenheten om karma eftersom ‘we can act with clarity and commitment when we know what is required of us in each situation out of karmic necessity and freedom.’ På s 4 berättas om kurser i karma och livet efter döden, de andliga hierarkierna och deras inflytande på människan. Den litteratur som den biografiska terapin grundar sig på är avslöjande; denna terapiform är helt och hållet en antroposofisk angelägenhet.

*

Edit, 2011-06-20: Liv Landell skriver bra om detta i GT/Expressen.

vetenskapsradion om vidarkliniken

Bättre sen bloggpost än ingen alls. (Kanske?) Sveriges Radios Vetenskapsradion sände härom dagen ett program om Vidarklinikens mässlingsråd (kan avlyssnas här). Det är bra att det poängteras att råden säger att mässling kan medföra att barnet mognar själsligt och fysiskt. Mats Reimer förklarar bra varför han kritiserar råden och säger att det är ‘upprörande att propagera för mässlingen som något bra’.

Vidarklinikens Vårdcentral har överraskande 6000 listade patienter

Ursula Flatters intervjuas och menar att det ‘kan finnas behov att förstå sjukdomarna och människosituationen från flera dimensioner’. Hon avfärdar kritik om att antroposofiska läkemedel skulle sakna evidens. Flatters och andra antroposofiska läkare ‘ser’ att medlen fungerar. Det är inte bara forskarna som har kunskap, enligt Flatters. Men vad är den där andra kunskapen? Jackie Swartz vill i alla fall inte kalla den religiös. Flatters menar att Reimers artikel är ‘mycket osaklig’. Hon tror också att det har påståtts att kliniken ger rådet åt folk att inte vaccinera. Inte kan hon väl vara helt omedveten om att mässlingsbroschyren kan uppfattas som om en skrift som är i huvudsak negativt inställd till vacciner — eller, snarare, som en som framhäver fördelarna med att avstå, och mer eller mindre explicit talar om risker? Hon påstår att de flesta barn kliniken har hand om är vaccinerade. På Vidarklinikens BVC, innan den övertogs av Kirsten Nisted, var endast 4% av barnen MPR-vaccinerade vid två års ålder (siffran är från 2007 — i siffrorna från 2009 verkar nästan 25% vara vaccinerade, besynnerligt nog [pdf]). Många saknade dessutom andra viktiga vaccin.

Flatters menar att man tillämpar en försiktighetsprincip, och att det är viktigt att alltid vara öppen för nya kunskaper och individuella situationer. Jojo! Hur går det med forskningen på Steiners människobild –har man lyckats motbevisa något av hans påståenden än? På frågan om alla barn måste vaccineras mot mässling, har hon ‘inget svar’ — och får irritation i rösten. Jag tycker att det är synd att inte frågan var om alla barn som kan vaccineras borde vaccineras. Att använda ordet måste får i alla fall mig att tänka på tvång; måste är hur som helst en annan sak än borde, även om jag tror att ordet som avågs var borde. Jag undrar i alla fall om Flatters tycker att alla barn som kan borde vaccineras. Det är den intressanta frågan, men jag gissar att Flatters inte skulle vilja framföra ett svar på den, eftersom svaret nog vore nej (med det vanliga tillägget ‘det är individuellt’! ja, ja, det är det mesta — också ute i den icke-antroposofiska verkligheten).

Dödligheten i Sverige var nära noll innan man började med vaccinering, hävdar hon. Trots de få mässlingsfallen i Sverige är inte dödligheten noll ens nu. Hon tycker inte att frågor om vaccinering och mässling är tillräckligt utredda.

Henrik Almqvist chefläkare vid Stockholms Läns Landsting delar Reimers kritik. Han kräver att alla husläkarmottagningar följer de riktlinjer som SLL och andra myndigheter har, bland annat i fråga om smittskyddet, och i detta uppdrag ingår att rekommendera  föräldrar att vaccinera mot mässling. Landstinget kan inte, säger han dessutom, tillåta att man rekommendera homeopatiska läkemedel i stället för evidensbaserade metoder, däremot är det i sin ordning att rekommendera homeopati som komplement (varför det, inom offentligt finansierad vård? tycker jag är en rimlig följdfråga, till politiskt ansvarig). Därutöver påpekas att det ställs lika höga krav på Vidarkliniken som på andra, och de måste följa kraven, samt att de ‘i det här fallet’ inte har följt dem. Men de råd som Vidarkliniken ger är faktiskt förutsebara — utifrån kunskapen att Vidarkliniken tillämpar antroposofisk medicin.

Det är något som inte går ihop här. SLL kräver att vården ska ske utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Ändå godkänns homeopati som en del av den skattefinansierade vården. Och man tycks bli förvånad över att Vidarkliniken erbjuder mässlingsråd baserade på antroposofiska idéer; det ju en antroposofisk klinik man slutit avtal med!

vidarkliniken svarar! (mässlingsråden)

Nu har Dagens Nyheter publicerat Vidarklinikens replik. (Se tidigare bloggposter i  — iiiii.) Kliniken säger sig ha för avsikt att granska sina mässlingsråd.

Vidarkliniken har ingen BVC-verksamhet och inga uppdrag kring vaccinationsprogrammet för barn.

Det spelar ju ingen roll. Familjer med barn vänder sig till Vidarkliniken; många familjer väljer att inte gå till BVC alls, utan till vanliga läkarmottagningar eller privata barnläkare. Vidarklinikens råd om mässling riktade sig till barnfamiljer och den publicerades på hemsidan efter att Vidarkliniken hade avyttrat den separata BVC-verksamheten.

Den ruggiga mässlingsborstningen förklarar kliniken sålunda:

[den] är i själva verket en praxis inom den europeiska traditionella medicinen för att minska risken för komplikationer.

Jag förmodar att det som avses är alternativmedicinen, och den är väl ändå inte något föredöme?

Påståendet att Vidarkliniken ger farliga råd bygger mycket på föreställningen att vi kategoriskt är emot vaccinering, vilket alltså är fel.

Av vad jag kan se, skrev Mats Reimer aldrig att Vidarkliniken kategoriskt är emot vaccinering, så den föreställningen verkar inte finnas. Vad gäller de farliga råden, så är de lika farliga oavsett hur kategorisk Vidarkliniken är.

Men med massvaccineringen mot svininfluensan i färskt minne, med dess oförutsedda bieffekter …

Irrelevant. Vaccinerna mot barnsjukdomarna har använts i årtionden. De biverkningar som existerar är inte längre oförutsedda.

Man kan förstå föräldrarnas oro, skriver Vidarkliniken. Frågan är då: är det rätt att spä på den oron?

