vidarkliniken om cancer

En av de stora patientgrupperna på Vidarkliniken är cancerpatienter. Den antroposofiska medicinen är kanske främst känd för att man behandlar cancer med mistelinjektioner. På Vidarklinikens hemsida kan den som vill läsa ett dokument med titeln ‘Behandlingsplan för Patienter med Cancer’ (pdf). I dokumentet berörs även mistelbehandlingen, men jag ska inte i detta inlägg fokusera på den, utan på vad kliniken har att säga om cancerns möjliga orsaker. Över huvud taget är ju de antroposofiska idéerna kring hur sjukdomar uppkommer och varför de gör det mycket spännande, och är ett ämne jag skrivit om flera gånger förut. Det här dokumentet, som är författat av Ursula Flatters (antroposofisk läkare verksam vid Vidarkliniken), bekräftar bilden av sjukdomen som en meningsfull händelse i den sjukes liv.

Redan i första stycket talas om sjukdomen som en möjlighet till ‘inre utveckling och nya värderingar.’ Senare får vi veta mer om ett slags förstadium till cancer, ett förstadium som manifesteras i ‘diskreta och långvariga fysiska och själsliga symtom.’ Flatters konstaterar att det bara är biologiska förändringar som kan behandlas inom den vanliga cancervården, medan hon ser vidgade möjligheter i ett antroposofiskt förhållningssätt.

Något av det mer anmärkningsvärda i dokumentet är referenserna till Lawrence LeShan, som presenteras som psykiater och forskare (en ‘framstående forskare’ till och med), en presentation som troligen inte stämmer helt med verkligheten. LeShan verkar vara psykolog, med ett intresse för parapsykologi. Vidarkliniken skriver att Le Shan ‘menar att risken att insjukna i cancer är stor när en människa aldrig har kunnat leva ut sig själv och sin egen vilja.’ När sjukdomen spontanläker, beror det på att personerna förändrat sina liv. Flatters skriver: ‘Man kan tyda det så, att de har funnit vägen att leva sitt eget liv, att ge uttryck för det egna självet.’ Vidare berättas om att Le Shan i sin forskning funnit att

alla hans patienter under barndomen hade skadats i sin växande förmåga till emotionella bindningar. De hade blivit avvisade eller ignorerade och lärt sig att emotionella bindningar innebär smärta och övergivenhet. Att förbruka mycket energi på detta innebar att betala ett högt pris i form av lidande och avvisning. Ensamhet blev deras lott och som barn alltid gör, upplevde de det som att det var deras eget fel. Skuldkänslor och självanklagelser var en oundviklig följd.

Utifrån denna insikt utarbetade Le Shan en terapiform. Flatters menar att hans idéer är intressanta i ljuset av modern forskning som bekräftar ‘sambandet mellan psykiskt välbefinnande och immunsystemets funktion’, och förefaller se det som att detta fördjupar förståelsen av hur kropp och själ samverkar i sjukdomar som cancer.

Mistelterapin är, som nämnts, en del i cancerbehandlingen. En annan del är konstnärliga terapier, och här återkommer tanken på att finna mening i sjukdomen. Flatters skriver att terapierna ‘ger verktyg att bearbeta och integrera sjukdom och läkning som meningsfulla processer i den egna biografin.’

I dokumentet finns en intressant uppställning av innehållet i Vidarklinikens cancervård, för den som är intresserad. Vill man läsa mer av Le Shan, finns en referens till en bok publicerad 1977, Le Shan: Kämpa för livet (Liber).

anthroposophical medicine and the breathed-in upwards syndrome (and a few words about rubella)

Mats Reimer wrote yesterday about a case study of a young woman with severe anxiety disorder who was treated with homeopathy and eurythmy. The study was a co-operation between anthroposophical therapists and researchers in Sweden and Germany and the woman was treated at the state-funded anthroposophical clinic in Järna, Vidarkliniken. The report about the study, which is in English, is fascinating to read, and details both the diagnosis of the woman as well as the treatments she received, that is, what homeopathic remedies she was prescribed and which eurythmy movements. It can be downloaded here. Nothing is extremely surprising, to be frank; for anthroposophical medicine, this is nothing out of the ordinary, and it ought not come as a surprise that an anthroposophical clinic works with anthroposophical diagnoses and offers anthroposophical treatments. There’s an interesting separate section of the text, called ‘Anthroposophic concept of the human organism and pathogenesis’. It’s important, and quite informative for anyone who’d like to understand how anthroposophical medicine differs from ordinary medicine, apart from the different treatments and methods. I mean by this how it differs in its ‘philosophical essence’, so to speak, in how it views the human being and illness and health. Worth reading — it begins on p 63. The above picture is a screenshot of one part — the oddest — of this section of the text.

Apparently, the patient is ok these days, but after being treated at Vidarkliniken she was diagnosed with OCD at another clinic and treated with a conventional drug.

Mats Reimer’s article cause some uproar on Twitter which was expected — presumably lots of people were hit by a sudden bout of the  breathed-in upwards syndrome — and at least one newspaper writes about it today, in the editorial blog.

*

This news about the above case study comes at a time when Järna is hit by another epidemic, this time rubella. (Earlier this year, it was measles.) 32 cases are confirmed to date, but the actual number of cases is very likely higher, as rubella is quite a mild disease for kids even if it’s dangerous for pregnant women. Pregnant women in the area are cautioned to check their immunisation status (apparently there’s some test for anti-bodies). Several newspaper editorials about this news have been published recently. As they are in Swedish, they may be uninteresting here, but I’ll mention them anyway: SvD, Aftonbladet, DT. Last year there was a debate about Vidarkliniken’s advice on how to treat measles. In that discussion, part of the focus was on the specific anthroposophical-spiritual reasons for abstaining from vaccination. This was very good, as it meant people are more aware that the anthroposophical motivations differ significantly from other strands of anti-vaccinationism (although these strands are present in anthroposophical circles as well).

This news too has led to harsh feelings and criticism in social media such as Twitter. Sometimes it gets a bit too hostile, in my view; I don’t believe in, e g, forced vaccinations, which I’ve seen the occasional call for. I think that inflicts a greater cruelty than is constituted by the risk it’s supposed to prevent. It’s quite a severe infringement of someone’s autonomy too, and needs to be justified properly — which I don’t think it can be. One must remember that vaccination coverage is very good in Sweden and the epidemic unlikely to spread beyond Järna and that any threat of force or expressions of hostility by the public are only likely to cause resentment rather than compliance. What people don’t always get is that for anthroposophists, i e those who abstain for anthroposophical reasons, it’s not really a question of ignorance about vaccines, stupidity or lack of information. (All these things may be present on occasion, of course. I’ve seen it…) It’s about taking the spiritual consequences utterly seriously.

röda hund i järna

Det går en epidemi av röda hund i Järna; och detta efter en mässlingsepidemi tidigare i år. Det är inte konstigt att det handlar om just Järna och det bör inte överraska. Vi kommer att se detta upprepas. I SvD:

– Utbrottet i Järna är sorgligt onödigt. Det finns mycket i den antroposofiska livsstilen som är gott, men vill man vara orsak till att en gravid kvinna föder ett gravt skadat barn? För även om befolkningen i övrigt ofta är vaccinerad så finns det alltid en eller annan där vaccinet fungerar sämre eller inte alls, men som annars skyddas av flockimmuniteten, säger statsepidemiolog Annika Linde till TT.

Det som är att förstå är att den antroposofiska livsstilen bär med sig antroposofiska idéer som den att sjukdomar är en del av människans och mänsklighetens utveckling och att de är så viktiga i ett större perspektiv som överskuggar att enskilda, skadade barn föds. Det kan till och med argumenteras, ur antroposofisk synvinkel, för att det är dessa barns öde — att de karmiskt behöver födas till just den situationen. Det är ett utvecklingsbehov de har, att genomleva en sådan inkarnation. Med detta inte sagt att antroposofer ofta försöker förminska farligheten i dessa sjukdomar, bland annat genom att haka på ‘vanlig’ antivaccinationspropaganda. Somliga antroposofiska föreställningars konsekvenser är förstås inte så angenäma att fundera kring, och då uppstår drivkraften att hitta alla möjliga rationaliseringar. Men i grunden har det antroposofiska avståendet av (i synnerhet barn-) vaccinationer en annan uppkomst och betydelse än det vanliga motståndet mot vaccinationer i pseudovetenskapliga och konspirationsteoretiska sammanhang.

