vetenskapsradion om vidarkliniken

Bättre sen bloggpost än ingen alls. (Kanske?) Sveriges Radios Vetenskapsradion sände härom dagen ett program om Vidarklinikens mässlingsråd (kan avlyssnas här). Det är bra att det poängteras att råden säger att mässling kan medföra att barnet mognar själsligt och fysiskt. Mats Reimer förklarar bra varför han kritiserar råden och säger att det är ‘upprörande att propagera för mässlingen som något bra’.

Vidarklinikens Vårdcentral har överraskande 6000 listade patienter

Ursula Flatters intervjuas och menar att det ‘kan finnas behov att förstå sjukdomarna och människosituationen från flera dimensioner’. Hon avfärdar kritik om att antroposofiska läkemedel skulle sakna evidens. Flatters och andra antroposofiska läkare ‘ser’ att medlen fungerar. Det är inte bara forskarna som har kunskap, enligt Flatters. Men vad är den där andra kunskapen? Jackie Swartz vill i alla fall inte kalla den religiös. Flatters menar att Reimers artikel är ‘mycket osaklig’. Hon tror också att det har påståtts att kliniken ger rådet åt folk att inte vaccinera. Inte kan hon väl vara helt omedveten om att mässlingsbroschyren kan uppfattas som om en skrift som är i huvudsak negativt inställd till vacciner — eller, snarare, som en som framhäver fördelarna med att avstå, och mer eller mindre explicit talar om risker? Hon påstår att de flesta barn kliniken har hand om är vaccinerade. På Vidarklinikens BVC, innan den övertogs av Kirsten Nisted, var endast 4% av barnen MPR-vaccinerade vid två års ålder (siffran är från 2007 — i siffrorna från 2009 verkar nästan 25% vara vaccinerade, besynnerligt nog [pdf]). Många saknade dessutom andra viktiga vaccin.

Flatters menar att man tillämpar en försiktighetsprincip, och att det är viktigt att alltid vara öppen för nya kunskaper och individuella situationer. Jojo! Hur går det med forskningen på Steiners människobild –har man lyckats motbevisa något av hans påståenden än? På frågan om alla barn måste vaccineras mot mässling, har hon ‘inget svar’ — och får irritation i rösten. Jag tycker att det är synd att inte frågan var om alla barn som kan vaccineras borde vaccineras. Att använda ordet måste får i alla fall mig att tänka på tvång; måste är hur som helst en annan sak än borde, även om jag tror att ordet som avågs var borde. Jag undrar i alla fall om Flatters tycker att alla barn som kan borde vaccineras. Det är den intressanta frågan, men jag gissar att Flatters inte skulle vilja framföra ett svar på den, eftersom svaret nog vore nej (med det vanliga tillägget ‘det är individuellt’! ja, ja, det är det mesta — också ute i den icke-antroposofiska verkligheten).

Dödligheten i Sverige var nära noll innan man började med vaccinering, hävdar hon. Trots de få mässlingsfallen i Sverige är inte dödligheten noll ens nu. Hon tycker inte att frågor om vaccinering och mässling är tillräckligt utredda.

Henrik Almqvist chefläkare vid Stockholms Läns Landsting delar Reimers kritik. Han kräver att alla husläkarmottagningar följer de riktlinjer som SLL och andra myndigheter har, bland annat i fråga om smittskyddet, och i detta uppdrag ingår att rekommendera  föräldrar att vaccinera mot mässling. Landstinget kan inte, säger han dessutom, tillåta att man rekommendera homeopatiska läkemedel i stället för evidensbaserade metoder, däremot är det i sin ordning att rekommendera homeopati som komplement (varför det, inom offentligt finansierad vård? tycker jag är en rimlig följdfråga, till politiskt ansvarig). Därutöver påpekas att det ställs lika höga krav på Vidarkliniken som på andra, och de måste följa kraven, samt att de ‘i det här fallet’ inte har följt dem. Men de råd som Vidarkliniken ger är faktiskt förutsebara — utifrån kunskapen att Vidarkliniken tillämpar antroposofisk medicin.

Det är något som inte går ihop här. SLL kräver att vården ska ske utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Ändå godkänns homeopati som en del av den skattefinansierade vården. Och man tycks bli förvånad över att Vidarkliniken erbjuder mässlingsråd baserade på antroposofiska idéer; det ju en antroposofisk klinik man slutit avtal med!

vidarkliniken svarar! (mässlingsråden)

Nu har Dagens Nyheter publicerat Vidarklinikens replik. (Se tidigare bloggposter i  — iiiii.) Kliniken säger sig ha för avsikt att granska sina mässlingsråd.

Vidarkliniken har ingen BVC-verksamhet och inga uppdrag kring vaccinationsprogrammet för barn.

Det spelar ju ingen roll. Familjer med barn vänder sig till Vidarkliniken; många familjer väljer att inte gå till BVC alls, utan till vanliga läkarmottagningar eller privata barnläkare. Vidarklinikens råd om mässling riktade sig till barnfamiljer och den publicerades på hemsidan efter att Vidarkliniken hade avyttrat den separata BVC-verksamheten.

Den ruggiga mässlingsborstningen förklarar kliniken sålunda:

[den] är i själva verket en praxis inom den europeiska traditionella medicinen för att minska risken för komplikationer.

Jag förmodar att det som avses är alternativmedicinen, och den är väl ändå inte något föredöme?

Påståendet att Vidarkliniken ger farliga råd bygger mycket på föreställningen att vi kategoriskt är emot vaccinering, vilket alltså är fel.

Av vad jag kan se, skrev Mats Reimer aldrig att Vidarkliniken kategoriskt är emot vaccinering, så den föreställningen verkar inte finnas. Vad gäller de farliga råden, så är de lika farliga oavsett hur kategorisk Vidarkliniken är.

Men med massvaccineringen mot svininfluensan i färskt minne, med dess oförutsedda bieffekter …

Irrelevant. Vaccinerna mot barnsjukdomarna har använts i årtionden. De biverkningar som existerar är inte längre oförutsedda.

Man kan förstå föräldrarnas oro, skriver Vidarkliniken. Frågan är då: är det rätt att spä på den oron?

Och är det över huvud taget rätt att fokusera denna fråga på föräldrarnas oro för vaccinbiverkningar? Det antroposofiska vaccinmotståndet har ett annat ursprung, vilket jag har diskuterat här. Man kan i viss mån profitera på och ansluta sig till den mer allmänna vaccinnojan — och använda den som något slags rättfärdigande — men det förändrar inte de antroposofiska grunderna att avstå vaccin.

Det påstås att vi har fel när vi säger att det inte finns långsiktiga jämförelser mellan risken för komplikationer av mässling respektive risken för biverkningar av vaccinet. Tyvärr har vi rätt.

Tyvärr inte. Detta är nästan larvigt. Vore det inte bra mycket enklare att helt enkelt ärligt och rakare att stå upp för och försvara de verkliga anledningarna till den antroposofiska vaccinskepsisen? SBU skriver, apropå Mats Reimers debattartikel:

SBU vill påpeka att debatten aktualiserar vår granskning av den samlade vetenskapliga kunskapen på området. Rapporten visar att nyttan av de vacciner som SBU har granskat (inklusive mässling) är mycket större än riskerna för eventuella biverkningar. Det är vaccinernas förtjänst att nästan ingen längre insjuknar eller dör i smittsamma sjukdomar som förr var vanliga hos både barn och vuxna och som kan ge allvarliga skador.