Och är det över huvud taget rätt att fokusera denna fråga på föräldrarnas oro för vaccinbiverkningar? Det antroposofiska vaccinmotståndet har ett annat ursprung, vilket jag har diskuterat här. Man kan i viss mån profitera på och ansluta sig till den mer allmänna vaccinnojan — och använda den som något slags rättfärdigande — men det förändrar inte de antroposofiska grunderna att avstå vaccin.

Det påstås att vi har fel när vi säger att det inte finns långsiktiga jämförelser mellan risken för komplikationer av mässling respektive risken för biverkningar av vaccinet. Tyvärr har vi rätt.

Tyvärr inte. Detta är nästan larvigt. Vore det inte bra mycket enklare att helt enkelt ärligt och rakare att stå upp för och försvara de verkliga anledningarna till den antroposofiska vaccinskepsisen? SBU skriver, apropå Mats Reimers debattartikel:

SBU vill påpeka att debatten aktualiserar vår granskning av den samlade vetenskapliga kunskapen på området. Rapporten visar att nyttan av de vacciner som SBU har granskat (inklusive mässling) är mycket större än riskerna för eventuella biverkningar. Det är vaccinernas förtjänst att nästan ingen längre insjuknar eller dör i smittsamma sjukdomar som förr var vanliga hos både barn och vuxna och som kan ge allvarliga skador.

De tyska antroposofiska läkarna hänvisar till en Cochrane-studie från 2005 när de gör ett uttalande som liknar Vidarklinikens ovan; jag förmodar att det är den studien som även kliniken stöder sig på. Skillnaden är att det tyska informationsbladet sedan övergår till att beskriva vaccinbiverkningarna tämligen realistiskt, det vill säga utan uppenbara överdrifter (den intresserade kan googla Merkblatt Masern). Denna tyska broschyr har också en annan fördel: den beskriver det lidande och det obehag som det sjuka barnet kan måsta utstå.

Vidarkliniken skriver vidare i sin replik att så gott som inga svenska barn dog av mässling innan vaccinering infördes. I till exempel Storbritannien dog i alla fall en del barn innan vaccinering infördes (läs gärna Roald Dahls berättelse om sin dotters död i mässlingen). Naturligtvis kommer inte lika många att dö som i utvecklingsländerna. Men särskilt utsatta barn, immunnedsatta eller redan sjuka barn, kan naturligtvis komma att dö, huruvida det är fråga om 100 barn eller färre är en annan sak (som jag inte kan uttala mig om). Dessutom tvingas många barn riskera onödiga komplikationer och ibland livslånga konsekvenser samt underkastas obehagliga sjukhusvistelser.*

Dessutom visar vetenskapliga studier att barn som gått igenom mässlingen verkar ha mindre allergier – västvärldens största barnsjukdom.

Det var Jackie Swartz egen studie det (möjligen den som nämns här). Respectful Insolence rapporterar om nyare forskning, och citerar:

… the authors compare the occurrence of infections and allergies in vaccinated and unvaccinated children and adolescents. These include bronchitis, eczema, colds, and gastrointestinal infections.

The evaluation showed that unvaccinated children and adolescents differ from their vaccinated peers merely in terms of the frequency of vaccine preventable diseases. These include pertussis, mumps, or measles. As expected, the risk of contracting these diseases is substantially lower in vaccinated children and adolescents.

Vidarkliniken/Jackie Swartz igen:

Studier visar också att barn i samband med mässling tycks utvecklas motoriskt och psykologiskt. Det sambandet kallar artikelförfattaren för en teologisk fråga men är för oss en viktig forskningsfråga.

Vad menas här? Varför känner jag instinktivt att vi här talar om andevetenskap och inte vetenskap? Att barn utvecklas motoriskt och psykologiskt är ju den iakttagelse som antroposofiska läkare (och föräldrar) hävdar att de gör. Fast det är lite fult att använda ordet psykologiskt — man kan få det intrycket att detta påstående har grund i vederhäftig psykologisk forskning.

Felaktigt hävdas att vi bedriver religiös medicin som inte ska finansieras med offentliga skattemedel. Den antroposofiska integrativa vården som Vidarkliniken bedriver baserar sig på forskning, utvärdering och omfattande klinisk erfarenhet.

Det är galet att blanda ihop den antroposofiska delen av verksamheten med den konventionella medicin som Vidarkliniken också tillämpar. Det är den antroposofiska medicinen kritiken gäller; det är den som är religiös. Det är den som motiveras av andliga föreställningar om människans natur och om sjukdomars uppkomst och mening; dess motiv är religiöst, det bygger på föreställningen om en andlig verklighet och om att människan lever upprepade jordeliv och att såväl sjukdom som hälsa kan inordnas i ett större perspektiv där karma och återfödelse ingår. Detta är andliga perspektiv; de är religiöst betonade, inte vetenskapligt.

Det finns tusentals legitimerade vårdgivare vid stora antroposofiska sjukhus i Europa varav ett universitetssjukhus, samt på mindre sjukhus som Vidarkliniken.

Vilket naturligtvis ingen bestrider. Antroposofiska vårdgivare är legitimerade. Det kan dock vara på sin plats att påpeka att universitetssjukhuset är ett privat sjukhus som är anknutet till en privat antroposofisk högskola som har universitetsstatus. Det som bedrivs där är studier i antroposofiska ämnen, utifrån antroposofiska förutsättningar. Detta är knappast ägnat imponera på den kritiskt tänkande.

Vidarkliniken avråder alltså ej föräldrar att vaccinera sina barn mot mässling men erbjuder dialog med föräldrar som bestämt sig för att inte vaccinera.

Bra. Då tycker jag att Vidarkliniken ska fundera på vad det är de erbjuder föräldrarna i den här dialogen, och om de inte kan ta ett större ansvar härvidlag. Till exempel genom att tillhandahålla vederhäftig information. Att Vidarkliniken inte kan förändra inställningen hos alla föräldrar — särskilt inte i den antroposofiska patientgruppen — förstår var och en. Men nog kan man göra en bättre insats än den man hittills gjort.

____

Tillägg: Statistik som kan vara värd att begrunda. Olle Svensk Strand har sammanställt statistik över antal rapporterade fall och antalet döda i mässling i Sverige från 2001 till och med 2009: år: fall/döda: 01: 5; 02: 9; 03: 5; 05: 13/1; 06: 19/1; 07: 1/1; 08: 25; 09: 3/1. Totalt 80 fall, och 4 döda. Om jag summerat rätt.

mer om vidarklinikens mässlingsråd

Länstidningen Södertälje skriver nu om Vidarklinikens mässlingsråd. För ett par dagar sedan uttalade sig SLL:

Vidarkliniken ingår i Vårdval Stockholm, och landstingets chefsläkare Henrik Almqvist säger att kliniken nu måste ändra informationen på sin hemsida.