Det ‘goda’ i den antroposofiska livsstilen kan inte separeras från antroposofiska föreställningar om sjukdomars mening. Den som försöker göra det, vädjar till att antroposofin ska vara något den inte är. Centralt för antroposofin är en tro på reinkarnation och karma. Antroposofin ger upphov både till det som Annika Linde uppfattar som det goda och det som hon ser som ‘onödigt sorgligt’. Visst finns det antroposofer som vaccinerar (det beror lite på vilket vaccin och vilken situation — motståndet mot barnvaccination är som mest spritt, på grund av föreställningen om att barnets inkarnationsprocess störs av vaccinationer). Man kan till och med argumentera antroposofiskt för vaccinering. Men det är egentligen att göra märkliga, gymnastiska karmaövninar; det är att vrida och vända på och att vanställa eller ignorera en hel del självklara antroposofiska ‘sanningar’.

I SVTs artikel nämns att på Vidarklinikens hemsida finns ett dokument där det påstås att MPR-vaccin ökar risken för allergier, men att genomgången mässling minskar den. Det påpekas att inget sägs om risken för hjärninflammation och död i mässlingen.

Sanna Rayman skriver i SvD och tar åter upp mässlingsråden som diskuterades förra året och menar att ‘[d]et minsta man kan begära är att få slippa betala för dumheterna.’ Så vitt jag känner till har inga landsting brutit sina avtal med Vidarkliniken. I Stockholm finns fortfarande husläkaravtal med kliniken, och man kan dessutom få en del märkliga terapier på frikortet. Visst har de numer ökända mässlingsråden tagits bort från hemsidan, men i praktiken har med största sannolikhet ingenting förändrats.

(Gamla inlägg om antroposofi och vaccinationer här. Det finns egentligen inte något nytt att tillägga; allting är upprepning, och vi kommer att se detta hända i framtiden också.)

_______________

Uppdatering (efter bara några patetiska minuter): tydligen har SR ett inslag om antivaccinrörelsen. De skriver:

Den här rörelsen är rejält spretig. Här finns mammor som upplever att deras barn blivit sjuka av vaccin. Här finns religiösa mystiker som antroposoferna och så de allmänna konspirationsteoretikerna på sajter som vaken.se.

Se/lyssna här.

‘miraklet i järna’ (lite om jan cederquists bok och sjukdomars mening)

För ett tag sedan läste jag Jan Cederquists bok Miraklet i Järna. Undertitel: Läkekonsten på Vidarkliniken. Publicerad av Bokförlaget Langenskiöld 2007. Cederquist är ‘legendarisk reklamman’ sägs det på omslagsfliken. Det märks. Åtminstone det där om ‘reklamman’. Boken — en rätt tunn sak, fluffig text på 150 sidor inklusive bilder (av Antroposofiska sällskapets nuvarande ordförande, Mats-Ola Ohlsson) — är fullständigt okritisk och tämligen larvig, skriven i reklambroschyrstil. Den innehåller till största delen intervjuer med personer som varit involverade i Vidarkliniken — bland andra, läkare, terapeuter, även några patienter. Den antroposofiska medicinen är förträfflig (effektiv och utan bieffekter, sägs det), konventionell medicin är ‘kemikalier’. Vidarkliniken trakasseras av oförstående myndigheter, men kämpar hjältemodigt på. En och annan osanning serveras också, förstås (t ex beskrivs inte domen mot Nordiska Laboratorier på ett rättvisande sätt). Patienter blir mirakulöst friska — och om de inte blir det, så finner de i alla fall sjukdomen som meningsfull och utvecklande. Och det är dit jag vill komma. Boken innehåller en hel del sådant. Sjukdomen är god, den sjuke utvecklas, därmed blir sjukdomen en meningsfull faktor i vederbörandes liv, något att vara tacksam över. Jag vill ta upp några exempel, därför att de är så talande och så intressanta betraktade ur ett antroposofiskt perspektiv på sjukdom.

Christian Osika, antroposofisk läkare vid kliniken berättar om sina studier (s 18):

Läraren i psykologi, Victor Frankl, hade varit fånge i koncentrationslägret Auschwitz.

Han berättade för oss hur han lyckats överleva psykisk och fysisk tortyr genom att framhålla för sig själv: Vad kan jag lära mig av dessa plågor? Detta lade grunden i oss att inom oss som terapeuter och inom våra patienters biografier försöka leta fram meningen med negativa tilldragelser i livet.

(Jag vet inte om Frankl skulle ha talat om ‘biografi’ i samma betydelse som antroposofer: inbegripande karma och reinkarnation.)

Dorte, patient, som efter operation av cancer avböjt fortsatt konventionell, kemoterapeutisk behandling (s 43):

Dorte anser att sjukdomen var nödvändig för hennes personliga utveckling. Hon menar att den fick henne att vakna upp på flera områden. … Sjukdomen innebar, paradoxalt nog, ett stort kliv framåt …

I kapitlet om Annika Asmussen, antroposofisk konstterapeut, som menar att det i varje patient finns något ‘som är större än själva sjukdomen’ (jovisst), beskrivs den antroposofiska terapin (s 53):

[Konstterapeuterna] strävar efter att först se till helheten, att skapa sig en bild av patienten och varför sjukdomen har uppstått. Den kan till exempel ha sina rötter i barndomen, uppväxten, föräldrarna, speciella händelser i livet, situationen på arbetet och liknande.

Läkaren Peter Andersson om en patient (s 89):

I dag är hon mycket mer nöjd med sitt liv än varit någonsin tidigare. Hon menar att den positiva utveckling hon haft i livet aldrig hade hänt om hon inte drabbats av denna allvarliga sjukdom. Sjukdomen blev en väg till ökad självinsikt.

Några sidor senare, om att se patienter ‘växa som människor’ (s 91):

Det händer ofta att patienter till och med säger att de är tacksamma för att de har fått sin sjukdom. Att den har hjälpt dem hitta sig själva genom att de har fått helt nya insikter under arbetet med sjukdomen.

Läkeurytmisten Elisabeth Broager Grön menar (s 101):

Det händer ofta att en patient under behandlingen kommer till en helt ny och djupare insikt om sitt eget liv. På det viset kan sjukdomen faktiskt vara en gåva.

Lite nedan, på samma sida, det är nu, förmodar jag, Cederquists ord om eller referat av vad läkeeurytmisten uttryckt (det är inte helt klart för mig):

… en människa som blir allvarligt sjuk kan genom sjukdomen få en ökad självkännedom som innebär att livet förändras, ofta i en mycket positiv riktning.

Ursula Flatters, läkare vid Vidarkliniken, säger (s 138):

Sjukdomen är en obalans i helheten av det kroppsligt/själsliga. […] Om man ser sjukdomen också från det själsliga perspektivet så innebär det att den har ett innehåll, ett buskap. […] En sjukdom behöver ju inte bara innebära förluster, utan den kan också dölja en möjlighet, någon form av vinst.

Senare (s 140):

Varje patient har en latent fråga inom sig: Varför har jag fått den här sjukdomen? Jag brukar vända på den frågan och säga: Vad tror du själv? Det är fantastiskt vad människor innerst inne vet som kan komma fram i ett sådant samtal.

Hon berättar senare om samtal med en patient, som kommit till sådana insikter och blivit ‘totalt befriad och lycklig’ (s 142). Patienten har hittat sig själv, med hjälp av sjukdomen.  Avsnittet med och om Ursula Flatters är för övrigt möjligen det intressantaste i boken. Det enda jag verkligen kan rekommendera att man läser. Mycket av det hon säger är utomordentligt spännande.

*

Min gamla bloggpost om antroposofi och sjukdom som meningsfull och utvecklande.