De tyska antroposofiska läkarna hänvisar till en Cochrane-studie från 2005 när de gör ett uttalande som liknar Vidarklinikens ovan; jag förmodar att det är den studien som även kliniken stöder sig på. Skillnaden är att det tyska informationsbladet sedan övergår till att beskriva vaccinbiverkningarna tämligen realistiskt, det vill säga utan uppenbara överdrifter (den intresserade kan googla Merkblatt Masern). Denna tyska broschyr har också en annan fördel: den beskriver det lidande och det obehag som det sjuka barnet kan måsta utstå.

Vidarkliniken skriver vidare i sin replik att så gott som inga svenska barn dog av mässling innan vaccinering infördes. I till exempel Storbritannien dog i alla fall en del barn innan vaccinering infördes (läs gärna Roald Dahls berättelse om sin dotters död i mässlingen). Naturligtvis kommer inte lika många att dö som i utvecklingsländerna. Men särskilt utsatta barn, immunnedsatta eller redan sjuka barn, kan naturligtvis komma att dö, huruvida det är fråga om 100 barn eller färre är en annan sak (som jag inte kan uttala mig om). Dessutom tvingas många barn riskera onödiga komplikationer och ibland livslånga konsekvenser samt underkastas obehagliga sjukhusvistelser.*

Dessutom visar vetenskapliga studier att barn som gått igenom mässlingen verkar ha mindre allergier – västvärldens största barnsjukdom.

Det var Jackie Swartz egen studie det (möjligen den som nämns här). Respectful Insolence rapporterar om nyare forskning, och citerar:

… the authors compare the occurrence of infections and allergies in vaccinated and unvaccinated children and adolescents. These include bronchitis, eczema, colds, and gastrointestinal infections.

The evaluation showed that unvaccinated children and adolescents differ from their vaccinated peers merely in terms of the frequency of vaccine preventable diseases. These include pertussis, mumps, or measles. As expected, the risk of contracting these diseases is substantially lower in vaccinated children and adolescents.

Vidarkliniken/Jackie Swartz igen:

Studier visar också att barn i samband med mässling tycks utvecklas motoriskt och psykologiskt. Det sambandet kallar artikelförfattaren för en teologisk fråga men är för oss en viktig forskningsfråga.

Vad menas här? Varför känner jag instinktivt att vi här talar om andevetenskap och inte vetenskap? Att barn utvecklas motoriskt och psykologiskt är ju den iakttagelse som antroposofiska läkare (och föräldrar) hävdar att de gör. Fast det är lite fult att använda ordet psykologiskt — man kan få det intrycket att detta påstående har grund i vederhäftig psykologisk forskning.

Felaktigt hävdas att vi bedriver religiös medicin som inte ska finansieras med offentliga skattemedel. Den antroposofiska integrativa vården som Vidarkliniken bedriver baserar sig på forskning, utvärdering och omfattande klinisk erfarenhet.

Det är galet att blanda ihop den antroposofiska delen av verksamheten med den konventionella medicin som Vidarkliniken också tillämpar. Det är den antroposofiska medicinen kritiken gäller; det är den som är religiös. Det är den som motiveras av andliga föreställningar om människans natur och om sjukdomars uppkomst och mening; dess motiv är religiöst, det bygger på föreställningen om en andlig verklighet och om att människan lever upprepade jordeliv och att såväl sjukdom som hälsa kan inordnas i ett större perspektiv där karma och återfödelse ingår. Detta är andliga perspektiv; de är religiöst betonade, inte vetenskapligt.

Det finns tusentals legitimerade vårdgivare vid stora antroposofiska sjukhus i Europa varav ett universitetssjukhus, samt på mindre sjukhus som Vidarkliniken.

Vilket naturligtvis ingen bestrider. Antroposofiska vårdgivare är legitimerade. Det kan dock vara på sin plats att påpeka att universitetssjukhuset är ett privat sjukhus som är anknutet till en privat antroposofisk högskola som har universitetsstatus. Det som bedrivs där är studier i antroposofiska ämnen, utifrån antroposofiska förutsättningar. Detta är knappast ägnat imponera på den kritiskt tänkande.

Vidarkliniken avråder alltså ej föräldrar att vaccinera sina barn mot mässling men erbjuder dialog med föräldrar som bestämt sig för att inte vaccinera.

Bra. Då tycker jag att Vidarkliniken ska fundera på vad det är de erbjuder föräldrarna i den här dialogen, och om de inte kan ta ett större ansvar härvidlag. Till exempel genom att tillhandahålla vederhäftig information. Att Vidarkliniken inte kan förändra inställningen hos alla föräldrar — särskilt inte i den antroposofiska patientgruppen — förstår var och en. Men nog kan man göra en bättre insats än den man hittills gjort.

____

Tillägg: Statistik som kan vara värd att begrunda. Olle Svensk Strand har sammanställt statistik över antal rapporterade fall och antalet döda i mässling i Sverige från 2001 till och med 2009: år: fall/döda: 01: 5; 02: 9; 03: 5; 05: 13/1; 06: 19/1; 07: 1/1; 08: 25; 09: 3/1. Totalt 80 fall, och 4 döda. Om jag summerat rätt.

mer om vidarklinikens mässlingsråd

Länstidningen Södertälje skriver nu om Vidarklinikens mässlingsråd. För ett par dagar sedan uttalade sig SLL:

Vidarkliniken ingår i Vårdval Stockholm, och landstingets chefsläkare Henrik Almqvist säger att kliniken nu måste ändra informationen på sin hemsida.

Jag kommentarade detta i går på följande sätt: Saken är ju den att landstingen borde ha fattat detta. Det handlar inte om att kliniken lagt ut dessa mässlingsråd. Det handlar om att kliniken tillämpar antroposofisk medicin. Det är där kärnan till dessa råd finns. Det är den som är kruxet som landstingen som betalar måste fundera över; det spelar faktiskt mindre roll vilken information som kliniken lägger ut på sin hemsida. Det som betyder något är den läkekonst man tillämpar, och Vidarkliniken är en antroposofisk klinik. Då kan inte landstingen förvåna sig över att den faktiskt tillämpar antroposofisk medicin och ger råd baserade på antroposofiska föreställningar — och just dessa mässlingsråd är faktiskt inte mer häpnadsväckande än något annat i den antroposofiska medicinen.

I LT säger nu Jackie Swartz, läkare vid Vidarkliniken:

– Vi rekommenderar ­aldrig någon att låta bli att vaccin­era sina barn mot mässlingen. Är de i tonåren tycker vi tvärtom att de ska vaccineras. Är det yngre barn säger vi att föräldrarna får välja. Och det beror på att risken för ­biverkningar av vaccinet är större när barnen är yngre och bland annat kroppens immunsystem inte är fullt ­utvecklat, säger han.

Återigen halvsanningar. Swartz underlåter att nämna att det finns antroposofiska anledningar till att vaccin anses mindre ‘skadligt’ ur andlig synvinkel när barnet är så pass gammalt. Att det inte handlar om att det är kroppens immunsystem som är underutvecklat på de yngre barnen — det är deras inkarnationsprocess som inte kommit tillräckligt långt. I själva verket är ju också för de små barnen biverkningarna av vaccinet mindre än de konsekvenser som mässlingssjukdomen kan föra med sig. I alla fall i materiell mening, men den materiella sidan är nu, faktiskt, inte den enda sida den antroposofiska medicinen hanterar. Det är liksom det som är poängen med antroposofisk medicin.

