revolution med röda hund

Jag vet inte varför antroposofer prompt ska göra minirevolution med smittsamma sjukdomar, i stället för att välja något mer spännande, men nu är det tydligen så. Ytterjärna uppnår i alla fall en viss ryktbarhet, oavsett om den här typen av fånig farlighet kanske inte är den mest intressanta vägen att gå. (Här på Östermalm förs den fridsamma canineosofiska revolutionen av riktiga röda hundar. Förstås.)

Den i SvD intervjuade modern med vegetabilgarvade skor — en idé som, noterade jag, möttes med misstro av vissa, men naturligtvis finns det sådana skor! — och röda rosor i öronen vill att antroposofer ska få ha sin lilla revolution i fred. Det kan de väl få, tyckte nog somliga, men bara om taggtrådsstängsel sätts upp runt den indoktrinerade vansinnesenklaven i Järna, så att den barnplågande revolutionen kan hållas inom den revolutionerande gruppen själv. Hur som helst, det blev — ännu en gång — ett förbannat oväsen. Den revolutionerande — Amanda Huircan-Martinez — tror att kroppen mår bra av lite sjukdom; tyvärr glömmer antingen hon eller SvD att nämna själen. Hon vill att allt ska vara naturligt (ungefär som rött nagellack från apoteket), och kallar sig ‘Waldorfunge’ och ‘låtsasantis’ (det senare begriper jag inte, då det verkar som hon både arbetar i antroposofiska verksamheter och har varit involverad i den antroposofiska ‘ungdomsrörelsen’). Hon tänker sig att senare vaccinera sitt barn, om barnet inte får röda hund innan, så att inte barnet självt blir smittat som vuxen och föder ett skadat barn; givetvis försitter SvD chansen att fråga hur hon känner inför risken att hennes barn smittar någon annan som i sin tur drabbas på nyss nämnda vis.

Vidarkliniken ville inte ställa upp i reportaget. Jag börjar på något vis tycka att det är förståeligt; vad i all världen ska de säga, och om de antroposofiska skälen att avstå vaccination verkar de ju ändå vilja hålla benhårt tyst. Dock vore det intressantare om de hade något att säga.

Huircan-Martinez får avsluta artikeln med, bland annat, ett absurdt framtidsscenario:

– Om tio, tjugo år kan det ha blivit vaccinationstvång. Det som sker i Järna är så litet och obetydligt. Låt oss få ha det här – det är vår lilla revolution.

Vaccinationstvång — för röda hund? Och, återigen, om detta vore det mest revolutionerande antroposofin har att komma med, så saknar den verkligen potential. Den är då meningslös. Men det kan ju vara värt att minnas att antroposofin inte ser sig själv som liten och obetydlig i världshistorien; den är ‘visheten’ som gör anspråk på att kunna vägleda oss in i nya epoker och mänskligheten mot ett högre medvetande.

*

I övrigt, den här lilla opinionsartikeln i någon tidning som tycks heta Allehanda. Antroposoferna har ‘också skrämt slag på läkarkåren så att våra legitimerade medicinare får tunghäfta så fort någon förälder säger något annat än “tack så mycket, då ses vi nästa gång” när vaccinet administrerats’. Lite underligt verkar det.

Påpekas kan även att det finns gamla texter här på bloggen som behandlar antroposofiskt vaccinationsmotstånd och synen på sjukdomar i barnets och människans utveckling. Dem kan den intresserade läsa.

vidarkliniken om cancer

En av de stora patientgrupperna på Vidarkliniken är cancerpatienter. Den antroposofiska medicinen är kanske främst känd för att man behandlar cancer med mistelinjektioner. På Vidarklinikens hemsida kan den som vill läsa ett dokument med titeln ‘Behandlingsplan för Patienter med Cancer’ (pdf). I dokumentet berörs även mistelbehandlingen, men jag ska inte i detta inlägg fokusera på den, utan på vad kliniken har att säga om cancerns möjliga orsaker. Över huvud taget är ju de antroposofiska idéerna kring hur sjukdomar uppkommer och varför de gör det mycket spännande, och är ett ämne jag skrivit om flera gånger förut. Det här dokumentet, som är författat av Ursula Flatters (antroposofisk läkare verksam vid Vidarkliniken), bekräftar bilden av sjukdomen som en meningsfull händelse i den sjukes liv.

Redan i första stycket talas om sjukdomen som en möjlighet till ‘inre utveckling och nya värderingar.’ Senare får vi veta mer om ett slags förstadium till cancer, ett förstadium som manifesteras i ‘diskreta och långvariga fysiska och själsliga symtom.’ Flatters konstaterar att det bara är biologiska förändringar som kan behandlas inom den vanliga cancervården, medan hon ser vidgade möjligheter i ett antroposofiskt förhållningssätt.