En gammal artikel i Aftonbladet där Eva X Moberg skriver om att vårdas för cancer på Vidarkliniken. Ett annat perspektiv än de som presenteras av Cederquist!

mässling, vaccination, vidarkliniken (ii)

Just som jag hade postat det förra inlägget, såg jag att Ursula Flatters även har skrivit en replik på Ann-Charlotte Marteus ledare i Expressen. (Den nämnde jag här. Både Marteus och Flatters inlägg finns länkade i den här nyheten från Vidarkliniken.) De frågor jag ställde i slutet av mitt förra inlägg blir extra spännande med tanke på det Flatters skriver här:

Den kritiserade information som tidigare fanns på Vidarklinikens sajt är inte bara borttagen, den ingår heller inte i Vidarklinikens hållning och policy. Även om vaccinationsfrågan inte är en helt enkel fråga i svart och vitt har vi här alltså gjort en kursändring och ett förtydligande, där vi uttalat underordnar oss myndighetskraven.

En kursändring. Förstår ni hur gärna jag skulle vilja veta hur man resonerar, ur antroposofisk synvinkel, kring denna kursändring! Handlar det bara om att underordna sig myndighetskraven? Eller finns det några andra resonemang med här?

Till saken hör också att Vidarkliniken inte driver någon barnavårdscentral och att den här vaccinationsfrågan knappt ens ingår i vår verksamhet.

Nåja. Man måste inte gå till barnavårdcentralen med sina barn, många barn går aldrig på en BVC. Vidarkliniken har flera läkare som har barnläkarkompetens. Dessutom hade Vidarkliniken inte någon barnavårdcentral vid tidpunkten då man publicerade de numer välkända mässlingsråden som riktades till föräldrar.

Det är nog så att det bland människor i Järnatrakten genomsnittligt finns mer av försiktig skepticism till generell vaccinering än på andra håll i landet. Men det kan inte rakt av kopplas till Vidarkliniken på det sätt man gör i artikeln. Det är ju som bekant föräldrars och patienters egna beslut om man vill ha vaccination, och här kommer förstås flera faktorer in som egen kunskap, livsstil och annat. Det får man ha en viss respekt för.

Men just i Järnatrakten finns det en speciell anledning till att man inte vaccinerar. Jag vet inte varför man ständigt måste dilla om något annat. Bland de människor som har en antroposofisk livsåskådning (samma livsåskådning som Vidarklinikens verksamhet bygger på) låter man bli att vaccinera av andra skäl än de som gäller andra vaccinmotståndare. Det skulle se bättre ut om man faktiskt talade om de antroposofiska skälen, eftersom det är de skälen som spelar stor roll i det här sammanhanget, även om allmän vaccinationsrädsla också finns bland antroposofer (och säkert inte är ovanlig bland waldorfföräldrar). Det är ju också så att läkare som har utbildat sig i antroposofisk medicin (det har Ursula Flatters) mycket väl känner till de bakomliggande idéerna om människan och betydelsen av och det meningsfulla i de sjukdomar vi drabbas av.

De här illa avhandlade sakfrågorna och flera svepande påståenden bildar grund för Expressen-ledarens egentliga tema och tyckande: att antroposofisk vård är bluff och kvacksalveri. Det tycker knappast alla de tusentals patienter, varav många med besvärliga kroniska diagnoser, som vi har hjälp till ett bättre liv. Och inte heller våra avtalspartners i landstingen.

Det betyder tyvärr inte att läkemedlen fungerar. Och kanske är det så att Vidarklinikens avtalspartners i landstingen inte är så väl bevandrade i antroposofisk medicin. Med det menar jag: de antroposofiska bitarna av den vård Vidarkliniken utför. Den konventionella vård kliniken också ger bör naturligtvis inte vara kontroversiell på samma sätt. I stycket ovan det nyss citerade skriver Flatters att antroposofisk medicin används av läkare i hela Europa och att läkemedlen är väl beprövade. Tyvärr finns väldigt lite evidens för de antroposofiska läkemedlen, och i de fall forskning finns (som för mistelpreparatet) talar forskningen i allmänhet inte till de antroposofiska läkemedlens fördel. Och det är det som borde räknas. Det fnns här en viss skillnad — enligt min uppfattning — om den antroposofiska medicinen skattefinansieras eller om det är patienterna själva som bekostar den. När ett ‘läkemedels’ användning är baserat på livsåskådning snarare än på bevisad effekt, är det rimligt att det också finansieras privat. Detsamma gäller förstås för metoder som används inom vården. (Att frikort gäller för läkeeurytmi och biografisk terapi — reinkarnationsterapi — är tämligen oacceptabelt.)

I övrigt: det är nog ingen som betvivlar att antroposofer är nöjda med antroposofisk vård. Och att Vidarklinken ‘vårdar och stärker både kropp och själ’ är väl alldeles utmärkt. Fast också läskigt. Sjukdom är nämligen, antroposofiskt sett, stärkande — utvecklande — för ‘själen’.

mässling, vaccination, vidarkliniken

Mats Reimer svarar på Ursula Flatters replik på hans debattartikel i Expressen (se detta tidigare inlägg). Det är i och för sig utmärkt att Vidarkliniken har en finfin, uppdaterad policy vad gäller vaccinationer. Det är utmärkt att man dragit tillbaka den broschyr med mässlingsråd man tidigare publicerat. Varför man inte hade förstånd att göra det långt tidigare på eget initiativ är förstås underligt, om man inte betänker att råden var antroposofiskt fullt förklarliga. Varför står man inte bakom dem längre? De råden var utformade tillsammans med auktoriteter i antroposofisk medicin. Hur kommer det sig att de plötsligt är fel?

Flatters skriver också:

Att en enskild forskare har publicerat en egen artikel på en vaccinationskritisk hemsida har inget med Vidarklinikens verksamhet och policy att göra, även om forskaren har andra uppdrag inom kliniken.

Det förefaller som om Ursula Flatters vill distansera sig och Vidarkliniken från en av klinikens viktigaste medarbetare, Jackie Swartz. (Som ju också är involverad i det nya forskningsinstitututet.) Det var även Swartz som skrev den numer borttagna mässlingsbroschyren. Det absolut märkligaste i den här historien är ju att det Swartz uttrycker är mer förenligt med den antroposofiska medicinen. I vart fall mer förenligt än ‘Smittskyddsinstitutets rekommendationer’ som Vidarkliniken, genom Flatters, nu säger sig följa.

Flatters skriver nämligen:

Vidarkliniken följer Smittskyddsinstitutets rekommendationer och ger fullständig information kring mässlingen. Det är sedan föräldrarna som beslutar om vaccination. Detta ÄR vår aktuella policy, och den har på senare tid skärpts samt förtydligats både externt och internt.

Och vad betyder det? Att man rekommenderar vaccination? Att föräldrarna har beslutet i sin hand, förstår var och en. Hur ser den fullständiga informationen ut? Vad är fullständig information i det här sammanhanget?

Men det jag egentligen undrar, och verkligen skulle vilja veta, är hur Vidarkliniken och dess läkare ser på sjukdomar, som mässling. Det jag undrar över är antroposofin och dess inflytande på Vidarklinikens verksamhet (och då menar jag i verkligheten, inte på vad man säger). Men antroposofin verkar inte Ursula Flatters vilja nämna. Därför blir såväl hennes replik som turerna kring Vidarkliniken i övrigt rätt så märkliga. Att Flatters omtalar Swartz som en ‘enskild forskare’, ska det tyda på att andra antroposofiska läkare inte håller med honom (i huvudsak) i vaccinationsfrågan? Menar inte de att sjukdomar är utvecklande? Ser inte de sjukdomar som positiva för barnets inkarnationsprocess? Om svaren vore nej, vore det sannerligen anmärkningsvärt. Och mycket intressant! Då vore jag verkligen nyfiken på att höra varför — det är nämligen här det blir fasansfullt spännande! På riktigt.

vidarinstitutet och ‘the integrative care science center’

Vidarinstitutet har reinkarnerat som The Integrative Care Science Center. Vidarinsitutets ändamål är

Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som [ändamål] att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.