Att andra finner råd som mässlingsskrubbning chockerande bemöter Swartz så här:

– Jag kan förstå om en del råd låter märkliga för någon som är helt inne i skolmed­icinen. Men man bör kunna tänka sig att det finns andra läkare som dragit andra slutsatser, vilket jag gjort i mina studier av 350 barn och ungdomar som drabbades av ett utbrott av mässling i Järna 1994 till 1996, säger  Jackie Swartz.

Tja, eller så beror det på att råden är resultat av andlig medicin, och då kan de låta hur ‘märkliga’ som helst — de hör inte hemma i den offfentligt finansierade vården. Här skriver Swartz om mässlingsepidemin.

Enligt LT är de ifrågasatta råden borttagna från hemsidan:

– Jag kan inte säga att ­något av råden är fel men till dess ärendet är granskat tycker vi inte att texten ska ligga ute, säger Jackie Swartz.

Poängen är, som sagt, inte om råden ligger på hemsidan eller inte, utan vilka idéer som Vidarkliniken drivs med utgångspunkt i, i de fall dessa idéer har konsekvenser för verksamheten, patienterna och samhället. De konkreta råden kan man säkert även ur antroposofisk synvinkel diskutera och modifiera. Däremot inte den syn på människan och på sjukdom och hälsa som utgör grunden för Vidarklinikens förhållningssätt.

Bakom råden står, enligt broschyren, dessa viktiga aktörer:

Vidarkliniken
Medicinska sektionen inom Högskolan för Antroposofi
Läkarföreningen för Antroposofiskt Orienterad Medicin – LAOM
Sjuksköterskeförbundet för Antroposofisk Läkekonst – SAL
Föreningen för Antroposofisk Läkekonst – FALK

De är således, vad det verkar, antroposofiskt välgrundade.

Tillägg: Henrik Almkvist, SLL, säger i LT (min kursivering):

– Mässling kan ge mycket svåra sjukdomssymptom och komplikation­er och vi kommer att följa upp det här ­noga. Vidarklinik­en måste basera sina råd på vetenskap. Och om de trots muntligt ­påpekande inte gör det, ­vilket de i och för sig kommer att göra, kommer de att få en skriftlig anmaning av oss, ­säger han.

Det borde SLL vetat, innan avtal ingicks med Vidarkliniken, att den antroposofiska medicinen — det vill säga, en betydande aspekt av Vidarklinikens medicinska praktik — inte äger någon vetenskaplig grund, i konventionell mening. Det är, som Jackie Swartz påpekar, en läkekonst som ur skolmedicinsk mening är — eller låter, Swartz tycker förstås inte att den är det — märklig.

mässlingens mening och möjlighet (vidarklinikens råd)

Antroposofiska läkare har under årtionden gjort erfarenheten att mässling vårdad och behandlad enligt antroposofiska riktlinjer fr a innebär möjligheter för barnet att mogna i sin kroppsliga och själsliga utveckling.

Så uttrycker sig Vidarkliniken i sin broschyr ‘Vård och behandling av mässling’ [pdf]. Vidare nämner kliniken en grupp föräldrar som ‘är mot vaccination därför att de i första hand är för mässling.’ Det är faktiskt en ovanligt sanninsenlig beskrivning. Det är fråga om en grupp föräldrar som delar den livsåskådning på vilken kliniken grundar sin verksamhet, föräldrar som väljer att behandla sina barns hälsa och sjukdom utifrån de antroposofiska idéerna. Mats Reimer kritiserar nu i en artikel på Dagens Nyheters debattsida Vidarklinikens råd och ifrågasätter om Vidarkliniken, med sin inställning i dessa frågor, bör åtnjuta offentlig finansiering. Han menar att Vidarkliniken åsidosätter smittskyddet och dessutom ger konkreta råd som, om de tillämpas, åsamkar barn lidande. Sanna Rayman, Svenska Dagbladet, frågar i dag med rätta ‘varför [vi] betalar för galna mässlingsråd’.

Vidarkliniken är Nordens enda antroposofiskt inriktade sjukhus. Förutom sjukhuset i Järna, driver kliniken några läkarmottagningar, bland annat en i Stockholm. Ett flertal svenska landsting har vårdavtal med Vidarkliniken, och dess verksamhet bedrivs i stor utsträckning med offentliga medel. Den antroposofiska medicinen initierades av antroposofins upphovsman, den andlige ledaren Rudolf Steiner, för snart hundra år sedan. Hans mål var att skapa en medicinsk praxis som, utan att rakt av avfärda den kunskap som nåtts inom skolmedicinen, skulle tillföra en andlig dimension. Därför är också antroposofiska läkare, till skillnad från många andra av alternativmedicinens utövare, legitimerade läkare, något som Steiner var noga med, och de skulle dessutom ha en tilläggsutbildning i antroposofisk medicin. Utbildningen organiseras av den medicinska sektionen vid den antroposofiska rörelsens internationella högkvarter, Goetheanum, i Schweiz. Vidarkliniken och antroposofiska läkare tillämpar både den antroposofiska läkekonsten och mer konventionella medicinska metoder. Det kan förefalla sympatiskt, men den antroposofisk-medicinsk praxis är inte utan faror.

En sådan fara är uppenbar: de antroposofiska läkemedlen och terapierna saknar i mycket hög utsträckning evidens i gängse mening. Det finns alltså inte belägg för att de har effekt på de tillstånd de används vid; ett välkänt exempel är det antroposofiska mistelpreparat som används vid cancersjukdomar. Här avses effekt i rent materiell mening. Då den antroposofiska medicinen i tillägg till den fysiska dimensionen räknar med en andlig sådan, gäller det således också att ‘effekterna’ av antroposofiska metoder och läkepreparat kan hänföra sig till det andliga planet. Faran uppstår, till exempel, då patienten väljer den antroposofiska metoden i stället för den som rekommenderas inom skolmedicinen. De behandlingsråd som ges i Vidarklinikens mässlingsbroschyr är, i bästa fall, medicinskt meningslösa och, i värsta fall, skadliga. Föräldrar invaggas dessutom i tron att de är ofarliga, men ändå verksamma och därmed renderar annan medicinsk intervention onödig.

Grundläggande för den antroposofiska läkekonsten är den antroposofiska människosynen — det vill säga, synen på vad människan är, ur antroposofiskt perspektiv — och den därmed sammanhängande synen på sjukdom, samt på sjukdomens orsak och mening. Här skiljer sig också antroposofin radikalt från gängse föreställningar om människans natur och sjukdomars uppkomst och funktion. Den fysiska organismen är, enligt antroposofin, bara en del av människan. Människan har, utöver sin fysiska kropp, väsensled som, i materiell mening, är osynliga (eterkroppen, astralkroppen och det högre jaget). De är översinnliga, och kräver andlig träning för att kunna varseblivas. Sjukdomen kan, utöver de direkta fysiska orsakerna, också ha orsaker som är att hänföra till dessa immateriella dimensioner. Den fysiska kroppen är visserligen förgänglig, men människans högre väsensled genomlever upprepade jordeliv (inkarnationer). Den antroposofiske läkaren tar i sitt arbete hänsyn till samtliga mänskliga och andliga aspekter, sedda ur antroposofisk synvinkel, och också till patientens förflutna och framtid. En sjukdoms orsaker kan återfinnas i tidigare inkarnationer; dess efterverkningar sträcker sig över kommande.