Jag kommentarade detta i går på följande sätt: Saken är ju den att landstingen borde ha fattat detta. Det handlar inte om att kliniken lagt ut dessa mässlingsråd. Det handlar om att kliniken tillämpar antroposofisk medicin. Det är där kärnan till dessa råd finns. Det är den som är kruxet som landstingen som betalar måste fundera över; det spelar faktiskt mindre roll vilken information som kliniken lägger ut på sin hemsida. Det som betyder något är den läkekonst man tillämpar, och Vidarkliniken är en antroposofisk klinik. Då kan inte landstingen förvåna sig över att den faktiskt tillämpar antroposofisk medicin och ger råd baserade på antroposofiska föreställningar — och just dessa mässlingsråd är faktiskt inte mer häpnadsväckande än något annat i den antroposofiska medicinen.

I LT säger nu Jackie Swartz, läkare vid Vidarkliniken:

– Vi rekommenderar ­aldrig någon att låta bli att vaccin­era sina barn mot mässlingen. Är de i tonåren tycker vi tvärtom att de ska vaccineras. Är det yngre barn säger vi att föräldrarna får välja. Och det beror på att risken för ­biverkningar av vaccinet är större när barnen är yngre och bland annat kroppens immunsystem inte är fullt ­utvecklat, säger han.

Återigen halvsanningar. Swartz underlåter att nämna att det finns antroposofiska anledningar till att vaccin anses mindre ‘skadligt’ ur andlig synvinkel när barnet är så pass gammalt. Att det inte handlar om att det är kroppens immunsystem som är underutvecklat på de yngre barnen — det är deras inkarnationsprocess som inte kommit tillräckligt långt. I själva verket är ju också för de små barnen biverkningarna av vaccinet mindre än de konsekvenser som mässlingssjukdomen kan föra med sig. I alla fall i materiell mening, men den materiella sidan är nu, faktiskt, inte den enda sida den antroposofiska medicinen hanterar. Det är liksom det som är poängen med antroposofisk medicin.

Att andra finner råd som mässlingsskrubbning chockerande bemöter Swartz så här:

– Jag kan förstå om en del råd låter märkliga för någon som är helt inne i skolmed­icinen. Men man bör kunna tänka sig att det finns andra läkare som dragit andra slutsatser, vilket jag gjort i mina studier av 350 barn och ungdomar som drabbades av ett utbrott av mässling i Järna 1994 till 1996, säger  Jackie Swartz.

Tja, eller så beror det på att råden är resultat av andlig medicin, och då kan de låta hur ‘märkliga’ som helst — de hör inte hemma i den offfentligt finansierade vården. Här skriver Swartz om mässlingsepidemin.

Enligt LT är de ifrågasatta råden borttagna från hemsidan:

– Jag kan inte säga att ­något av råden är fel men till dess ärendet är granskat tycker vi inte att texten ska ligga ute, säger Jackie Swartz.

Poängen är, som sagt, inte om råden ligger på hemsidan eller inte, utan vilka idéer som Vidarkliniken drivs med utgångspunkt i, i de fall dessa idéer har konsekvenser för verksamheten, patienterna och samhället. De konkreta råden kan man säkert även ur antroposofisk synvinkel diskutera och modifiera. Däremot inte den syn på människan och på sjukdom och hälsa som utgör grunden för Vidarklinikens förhållningssätt.

Bakom råden står, enligt broschyren, dessa viktiga aktörer:

Vidarkliniken
Medicinska sektionen inom Högskolan för Antroposofi
Läkarföreningen för Antroposofiskt Orienterad Medicin – LAOM
Sjuksköterskeförbundet för Antroposofisk Läkekonst – SAL
Föreningen för Antroposofisk Läkekonst – FALK

De är således, vad det verkar, antroposofiskt välgrundade.

Tillägg: Henrik Almkvist, SLL, säger i LT (min kursivering):

– Mässling kan ge mycket svåra sjukdomssymptom och komplikation­er och vi kommer att följa upp det här ­noga. Vidarklinik­en måste basera sina råd på vetenskap. Och om de trots muntligt ­påpekande inte gör det, ­vilket de i och för sig kommer att göra, kommer de att få en skriftlig anmaning av oss, ­säger han.

Det borde SLL vetat, innan avtal ingicks med Vidarkliniken, att den antroposofiska medicinen — det vill säga, en betydande aspekt av Vidarklinikens medicinska praktik — inte äger någon vetenskaplig grund, i konventionell mening. Det är, som Jackie Swartz påpekar, en läkekonst som ur skolmedicinsk mening är — eller låter, Swartz tycker förstås inte att den är det — märklig.

mässlingens mening och möjlighet (vidarklinikens råd)

Antroposofiska läkare har under årtionden gjort erfarenheten att mässling vårdad och behandlad enligt antroposofiska riktlinjer fr a innebär möjligheter för barnet att mogna i sin kroppsliga och själsliga utveckling.

Så uttrycker sig Vidarkliniken i sin broschyr ‘Vård och behandling av mässling’ [pdf]. Vidare nämner kliniken en grupp föräldrar som ‘är mot vaccination därför att de i första hand är för mässling.’ Det är faktiskt en ovanligt sanninsenlig beskrivning. Det är fråga om en grupp föräldrar som delar den livsåskådning på vilken kliniken grundar sin verksamhet, föräldrar som väljer att behandla sina barns hälsa och sjukdom utifrån de antroposofiska idéerna. Mats Reimer kritiserar nu i en artikel på Dagens Nyheters debattsida Vidarklinikens råd och ifrågasätter om Vidarkliniken, med sin inställning i dessa frågor, bör åtnjuta offentlig finansiering. Han menar att Vidarkliniken åsidosätter smittskyddet och dessutom ger konkreta råd som, om de tillämpas, åsamkar barn lidande. Sanna Rayman, Svenska Dagbladet, frågar i dag med rätta ‘varför [vi] betalar för galna mässlingsråd’.