Här är en annan tidigare bloggpost on Vidarinsitutet. Att The Integrative Care Science Center (härefter förkortat IC eftersom det verkar vara den förkortning de använder) är samma organisation som Vidarinstitutet framgår inte bara av det att personerna bakom är desamma, men man delar också organisationsnummer. Eller, snarare, det organisationsnummer som anges på ICs hemsida hör till Vidarinstitutet. Som i sin tur har postadress Vidarkliniken. ICs skriver:

I C- Integrative Care Science Center erbjuder kvalificerad, aktuell forskningsinformation och systematisk medieanalys inom alternativ, komplementär och integrativ vård. Därmed hoppas vi kunna fylla ett tomrum inom svensk debatt och policyutveckling.

Man ska verka för ‘relevanta’ inslag av ‘bevisad’ alternativmedicin i vården. Kruxet: om den är bevisad, d v s om dess effekt är bevisad, kan den väl knappast räknas som alternativ längre. Den antroposofiska medicinens problem är snarast hur omfattande det obevisade eller t o m motbevisade området inom den är.

Stiftelsen erhåller programstöd från Vidarstiftelsen och the Jochnick Foundation. Vi får också del av ett Regeringsbidrag för att beforska och bidra till evidensbaserad utveckling av Vidarklinikens verksamhet.

Vidarstiftelsen är en antroposofisk stiftelse som jag skrivt om tidigare. Vidarstiftelsens ändamål är att stödja den antroposofiska rörelsen. Dess förmögenhet uppgår till drygt 625 miljoner kronor. (Vad The Jochnick Foundation har för intresse av att stödja antroposofiska projekt har jag inte lyckats begripa.)

Vidarinstitutet, eller förlåt IC, hoppas på dialog med vården och med beslutsfattare (och pengar från de senare, gissar jag). Kanske hade man kunnat önska mer och större öppenhet kring kopplingen till den antroposofiska rörelsen och de antroposofiska intressena. Kanske hade man också kunnat önska en ärlig redogörelse för och diskussion kring vad antroposofisk medicin är för något. Och främst då om de aspekter som skiljer den från gängse medicin. Det gäller helt grundläggande frågor som hur antroposofin och den antroposofiska medicinen ser på människan och på sjukdomar och dessas orsaker. Det är ingen som tvivlar på att människor med antroposofiska böjelser föredrar att vårdas på Vidarkliniken. Den typen av forskning — meddelst trivselenkäter och liknande — verkar annars vara populär. Att forska på de antroposofiska metodernas och preparatens medicinska effektivitet är i allmänhet en mer nedslående verksamhet, eftersom den andliga dimensionen av den antroposofiska läkekonsten helt enkelt inte har några materiella resultat. Men vi får väl se vad som händer. Ett tips kan ju vara att följa ICs kategori forskningsnytt. Eller kanske ännu hellre den här skeptiskt inriktade kategorin som är ofrivilligt komisk.

*

Uppdatering: här är ett pressmeddelande jag hade missat. Tycker inte riktigt att det verkar som att man vill låtsas om att det är en antroposofisk organisation vars främsta syfte torde vara att skapa legitimitet för antroposofisk medicin, inte alternativmedicin i allmänhet.

– Hittills är det mest oinformerade skeptiker eller okritiska entusiaster som präglat debatt och informationsspridning. Vi vill istället bidra till mer saklighet kring integrativ vård och därmed en relevant utveckling av hälso- och sjukvården, fortsätter Torkel Falkenberg.

Problemet för Torkel Falkenberg är förstås att många av skeptikerna är betydligt mer välinformerade än han kan erkänna. Problemet är naturligtvis också att det inte finns så mycket forskning som talar till den antroposofiska medicinens fördel…

*

Uppdatering (4 mars 2012): Tydligen har det förekommit en notis om IC i Dagens Nyheters kulturbilaga. Jag fick frågan om vilka personer som står bakom IC och vilka kopplingar de har till ‘komplementär- och alternativmedicin’. I styrelsen sitter:

Anders Kumlander, ordförande
Torkel Falkenberg, ledamot
Christer Magnusson, ledamot
Cornelius Pietzner, ledamot
Ilve Steiber, ledamot

Kumlander är fd ordförande i Antroposofiska Sällskapet och sitter i en mängd styrelser i antroposofiska stiftelser och bolag. (Hans far var Åke Kumlander, mannen bakom Vidarstiftelsen.) Falkenberg har, som bekant, anknytning till Vidarkliniken. Christer Magnusson är känd för mig från andra styrelser i antroposofiska sammanhang. Har för mig Saltå Kvarn och Kulturforum Järna. Cornelius Pietzner kommer också från antroposofiska sammanhang, nämligen bestämt är han tidigare befunnit sig i ledningen av AAG, det internationella antroposofiska sällskapet. Han finns vid Goetheanum, Schweiz alltså. Om det är samme Cornelius Pietzner, men det utgår jag från. Ilve Steiber återfinns bl a på Vidarstiftelsen. Även antroposofiska Ekobanken.

Vidarstiftelsen, som jag ju nämnde ovan, har som syfte att främja antroposofiska ändamål (se tidigare bloggpost). Ej att förväxla med Vidarinstitutet (numer IC). Dock finansierar Vidarstiftelsen Vidarinstitutet (IC). Om man ser på styrelsen är detta alltså inte KAM i allmänhet, utan antroposofiskt inriktat. Jag skulle påstå att vilka som sitter i styrelsen säger mer om organisationen än den där listan av personer som ställt upp som affischnamn mer eller mindre.

‘…ifrågasätter nyttan med vaccination…’ (och andra konstigheter)

Det här blir en liten uppdatering om mässlingen och vaccinationer. Det rapporterades i går att flera nya fall har bekräftats, och ännu fler är att vänta. Jag tänkte här bemöta några saker som påståtts i pressen. Ibland förekommer formuleringar som inte gör situationen rättvisa.

På text-tv kunde man till exempel läsa i går natt:

… antroposofiskt inriktade läkare ifrågasätter nyttan med vaccination mot barnsjukdomar.

Det borde snarare stå: de ifrågasätter inte nyttan av sjukdom. För det handlar inte om att undvika vaccin i sig — detta är ingen ‘vanlig’ vaccinrädsla — utan om att man anser att mässlingen är en sjukdom som gör nytta i barnets utveckling. (Och på andra vis.)

SvT skriver (nästan samma formuleringar förekommer i SvD-artikeln):

I Järna bor många som har en antroposofisk livsåskådning. De använder ofta alternativ medicin, och många barn är inte vaccinerade eftersom antroposofisk medicin är emot allmänna vaccinationer.

[…]

-Det är många i just det här området som tagit ställning mot vaccination och inte vill vaccinera sina barn, säger Helena Hervius Askling.

Eller mer korrekt, faktiskt, det är många som tagit ställning till förmån för sjukdom. Man är inte emot vaccination. Man är för mässling. Sveriges Radio har fattat saken mer rätt:

I området runt Järna bor många antroposofer, som anser att genomgånga sjukdomar som mässling härdar människan och att vaccinationer är onödiga.

Även om det handlar mer om en utvecklingsprocess och om att tillse en andligt fördelaktig sådan — både för individen och mänskligheten — än om härdning.

SvD skriver:

Det är känt att antroposofiskt inriktade läkare ifrågasatt nyttan med vaccination av barnsjukdomar, och bland annat hävdat att mässling kan ha en positiv effekt på barnets utveckling …

vilket är sant. Dessutom innehåller artikeln intervjusvar från en läkare på Vidarkliniken.

Men Kristian Holmberg, husläkare vid den antroposofiskt inriktade husläkarmottagningen Vidarkliniken i Järna, vill inte tala vare sig för eller emot vaccinering.

– Vår uppgift på vårdcentralen är att ge så korrekt information så möjligt. Sedan måste föräldrarna själva fatta beslut.

Korrekt information, i antroposofisk mening, är att barnsjukdomarna kan vara till nytta för människans och mänsklighetens utveckling. Men jag förmodar — nej, hoppas — att det inte är det han menar med korrekt information. Kan dock inte annat än tänka på de mässlingsråd som Vidarkliniken publicerade på sin hemsida förra året. Naturligtvis förmår en antroposofisk läkare svara på detta:

TT: Vad är antroposofernas inställning till att vaccinera mot mässling?

– Det är säkert en bra fråga att ställa, men det är inte min uppgift att svara på det.