Något av det mer anmärkningsvärda i dokumentet är referenserna till Lawrence LeShan, som presenteras som psykiater och forskare (en ‘framstående forskare’ till och med), en presentation som troligen inte stämmer helt med verkligheten. LeShan verkar vara psykolog, med ett intresse för parapsykologi. Vidarkliniken skriver att Le Shan ‘menar att risken att insjukna i cancer är stor när en människa aldrig har kunnat leva ut sig själv och sin egen vilja.’ När sjukdomen spontanläker, beror det på att personerna förändrat sina liv. Flatters skriver: ‘Man kan tyda det så, att de har funnit vägen att leva sitt eget liv, att ge uttryck för det egna självet.’ Vidare berättas om att Le Shan i sin forskning funnit att

alla hans patienter under barndomen hade skadats i sin växande förmåga till emotionella bindningar. De hade blivit avvisade eller ignorerade och lärt sig att emotionella bindningar innebär smärta och övergivenhet. Att förbruka mycket energi på detta innebar att betala ett högt pris i form av lidande och avvisning. Ensamhet blev deras lott och som barn alltid gör, upplevde de det som att det var deras eget fel. Skuldkänslor och självanklagelser var en oundviklig följd.

Utifrån denna insikt utarbetade Le Shan en terapiform. Flatters menar att hans idéer är intressanta i ljuset av modern forskning som bekräftar ‘sambandet mellan psykiskt välbefinnande och immunsystemets funktion’, och förefaller se det som att detta fördjupar förståelsen av hur kropp och själ samverkar i sjukdomar som cancer.

Mistelterapin är, som nämnts, en del i cancerbehandlingen. En annan del är konstnärliga terapier, och här återkommer tanken på att finna mening i sjukdomen. Flatters skriver att terapierna ‘ger verktyg att bearbeta och integrera sjukdom och läkning som meningsfulla processer i den egna biografin.’

I dokumentet finns en intressant uppställning av innehållet i Vidarklinikens cancervård, för den som är intresserad. Vill man läsa mer av Le Shan, finns en referens till en bok publicerad 1977, Le Shan: Kämpa för livet (Liber).

röda hund i järna

Det går en epidemi av röda hund i Järna; och detta efter en mässlingsepidemi tidigare i år. Det är inte konstigt att det handlar om just Järna och det bör inte överraska. Vi kommer att se detta upprepas. I SvD:

– Utbrottet i Järna är sorgligt onödigt. Det finns mycket i den antroposofiska livsstilen som är gott, men vill man vara orsak till att en gravid kvinna föder ett gravt skadat barn? För även om befolkningen i övrigt ofta är vaccinerad så finns det alltid en eller annan där vaccinet fungerar sämre eller inte alls, men som annars skyddas av flockimmuniteten, säger statsepidemiolog Annika Linde till TT.

Det som är att förstå är att den antroposofiska livsstilen bär med sig antroposofiska idéer som den att sjukdomar är en del av människans och mänsklighetens utveckling och att de är så viktiga i ett större perspektiv som överskuggar att enskilda, skadade barn föds. Det kan till och med argumenteras, ur antroposofisk synvinkel, för att det är dessa barns öde — att de karmiskt behöver födas till just den situationen. Det är ett utvecklingsbehov de har, att genomleva en sådan inkarnation. Med detta inte sagt att antroposofer ofta försöker förminska farligheten i dessa sjukdomar, bland annat genom att haka på ‘vanlig’ antivaccinationspropaganda. Somliga antroposofiska föreställningars konsekvenser är förstås inte så angenäma att fundera kring, och då uppstår drivkraften att hitta alla möjliga rationaliseringar. Men i grunden har det antroposofiska avståendet av (i synnerhet barn-) vaccinationer en annan uppkomst och betydelse än det vanliga motståndet mot vaccinationer i pseudovetenskapliga och konspirationsteoretiska sammanhang.

Det ‘goda’ i den antroposofiska livsstilen kan inte separeras från antroposofiska föreställningar om sjukdomars mening. Den som försöker göra det, vädjar till att antroposofin ska vara något den inte är. Centralt för antroposofin är en tro på reinkarnation och karma. Antroposofin ger upphov både till det som Annika Linde uppfattar som det goda och det som hon ser som ‘onödigt sorgligt’. Visst finns det antroposofer som vaccinerar (det beror lite på vilket vaccin och vilken situation — motståndet mot barnvaccination är som mest spritt, på grund av föreställningen om att barnets inkarnationsprocess störs av vaccinationer). Man kan till och med argumentera antroposofiskt för vaccinering. Men det är egentligen att göra märkliga, gymnastiska karmaövninar; det är att vrida och vända på och att vanställa eller ignorera en hel del självklara antroposofiska ‘sanningar’.