Vidarkliniken är Nordens enda antroposofiskt inriktade sjukhus. Förutom sjukhuset i Järna, driver kliniken några läkarmottagningar, bland annat en i Stockholm. Ett flertal svenska landsting har vårdavtal med Vidarkliniken, och dess verksamhet bedrivs i stor utsträckning med offentliga medel. Den antroposofiska medicinen initierades av antroposofins upphovsman, den andlige ledaren Rudolf Steiner, för snart hundra år sedan. Hans mål var att skapa en medicinsk praxis som, utan att rakt av avfärda den kunskap som nåtts inom skolmedicinen, skulle tillföra en andlig dimension. Därför är också antroposofiska läkare, till skillnad från många andra av alternativmedicinens utövare, legitimerade läkare, något som Steiner var noga med, och de skulle dessutom ha en tilläggsutbildning i antroposofisk medicin. Utbildningen organiseras av den medicinska sektionen vid den antroposofiska rörelsens internationella högkvarter, Goetheanum, i Schweiz. Vidarkliniken och antroposofiska läkare tillämpar både den antroposofiska läkekonsten och mer konventionella medicinska metoder. Det kan förefalla sympatiskt, men den antroposofisk-medicinsk praxis är inte utan faror.

En sådan fara är uppenbar: de antroposofiska läkemedlen och terapierna saknar i mycket hög utsträckning evidens i gängse mening. Det finns alltså inte belägg för att de har effekt på de tillstånd de används vid; ett välkänt exempel är det antroposofiska mistelpreparat som används vid cancersjukdomar. Här avses effekt i rent materiell mening. Då den antroposofiska medicinen i tillägg till den fysiska dimensionen räknar med en andlig sådan, gäller det således också att ‘effekterna’ av antroposofiska metoder och läkepreparat kan hänföra sig till det andliga planet. Faran uppstår, till exempel, då patienten väljer den antroposofiska metoden i stället för den som rekommenderas inom skolmedicinen. De behandlingsråd som ges i Vidarklinikens mässlingsbroschyr är, i bästa fall, medicinskt meningslösa och, i värsta fall, skadliga. Föräldrar invaggas dessutom i tron att de är ofarliga, men ändå verksamma och därmed renderar annan medicinsk intervention onödig.

Grundläggande för den antroposofiska läkekonsten är den antroposofiska människosynen — det vill säga, synen på vad människan är, ur antroposofiskt perspektiv — och den därmed sammanhängande synen på sjukdom, samt på sjukdomens orsak och mening. Här skiljer sig också antroposofin radikalt från gängse föreställningar om människans natur och sjukdomars uppkomst och funktion. Den fysiska organismen är, enligt antroposofin, bara en del av människan. Människan har, utöver sin fysiska kropp, väsensled som, i materiell mening, är osynliga (eterkroppen, astralkroppen och det högre jaget). De är översinnliga, och kräver andlig träning för att kunna varseblivas. Sjukdomen kan, utöver de direkta fysiska orsakerna, också ha orsaker som är att hänföra till dessa immateriella dimensioner. Den fysiska kroppen är visserligen förgänglig, men människans högre väsensled genomlever upprepade jordeliv (inkarnationer). Den antroposofiske läkaren tar i sitt arbete hänsyn till samtliga mänskliga och andliga aspekter, sedda ur antroposofisk synvinkel, och också till patientens förflutna och framtid. En sjukdoms orsaker kan återfinnas i tidigare inkarnationer; dess efterverkningar sträcker sig över kommande.

När antroposoferna talar om ett medicinskt helhetsperspektiv på människan, avser de något som inte är omedelbart enkelt att greppa. ‘Helhetssyn’ låter sött, men inbegriper i det här fallet en livs- och människosyn som är svårsmält för många icke-antroposofer. Dessutom är detta ett andligt-filosofiskt fundament vars plats inom den offentligt finansierade vården kan och bör ifrågasättas.

På europeiska waldorfskolor — waldorfskolan är, som bekant, antroposofins pedagogiska gren — grasserar återkommande epidemier av smittsamma barnsjukdomar, framför allt mässling. Mässlingen har blivit en ovanlig sjukdom i utvecklade länder, men den skördar fortfarande många liv i områden där tillgången på vaccin och hälso- och sjukvård är dålig. Men även i Europa förekommer alltså än i dag epidemier, trots att sjukdomen varit på väg att utrotas. Bara under den senaste månaden har mässlingsepidemier förekommit i waldorfskolor i Tyskland och Belgien, och sjukdomen kan naturligtvis få fäste i alla miljöer där många ovaccinerade individer samlats. Vidarkliniken hävdar i sin mässlingsbroschyr att det är omöjligt att veta om vaccination har någon fördel framför sjukdom; detta är helt enkelt osant och missvisande, i alla fall i konventionell medicinsk mening. År 2008 uppgick dödstalet i mässling till 164.000, enligt WHO. Dödsfall är naturligtvis inte den enda risken; allvarliga komplikationer förekommer, och även i Europa kräver åtskilliga av de smittade sjukhusvård.

För antroposofiska läkare innebär emellertid mässlingen, liksom andra barnsjukdomar, ‘möjligheter för barnet att utvecklas.’ (Se Vidarklinikens broschyr.) Leg läk Jackie Swartz, som också är ansvarig för den redan nämnda broschyren, sätter vaccinationsprogrammet i fråga: ‘Är massvaccination mot barnsjukdomar nödvändig?’ undrar han. Svaret är från hans sida ett otvetydigt nej. Barnsjukdomarna är ‘naturliga kriser’ som kan ‘påverka barnet positivt både på kort och lång sikt.’ (Källa.)

En till vaccination negativ hållning märks givetvis inte bara i den antroposofiska miljön, utan också i andra kretsar, som hyser andliga eller alternativmedicinska övertygelser, samt inom vissa religiösa grupper. Det finns också numer många föräldrar som blivit uppskrämda av talet om risker med vaccinerna; risker som antingen är obevisade (och ofta grundligt motbevisade) eller i annat fall gravt överdrivna.

Men vaccinmotståndet i den antroposofiska miljön är speciellt. I viss mån delar man argument med andra vaccinmotståndare, till exempel med andra tillskyndare av alternativmedicin; antroposofer har ibland ridit på vågen av allmän vaccinationsskepsis, men det är betydligt vanligare att man ser att andra alternativmedicinens utövare och anhängare hänvisa till antroposofernas vaccinföreställningar, än tvärtom. Likheterna mellan olika typer av vaccinmotståndare är ibland ganska ytliga. Antroposoferna har sina egna grunder att avstå vaccin, något av dessa grunder har redan antytts ovan. Dessa grunder måste oundgängligen uppmärksammas, då antroposoferna driver institutioner, där många ovaccinerade barn och unga samlas, och då de har sina egna vårdinrättningar och läkarmottagningar där, som vi ser av bland annat av Vidarklinikens råd om mässling, en vård bedrivs som, på skattebetalarnas bekostnad, motarbetar smittskyddet i samhället. Fristående läkare, som anlitas vid läkepedagogiska hem (också finansierade med skattemedel), ger uttryck för liknande (och värre) föreställningar.