Han vill bara inte. Ingen kan naturligtvis tvinga honom att svara. Men om han vet — och det är jag ändå övertygad om att han gör — vore det faktiskt mer förtroendeingivande att svara ärligt.

TT: Du är ordförande i Läkarföreningen för antroposofiskt orienterad medicin. Har inte den en ståndpunkt?

– Det är mycket möjligt att vi diskuterat det, men har inte någon bestämd, gemensam ståndpunkt. Det är en fråga för varje läkare.

Detta är så löjligt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Han är ordförande i föreningen för antroposofiska läkare och påstår sig inte vilja eller kunna svara på frågan om barnsjukdomars roll — och därmed inställningen till vaccination — i antroposofiskt perspektiv. (Jag får återigen rekommendera denna min gamla bloggpost; i slutet av den finns en lista på lästips, bland dem länkar till den tyska antroposofiska läkarföreningens skrifter om mässling.)

Och så en sista missuppfattning, denna gång från Dagens Medicin:

Förra året uppmärksammades att antroposofiska Vidarkliniken publicerat råd där det hävdades att det är osäkert om vaccinering är effektivt.

Det som hävdades var (bortsett från de konkreta råden om behandling) främst att det är till nytta att genomgå mässlingen. En konsekvens av det är förstås att avstå vaccination, i all synnerhet om vaccinationen är effektiv…

ingen ‘likställighet mellan att vara antroposof och att inte vaccinera sig’

Ur SvD angående mässlingsutbrottet:

Kristian Holmberg, husläkare på den antroposofiska Vidarklinikens vårdcentral i Järna, säger att han känner till att det bor många ovaccinerade vuxna och barn i trakten.

– Det är upp till varje förälder att bestämma hur man gör med sina barn. I det antroposofiska finns inga uppskrivna regler eller dogmer. Min erfarenhet är att det inte finns någon likställighet mellan att vara antroposof och att inte vaccinera sig.

Jag bara häpnar. Jag kan verkligen inte förstå att man står och säger sådana saker. Som om verkligheten inte existerade.

Och varför påpekar han att inga uppskrivna regler och dogmer finns? Problemet är väl snarare en tro på att mässlingen (och andra barnsjukdomar) är viktiga i barnets utveckling och en kultur där föreställningar frodas om att sjukdom är bra och vaccination dåligt. Det är ingen som talar om regler som man måste följa som antroposof. Utan om att det, av tidigare beskrivna anledningar, är betydligt vanligare bland antroposofer att man avstår vaccination. Men även det tycks ju Holmberg förneka. Är tanken att läsare som inte vet bättre tycker att det låter bra och lugnas av budskapet? Eller är det så, eftersom han talar om att ‘vaccinera sig’, att det handlar om vuxna antroposofer? För ingen kan väl på ärligt allvar mena att det inte finns en stark korrelation mellan att vara antroposof (eller ansluta sig till en antroposofisk ‘livsstil’) och att underlåta att vaccinera sina barn?

mässlingsrådsdebatten (uppdatering)

Ursäkta, jag har varit lite frånvarande. Det har hänt lite nytt, och det har jag tänkt kommentera. Utan inbördes rangordning.

*

Den första juli skrev Dagens Medicin att Stockholms Läns Landsting inte vidtar några åtgärder med anledning av kritiken av Vidarklinikens mässlingsråd.

[N]u säger Henrik Almkvist, chefläkare i Stockholms läns landsting, att han har fått garantier för att kliniken inte ska sprida dessa råd vidare till föräldrar.

– Den felaktiga informationen har tagit[s] bort från hemsidan och vi har haft ett bra och klargörande möte med kliniken, säger Henrik Almkvist till Dagens Medicin.

Det vore helt i sin ordning om SLL också förstod att den ‘felaktiga informationen’ inte nödvändigtvis betraktas som felaktig av antroposofiska läkare. Jag förstår heller inte varför SLL tror att det gör någon som helst skillnad att Vidarklinikens mässlingsråd inte längre är tillgängliga via hemsidan. Inbillar man sig att kliniken plötsligt beslutat sig för att inte längre ägna sig åt antroposofisk vård? För råden — oavsett hur felaktiga de ter sig, såväl vetenskapligt som förnuftsmässigt — är ju uttryck för ett antroposofiskt synsätt. På vilket Vidarklinikens verksamhet faktiskt bygger. Jag gissar att Vidarkliniken inte har någon lust att vara ‘klargörande’ på den punkten.

*

Mats Reimer skriver samma dag (den 1 juli) om vaccinering på antroposofisk BVC. Vidarkliniken drev tidigare BVC, men har överlåtit den verksamheten till Kirsten Nisted (Kirstens Familjehälsa), en antroposofisk sjuksköterska, som nu driver antroposofisk BVC. Vidarklinikens läkarmottagning tar också fortsättningsvis emot familjer och barn, men har ingen BVC. Hur som helst: den höga andelen ovaccinerade i dessa kretsar utgör en utmärkt bas för en mässlingsepidemi. Jag kan inte kommentera på Dagens Medicin, eftersom möjligheten att kommentera är förbehållen dem som är verksamma inom vården. (I min ovetskap försökte jag en gång, men min kommentar blev anmäld och bortplockad. Dock frågar jag mig om alla alternativmedicinivrare som dyker upp i varenda blogginläggstråd verkligen är verksamma inom vården… efter genomläsning tycks det mig osannolikt ;-)) Mats skriver i kommentarerna:

Jag tänker att det kanske ändå är bra att dessa alternativa BVC finns, för de familjer som annars hade tackat nej till att gå på BVC över huvudet taget.

Och det är rätt, tror jag. Det är otvivelaktigt bättre att föräldrar har läkarkontakt på Vidarkliniken än att de vägrar alla kontakter med vården, för det skulle definitivt förekomma. (Jag tar Vidarkliniken som exempel nu, eftersom de omdiskuterade råden om mässling var Vidarklinikens. Men resonemanget kan förstås gälla för Kirstens mottagning också.) Att Vidarkliniken har låg vaccinationstäckning bland sina patienter är inte något konstigt, med tanke på de här familjernas övertygelser. Klinikens läkare kan förstås presentera tillförlitlig och vetenskapsbaserad information om vacciner — och framför allt underlåta att sprida desinformation — men det är ju inte deras sak att ändra på föräldrars livsåskådning (vare sig de själva delar den eller inte; nu är de ju antroposofiska läkare, så på den punkten är saken klar) även om denna medför att föräldrarna avstår vaccinering å sina barns vägnar. SLL och andra landsting, som är med och finansierar, kan också ställa krav på Vidarklinikens och dess vårdpersonals agerande, och de bör skaffa sig bättre förståelse av situationen och de krav som behöver ställas.

*

Mats har på sin blogg publicerat vår debattartikel. Inlägget är värt att titta på även för den som redan läst artikeln på DN debatt, eftersom Mats har lagt till en relevant länk om den pågående mässlingsepidemin i Europa. (I det här sammanhanget är värt att nämna den nya studie jag länkade till i går.) Eftersom jag redan skrivit rätt utförligt om själva debattartikeln tidigare här på bloggen, kommer jag nu inskränka mig till att kommentarera en del av den respons Mats fått i bloggkommentarerna. En kommentator som kallar sig ‘Debatteknik?’ skriver (@13:07, 27 juni 2011):

Tycker nog att Jackie Swartz svar inte var så tokigt och Du svarar inte direkt på just det han påtalar utan lägger ut texten på annat i svartmålande syfte.

Det är möjligt att Swartz’ svar inte var så tokigt, men det var, som Mats påpekar i en efterföljande kommentar, undvikande (för att inte säga på gränsen till irrelevant). Jag skulle också vilja säga att eftersom Vidarkliniken är en antroposofisk klinik och dess läkare antroposofiskt utbildade, är det naturligtvis inte ‘svartmålande’ att tala om den antroposofiska synen på sjukdom och om de antroposofiska skälen att avstå vaccinering. Detta förutsatt att man inte anser att antroposofiska föreställningar i sig själva är så förfärliga att de automatiskt svartmålar den som ansluter sig till dem. (Något sådant håller inte jag med om. Alls.) Liv skriver (@09:22, 28 juni 2011):

Hur kan du vara säker på att liv efter döden inte existerar. Väldigt många i vårt land tror tvärtom och det utan att vara direkt religiösa?
Läs JS svar istället för att “svamla”. Vidarkliniken avråder inte från mässlingsvaccinationen. Däremot ger dom råd till dom som nu frågar vad/hur man kan göra istället för att vaccinera sig.