I SVTs artikel nämns att på Vidarklinikens hemsida finns ett dokument där det påstås att MPR-vaccin ökar risken för allergier, men att genomgången mässling minskar den. Det påpekas att inget sägs om risken för hjärninflammation och död i mässlingen.

Sanna Rayman skriver i SvD och tar åter upp mässlingsråden som diskuterades förra året och menar att ‘[d]et minsta man kan begära är att få slippa betala för dumheterna.’ Så vitt jag känner till har inga landsting brutit sina avtal med Vidarkliniken. I Stockholm finns fortfarande husläkaravtal med kliniken, och man kan dessutom få en del märkliga terapier på frikortet. Visst har de numer ökända mässlingsråden tagits bort från hemsidan, men i praktiken har med största sannolikhet ingenting förändrats.

(Gamla inlägg om antroposofi och vaccinationer här. Det finns egentligen inte något nytt att tillägga; allting är upprepning, och vi kommer att se detta hända i framtiden också.)

_______________

Uppdatering (efter bara några patetiska minuter): tydligen har SR ett inslag om antivaccinrörelsen. De skriver:

Den här rörelsen är rejält spretig. Här finns mammor som upplever att deras barn blivit sjuka av vaccin. Här finns religiösa mystiker som antroposoferna och så de allmänna konspirationsteoretikerna på sajter som vaken.se.

Se/lyssna här.

‘miraklet i järna’ (lite om jan cederquists bok och sjukdomars mening)

För ett tag sedan läste jag Jan Cederquists bok Miraklet i Järna. Undertitel: Läkekonsten på Vidarkliniken. Publicerad av Bokförlaget Langenskiöld 2007. Cederquist är ‘legendarisk reklamman’ sägs det på omslagsfliken. Det märks. Åtminstone det där om ‘reklamman’. Boken — en rätt tunn sak, fluffig text på 150 sidor inklusive bilder (av Antroposofiska sällskapets nuvarande ordförande, Mats-Ola Ohlsson) — är fullständigt okritisk och tämligen larvig, skriven i reklambroschyrstil. Den innehåller till största delen intervjuer med personer som varit involverade i Vidarkliniken — bland andra, läkare, terapeuter, även några patienter. Den antroposofiska medicinen är förträfflig (effektiv och utan bieffekter, sägs det), konventionell medicin är ‘kemikalier’. Vidarkliniken trakasseras av oförstående myndigheter, men kämpar hjältemodigt på. En och annan osanning serveras också, förstås (t ex beskrivs inte domen mot Nordiska Laboratorier på ett rättvisande sätt). Patienter blir mirakulöst friska — och om de inte blir det, så finner de i alla fall sjukdomen som meningsfull och utvecklande. Och det är dit jag vill komma. Boken innehåller en hel del sådant. Sjukdomen är god, den sjuke utvecklas, därmed blir sjukdomen en meningsfull faktor i vederbörandes liv, något att vara tacksam över. Jag vill ta upp några exempel, därför att de är så talande och så intressanta betraktade ur ett antroposofiskt perspektiv på sjukdom.

Christian Osika, antroposofisk läkare vid kliniken berättar om sina studier (s 18):

Läraren i psykologi, Victor Frankl, hade varit fånge i koncentrationslägret Auschwitz.

Han berättade för oss hur han lyckats överleva psykisk och fysisk tortyr genom att framhålla för sig själv: Vad kan jag lära mig av dessa plågor? Detta lade grunden i oss att inom oss som terapeuter och inom våra patienters biografier försöka leta fram meningen med negativa tilldragelser i livet.

(Jag vet inte om Frankl skulle ha talat om ‘biografi’ i samma betydelse som antroposofer: inbegripande karma och reinkarnation.)

Dorte, patient, som efter operation av cancer avböjt fortsatt konventionell, kemoterapeutisk behandling (s 43):

Dorte anser att sjukdomen var nödvändig för hennes personliga utveckling. Hon menar att den fick henne att vakna upp på flera områden. … Sjukdomen innebar, paradoxalt nog, ett stort kliv framåt …

I kapitlet om Annika Asmussen, antroposofisk konstterapeut, som menar att det i varje patient finns något ‘som är större än själva sjukdomen’ (jovisst), beskrivs den antroposofiska terapin (s 53):

[Konstterapeuterna] strävar efter att först se till helheten, att skapa sig en bild av patienten och varför sjukdomen har uppstått. Den kan till exempel ha sina rötter i barndomen, uppväxten, föräldrarna, speciella händelser i livet, situationen på arbetet och liknande.