Till detta bör läggas en annan faktor, nämligen den, att människor som delar ideologisk, andlig eller religiös övertygelse föga förvånande tenderar att bosätta sig i samma områden och dela sociala sammanhang med sina meningsfränder; detta utöver den dragningskraft som waldorfskolan utövar. På det sätt skapas kluster av ovaccinerade, också inom en befolkning där vaccinationstäckningen är hög — och i dessa kluster får sedan sjukdomar fäste och de blir centrum för epidemier. Det här gäller till exempel Järna-området, där en mässlingsepidemi härjade i början av 90-talet och där landets senaste polioepidemi (med drygt 25 insjuknade) inträffade år 1977.

Oavsett anledning — i det här fallet, särskilda föreställningar om människans natur ur andlig synvinkel — är det inte annat än oansvarigt av sjukhus och legitimerad sjukvårdspersonal att förespråka sådana här idéer. Samhället är beroende av att vaccinationsskyddet upprätthålls för befolkningen som helhet. Den offentligt understödda och finansierade vården bör ha som ledmotiv att motverka spridningen av farliga sjukdomar, inte att främja dem. För på den här punkten intar antropsoferna en otvivelaktig särställning med sina egna sjukhus, dess filialmottagningar samt andra praktiserande antroposofiska läkare (och sjuksköterskor). Antroposofernas läkare innehar också en särställning, och åtnjuter en auktoritet (som de inte alltid förtjänar), därför att de till skillnad från andra alternativmedicinutövare är legitimerade yrkesutövare. Detsamma gäller antroposofiska sjuksköterskor. Dessutom länder — vilket även Mats Reimer påpekar — Vidarklinikens ställning, som en del av den offentligt finansierade vården, dem en särskild trovärdighet och det kan säkert uppfattas som att klinikens råd i mässlingsfrågan är vederhäftiga och, i värsta fall, sanktionerade av landsting som ingått avtal med kliniken.

För att återgå till de föräldrar som vistas i den antroposofiska miljön och som har antroposofiska bevekelsegrunder till sitt vaccinavstående: det är, som ett citat i inledningen antydde, inte vaccinationen de är mot, utan mässlingen de är för. Visserligen ser de risker med vaccin, men till skillnad från ‘vanliga’ vaccinationsmotståndare är dessa risker inte främst att hänföra till eventuella biverkningar här och nu. Sådana världsliga faktorer är inte antroposofens huvudsakliga anledning att avstå vaccin. I stället undviks vaccinet därför att sjukdomen, i den antroposofiska föreställningsvärlden, förmodas ha en mening. Tolkningen av sjukdomen är här avgjort positiv, och detta gäller också för andra sjukdomar än barnsjukdomarna. Det finns, vid sidan av detta, ett potentiellt konspiratoriskt inslag i vaccinationsmotståndet, ett inslag som härleds till Steiner. Detta talas dock sällan om, och är (troligen) i sammanhanget mindre viktigt, men bör ändå tas upp. För enkelhets skull, kan vaccinationsmotståndets grunder sammanfattas i tre punkter.

  • När barnet genomlever en sjukdom, inträffar något i dess mognadsprocess, menar antroposoferna. (Detta nämns i mässlingsbroschyren samt i Swartz artikel, och är frekvent förekommande bland de antroposofiska argumenten.) Barnet kan göra framsteg i sin utveckling, och sjukdomen är ett naturligt steg i barnets liv. En modern antroposofisk källa berättar: ‘Children’s illnesses modify the body and make it more akin to the individuality inhabiting it. There is now greater com­patibility between the outer person (body) and the inner person (soul/spirit). The child becomes more stable, more enclosed. The fire/fever process sweeps away in­herent weaknesses, chronic colds, bed wetting, psychic problems – even, mother can attest to this.’ (Källa.) Sjukdomar som mässlingen kan alltså hjälpa barnet i dess mognad och främja dess ‘individualisering’. Här kan man inte undgå att utveckla den antroposofiska begreppsbildningen; vi har att göra med den odödliga ande som inkarnerar i den fysiska kroppen. Under uppväxten, sker utvecklingsprocessen i faser. Den inkarnerande anden måste bli ‘kompatibel’ med den kropp som föräldrarna och dess fysiska arv försett den med; genom febern individualiseras kroppen, det vill säga, den bearbetas eller tas i anspråk av barnets ande. ‘Genom febern övervinner barnet inte enbart mässlingsinfektionen, utan individualiserar också sin organism’, skriver de tyska antroposofiska läkarna i ett informationsblad om mässlingen. (Källa.) Den antroposofiska läkaren Michaela Glöckler, verksam vid den medicinska sektionen vid Goetheanum, instämmer i detta. (Källa, samt tidigare inlägg.) Steiner talar om att barnets andliga krafter under de första sju åren antingen delvis går under, den fysiska härstamningen tar så att säga över, eller så lyckas det barnet att bearbeta modellen, det vill säga sin fysiska kropp, och därmed att ‘låta det komma till uttryck som hon burit med sig ner’ (från den högre tillvaron, innan födseln). Detta är en andlig kamp och den manifesteras på det fysiska planet i form av barnsjukdomar. (Steiner, Karmiska sammanhang, band 1.)
  • Sjukdomen har en karmisk mening. Den berör den inkarnerande individualitetens förflutna och framtid. Sjukdomens orsak kan återfinnas i tidigare liv, i individens ‘biografi’, som det aningen kryptiskt brukar uttryckas i antroposofiska skrifter; dess karmiska efterverkningar kommer att framträda i kommande jordeliv. Karma bär inte bara på följder utan visar också mot framtiden, säger Steiner (Karmiska sammanhang, band 1). Det är människan själv som, på grund av sin karma, söker upp sjukdomen, ‘för att hon genom att övervinna den och utveckla de självläkande krafterna skall erhålla de krafter, som i det långa loppet leder hennes livsväg uppåt.’ Strax därefter talar han om sjukdomsförloppet som en väg för människan att bli ‘fullkomligare’. (Steiner, Karmas yttringar.) Effekterna av genomgången sjukdom eller av vaccinationen — som förhindrat sjukdomen, för det fall individen hade behövt genomgå den och, vaccinationen förutan, skulle ha genomgått den — kan därför sträcka sig långt in i framtiden, till och med in i barnets kommande inkarnationer. Barnets ‘bästa’ sätts här in i ett hisnande perspektiv. Dess hälsa här och nu är bara en detalj i en helhet av kosmiska proportioner. Vaccinationen kan därför, för den som ‘behöver’ genomleva en barnsjukdom, vara en otjänst. Sjukdomar uppkommer därför att den drabbade behöver dem, och ödet bör inte förhindras ha sin gång. Det är viktigt att påpeka att dessa idéer återfinns hos Steiner — men han uttalar också att det inte är rätt att hänfalla åt fatalism, och han har en hel del gott att säga om modern medicinsk vetenskap och dess framsteg (Steiner avled 1925). I praktiken blir resultatet något motsägelsefullt. Vad gäller denna punkt och ovanstående, se även dessa antroposofiska läkares synpunkter.
  • Slutligen finns en andlig, konspirationsteoretisk syn på vaccinationer. Vaccination skulle komma, förutspådde Steiner, att användas som medel varigenom man skulle söka göra mänskligheten immun mot insikter om det översinnliga. Vaccination skulle således orsaka materialism, något antroposofer skyr som pesten. Hurpass spridd denna konspirationsteoretiska idé är, är mig obekant. Den uttrycks i alla fall inte i allmänhet explicit av antroposofiska läkare, och jag betvivlar att den har någon större betydelse. Den är, detta till trots, inte helt väsenskild från idén att också den vanliga vaccinationen hämmar andligt framåtskridande, däremot är ju den senare inriktad på karmiska förhållanden och andliga angelägenheter, medan den konspirationsteoretiska idén profeterar om världsliga makters konkreta agerande under inflytande av ondskefulla andemakter.