Vad gäller liv efter döden, ser jag inte att det spelar någon som helst roll i detta sammanhang om liv efter döden existerar eller inte. Det är en fråga om tro i vilket fall som helst. Antingen så är Vidarklinikens råd vederhäftiga eller så är de det inte. Vi behöver inte veta om liv efter döden existerar eller ej för att avgöra vederhäftigheten i klinikens råd. De antroposofiska idéerna om karma och reinkarnation är oundgängliga för att förklara den antroposofiska medicinens ‘märkligheter’, bland antroposofers inställning till vaccinering. För att göra detta behöver i alla fall inte jag själv vara ‘säker på’ att reinkarnation inte existerar (eller, för den delen, tvärtom); jag behöver faktiskt inte över huvud taget ta ställning till reinkarnationens eventuella verklighetsunderlag för att kunna konstatera att antroposofin inbegriper en tro på reinkarnation. Jag har för övrigt inget att invända mot att läkare är antroposofer eller att läkare tror på reinkarnation; dessa är huvudsakligen en privatsaker. När antroposofiska föreställningar påverkar den vård som ges (med offentlig finansiering), hamnar kommer det hela dock i en annan dager.

Apropå att svamla, förefaller det mig som att Liv svamlar. Mats och jag skrev vår replik fullt medvetna om att Vidarkliniken inte ‘kategoriskt’ avråder från mässlingsvaccinering, något som Swartz i sin artikel felaktigt påstod att Mats skulle ha menat eller antytt i den inledande debattartikeln. Det vi försökte göra i den gemensamma repliken var att förklara varför antroposofer har en avvisande inställning till vaccinering; vi menar inte att Swartz eller Vidarkliniken kategoriskt avråder, däremot är det inte alls svårt att ur deras skriftliga produktion uttyda en klart negativ attityd till vaccinering, en attityd som återspeglas i den kritiserade mässlingsbroschyren. Kan det tolkas som att avråda, om än ej kategoriskt? Swartz har positiva åsikter om sjukdom och en uttalat negativ inställning till vaccination. Han anser dock att föräldrar själva ska välja — men vad annars? Nåväl, kritiken står och faller inte med definitionen av ‘avråda’. Swartz åsikter, och de antroposofiska läkarnas åsikter, får kritiseras på sina egna meriter, inte på förenklade kategoriseringar. Problemen med de konkreta råd som gavs i mässlingsbroschyren är att  de, bland annat, är ovetenskapliga och vilseledande. Det är inte råd som föräldrar bör få när deras barn insjuknar. Och det är meningsfullt, skulle jag vilja påstå, att tala om varför antroposofin ser sjukdom som ett viktigt utvecklingssteg och varför råden ser ut som de gör. Varför talar Swartz — i sin replik — om att barn utvecklas positivt av genomlevd mässlingssjukdom? Anledningen till att han vill tolka mässlingen positivt är faktiskt inte utan betydelse.

Trötter skrev (@09:38, 28 juni 2011):

Vi får väl hoppas att Mats tar upp också de vårdinrättningar som vilar på kristen grund. Kristendomen har många myter om liv och hälsa. För det kan väl inte vara så att Mats bara  vill mobba minoriteter.

Det finns nog en hel del människor som redan kritiserar kristna myter om liv och hälsa. Att det finns sådant som är värt att kritisera inom en lära, betyder dock inte att man bör avstå kritik av en annan lära. Att vara i minoritet gör inte heller att någons föreställningar eller agerande åtnjuter immunitet mot kritik. (I synnerhet inte när det, som i detta fall, handlar om offentligt finansierade verksamheter.) I vilken grad kristna föreställningar påverkar själva vården inom de kristna vårdinrättningarna är för mig obekant. Vissa extrema kristna grupper avsäger sig ju dock vissa eller till och med alla medicinska interventioner. Men finns det grupper av kristna läkare som går speciella utbildningar i ‘kristen medicin’ och sedan praktiserar denna på vårdinstitutioner? Men i övrigt: vad spelar det för någon roll om en läkare är antroposof eller kristen eller ateist? Det som spelar någon roll är väl vilken vård och vilka råd läkaren ger. Om den antroposofiska medicinen och människosynen medför att råden som ges är farliga eller felaktiga, ja, då bör det kritiseras. Om den ‘kristna medicinen’ (vad nu den är?) leder till detsamma, ska den förstås kritiseras. Krakatoa skriver (@08:37, 30 juni 2011):

Min yngre kollega har en Tors hammare runt halsen. Jag ska fråga honom om han är asatroende – samtidigt som jag, för säkerhets skull, fabulerar ihop något om att hans tro påverkar hans patientbemötande.

Irrelevant. Att antroposofiska idéer påverkar den antroposofiska medicinen är självklart — det är inte något Mats och jag själv fabulerat ihop. Jag har svårt att föreställa mig att ens ansvariga för Vidarkliniken skulle påstå att antroposofin inte påverkar Vidarklinikens verksamhet. Det vore liksom stendumt; antroposofi är orsaken till Vidarklinikens existens. Det handlar inte om att läkarna på Vidarkliniken råkar vara antroposofer — det vill säga, att eller om de privat ansluter sig till antroposofin (och på vilket sätt och i vilken form) — utan om att antroposofin har en särskild medicinsk inriktning, och att denna antroposofiska medicin tillämpas bland annat på Vidarkliniken, men också av andra läkare som har en antroposofisk-medicinsk utbildning. Jag vet inte om det finns legitimerade läkare som ägnar sig åt något slags specifik asatromedicin. Men jag betvivlar det. Asatroende läkare tillämpar, hoppas jag, evidensbaserad medicin.

*

Missa inte heller Mats senaste inlägg ‘Spelteori och vaccination mot mässling’!

men polio då, vidarkliniken?

När Vetenskapsradion intervjuade Ursula Flatters, ville hon inte ge något svar på om alla barn måste vaccineras mot mässling (jag kommenterade här). Jag har dock en annan fråga. Anser Ursula Flatters och Vidarkliniken att barn bör vaccineras mot polio?*

Det senaste polioutbrottet i Sverige inträffade i slutet av 70-talet bland ovaccinerade barn i Järna. Vaccinationsstatistik från Vidarkliniken visar att andelen poliovaccinerade bland klinikens inskrivna barn är 20% år 2007 och 40% två år senare. Den låga vaccinationsgraden kan förstås sägas återspegla föräldrarnas inställning till vaccinering, snarare än klinikens. Antroposofiska läkare brukar ha en positivare inställning till poliovaccin än till många av de andra vaccinen (MPR, kikhosta, m fl). Men Vidarklinikens läkare har förstås kontakt med familjer som väljer att inte vaccinera ens mot polio. Några råd för behandling av polio lär vi väl inte komma att se på klinikens hemsida. Frågan är vilka råd Vidarkliniken ger till vaccinovilliga föräldrar när det gäller polio — tar man otvetydig ställning för vaccinet? Antroposofiska läkare kommer naturligtvis inte att kunna övertyga föräldrar som verkligen är emot vaccinerna — men frågan är ändå, är de antroposofiska läkarna vid Vidarkliniken för poliovaccinet, eller ser de även polio som en möjlighet?

Enligt den här något osäkra källan har Vidarklinikens Jackie Swartz sagt att

[n]år det gjelder polio, difteri og stivkrampe, kan man tenke seg at man muligens bør vaksinere, men vente til barnet har blitt tre år.