Läkaren Peter Andersson om en patient (s 89):

I dag är hon mycket mer nöjd med sitt liv än varit någonsin tidigare. Hon menar att den positiva utveckling hon haft i livet aldrig hade hänt om hon inte drabbats av denna allvarliga sjukdom. Sjukdomen blev en väg till ökad självinsikt.

Några sidor senare, om att se patienter ‘växa som människor’ (s 91):

Det händer ofta att patienter till och med säger att de är tacksamma för att de har fått sin sjukdom. Att den har hjälpt dem hitta sig själva genom att de har fått helt nya insikter under arbetet med sjukdomen.

Läkeurytmisten Elisabeth Broager Grön menar (s 101):

Det händer ofta att en patient under behandlingen kommer till en helt ny och djupare insikt om sitt eget liv. På det viset kan sjukdomen faktiskt vara en gåva.

Lite nedan, på samma sida, det är nu, förmodar jag, Cederquists ord om eller referat av vad läkeeurytmisten uttryckt (det är inte helt klart för mig):

… en människa som blir allvarligt sjuk kan genom sjukdomen få en ökad självkännedom som innebär att livet förändras, ofta i en mycket positiv riktning.

Ursula Flatters, läkare vid Vidarkliniken, säger (s 138):

Sjukdomen är en obalans i helheten av det kroppsligt/själsliga. […] Om man ser sjukdomen också från det själsliga perspektivet så innebär det att den har ett innehåll, ett buskap. […] En sjukdom behöver ju inte bara innebära förluster, utan den kan också dölja en möjlighet, någon form av vinst.

Senare (s 140):

Varje patient har en latent fråga inom sig: Varför har jag fått den här sjukdomen? Jag brukar vända på den frågan och säga: Vad tror du själv? Det är fantastiskt vad människor innerst inne vet som kan komma fram i ett sådant samtal.

Hon berättar senare om samtal med en patient, som kommit till sådana insikter och blivit ‘totalt befriad och lycklig’ (s 142). Patienten har hittat sig själv, med hjälp av sjukdomen.  Avsnittet med och om Ursula Flatters är för övrigt möjligen det intressantaste i boken. Det enda jag verkligen kan rekommendera att man läser. Mycket av det hon säger är utomordentligt spännande.

*

Min gamla bloggpost om antroposofi och sjukdom som meningsfull och utvecklande.

En gammal artikel i Aftonbladet där Eva X Moberg skriver om att vårdas för cancer på Vidarkliniken. Ett annat perspektiv än de som presenteras av Cederquist!

mässling, vaccination, vidarkliniken (ii)

Just som jag hade postat det förra inlägget, såg jag att Ursula Flatters även har skrivit en replik på Ann-Charlotte Marteus ledare i Expressen. (Den nämnde jag här. Både Marteus och Flatters inlägg finns länkade i den här nyheten från Vidarkliniken.) De frågor jag ställde i slutet av mitt förra inlägg blir extra spännande med tanke på det Flatters skriver här:

Den kritiserade information som tidigare fanns på Vidarklinikens sajt är inte bara borttagen, den ingår heller inte i Vidarklinikens hållning och policy. Även om vaccinationsfrågan inte är en helt enkel fråga i svart och vitt har vi här alltså gjort en kursändring och ett förtydligande, där vi uttalat underordnar oss myndighetskraven.

En kursändring. Förstår ni hur gärna jag skulle vilja veta hur man resonerar, ur antroposofisk synvinkel, kring denna kursändring! Handlar det bara om att underordna sig myndighetskraven? Eller finns det några andra resonemang med här?

Till saken hör också att Vidarkliniken inte driver någon barnavårdscentral och att den här vaccinationsfrågan knappt ens ingår i vår verksamhet.

Nåja. Man måste inte gå till barnavårdcentralen med sina barn, många barn går aldrig på en BVC. Vidarkliniken har flera läkare som har barnläkarkompetens. Dessutom hade Vidarkliniken inte någon barnavårdcentral vid tidpunkten då man publicerade de numer välkända mässlingsråden som riktades till föräldrar.