Som det antroposofiska läkarförbundet påpekar (se referens här), var Steiner dock inte någon fullfjädrad vaccinmotståndare. Han höll sig visserligen med en lång rad besynnerliga idéer, och dessa har för det mesta tolkats som att vaccin är något som bör undvikas, i synnerhet vad gäller barnsjukdomarna. Vaccinationen kan motverka den andliga utvecklingen — till och med över flera inkarnationer — men samtidigt hävdar han att en riktig, andlig fostran uppväger de potentiellt negativa effekterna av vaccination. Vaccinationen är trots allt något materiellt, och det är fullt rimligt — om än det i förstone kan verka paradoxalt, i och med att Steiner ger sådana mängder konkreta råd för hur livet ska levas — att individuella strävanden på det andliga planet upphäver eller lindrar (påstådda) andliga skadeverkningar av rent fysiska företeelser som vaccination. I och med att han också förutspådde att mänskligheten gick mot en högre andlig utvecklingsnivå, kan man fråga sig om inte vaccinationsmotsånd, även sett ur det antroposofiska perspektivet, någon gång måste förlora sin relevans?

Å ena sidan talar Steiner om att ‘det ligger i den karmiska lagbundenheten att en sjukdom, även om den leder till döden gagnar människan, att sjukdom till och med i ett sådant fall har till syfte att föra människan högre.’ Vidare omtalar han döden som ‘en gåva från de högre andliga makterna.’ Å andra sidan påpekar han precis efteråt att det vore förmätet av människan, med sitt medvetande, att själv ställa sig ‘på denna högre ståndpunkt’; i stället är det människans skyldighet att hjälpa, och att hjälpa till läkning och bot. ‘Att främja obotligheten’, säger han, ‘för att [en människa] skulle kunna söka sin vidare utveckling i en annan värld’ är att påtvinga ‘den andra individualiteten vår vilja.’ Och det, menar han, är fel. ‘Detta innebär med andra ord, att vi måste göra så mycket som möjligt för att åstadkomma ett tillfrisknande. Ty alla åtgärder, som leder till hälsa, kommer från det medvetande, som är berättigat för vår jord.’ (Karmas yttringar.) I synnerhet den allra sista av det citerade skulle mycket väl kunna användas som argument till stöd för vaccination. Dessa uttalanden är dock tidiga; 1910 hade Steiner inte ännu skapat sin antroposofiska medicin.

Det antroposofiska perspektivet på sjukdomar i allmänhet, och barnsjukdomarna och deras förebyggande i synnerhet, ger anledning till oro. Först och främst därför att barn utsätts för onödiga risker och onödigt lidande, men också därför att svaga grupper riskerar att drabbas hårt i ett samhälle där vaccinationsskyddet inte upprätthålls och en epidemi uppkommer som en följd av vaccinationsmotstånd (av varierande kulörer, i detta sammanhang är antroposoferna bara en). Rika länder har dessutom ett extra stort ansvar att motarbeta dessa sjukdomar. En ytterligare anledning till oro gäller politikernas bristande insikt i vad de understöder och, än värre, att politiker som har kännedom ändå väljer att ge sitt stöd till dylika företeelser och verksamheter. Det är, i sista hand, politikernas ansvar att offentliga medel tilldelats en klinik som ägnar sig att motarbeta, i stället för att främja, såväl smittskyddsmål som hälsa och säkerhet. Det gäller också att landstingen förstår att ställa krav — och förstår vilka krav som måste ställas — innan de ingår avtal med fristående kliniker.

Det är, i fallet med vaccinationerna och motståndet mot dem, barnen och samhället som får betala priset för vuxnas andliga sökande och deras tillfredställelse i övertygelsen om översinnliga världar, tillgängliga endast för den initierade. Det råder ingen tvekan om att såväl föräldrar som läkare och övrig sjukvårdspersonal tror sig göra något gott gör barnet, både på kort och lång sikt. De gör ‘rätt’ enligt sin livvsyn. De föreställningar som berörts här hör snarare hemma i andliga och religiösa sammanhang än på läkarmottagningar och sjukhus, i synnherhet sådana som betalas helt eller delvis av det allmänna. Det kan hävdas att utbildade läkare har en skyldighet att veta bättre eller att, om inte annat, lämna sin världsåskådning utanför läkarpraktiken. Den antroposofiske läkaren har förvisso en rätt till sin privata andlighet, men den är inte längre läkarens ensak, när den inkräktar på hans eller hennes yrkesutövning. Här bör samhället förhålla sig kritiskt. Att myndigheter och landsting ställer sig bakom de föreställningar som företräds av Vidarkliniken — och som i någon mån kommer till uttryck i till exempel mässlingsbroschyren — kan inte utan vidare accepteras när dessa föreställningar medför konkreta risker.

*

Den här texten skrevs egentligen i ett annat syfte, men Mats Reimers debattartikel i Dagens Nyheter gav mig en ypperlig anledning att färdigställa den.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om Vidarklinikens mässlingsråd.

Läs också vad Patrik Lindenfors skriver (inlägget finns också på Humanistbloggen) och Philip Wildenstam. Faktoider publicerar den text av Roald Dahl, som Sanna Rayman nämnde på SvDs ledarblogg.

mässlingsråd från vidarkliniken

Som om inte det föregående två inläggen från min sida i går vore nog, erbjuder Vidarkliniken även mässlingsråd, i denna fina lilla pdf-broschyr, som jag är tvungen att kommentera. Kliniken rekommenderar antroposofiska läkemedel, inte evidensbaserade (detta återkommer också senare i skriften, med mer specifika råd, se nedan). Därefter påstås:

Antroposofiska läkare har under årtionden gjort erfarenheten att mässling vårdad och behandlad enligt antroposofiska riktlinjer fr a innebär möjligheter för barnet att mogna i sin kroppsliga och själsliga utveckling.