När antroposoferna talar om ett medicinskt helhetsperspektiv på människan, avser de något som inte är omedelbart enkelt att greppa. ‘Helhetssyn’ låter sött, men inbegriper i det här fallet en livs- och människosyn som är svårsmält för många icke-antroposofer. Dessutom är detta ett andligt-filosofiskt fundament vars plats inom den offentligt finansierade vården kan och bör ifrågasättas.

På europeiska waldorfskolor — waldorfskolan är, som bekant, antroposofins pedagogiska gren — grasserar återkommande epidemier av smittsamma barnsjukdomar, framför allt mässling. Mässlingen har blivit en ovanlig sjukdom i utvecklade länder, men den skördar fortfarande många liv i områden där tillgången på vaccin och hälso- och sjukvård är dålig. Men även i Europa förekommer alltså än i dag epidemier, trots att sjukdomen varit på väg att utrotas. Bara under den senaste månaden har mässlingsepidemier förekommit i waldorfskolor i Tyskland och Belgien, och sjukdomen kan naturligtvis få fäste i alla miljöer där många ovaccinerade individer samlats. Vidarkliniken hävdar i sin mässlingsbroschyr att det är omöjligt att veta om vaccination har någon fördel framför sjukdom; detta är helt enkelt osant och missvisande, i alla fall i konventionell medicinsk mening. År 2008 uppgick dödstalet i mässling till 164.000, enligt WHO. Dödsfall är naturligtvis inte den enda risken; allvarliga komplikationer förekommer, och även i Europa kräver åtskilliga av de smittade sjukhusvård.

För antroposofiska läkare innebär emellertid mässlingen, liksom andra barnsjukdomar, ‘möjligheter för barnet att utvecklas.’ (Se Vidarklinikens broschyr.) Leg läk Jackie Swartz, som också är ansvarig för den redan nämnda broschyren, sätter vaccinationsprogrammet i fråga: ‘Är massvaccination mot barnsjukdomar nödvändig?’ undrar han. Svaret är från hans sida ett otvetydigt nej. Barnsjukdomarna är ‘naturliga kriser’ som kan ‘påverka barnet positivt både på kort och lång sikt.’ (Källa.)

En till vaccination negativ hållning märks givetvis inte bara i den antroposofiska miljön, utan också i andra kretsar, som hyser andliga eller alternativmedicinska övertygelser, samt inom vissa religiösa grupper. Det finns också numer många föräldrar som blivit uppskrämda av talet om risker med vaccinerna; risker som antingen är obevisade (och ofta grundligt motbevisade) eller i annat fall gravt överdrivna.

Men vaccinmotståndet i den antroposofiska miljön är speciellt. I viss mån delar man argument med andra vaccinmotståndare, till exempel med andra tillskyndare av alternativmedicin; antroposofer har ibland ridit på vågen av allmän vaccinationsskepsis, men det är betydligt vanligare att man ser att andra alternativmedicinens utövare och anhängare hänvisa till antroposofernas vaccinföreställningar, än tvärtom. Likheterna mellan olika typer av vaccinmotståndare är ibland ganska ytliga. Antroposoferna har sina egna grunder att avstå vaccin, något av dessa grunder har redan antytts ovan. Dessa grunder måste oundgängligen uppmärksammas, då antroposoferna driver institutioner, där många ovaccinerade barn och unga samlas, och då de har sina egna vårdinrättningar och läkarmottagningar där, som vi ser av bland annat av Vidarklinikens råd om mässling, en vård bedrivs som, på skattebetalarnas bekostnad, motarbetar smittskyddet i samhället. Fristående läkare, som anlitas vid läkepedagogiska hem (också finansierade med skattemedel), ger uttryck för liknande (och värre) föreställningar.

Till detta bör läggas en annan faktor, nämligen den, att människor som delar ideologisk, andlig eller religiös övertygelse föga förvånande tenderar att bosätta sig i samma områden och dela sociala sammanhang med sina meningsfränder; detta utöver den dragningskraft som waldorfskolan utövar. På det sätt skapas kluster av ovaccinerade, också inom en befolkning där vaccinationstäckningen är hög — och i dessa kluster får sedan sjukdomar fäste och de blir centrum för epidemier. Det här gäller till exempel Järna-området, där en mässlingsepidemi härjade i början av 90-talet och där landets senaste polioepidemi (med drygt 25 insjuknade) inträffade år 1977.

Oavsett anledning — i det här fallet, särskilda föreställningar om människans natur ur andlig synvinkel — är det inte annat än oansvarigt av sjukhus och legitimerad sjukvårdspersonal att förespråka sådana här idéer. Samhället är beroende av att vaccinationsskyddet upprätthålls för befolkningen som helhet. Den offentligt understödda och finansierade vården bör ha som ledmotiv att motverka spridningen av farliga sjukdomar, inte att främja dem. För på den här punkten intar antropsoferna en otvivelaktig särställning med sina egna sjukhus, dess filialmottagningar samt andra praktiserande antroposofiska läkare (och sjuksköterskor). Antroposofernas läkare innehar också en särställning, och åtnjuter en auktoritet (som de inte alltid förtjänar), därför att de till skillnad från andra alternativmedicinutövare är legitimerade yrkesutövare. Detsamma gäller antroposofiska sjuksköterskor. Dessutom länder — vilket även Mats Reimer påpekar — Vidarklinikens ställning, som en del av den offentligt finansierade vården, dem en särskild trovärdighet och det kan säkert uppfattas som att klinikens råd i mässlingsfrågan är vederhäftiga och, i värsta fall, sanktionerade av landsting som ingått avtal med kliniken.

För att återgå till de föräldrar som vistas i den antroposofiska miljön och som har antroposofiska bevekelsegrunder till sitt vaccinavstående: det är, som ett citat i inledningen antydde, inte vaccinationen de är mot, utan mässlingen de är för. Visserligen ser de risker med vaccin, men till skillnad från ‘vanliga’ vaccinationsmotståndare är dessa risker inte främst att hänföra till eventuella biverkningar här och nu. Sådana världsliga faktorer är inte antroposofens huvudsakliga anledning att avstå vaccin. I stället undviks vaccinet därför att sjukdomen, i den antroposofiska föreställningsvärlden, förmodas ha en mening. Tolkningen av sjukdomen är här avgjort positiv, och detta gäller också för andra sjukdomar än barnsjukdomarna. Det finns, vid sidan av detta, ett potentiellt konspiratoriskt inslag i vaccinationsmotståndet, ett inslag som härleds till Steiner. Detta talas dock sällan om, och är (troligen) i sammanhanget mindre viktigt, men bör ändå tas upp. För enkelhets skull, kan vaccinationsmotståndets grunder sammanfattas i tre punkter.