Det är nog så att det bland människor i Järnatrakten genomsnittligt finns mer av försiktig skepticism till generell vaccinering än på andra håll i landet. Men det kan inte rakt av kopplas till Vidarkliniken på det sätt man gör i artikeln. Det är ju som bekant föräldrars och patienters egna beslut om man vill ha vaccination, och här kommer förstås flera faktorer in som egen kunskap, livsstil och annat. Det får man ha en viss respekt för.

Men just i Järnatrakten finns det en speciell anledning till att man inte vaccinerar. Jag vet inte varför man ständigt måste dilla om något annat. Bland de människor som har en antroposofisk livsåskådning (samma livsåskådning som Vidarklinikens verksamhet bygger på) låter man bli att vaccinera av andra skäl än de som gäller andra vaccinmotståndare. Det skulle se bättre ut om man faktiskt talade om de antroposofiska skälen, eftersom det är de skälen som spelar stor roll i det här sammanhanget, även om allmän vaccinationsrädsla också finns bland antroposofer (och säkert inte är ovanlig bland waldorfföräldrar). Det är ju också så att läkare som har utbildat sig i antroposofisk medicin (det har Ursula Flatters) mycket väl känner till de bakomliggande idéerna om människan och betydelsen av och det meningsfulla i de sjukdomar vi drabbas av.

De här illa avhandlade sakfrågorna och flera svepande påståenden bildar grund för Expressen-ledarens egentliga tema och tyckande: att antroposofisk vård är bluff och kvacksalveri. Det tycker knappast alla de tusentals patienter, varav många med besvärliga kroniska diagnoser, som vi har hjälp till ett bättre liv. Och inte heller våra avtalspartners i landstingen.

Det betyder tyvärr inte att läkemedlen fungerar. Och kanske är det så att Vidarklinikens avtalspartners i landstingen inte är så väl bevandrade i antroposofisk medicin. Med det menar jag: de antroposofiska bitarna av den vård Vidarkliniken utför. Den konventionella vård kliniken också ger bör naturligtvis inte vara kontroversiell på samma sätt. I stycket ovan det nyss citerade skriver Flatters att antroposofisk medicin används av läkare i hela Europa och att läkemedlen är väl beprövade. Tyvärr finns väldigt lite evidens för de antroposofiska läkemedlen, och i de fall forskning finns (som för mistelpreparatet) talar forskningen i allmänhet inte till de antroposofiska läkemedlens fördel. Och det är det som borde räknas. Det fnns här en viss skillnad — enligt min uppfattning — om den antroposofiska medicinen skattefinansieras eller om det är patienterna själva som bekostar den. När ett ‘läkemedels’ användning är baserat på livsåskådning snarare än på bevisad effekt, är det rimligt att det också finansieras privat. Detsamma gäller förstås för metoder som används inom vården. (Att frikort gäller för läkeeurytmi och biografisk terapi — reinkarnationsterapi — är tämligen oacceptabelt.)

I övrigt: det är nog ingen som betvivlar att antroposofer är nöjda med antroposofisk vård. Och att Vidarklinken ‘vårdar och stärker både kropp och själ’ är väl alldeles utmärkt. Fast också läskigt. Sjukdom är nämligen, antroposofiskt sett, stärkande — utvecklande — för ‘själen’.

mässling, vaccination, vidarkliniken

Mats Reimer svarar på Ursula Flatters replik på hans debattartikel i Expressen (se detta tidigare inlägg). Det är i och för sig utmärkt att Vidarkliniken har en finfin, uppdaterad policy vad gäller vaccinationer. Det är utmärkt att man dragit tillbaka den broschyr med mässlingsråd man tidigare publicerat. Varför man inte hade förstånd att göra det långt tidigare på eget initiativ är förstås underligt, om man inte betänker att råden var antroposofiskt fullt förklarliga. Varför står man inte bakom dem längre? De råden var utformade tillsammans med auktoriteter i antroposofisk medicin. Hur kommer det sig att de plötsligt är fel?

Flatters skriver också:

Att en enskild forskare har publicerat en egen artikel på en vaccinationskritisk hemsida har inget med Vidarklinikens verksamhet och policy att göra, även om forskaren har andra uppdrag inom kliniken.

Det förefaller som om Ursula Flatters vill distansera sig och Vidarkliniken från en av klinikens viktigaste medarbetare, Jackie Swartz. (Som ju också är involverad i det nya forskningsinstitututet.) Det var även Swartz som skrev den numer borttagna mässlingsbroschyren. Det absolut märkligaste i den här historien är ju att det Swartz uttrycker är mer förenligt med den antroposofiska medicinen. I vart fall mer förenligt än ‘Smittskyddsinstitutets rekommendationer’ som Vidarkliniken, genom Flatters, nu säger sig följa.