Mässling leder till själslig utveckling. Jag får i alla fall ge dem erkännande för ett visst mått av uppriktighet. Möjligen är det än mer bedrövande att se Vidarkliniken framföra följande tes, som jag bara kan uppfatta som vilseledande:

idag [är det] omöjligt att säkert veta fördelarna och nackdelarna med vaccination i förhållande till sjukdom.

Jaså? Jag tycker att döden är en nackdel, men det tycker kanske inte antroposoferna.

Measles is one of the leading causes of death among young children even though a safe and cost-effective vaccine is available. In 2008, there were 164 000 measles deaths globally – nearly 450 deaths every day or 18 deaths every hour.

WHO. Historiska siffror för Storbritannien kastar ett visst ljus på saken. (Finns säkert mängder av liknande uppställningar för olika länder; jag valde det första som dök upp.) Och det handlar bara om dödsfallen, inte övriga allvarliga konsekvenser och det onödiga lidande barnen utsätts för. En länk till CDC kan läggas till, samt denna. Men Vidarkliniken framhärdar:

I den vetenskapliga litteraturen framhåller man framför allt risken med mässling, men rapporter om 10.000 -tals mässlingsbarn i Mellaneuropa behandlade av antroposofiska läkare visar att mässling vårdad och behandlad enligt antroposofiska riktlinjer framför allt innebär möjligheter för barnet att utvecklas.

Att undvika lidande och till och med död är tydligen inte nog för att motivera vaccinationen, som i jämförelse med sjukdomen är närmast riskfri. De är helt godtagbara konsekvenser. Att det är barn, som inte själva kan välja, som får bära dessa konsekvenser, är tydligen inte heller ett etiskt argument som biter på Vidarkliniken.

Många föräldrar avstår från att vaccinera sina barn mot mässling. Är mindre än 90% av barnen i ett område vaccinerade finns risken att en epidemi kan bryta ut. Om en epidemi bryter ut kan också andra områden med ovaccinerade barn smittas. Risken för smitta gäller även de barn som bara hunnit få en vaccination.

Barn och vuxna som inte kan vaccineras — t ex för att de har någon sjukdom eller något tillstånd som förhindrar vaccination — är också beroende av att vaccinationsskyddet i omgivningen är högt. Detta gäller ovaccinerade spädbarn också. Därtill är inte vaccinet 100%. Det är inte så lustigt för den, vars vaccination inte ‘tagit’, och som lever i ett område där människor väljer bort vaccination och där en epidemi startar. Och nu blir det ta mig fan bara värre. Vidarkliniken förklarar vilka föräldrar som väljer bort vaccin:

Den första gruppen föräldrar anser att barnsjukdomar är naturliga och ger framför allt möjligheter för barnet att utvecklas. Vaccinationen skulle därmed förhindra något i barnets mognad och utveckling. Dessa föräldrar är mot vaccination därför att de i första hand är för mässling. Föräldrar som valt att inte vaccinera av detta skäl har ofta haft samtal med någon antroposofisk läkare eller sjuksköterska som så allsidigt som möjligt informerat om vaccinationernas och sjukdomarnas fördelar och nackdelar.

Ja, de är emot vaccination för de är för mässling, helt korrekt. Och de tillhör klientelet vid antroposofiska läkarmottagningar, föga förvånande. Hur allsidig informationen är kan man ju fråga sig, när inte ens Vidarklinikens infoblad lyckas komma fram till att risken med sjukdom är långt högre än risken med vaccination. Den andra gruppen föräldrar är, enligt Vidarkliniken, i och för sig emot mässlingen, men också emot vaccinationen, på grund av risken för biverkningar, som autism (inte ett ord om att den risken inte existerar — det hade ju kunnat vara lämpligt att påpeka, om inte annat). Den tredje gruppen är osäkra föräldrar. Vidare skriver Vidarkliniken:

Oavsett skälen kan varje förälder som valt att inte vaccinera sitt barn informera sig om hur man vårdar och behandlar mässling. Vet man det normala sjukdomsförloppet och barnets behov för att tillfriskna blir man som förälder tryggare, kan ge den värme och omvårdnad som barnet behöver och längtar efter, och därmed minskar också risken för allvarliga komplikationer.

Det låter, tycker jag, som att Vidarkliniken glatt och villigt försäkrar föräldrar om att det inte är så farligt. I stället för att rekommendera att föräldrarna tar den relativt sett mycket riskfria vaccinationen, berättar man att det går lika bra att ‘informera’ sig om sjukdomsförloppet, bli en ‘tryggare’ förälder och ge barnet ‘värme’, som om detta på något vis kunde uppväga ett fullständigt onödigt lidande i sjukdomen. Och under tiden har det ovaccinerade barnet hunnit smitta andra barn på dagis, på stan, i lokaltrafiken och, kanske framför allt, i hemmet. Sådana föräldrar skulle informeras om att de riskerar att assistera spridningen av en epidemi, och att alla andra som utsätts — till exempel spädbarn, de som är immunnedsatta eller av medicinska skäl inte kan vaccineras — kanske inte är så lyckligt lottade som det friska barnet som drabbas av mässlingen. Vidarkliniken skriver visserligen att en ‘riskgrupp är barn med immunbristsjukdomar och svåra medfödda sjukdomar’, men tycks samtidigt oförmögen att dra några slutsatser av detta. (Slutsatsen borde vara: att alla som kan vaccineras sig har en etisk skyldighet att göra det. Även om de själva skulle kunna klara sig genom mässlingsjukdomen oskadda.)

Det vore intressant att se kommentarer — från medicinskt kunniga eller skeptiker som känner till alternativmetoder — om de behandlingar som föreslås. Den delen börjar i pdf-dokumentet på s 4. När febern blir för hög för att uthärda, rekommenderas citronomslag på benen. (Verkar fullständigt ofarligt — tillika overksamt — så det kan knappast vara något problem att använda metoden innan febern blir för besvärlig.) Alternativ till citronomslag är baddning med saltvattenlösning. För magproblem föreslås kamomilltélavemang. Medicinsk behandling då?

I första hand använder vi antroposofiska läkemedel som sedan 80 år tillbaka visat god effekt utan biverkningar både vid infektionssjukdomar utlösta av virus och bakterier.