  • När barnet genomlever en sjukdom, inträffar något i dess mognadsprocess, menar antroposoferna. (Detta nämns i mässlingsbroschyren samt i Swartz artikel, och är frekvent förekommande bland de antroposofiska argumenten.) Barnet kan göra framsteg i sin utveckling, och sjukdomen är ett naturligt steg i barnets liv. En modern antroposofisk källa berättar: ‘Children’s illnesses modify the body and make it more akin to the individuality inhabiting it. There is now greater com­patibility between the outer person (body) and the inner person (soul/spirit). The child becomes more stable, more enclosed. The fire/fever process sweeps away in­herent weaknesses, chronic colds, bed wetting, psychic problems – even, mother can attest to this.’ (Källa.) Sjukdomar som mässlingen kan alltså hjälpa barnet i dess mognad och främja dess ‘individualisering’. Här kan man inte undgå att utveckla den antroposofiska begreppsbildningen; vi har att göra med den odödliga ande som inkarnerar i den fysiska kroppen. Under uppväxten, sker utvecklingsprocessen i faser. Den inkarnerande anden måste bli ‘kompatibel’ med den kropp som föräldrarna och dess fysiska arv försett den med; genom febern individualiseras kroppen, det vill säga, den bearbetas eller tas i anspråk av barnets ande. ‘Genom febern övervinner barnet inte enbart mässlingsinfektionen, utan individualiserar också sin organism’, skriver de tyska antroposofiska läkarna i ett informationsblad om mässlingen. (Källa.) Den antroposofiska läkaren Michaela Glöckler, verksam vid den medicinska sektionen vid Goetheanum, instämmer i detta. (Källa, samt tidigare inlägg.) Steiner talar om att barnets andliga krafter under de första sju åren antingen delvis går under, den fysiska härstamningen tar så att säga över, eller så lyckas det barnet att bearbeta modellen, det vill säga sin fysiska kropp, och därmed att ‘låta det komma till uttryck som hon burit med sig ner’ (från den högre tillvaron, innan födseln). Detta är en andlig kamp och den manifesteras på det fysiska planet i form av barnsjukdomar. (Steiner, Karmiska sammanhang, band 1.)
  • Sjukdomen har en karmisk mening. Den berör den inkarnerande individualitetens förflutna och framtid. Sjukdomens orsak kan återfinnas i tidigare liv, i individens ‘biografi’, som det aningen kryptiskt brukar uttryckas i antroposofiska skrifter; dess karmiska efterverkningar kommer att framträda i kommande jordeliv. Karma bär inte bara på följder utan visar också mot framtiden, säger Steiner (Karmiska sammanhang, band 1). Det är människan själv som, på grund av sin karma, söker upp sjukdomen, ‘för att hon genom att övervinna den och utveckla de självläkande krafterna skall erhålla de krafter, som i det långa loppet leder hennes livsväg uppåt.’ Strax därefter talar han om sjukdomsförloppet som en väg för människan att bli ‘fullkomligare’. (Steiner, Karmas yttringar.) Effekterna av genomgången sjukdom eller av vaccinationen — som förhindrat sjukdomen, för det fall individen hade behövt genomgå den och, vaccinationen förutan, skulle ha genomgått den — kan därför sträcka sig långt in i framtiden, till och med in i barnets kommande inkarnationer. Barnets ‘bästa’ sätts här in i ett hisnande perspektiv. Dess hälsa här och nu är bara en detalj i en helhet av kosmiska proportioner. Vaccinationen kan därför, för den som ‘behöver’ genomleva en barnsjukdom, vara en otjänst. Sjukdomar uppkommer därför att den drabbade behöver dem, och ödet bör inte förhindras ha sin gång. Det är viktigt att påpeka att dessa idéer återfinns hos Steiner — men han uttalar också att det inte är rätt att hänfalla åt fatalism, och han har en hel del gott att säga om modern medicinsk vetenskap och dess framsteg (Steiner avled 1925). I praktiken blir resultatet något motsägelsefullt. Vad gäller denna punkt och ovanstående, se även dessa antroposofiska läkares synpunkter.
  • Slutligen finns en andlig, konspirationsteoretisk syn på vaccinationer. Vaccination skulle komma, förutspådde Steiner, att användas som medel varigenom man skulle söka göra mänskligheten immun mot insikter om det översinnliga. Vaccination skulle således orsaka materialism, något antroposofer skyr som pesten. Hurpass spridd denna konspirationsteoretiska idé är, är mig obekant. Den uttrycks i alla fall inte i allmänhet explicit av antroposofiska läkare, och jag betvivlar att den har någon större betydelse. Den är, detta till trots, inte helt väsenskild från idén att också den vanliga vaccinationen hämmar andligt framåtskridande, däremot är ju den senare inriktad på karmiska förhållanden och andliga angelägenheter, medan den konspirationsteoretiska idén profeterar om världsliga makters konkreta agerande under inflytande av ondskefulla andemakter.

Som det antroposofiska läkarförbundet påpekar (se referens här), var Steiner dock inte någon fullfjädrad vaccinmotståndare. Han höll sig visserligen med en lång rad besynnerliga idéer, och dessa har för det mesta tolkats som att vaccin är något som bör undvikas, i synnerhet vad gäller barnsjukdomarna. Vaccinationen kan motverka den andliga utvecklingen — till och med över flera inkarnationer — men samtidigt hävdar han att en riktig, andlig fostran uppväger de potentiellt negativa effekterna av vaccination. Vaccinationen är trots allt något materiellt, och det är fullt rimligt — om än det i förstone kan verka paradoxalt, i och med att Steiner ger sådana mängder konkreta råd för hur livet ska levas — att individuella strävanden på det andliga planet upphäver eller lindrar (påstådda) andliga skadeverkningar av rent fysiska företeelser som vaccination. I och med att han också förutspådde att mänskligheten gick mot en högre andlig utvecklingsnivå, kan man fråga sig om inte vaccinationsmotsånd, även sett ur det antroposofiska perspektivet, någon gång måste förlora sin relevans?

Å ena sidan talar Steiner om att ‘det ligger i den karmiska lagbundenheten att en sjukdom, även om den leder till döden gagnar människan, att sjukdom till och med i ett sådant fall har till syfte att föra människan högre.’ Vidare omtalar han döden som ‘en gåva från de högre andliga makterna.’ Å andra sidan påpekar han precis efteråt att det vore förmätet av människan, med sitt medvetande, att själv ställa sig ‘på denna högre ståndpunkt’; i stället är det människans skyldighet att hjälpa, och att hjälpa till läkning och bot. ‘Att främja obotligheten’, säger han, ‘för att [en människa] skulle kunna söka sin vidare utveckling i en annan värld’ är att påtvinga ‘den andra individualiteten vår vilja.’ Och det, menar han, är fel. ‘Detta innebär med andra ord, att vi måste göra så mycket som möjligt för att åstadkomma ett tillfrisknande. Ty alla åtgärder, som leder till hälsa, kommer från det medvetande, som är berättigat för vår jord.’ (Karmas yttringar.) I synnerhet den allra sista av det citerade skulle mycket väl kunna användas som argument till stöd för vaccination. Dessa uttalanden är dock tidiga; 1910 hade Steiner inte ännu skapat sin antroposofiska medicin.