Flatters skriver nämligen:

Vidarkliniken följer Smittskyddsinstitutets rekommendationer och ger fullständig information kring mässlingen. Det är sedan föräldrarna som beslutar om vaccination. Detta ÄR vår aktuella policy, och den har på senare tid skärpts samt förtydligats både externt och internt.

Och vad betyder det? Att man rekommenderar vaccination? Att föräldrarna har beslutet i sin hand, förstår var och en. Hur ser den fullständiga informationen ut? Vad är fullständig information i det här sammanhanget?

Men det jag egentligen undrar, och verkligen skulle vilja veta, är hur Vidarkliniken och dess läkare ser på sjukdomar, som mässling. Det jag undrar över är antroposofin och dess inflytande på Vidarklinikens verksamhet (och då menar jag i verkligheten, inte på vad man säger). Men antroposofin verkar inte Ursula Flatters vilja nämna. Därför blir såväl hennes replik som turerna kring Vidarkliniken i övrigt rätt så märkliga. Att Flatters omtalar Swartz som en ‘enskild forskare’, ska det tyda på att andra antroposofiska läkare inte håller med honom (i huvudsak) i vaccinationsfrågan? Menar inte de att sjukdomar är utvecklande? Ser inte de sjukdomar som positiva för barnets inkarnationsprocess? Om svaren vore nej, vore det sannerligen anmärkningsvärt. Och mycket intressant! Då vore jag verkligen nyfiken på att höra varför — det är nämligen här det blir fasansfullt spännande! På riktigt.

uppdatering om vidarinstitutets och integrative care science centers ändamål

Som jag redan uppmärksammat i flera inlägg (1, 2) har det halvgamla Vidarinstitutet reinkarnerat som The Integrative Care Science Center. Både Mats Reimer (som skriver här om saken här: 1, 2) och jag har påpekat att Integrative Care Science Centers styrelse av individer med stark anknytning till den antroposofiska rörelsen. Vad det handlar om är ett namnbyte, men man verkar vilja ge sken av att man ändrat inriktning och nu är en organisation för komplementär- och alternativmedicin i allmänhet. Till exempel skriver Torkel Falkenberg i en kommentar till Mats Reimers senaste inlägg:

Hej Mats, tack för dina förslag till förtydliganden på vår nya hemsida http://www.integrativecare.se som ju är en nystartad och unik mötesplats om komplementär-, alternativ och integrativ vård för hälso- och sjukvården!

Tittar man på ICs hemsida kan man läsa (och detta hör väl till ett av Falkenbergs förtydliganden på hemsidan, då den här informationen inte tidigare fanns med):

Vi hette tidigare Vidarinstitutet och vi vill med vår namnändring förtydliga att våra satsning går utöver den antroposofiskt inriktade vården.

Den är nystartad och unik men hette något annat förut. Nåja. Eftersom Vidarinstitutets forskningsstiftelse är vad namnet antyder, nämligen en stiftelse, kan man ju fråga om och hur denna kursändring är förenlig med det ändamål som anges för stiftelsen; en sådan ändamålsbeskrivning är stiftelsens styrelse skyldig att vara trogen. I den föregående inkarnationen, som Vidarinstitutets forskningsstiftelse, angavs för stiftelsen denna ändamålsbeskrivning:

Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som ändål att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.

Jag har tidigare citerat den i det här inlägget. Enligt Länsstyrelsernas stiftelsedatabas, lyder IC — Integrative Care Science Centers ändamålsbeskrivning föga förvånande — eftersom man inte så lätt ändrar en stiftelses ändamål — som följer:

Stiftelsen I C – The Integrative Care Science Center skall ha som ändål att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan. (Källa.)

Postadressen är fortsatt Vidarkliniken i Järna. Vidarinstitutets och ICs organisationsnummer är, som tidigare sagts, samma. I januari förra året hade Vidarinstitutet inga medel. I dag anges ICs förmögenhet ännu vara obefintlig. Finansieringen kommer från Vidarstiftelsen och en annan stiftelse och därutöver får man del i ett statsanslag som givits till Vidarkliniken. (Se här.) Det är talande att ICs (och tidigare Vidarinstitutets) ändamål är att främja forskning om antroposofisk vård, terapi och medicin. Och först i andra hand kommer andra former av alternativmedicinsk vård som inte är ‘direkt’ antroposofiska, men som är förenliga med ‘stiftelsens värdegrund’. Stiftelsens värdegrund. Det är förstås en retorisk fråga, men vilken värdegrund tror ni kännetecknar en stiftelse vars ändamålsbeskrivning låter som ovanstående? Jag har tidigare skrivit om Vidarstiftelsen, och det finns ingen anledning att upprepa sig allt för mycket. Men Vidarstiftelsen har naturligtvis också ett ändamål som dess funktionärer måste respektera. Vidarstiftelsen kan bara dela ut pengar till sådana projekt som faller inom de ramar som är uppsatta i stiftelseurkunden, och i Vidarstiftelsens fall är de mycket tydligt antroposofiska. Återigen är det värt att titta i ändamålsbeskrivningen för att ta reda på vilken typ av projekt och verksamheter stiftelsen får främja:

Stiftelsens ändamål är att stödja den av Rudolf Steiner grundade antroposofiska rörelsen och dess dotterrörelser, företrädesvis i Sverige, ävensom det kristna trossamfundet Kristet Samfund. Ändamålet skall förverkligas genom utdelande av stipendier åt enskilda eller understöd av sådana företag som bedriva verksamhet av medicinsk, pedagogisk, religiös, konstnärlig, vetenskaplig, social, praktisk eller annan art enligt de av Rudolf Steiner angivna andevetenskapliga riktlinjerna eller som avse att sprida kännedom om antroposofien eller på antroposofiskt tänkesätt grundade åsikter.

Vidarstiftelsen är god för 625.614.023 kr och dess finansiering av IC är troligen helt oundgänglig för ICs existens. Det råder ingen tvekan om vilka ändamål som Vidarstiftelsen ska främja: antroposofiska ändamål och verksamheter som står på antroposofisk grund. Sådana projekt som inte bedrivs ‘enligt de av Rudolf Steiner angivna andevetenskapliga riktlinjerna’ kan knappast komma på fråga. Nu har IC även en annan finansiär, som för mig är mer okänd. Det är alltså möjligt att Vidarstiftelsen kan rikta sina bidrag till de specifikt antroposofiska delarna av ICs verksamhet. Men detta ändrar inte det faktum att även ICs egen stiftelseurkund anger den antroposofiska läkekonsten — och med den antroposofiska värdegrunden förenliga projekt — som sitt ändamål. Och ändamålet måste givetvis respekteras. Också om man av andra skäl — PR-mässiga, strategiska, politiska — vill ge sig själv en ny, piggare image. Det är i och för sig förståeligt; inte mycket har hörts om och från Vidarinstitutet under dess verksamhetstid. Att man inte presenterar stiftelsens ändamålsbeskrivning på hemsidan har kanske god grund, men den är trots det viktigare än det som där sägs. Det är lite samma fenomen som det att man presenterar verksamhetens frontnamn men inte närmare talar om styrelsens sammansättning (varken Falkenberg eller Finer berör det i sina kommentarer till Mats Reimers två bloggposter, inte heller finns någon information utöver själva namnen på hemsidan). Men det är styrelsen — sammansatt av individer hämtade ur den antroposofiska rörelsen — som har skyldighet att se till att stiftelsens verksamhet utövas i enlighet med stiftelseurkunden, vilken är tämligen tydlig med sin huvudsakligen antroposofiska inriktning.

falsk flagg (om integrative care science center)

Mats Reimer skriver om Integrative Care Science Center, Vidarinstitutetets reinkarnation ni vet. Läs det. (Här är även mitt tidigare inlägg.) En av de intressanta och viktiga sakerna i det här sammanhanget är den ständigt återkommande frågan: varför önskar antroposofiska projekt, verksamheter och organisationer gömma undan sin koppling till antroposofi? Varför ska man behöva leta i detaljerna och känna till bakgrunden för att få veta vad som egentligen gäller?

För egentligen finns det väl inte något särskilt uppseendeväckande i att antroposofer som ägnar sig åt ett särskilt verksamhetsområde också väljer att organisera sig kring detta. Kanske kommer man inte att bland skeptiker öka respekten för de medicinska resultaten (eller vad man ska kalla dem, de lyser ju i stor utsträckning med sin frånvaro), men det finns i alla fall en möjlighet att bli respekterad för ärlighet. Lustigt nog är man beredd att sumpa den möjligheten.