Pulsatilla D6 rekommenderas för barnet. Det är ett homeopatiskt preparat, som alltså inte har någon bevisad effekt (och där det, på grund av utspädningen, är osannolikt att någon effekt alls kan förekomma). Det spelar kanske mindre roll, med tanke på ‘symptomet’ preparatet används vid:

Under mässling sker en stark förvandling av kropp och själ, vilket visar sig i att barnet vanligtvis tar nya steg i sin utveckling (1). Under förvandlingen är barnet mer eller mindre ”hudlöst” och kan då vara mer känsligt för intryck och krav.

Det är väl klart som korvspad. Det är så det känns att vara jättesjuk; man blir känslig och ömtålig. (Det finns helt säkert en annan, antroposofisk tolkning.)

Mot hosta och förkylningssymptom rekommenderas Ferrum phosphoricum comp (homeopatisk, vad jag kan förstå; husapoteket varnar att barnet kan bli för piggt…) och Apis belladonna (Dr Hauschkas variant är homeopatisk; jag förmodar att Weledas är det också). Mot hög puls och snabb andning: Cardiodoron mite (innehåller bland annat den vackra gullvivan, men också bolltistel och bolmört; är osäker på om medlet är i homeopatisk utspädning, men det kan, enligt Husapoteket, även användas som akutmedel vid chock!).

vidarinstitutets forskningsstiftelse (uppföljning)

Apropå detta gamla inlägg, Vidarklinikens forskningsstiftelse, eller förlåt Vidarinstitutets forskningsstiftelse (viff viff?), existerar i alla fall nu formellt. LSTs stiftelsedatabas anger stiftelsens ändamål:

‘Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som ändål att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.’ [Vidarinstitutets forskningsstiftelse — 802426-5707]

Adressen är c/o Vidarkliniken. I nuläget förefaller den sakna ekonomiska medel, men det sannolika är väl att dessa uppgifter ännu inte registrerats.

Opartisk men förenlig med stiftelsens antroposofiska värdegrund? Jaså.

Landstingsrådet Jessica Rydell (mp) skriver:

‘Vidarkliniken har dessutom startat Vidarinstitutet med kopplingar till Karolinska Institutet.’

Det framstår som om kopplingen till den antroposofiska rörelsen är betydligt starkare än kopplingen till vetenskaplig forskning; det är antroposofin som är stiftelsens ‘värdegrund’. Att vissa av de engagerade i Vidarkliniken och Vidarinstitutet har professionella kopplingar till bland annat KI ändrar ingenting.

________________________

Edit: tillägg om Jessica Rydell. Klickade ‘publish’ alldeles för tidigt…

östergötlands landsting och den antroposofiska medicinen

Genom Vidarnytt, Vidarklinikens nyhetsbrev, fick jag upp ögonen för Anna Kullberg, hälso- och sjukvårdsstrateg i Östergötlands Landsting. Kullbergs resonemang i Vidarnytt är rätt anmärkningsvärda. Hon bjuder på motsägelsefulla tankar som denna:

– Samtidigt håller vi förstås hårt på att det måste finnas utvärderingar och evidens för att kunna erbjuda olika former av KAM i den skattefinansierade vården.

Hon menar också att ‘inom hälso- och sjukvården misstolkar man ibland evidensbegreppet.’ Dessutom förespråkar hon att läkare ska utöka sin kunskap om alternativmedicin, uppenbarligen med syftet att sådan medicin då görs tillgänglig för patienterna. (Kunskap borde leda till det motsatta.) Kullberg:

– Man ska inte kunna skylla på att man inte vet något om komplementära vårdformer. Det är annars ett klassiskt sätt att smita undan. Continue reading

vårdfokus om antroposofisk bvc

Barn riskerar att åldras för snabbt av D–vitamin. Man kan se vilka som är disponerade för rakit. Det påstod Kirstens familjehälsa på sin hemsida. — Det är lögner, säger Margareta Blennow, barnhälsovårdsöverläkare. Nu överväger Socialstyrelsen att granska Sveriges enda antroposofiska barnavårdscentral med vårdavtal.

I Vårdförbundets organ Vårdfokus skriver Åsa Erlandson även om den alternativa, antroposofiska barnahälsovården, nämligen den till Vidarkliniken tidigare anknytna Kirstens familjehälsa (verksamhetsansvarig för mottagningarna är barnmorskan Kirsten Nisted). För att börja med det jag finner intressantast: vaccinationer. Sifforna talar sitt tydliga språk. Av de inskrivna barnen på Kirstens mottagning är ungefär hälften ovaccinerade mot polio, kikhosta och difteri. Mot mässling, påssjuka och röda hund är 75% ovaccinerade. Detta gäller Kirstens Stockholms-enhet. Det finns väl — med tanke på den geografiska belägenheten mitt i antroposofiskt territorium — anledning att befara att siffrorna ser ännu eländigare ut vid Järna-enheten.*

Kirstens familjehälsas påståenden om vaccinationer och om behandling med K- och D-vitamin har fått barnhälsovårdsöverläkaren i Stockholm, Margareta Blennow, att begära att Stockholms läns landstings genomför en kvalitetsgranskning. (Stockholms läns landsting har avtal med Kirstens familjehälsa, vilket förstås innebär att landstinget finansierar verksamheten.) Hon säger om påståendena, som Kirstens familjehälsa gör, att de är ‘skrämmande’ och att föräldrarna som tar till sig råden blir vilseledda. Continue reading

mailfråga (vidarkliniken)

Jag fick en fråga via email för någon vecka sedan. Den handlade om Vidarklinikens verksamhet, närmare bestämt uppdelningen eller förhållandet mellan den antroposofiska delen av vården och den mer konventionella. Svaret reproduceras här, inte för att jag egentligen hade något bra svar, men i händelse av att samma ämne intresserar någon annan. Dessutom är det möjligt att någon annan besitter bättre svar än de jag kunde ge. I så fall är ju det bra.

Vad landstingens pengar egentligen går till konkret, i Vidarklinikens vårdprogram, är svårt för mig att säga — jag uppfattar det som att Vidarkliniken får betalt per patient och vårddygn. Om Vidarkliniken sedan har några restriktioner för vad de får använda pengarna till vet jag inte. Har själv aldrig stött på några uppgifter som talar för att Vidarkliniken inte får använda medlen till overksamma preparat (som mistelterapi) och inte heller något som talar för att patienterna själva står för den delen av vården. Så mitt utgångsantagande är att Vidarkliniken får landstingsmedel och använder dessa på sådana metoder som landstingen normalt inte använder eller bekostar.

De antroposofiska terapierna ingår ju i deras ‘sjukhusdel’; allt är en helhet. Continue reading