Det antroposofiska perspektivet på sjukdomar i allmänhet, och barnsjukdomarna och deras förebyggande i synnerhet, ger anledning till oro. Först och främst därför att barn utsätts för onödiga risker och onödigt lidande, men också därför att svaga grupper riskerar att drabbas hårt i ett samhälle där vaccinationsskyddet inte upprätthålls och en epidemi uppkommer som en följd av vaccinationsmotstånd (av varierande kulörer, i detta sammanhang är antroposoferna bara en). Rika länder har dessutom ett extra stort ansvar att motarbeta dessa sjukdomar. En ytterligare anledning till oro gäller politikernas bristande insikt i vad de understöder och, än värre, att politiker som har kännedom ändå väljer att ge sitt stöd till dylika företeelser och verksamheter. Det är, i sista hand, politikernas ansvar att offentliga medel tilldelats en klinik som ägnar sig att motarbeta, i stället för att främja, såväl smittskyddsmål som hälsa och säkerhet. Det gäller också att landstingen förstår att ställa krav — och förstår vilka krav som måste ställas — innan de ingår avtal med fristående kliniker.

Det är, i fallet med vaccinationerna och motståndet mot dem, barnen och samhället som får betala priset för vuxnas andliga sökande och deras tillfredställelse i övertygelsen om översinnliga världar, tillgängliga endast för den initierade. Det råder ingen tvekan om att såväl föräldrar som läkare och övrig sjukvårdspersonal tror sig göra något gott gör barnet, både på kort och lång sikt. De gör ‘rätt’ enligt sin livvsyn. De föreställningar som berörts här hör snarare hemma i andliga och religiösa sammanhang än på läkarmottagningar och sjukhus, i synnherhet sådana som betalas helt eller delvis av det allmänna. Det kan hävdas att utbildade läkare har en skyldighet att veta bättre eller att, om inte annat, lämna sin världsåskådning utanför läkarpraktiken. Den antroposofiske läkaren har förvisso en rätt till sin privata andlighet, men den är inte längre läkarens ensak, när den inkräktar på hans eller hennes yrkesutövning. Här bör samhället förhålla sig kritiskt. Att myndigheter och landsting ställer sig bakom de föreställningar som företräds av Vidarkliniken — och som i någon mån kommer till uttryck i till exempel mässlingsbroschyren — kan inte utan vidare accepteras när dessa föreställningar medför konkreta risker.

*

Den här texten skrevs egentligen i ett annat syfte, men Mats Reimers debattartikel i Dagens Nyheter gav mig en ypperlig anledning att färdigställa den.

Läs gärna mitt tidigare inlägg om Vidarklinikens mässlingsråd.

Läs också vad Patrik Lindenfors skriver (inlägget finns också på Humanistbloggen) och Philip Wildenstam. Faktoider publicerar den text av Roald Dahl, som Sanna Rayman nämnde på SvDs ledarblogg.

mässlingsråd från vidarkliniken

Som om inte det föregående två inläggen från min sida i går vore nog, erbjuder Vidarkliniken även mässlingsråd, i denna fina lilla pdf-broschyr, som jag är tvungen att kommentera. Kliniken rekommenderar antroposofiska läkemedel, inte evidensbaserade (detta återkommer också senare i skriften, med mer specifika råd, se nedan). Därefter påstås:

Antroposofiska läkare har under årtionden gjort erfarenheten att mässling vårdad och behandlad enligt antroposofiska riktlinjer fr a innebär möjligheter för barnet att mogna i sin kroppsliga och själsliga utveckling.

Mässling leder till själslig utveckling. Jag får i alla fall ge dem erkännande för ett visst mått av uppriktighet. Möjligen är det än mer bedrövande att se Vidarkliniken framföra följande tes, som jag bara kan uppfatta som vilseledande:

idag [är det] omöjligt att säkert veta fördelarna och nackdelarna med vaccination i förhållande till sjukdom.

Jaså? Jag tycker att döden är en nackdel, men det tycker kanske inte antroposoferna.

Measles is one of the leading causes of death among young children even though a safe and cost-effective vaccine is available. In 2008, there were 164 000 measles deaths globally – nearly 450 deaths every day or 18 deaths every hour.

WHO. Historiska siffror för Storbritannien kastar ett visst ljus på saken. (Finns säkert mängder av liknande uppställningar för olika länder; jag valde det första som dök upp.) Och det handlar bara om dödsfallen, inte övriga allvarliga konsekvenser och det onödiga lidande barnen utsätts för. En länk till CDC kan läggas till, samt denna. Men Vidarkliniken framhärdar:

I den vetenskapliga litteraturen framhåller man framför allt risken med mässling, men rapporter om 10.000 -tals mässlingsbarn i Mellaneuropa behandlade av antroposofiska läkare visar att mässling vårdad och behandlad enligt antroposofiska riktlinjer framför allt innebär möjligheter för barnet att utvecklas.

Att undvika lidande och till och med död är tydligen inte nog för att motivera vaccinationen, som i jämförelse med sjukdomen är närmast riskfri. De är helt godtagbara konsekvenser. Att det är barn, som inte själva kan välja, som får bära dessa konsekvenser, är tydligen inte heller ett etiskt argument som biter på Vidarkliniken.

Många föräldrar avstår från att vaccinera sina barn mot mässling. Är mindre än 90% av barnen i ett område vaccinerade finns risken att en epidemi kan bryta ut. Om en epidemi bryter ut kan också andra områden med ovaccinerade barn smittas. Risken för smitta gäller även de barn som bara hunnit få en vaccination.

Barn och vuxna som inte kan vaccineras — t ex för att de har någon sjukdom eller något tillstånd som förhindrar vaccination — är också beroende av att vaccinationsskyddet i omgivningen är högt. Detta gäller ovaccinerade spädbarn också. Därtill är inte vaccinet 100%. Det är inte så lustigt för den, vars vaccination inte ‘tagit’, och som lever i ett område där människor väljer bort vaccination och där en epidemi startar. Och nu blir det ta mig fan bara värre. Vidarkliniken förklarar vilka föräldrar som väljer bort vaccin:

Den första gruppen föräldrar anser att barnsjukdomar är naturliga och ger framför allt möjligheter för barnet att utvecklas. Vaccinationen skulle därmed förhindra något i barnets mognad och utveckling. Dessa föräldrar är mot vaccination därför att de i första hand är för mässling. Föräldrar som valt att inte vaccinera av detta skäl har ofta haft samtal med någon antroposofisk läkare eller sjuksköterska som så allsidigt som möjligt informerat om vaccinationernas och sjukdomarnas fördelar och nackdelar.

Ja, de är emot vaccination för de är för mässling, helt korrekt. Och de tillhör klientelet vid antroposofiska läkarmottagningar, föga förvånande. Hur allsidig informationen är kan man ju fråga sig, när inte ens Vidarklinikens infoblad lyckas komma fram till att risken med sjukdom är långt högre än risken med vaccination. Den andra gruppen föräldrar är, enligt Vidarkliniken, i och för sig emot mässlingen, men också emot vaccinationen, på grund av risken för biverkningar, som autism (inte ett ord om att den risken inte existerar — det hade ju kunnat vara lämpligt att påpeka, om inte annat). Den tredje gruppen är osäkra föräldrar. Vidare skriver Vidarkliniken:

Oavsett skälen kan varje förälder som valt att inte vaccinera sitt barn informera sig om hur man vårdar och behandlar mässling. Vet man det normala sjukdomsförloppet och barnets behov för att tillfriskna blir man som förälder tryggare, kan ge den värme och omvårdnad som barnet behöver och längtar efter, och därmed minskar också risken för allvarliga komplikationer.