Man ‘kan’ möjligen vaccinera mot polio, alltså; men helst inte riktigt små barn. Jag vet också att Swartz i alla fall någon gång sagt, att barn som ska befinna sig i länder med polio, bör vaccineras. Men beträffande karmaresonemangen, skiljer sig egentligen inte polio från andra sjukdomar och katastrofer. De utgör utvecklingsmöjligheter. Individen drabbas av dem — eller, rättar sagt, söker upp de möjligheter sjukdomarna erbjuder — för att skaffa sig en nödvändig karmisk erfarenhet. I en artikel om just polio funderar en antroposofisk läkare över vaccineringens konsekvenser:

We do not know how far immunization intervenes in the karma of the individual, maintaining life situations that karma demands should be changed. Thus immunization, and particularly mass immunization, influences the individual in terms of a uniform collective.

En annan antroposofisk läkare, Norbert Glas, menade att med andlig styrka, kan förlamningen övervinnas. Han säger också:

The suffering connected with an illness can help enormously to develop the strength of the soul for a future time.

Vad säger Vidarkliniken om det? Har Vidarkliniken något positivt att säga om sjukdomar som polio?

________

* Jag formulerade den här frågan (och det här blogginlägget) innan detta och detta inlägg. Eftersom jag inte har tid att skriva något nytt just nu, passar jag på att publicera. Samma fråga kan ställas om andra sjukdomar. Difteri och stelkramp? (Se även gällande detta SLLs statistik för Vidarklinikens siffror.)

antroposofiska perspektiv på sjukdom

Det här inlägget innehåller fördjupning och en del bakgrundsresonemang som är relevanta i ljuset av tidigare inlägg i mässlingsrådsdebatten. Att mässlingsråden var högst olämpliga, i all synnerhet som de publicerades av ett offentligt finansierat sjukhus, är en sak. En helt annan sak är att den bakomliggande synen på människan och på sjukdom är högst fascinerande. Jag hoppas att andra tycker detsamma, varför jag här publicerar mina egna anteckningar i redigerad form! I slutet finns en lista med material för vidare läsning i ämnet.

antroposofin

Vidarkliniken är en antroposofisk klinik, och antroposofin en esoterisk religionsbildning, som till sig räknar en rad konkreta tillämpningar och verksamhetsfält. Bland dessa finns en egen läkekonst, som påstås förena antroposofi med konventionell medicin. Den antroposofiska medicinens grund är den antroposofiska människosynen och dess sjukdomsförståelse. Antroposofin har såväl en egen ‘människokunskap’ och ett anspråk på att besitta en högre sanning än den som är åtkomlig genom konventionella vetenskaper. Den antroposofiska kunskapen utforskas med ‘andevetenskapliga’ metoder. Antroposofin och dess praktiskt inriktade verksamheter är än i dag baserade på de insikter Rudolf Steiner uppnådde genom sin förmåga till klarseende – det vill säga, han menade sig kunna skåda en högre, andlig verklighet och meddelade sina anhängare kunskaper om dessa översinnliga världar. Utan dessa insikter skulle den antroposofiska medicinen inte existera. Vidarkliniken vill ogärna kännas vid att det är en religiös läkekonst som bedrivs. Likväl är den antroposofiska delen av verksamheten huvudsakligen, för att inte säga helt, baserad på tro — och inte på vetande, i dessa uttrycks gängse bemärkelse. Antroposofer ägnar sig åt att bekräfta Steiners lära; sällan ses några ansatser till att söka motbevisa dess giltighet. Antroposofiska läkare har en medicinsk utbildning, men studerar utöver detta antroposofi. Vid den antroposofiska rörelsens högkvarter, Goetheanum, i Dornach, finns också den antroposofisk-medicinska grenens internationella centrum. De olika verksamhetssektionerna har lokala motsvarigheter i landssällskapen.

Antroposofin, inte vetenskapen, kan förklara de märkliga rekommendationer som Vidarkliniken ger om mässling och mässlingsbehandling. Inte oväntat söker dock Jackie Swartz, Vidarkliniken, efter icke-antroposofiska argument för att rättfärdiga den negativa, om än inte helt avfärdande, inställningen till vacciner; en inställning, som är vanlig bland antroposofiska läkare, och som i grund och botten är andligt motiverad. Swartz försöker därmed ge vetenskaplig pondus åt råd som bättre kan förklaras av de andliga föreställningar som inbegrips i antroposofin.

Swartz påpekar att kliniken inte kategoriskt avråder från vaccinering, något som inte heller hade påståtts. Inte ens Rudolf Steiner själv avråder kategoriskt från vaccinering! (Nu avled han i och för sig redan 1925, innan mässlingsvaccinet existerade.) Emellertid framgår det av Swartz skriftliga produktion i ämnet att hans egna synpunkter på vaccinering bär en viss negativ prägel, att han förminskar riskerna med mässling och att han företräder en syn på sjukdom som något positivt och meningsfullt. Det senare är, ur antroposofisk synvinkel, inte något konstigt. När Vidarkliniken skriver att antroposofiska föräldrar är mot vaccin därför att de är för mässling, är det ett helt korrekt påstående, som även tycks passa in på en del antroposofiska läkares inställning.

reinkarnation och karma

Antroposofin räknar utöver den fysiska verkligheten med en andlig dimension. Människan består inte endast av sin fysiska kropp och dess processer, utan även av flera översinnliga ‘skikt’, så kallade väsensled, vilka sägs kunna varseblivas av den som genomgår en esoterisk skolning. Liknande gäller för sjukdomsbegreppet, där man förutom de yttre manifestationerna av sjukdom (symptom) räknar med den andliga aspekt, som inte kan förstås på konventionellt medicinskt vis. Sjukdomen är i grunden dessa andliga processers och sammanhangs epifenomen. En av de allra mest betydelsefulla antroposofiska idéerna är återfödelsen: människan har en evig, odödlig kärna som genomlever upprepade jordeliv. Ett barn som i dag ligger sjukt i mässlingen, befinner sig varken för första eller för sista gången i den fysiska tillvaron.

Sjukdom, hälsa och livslängd är, precis som andra omständigheter och levnadsbetingelser, förbundna med karma och underkastade karmiska lagbundenheter. Sålunda är sjukdomar — liksom i förekommande fall döden — händelser som har karmisk mening; de har syfte och funktion i ett mycket stort perspektiv. Det antas att en individ ‘väljer’ att söka upp en sjukdom därför att det i hennes karma finns något som behöver bearbetas eller som behöver förberedas; sjukdomen är således ett medel i den reinkarnerande människans andliga utveckling mot större fulländning. Continue reading “antroposofiska perspektiv på sjukdom”

mer om vidarkliniken och mässlingsråden på dn debatt!

Mats Reimer och jag skriver i dag på Dagens Nyheters debattsida en motreplik på Vidarklinikens inlägg i mässlingsrådsdebatten. Ämnet är viktigt och jag var mycket glad över att bli tillfrågad.

Det är viktigt, anser jag, att bakgrunden till Vidarklinikens och de antroposofiska läkarnas inställning till mässlingen kommer fram. Vidarkliniken tillämpar antroposofi, och arbetar utifrån en antroposofisk syn på människan. Det har betydelse för den vård kliniken ger, och som vi sett, de praktiska råd de meddelar föräldrar. Det har en grundläggande betydelse för hur man ser på sjukdom. Och det synsättet kommer inte att ändras för att Vidarklinken tagit bort de kontroversiella mässlingsråden från sin hemsida.

I ett större perspektiv handlar detta alltså inte bara om en broschyr med några synnerligen märkliga råd för behandling av mässling. Det handlar om att man ser barnsjukdomarna – och sjukdomar över huvud taget – som utvecklingssmöjligheter, som meningsfyllda tilldragelser i en människas liv och bortom detta liv. Och att man på den grunden är beredd att underlåta viktiga preventiva åtgärder, som vaccinering. Jag är, som jag påpekat tidigare, medveten om att Vidarklinikens läkare inte kan påverka föräldrar med en stark antroposofisk övertygelse. Likväl är klinikens och dess läkares attityd i frågan inte oviktig, och den rår de själva över.

När Mats frågade om jag ville vara med och skriva en replik, gick jag igenom den del litteratur och dokument i sökandet efter förklaringar och argument. Jag kommer att beröra en del av detta material framöver här på bloggen.