Det låter, tycker jag, som att Vidarkliniken glatt och villigt försäkrar föräldrar om att det inte är så farligt. I stället för att rekommendera att föräldrarna tar den relativt sett mycket riskfria vaccinationen, berättar man att det går lika bra att ‘informera’ sig om sjukdomsförloppet, bli en ‘tryggare’ förälder och ge barnet ‘värme’, som om detta på något vis kunde uppväga ett fullständigt onödigt lidande i sjukdomen. Och under tiden har det ovaccinerade barnet hunnit smitta andra barn på dagis, på stan, i lokaltrafiken och, kanske framför allt, i hemmet. Sådana föräldrar skulle informeras om att de riskerar att assistera spridningen av en epidemi, och att alla andra som utsätts — till exempel spädbarn, de som är immunnedsatta eller av medicinska skäl inte kan vaccineras — kanske inte är så lyckligt lottade som det friska barnet som drabbas av mässlingen. Vidarkliniken skriver visserligen att en ‘riskgrupp är barn med immunbristsjukdomar och svåra medfödda sjukdomar’, men tycks samtidigt oförmögen att dra några slutsatser av detta. (Slutsatsen borde vara: att alla som kan vaccineras sig har en etisk skyldighet att göra det. Även om de själva skulle kunna klara sig genom mässlingsjukdomen oskadda.)

Det vore intressant att se kommentarer — från medicinskt kunniga eller skeptiker som känner till alternativmetoder — om de behandlingar som föreslås. Den delen börjar i pdf-dokumentet på s 4. När febern blir för hög för att uthärda, rekommenderas citronomslag på benen. (Verkar fullständigt ofarligt — tillika overksamt — så det kan knappast vara något problem att använda metoden innan febern blir för besvärlig.) Alternativ till citronomslag är baddning med saltvattenlösning. För magproblem föreslås kamomilltélavemang. Medicinsk behandling då?

I första hand använder vi antroposofiska läkemedel som sedan 80 år tillbaka visat god effekt utan biverkningar både vid infektionssjukdomar utlösta av virus och bakterier.

Pulsatilla D6 rekommenderas för barnet. Det är ett homeopatiskt preparat, som alltså inte har någon bevisad effekt (och där det, på grund av utspädningen, är osannolikt att någon effekt alls kan förekomma). Det spelar kanske mindre roll, med tanke på ‘symptomet’ preparatet används vid:

Under mässling sker en stark förvandling av kropp och själ, vilket visar sig i att barnet vanligtvis tar nya steg i sin utveckling (1). Under förvandlingen är barnet mer eller mindre ”hudlöst” och kan då vara mer känsligt för intryck och krav.

Det är väl klart som korvspad. Det är så det känns att vara jättesjuk; man blir känslig och ömtålig. (Det finns helt säkert en annan, antroposofisk tolkning.)

Mot hosta och förkylningssymptom rekommenderas Ferrum phosphoricum comp (homeopatisk, vad jag kan förstå; husapoteket varnar att barnet kan bli för piggt…) och Apis belladonna (Dr Hauschkas variant är homeopatisk; jag förmodar att Weledas är det också). Mot hög puls och snabb andning: Cardiodoron mite (innehåller bland annat den vackra gullvivan, men också bolltistel och bolmört; är osäker på om medlet är i homeopatisk utspädning, men det kan, enligt Husapoteket, även användas som akutmedel vid chock!).

vidarinstitutets forskningsstiftelse (uppföljning)

Apropå detta gamla inlägg, Vidarklinikens forskningsstiftelse, eller förlåt Vidarinstitutets forskningsstiftelse (viff viff?), existerar i alla fall nu formellt. LSTs stiftelsedatabas anger stiftelsens ändamål:

‘Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som ändål att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.’ [Vidarinstitutets forskningsstiftelse — 802426-5707]

Adressen är c/o Vidarkliniken. I nuläget förefaller den sakna ekonomiska medel, men det sannolika är väl att dessa uppgifter ännu inte registrerats.

Opartisk men förenlig med stiftelsens antroposofiska värdegrund? Jaså.

Landstingsrådet Jessica Rydell (mp) skriver:

‘Vidarkliniken har dessutom startat Vidarinstitutet med kopplingar till Karolinska Institutet.’

Det framstår som om kopplingen till den antroposofiska rörelsen är betydligt starkare än kopplingen till vetenskaplig forskning; det är antroposofin som är stiftelsens ‘värdegrund’. Att vissa av de engagerade i Vidarkliniken och Vidarinstitutet har professionella kopplingar till bland annat KI ändrar ingenting.

________________________

Edit: tillägg om Jessica Rydell. Klickade ‘publish’ alldeles för tidigt…

östergötlands landsting och den antroposofiska medicinen

Genom Vidarnytt, Vidarklinikens nyhetsbrev, fick jag upp ögonen för Anna Kullberg, hälso- och sjukvårdsstrateg i Östergötlands Landsting. Kullbergs resonemang i Vidarnytt är rätt anmärkningsvärda. Hon bjuder på motsägelsefulla tankar som denna:

– Samtidigt håller vi förstås hårt på att det måste finnas utvärderingar och evidens för att kunna erbjuda olika former av KAM i den skattefinansierade vården.

Hon menar också att ‘inom hälso- och sjukvården misstolkar man ibland evidensbegreppet.’ Dessutom förespråkar hon att läkare ska utöka sin kunskap om alternativmedicin, uppenbarligen med syftet att sådan medicin då görs tillgänglig för patienterna. (Kunskap borde leda till det motsatta.) Kullberg:

– Man ska inte kunna skylla på att man inte vet något om komplementära vårdformer. Det är annars ett klassiskt sätt att smita undan. Continue reading “östergötlands landsting och den antroposofiska medicinen”

vårdfokus om antroposofisk bvc

Barn riskerar att åldras för snabbt av D–vitamin. Man kan se vilka som är disponerade för rakit. Det påstod Kirstens familjehälsa på sin hemsida. — Det är lögner, säger Margareta Blennow, barnhälsovårdsöverläkare. Nu överväger Socialstyrelsen att granska Sveriges enda antroposofiska barnavårdscentral med vårdavtal.

I Vårdförbundets organ Vårdfokus skriver Åsa Erlandson även om den alternativa, antroposofiska barnahälsovården, nämligen den till Vidarkliniken tidigare anknytna Kirstens familjehälsa (verksamhetsansvarig för mottagningarna är barnmorskan Kirsten Nisted). För att börja med det jag finner intressantast: vaccinationer. Sifforna talar sitt tydliga språk. Av de inskrivna barnen på Kirstens mottagning är ungefär hälften ovaccinerade mot polio, kikhosta och difteri. Mot mässling, påssjuka och röda hund är 75% ovaccinerade. Detta gäller Kirstens Stockholms-enhet. Det finns väl — med tanke på den geografiska belägenheten mitt i antroposofiskt territorium — anledning att befara att siffrorna ser ännu eländigare ut vid Järna-enheten.*

Kirstens familjehälsas påståenden om vaccinationer och om behandling med K- och D-vitamin har fått barnhälsovårdsöverläkaren i Stockholm, Margareta Blennow, att begära att Stockholms läns landstings genomför en kvalitetsgranskning. (Stockholms läns landsting har avtal med Kirstens familjehälsa, vilket förstås innebär att landstinget finansierar verksamheten.) Hon säger om påståendena, som Kirstens familjehälsa gör, att de är ‘skrämmande’ och att föräldrarna som tar till sig råden blir vilseledda. Continue reading “vårdfokus om antroposofisk bvc”

mailfråga (vidarkliniken)

Jag fick en fråga via email för någon vecka sedan. Den handlade om Vidarklinikens verksamhet, närmare bestämt uppdelningen eller förhållandet mellan den antroposofiska delen av vården och den mer konventionella. Svaret reproduceras här, inte för att jag egentligen hade något bra svar, men i händelse av att samma ämne intresserar någon annan. Dessutom är det möjligt att någon annan besitter bättre svar än de jag kunde ge. I så fall är ju det bra.

Vad landstingens pengar egentligen går till konkret, i Vidarklinikens vårdprogram, är svårt för mig att säga — jag uppfattar det som att Vidarkliniken får betalt per patient och vårddygn. Om Vidarkliniken sedan har några restriktioner för vad de får använda pengarna till vet jag inte. Har själv aldrig stött på några uppgifter som talar för att Vidarkliniken inte får använda medlen till overksamma preparat (som mistelterapi) och inte heller något som talar för att patienterna själva står för den delen av vården. Så mitt utgångsantagande är att Vidarkliniken får landstingsmedel och använder dessa på sådana metoder som landstingen normalt inte använder eller bekostar.

De antroposofiska terapierna ingår ju i deras ‘sjukhusdel’; allt är en helhet. Continue reading “mailfråga (vidarkliniken)”

allergi och antroposofisk livsstil

I går nämnde jag ett par pågående studier om allergier och antroposofisk livsstil. Det finns också en äldre studie på området — ‘Atopy In Children Of Families With An Anthroposophic Lifestyle’ — genomförd av bland andra Jackie Swartz, antroposofisk läkare vid Vidarkliniken. Den har återpublicerats online av Waldorf Library, och kan läsas här [pdf]. Ursprungligen publicerad av The Lancet, 1999. Så här låter summeringen av studiens syfte:

Increased prevalence of atopic disorders in children may be associated with changes in types of childhood infections, vaccination programmes, and intestinal microflora. People who follow an anthroposophic way of life use antibiotics restrictively, have few vaccinations, and their diet usually contains live lactobacilli, which may affect the intestinal microflora. We aimed to study the prevalence of atopy in children from anthroposophic families and the influence of an anthroposophic lifestyle on atopy prevalence.

Continue reading “allergi och antroposofisk livsstil”

viff viff, vidarkliniken!

Efter Vidarklinikens forskningsenhet (startad 2009) kom Vidarinstitutet, och efter Vidarinstitutet kom VIFF, Vidarklinikens forskningsfond. Läs mer här. Vidarklinikens forskningsenhet var uppenbarligen aldrig från kliniken fristående; institutet och dess stiftelse är det (ännu) ej heller, hur det nu ska förstås.

Vad bedrivs då för slags forskning av och i samarbete med Vidarkliniken och dess enheter? Ett projekt, som ska utmynna i en doktorsavhandling, är ‘Allergi, stress och känsla av sammanhang i barnfamiljer med antroposofisk livsstil’. Ett antal samarbetspartners räknas upp, de är verksamma vid bland annat Uppsala och Stockholms universitet samt Karolinska Institutet. Continue reading “viff viff, vidarkliniken!”

pressmeddelande från vidarkliniken, som fyller kvartssekel

Plötsligt kom ännu ett livstecken från Vidarkliniken. Ett pressmeddelande. Vidarkliniken fyller 25 år, tydligen. Rubriken — som lyder ‘Antroposofisk vård 25 år i Sverige’ — är dock felaktig; det fanns nämligen antroposofisk vård i Sverige innan Vidarklinikens tillkomst. Ett rättsfall från 70-talet handlar om några antroposofiska läkare som utan vederbörliga tillstånd injicerade antroposofiska preparat i patienter.

De regelbundna utvärderingar av vården som görs har länge visat att Vidarkliniken når mycket hög patienttillfredsställelse.

Jaha? Återigen, skulle det överraska någon, att de patienter som aktivt söker sig till antroposofisk vård, också är nöjda med den vården? Homeopaters patienter är säkert också rätt nöjda, och många av dem är övertygade om att homeopati fungerar. Men det spelar liksom ingen roll för själva det faktum att det inte fungerar. Att patienterna är nöjda betyder trots allt ingenting annat än att patienterna är nöjda. Punkt.

Den andra meningen i detta citat ur pressmeddelandet är synnerligen oroväckande:

Idag finns avtal med fem landsting som tillsammans täcker in halva Sveriges befolkning. Vidarkliniken planerar idag flera nya mottagningar på uppdrag av landstingen.

På uppdrag av landstingen, alltså. Vilka landsting? Varför? Hur kommer det sig att landstingen beslutat att ge Vidarkliniken sådana uppdrag? Vilken typ av mottagningar ska uppdragen utmynna i? Vilken typ av medicin ska bedrivas på dessa mottagningar? Ska sådana metoder tillämpas som antingen inte kunnat bevisas ha effekt eller som till och med bevisats sakna effekt?

vidarklinkens respons på debattartikel (del ii)

Vidarkliniken med flera har besvarat VoFs debattinlägg på Dagens Nyheter. (Ett tidigare svar som Vidarkliniken publicerade på sin hemsida berördes här, och behandlade en hel del av det som debattörerna också tar upp i sin DN-replik.) Artikeln är ett intetsägande svar på kritiken. Terra Firma har bloggat om det, och säger väl det som finns att säga. Likväl, här är några synpunkter, utöver eller i upprepning av det jag skrivit tidigare.

Att inte stödja människors valfrihet och politikers och landstingens vilja till en patientcentrerad, säker och pluralistisk hälso- och sjukvård (som Vidarkliniken utgör exempel på) är otidsenligt och odemokratiskt.

Det är definitivt inte ‘otidsenligt och odemokratiskt’ att önska att offentliga medel används på ett effektivt sätt, på det som funkar och där de gör nytta. Människors valfrihet är inte hotad — de kan fortfarande spendera sina egna pengar på precis vilket strunt som helst. Kräv bara inte att någon annan betalar. Continue reading “vidarklinkens respons på debattartikel (del ii)”

vidarinstitutet

Vidarkliniken uttryckte i veckan missnöje med Vetenskap och Folkbildnings kritik av klinikens verksamhet i en debattartikel i Dagens Nyheter. Jag skrev om det här. I sitt inlägg i debatten tog Vidarkliniken upp att ett nytt forskningsinstitut just startats, benämnt Vidarinstitutet. Det är väl inget nytt, tänkte jag. Redan för ett bra tag sedan, när den antroposofiska medicinens dispens från läkemedelslagstiftningen var i fara, skickade Vidarkliniken ut ett pressmeddelande där ett nytt forskningsinitiativ lanserades. Då benämndes verksamheten Vidarklinikens forskningsenhet. Nu, i denna verksamhetsinkarnation, talades det alltså om det nyinstiftade Vidarinstitutet, som är

en oberoende forskningsstiftelse som förutom att bedriva forskning i egen regi kommer att dela ut finansiellt stöd till forskning genom en egen forskningsstödsfond.

Hur oberoende då? Den delar adress med Vidarkliniken, förstås. Dess chef är densamme som för Vidarklinikens forskningsenhet. Det besynnerliga är att institutet hittills inte existerar som egen juridisk person. Continue reading “vidarinstitutet”