Tills vidare hänvisar jag till några av mina tidigare inlägg i ämnet:

Mässlingsråd från Vidarkliniken

Mässlingens mening och möjlighet (Vidarklinikens råd)

Vidarkliniken svarar! (mässlingsråden)

*

Uppdatering: Ett längre inlägg nu publicerat!

olegitimerade terapeuter, finn bengtsson och vidarkliniken

Finn Bengtsson, professor och moderat riksdagsledamot från Östergötland, uttalar sig i programmet om olegitimerade terapeuter i Studio Ett i dag (i slutet av inslaget). Där berättar han om att han förgäves försökt få regeringen ändra reglerna om olegitimerade terapeuter och att kvacksalverilagen har blivit omodern. Han har föreslagit att olegitimerade terapeuter endast ska få behandla patienter som är friskförklarade, vad nu det kan innebära. ‘Den som saknar kunskap, saknar den sällan’, citerar han. Och det stämmer ju allt för ofta.

Döm om min förvåning när jag plötsligt inser att denne Finn Bengtsson så sent som i går figurerade i en artikel publicerad av Viderkliniken. Där förespråkar han alternativmedicin:

– All komplementär eller integrativ vård bör ha förankring i skolmedicinen, men vi måste också inse att skolmedicinen är klart begränsad. Därför är det både fel och inhumant att förneka människor de beprövade alternativ som finns och på så sätt lämna många patienter i hopplöshet.

Varför har vi inte mer alternativmedicin i Sverige?

– Det finns ett antal motståndsfickor, inte minst inom professionen, som får stort genomslag på politiker. Inom skolmedicinen förekommer på sina håll en politisk retorik från duktiga och tongivande personer som påverkar både politiker och myndigheter. Här kan man tala om en ”eminensbaserad” påverkan. Det saknas ofta en ödmjukhet inför det faktum att det finns väldigt mycket vi inte känner till om människors hälsa.

Motståndsfickor — av människor som menar att evidens är mer värt i sjukvården än, typ, karma?

Så jag undrar — är den här terapiformen, som Vidarkliniken erbjuder, lämplig för psykiskt sköra patienter eller kanske bara för dem som blivit friskförklarade?

apropå terapier (antroposofisk biografisk terapi)

Sveriges Radio uppmärksammar ovederhäftiga terapier och ‘terapeuter’ med bristande etiskt medvetande. (Studio Ett, Ekot.) Samtidigt presenterar Psykologförbundet en broschyr om terapier som bedrivs av icke-legitimerade.

På antroposofiska Vidarklinken kan man få biografisk samtalsterapi. För patienter som tillhör Stockholms Läns Landsting gäller frikort. Den biografiska samtalsterapin bygger på antroposofisk människokunskap, skriver Vidarkliniken. Den kan hjälpa människor i ‘livskriser’. Vidare:

Det innebär att man räknar med psykologiska, sociala och spirituella dimensioner av verkligheten. Samtalsterapin arbetar med det förflutna, nuet och framtiden.

Den kan också kallas karmarådgivning. I människans biografi ingår, antroposofiskt sett, även allting innan födelsen till detta jordeliv och allting som kommer efter denna tillvaro. Med andra ord, upprepade inkarnationer och de inte oviktiga tidsperioderna mellan död och återfödelse.

Nya krafter för växande och utveckling kan frigöras. Människans jag kan få kraft att varsebli sina egna livserfarenheter och vinna en ny nivå av medvetenhet.

Människans jag är odödligt. En ny nivå av medvetenhet inbegriper, bland annat, medvetenhet om sådana aspekter av människan. Anspråken är inte dåliga; den biografiska samtalsterapin

arbetar för social förnyelse genom att hjälpa människor att tyda språket av sin egen livshistoria. Att hjälpa människor att se hur deras arbete med sina egna livsfrågor och uppgifter också kan lämna bidrag till hela mänskligheten.

För någon månad sedan innehöll Vidarklinikens presentation av terapin även följande; man hävdade att genom terapin

öppnas [dörrar] till områden som tidigare varit fördolda, områden där psykiska störningar och andliga insikter står sida vid sida och ofta förväxlas.

Detta citeradet jag i en tidigare bloggpost. I denna tidigare version medgav man också att terapin ‘förstår att det förflutna och framtiden når långt bortom detta livet’ och att den handlar om att patienten ‘vakna[r] upp inför sitt öde och sitt sanna vara.’ ‘Biografiska lagbundenheter’ nämndes, en referens till karmiska sammanhang. Det hävdades också att antroposofin är en vetenskap. Dessa stycken har uppenbarligen rensats bort, och jag frågar mig varför. Det är inte för att de var felaktiga. De var betydligt sanningsenligare än nuvarande version, även om de saknade en del i tydlighet och vad gäller konkret information.

Vilken utbildning har då biografiterapeuten?

Utbildningen är en 3-årig deltidsutbildning som är förlagd till England. Förutom kunskap om antroposofi motsvarar utbildningen svensk steg-1 kompetens i psykoterapi. Utbildningen är godkänd i England och av den Fria Högskolan i Dornach, Schweiz.

Det hade varit på sin plats att skriva att det handlar om den Fria Högskolan för Antroposofi (eller Andevetenskap). Inte heller lämnas någon ytterligare information om den treåriga utbildningen i England. Den ges av antroposofiska Emerson College (som befinner sig i ekonomiska svårigheter och har en osäker framtid) och beskrivs i den här broschyren.

Biographical Counselling aims to help people in life crisis enter into dialogue with their own life story. Through exploring the interweaving of past, present and future, people begin to read the language of their own biography, discover their essential life themes and tasks, and thereby find new strength and meaning for the future.

Biographical Counselling works at the border of healing and development, individual therapy and social renewal. It is based on the understanding that many of the questions and struggles that we meet in our individual lives are at the same time the development questions of our time, and that when we work on our own biography a contribution is made to the whole of humanity.

Vidare:

Biography work is a quest for meaning. It arises in human hearts out of the certainty that life itself and all human lives are of significance, and that the events and processes in our lives will reveal their meaning if we learn to observe them.

Ur kursinnehållet:

Biographical counselling in relation to the awakening of a new consciousness
The imagination of the human being out of spiritual science
The psychological and spiritual challenges that arise from the crossing of the spiritual threshold in our time
The inner development path of the biographical counsellor
Karma and psychology: the impact of early childhood on the development of the ‘I’
The meditative path of the biographical counsellor
The inner gesture and spiritual path of biographical counselling

Man behöver egentligen en antroposofisk ordbok för att läsa detta; som terapi eller vård är det obegripligt, som antroposofi är det gammal skåpmat, det vill säga, egentligen inget konstigt. Men det handlar om andlighet, inte om något som hör hemma i den allmänna sjukvården. Jag antar att SLL har överskott i psykiatribudgeten eftersom den antroposofiska biografiterapin bekostas. Att människor har rätt att ägna sig åt andlig och personlig utveckling av det här slaget, är väl i sig inte något att ifrågasätta. Däremot bör inte landstingen ha något med det att göra.

Huruvida den här terapin kan vara skadlig för patientens mentala hälsa är förmodligen individuellt. Den här presentationen av biografisk rådgivning tycker jag talar för att terapiformen, med sina vittgående existentiella ansatser, kan ha negativa konsekvenser för patienter som lider av psykiska sjukdomar sedan innan. Vidarkliniken pekade själv (i den tidigare beskrivningen) på förväxling mellan psykisk störning och andlig insikt. Öppnar man dörrarna till sjukdom eller till insikt, är frågan. Eller spelar det ingen roll? Både sjukdomen och insikten — som står sida vid sida — är av karmisk betydelse och till karmisk ‘nytta’.

I sommar håller biografiterepeuterna konferens på temat ‘att leva i en medvetenhet om karma’. I broschyren talas om att den mest akuta uppgiften för mänskligheten i vår tid är att utveckla medvetenheten om karma eftersom ‘we can act with clarity and commitment when we know what is required of us in each situation out of karmic necessity and freedom.’ På s 4 berättas om kurser i karma och livet efter döden, de andliga hierarkierna och deras inflytande på människan. Den litteratur som den biografiska terapin grundar sig på är avslöjande; denna terapiform är helt och hållet en antroposofisk angelägenhet.

*

Edit, 2011-06-20: Liv Landell skriver bra om detta i GT/Expressen.