Det jag har svårt att begripa är denna vilja att distansera sig från antroposofin och Steiner. Att inte vilja nämna varken den eller Steiner. Att inte kännas vid det ursprunget. För tycker man att antroposofin givit så mycket och är så viktig, så full av insikter, så oumbärlig att den ska influera alla livsområden — ja, då kan jag inte se att man har någon anledning att gömma den bakom allehanda mer eller mindre märkliga ridåer. Den är ju något bra. Steiner en unik ‘impulsgivare’ eller hur man nu bäst uttrycker det på antroposofiska. Var är det ärliga erkännandet av detta? För om man tänker efter: om antroposofin är allt det fantastiska som den utger sig för att vara, då är ‘motståndarsidans’ kritik fullständigt tandlös i det långa loppet. Det måste nämligen vara så. Att undvika ‘konfrontationen’ med hjälp av hittepå gagnar ingen. Allra minst antroposofin själv.

vidarinstitutet och ‘the integrative care science center’

Vidarinstitutet har reinkarnerat som The Integrative Care Science Center. Vidarinsitutets ändamål är

Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som [ändamål] att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.

Här är en annan tidigare bloggpost on Vidarinsitutet. Att The Integrative Care Science Center (härefter förkortat IC eftersom det verkar vara den förkortning de använder) är samma organisation som Vidarinstitutet framgår inte bara av det att personerna bakom är desamma, men man delar också organisationsnummer. Eller, snarare, det organisationsnummer som anges på ICs hemsida hör till Vidarinstitutet. Som i sin tur har postadress Vidarkliniken. ICs skriver:

I C- Integrative Care Science Center erbjuder kvalificerad, aktuell forskningsinformation och systematisk medieanalys inom alternativ, komplementär och integrativ vård. Därmed hoppas vi kunna fylla ett tomrum inom svensk debatt och policyutveckling.

Man ska verka för ‘relevanta’ inslag av ‘bevisad’ alternativmedicin i vården. Kruxet: om den är bevisad, d v s om dess effekt är bevisad, kan den väl knappast räknas som alternativ längre. Den antroposofiska medicinens problem är snarast hur omfattande det obevisade eller t o m motbevisade området inom den är.

Stiftelsen erhåller programstöd från Vidarstiftelsen och the Jochnick Foundation. Vi får också del av ett Regeringsbidrag för att beforska och bidra till evidensbaserad utveckling av Vidarklinikens verksamhet.

Vidarstiftelsen är en antroposofisk stiftelse som jag skrivt om tidigare. Vidarstiftelsens ändamål är att stödja den antroposofiska rörelsen. Dess förmögenhet uppgår till drygt 625 miljoner kronor. (Vad The Jochnick Foundation har för intresse av att stödja antroposofiska projekt har jag inte lyckats begripa.)

Vidarinstitutet, eller förlåt IC, hoppas på dialog med vården och med beslutsfattare (och pengar från de senare, gissar jag). Kanske hade man kunnat önska mer och större öppenhet kring kopplingen till den antroposofiska rörelsen och de antroposofiska intressena. Kanske hade man också kunnat önska en ärlig redogörelse för och diskussion kring vad antroposofisk medicin är för något. Och främst då om de aspekter som skiljer den från gängse medicin. Det gäller helt grundläggande frågor som hur antroposofin och den antroposofiska medicinen ser på människan och på sjukdomar och dessas orsaker. Det är ingen som tvivlar på att människor med antroposofiska böjelser föredrar att vårdas på Vidarkliniken. Den typen av forskning — meddelst trivselenkäter och liknande — verkar annars vara populär. Att forska på de antroposofiska metodernas och preparatens medicinska effektivitet är i allmänhet en mer nedslående verksamhet, eftersom den andliga dimensionen av den antroposofiska läkekonsten helt enkelt inte har några materiella resultat. Men vi får väl se vad som händer. Ett tips kan ju vara att följa ICs kategori forskningsnytt. Eller kanske ännu hellre den här skeptiskt inriktade kategorin som är ofrivilligt komisk.

*

Uppdatering: här är ett pressmeddelande jag hade missat. Tycker inte riktigt att det verkar som att man vill låtsas om att det är en antroposofisk organisation vars främsta syfte torde vara att skapa legitimitet för antroposofisk medicin, inte alternativmedicin i allmänhet.

– Hittills är det mest oinformerade skeptiker eller okritiska entusiaster som präglat debatt och informationsspridning. Vi vill istället bidra till mer saklighet kring integrativ vård och därmed en relevant utveckling av hälso- och sjukvården, fortsätter Torkel Falkenberg.

Problemet för Torkel Falkenberg är förstås att många av skeptikerna är betydligt mer välinformerade än han kan erkänna. Problemet är naturligtvis också att det inte finns så mycket forskning som talar till den antroposofiska medicinens fördel…

*

Uppdatering (4 mars 2012): Tydligen har det förekommit en notis om IC i Dagens Nyheters kulturbilaga. Jag fick frågan om vilka personer som står bakom IC och vilka kopplingar de har till ‘komplementär- och alternativmedicin’. I styrelsen sitter:

Anders Kumlander, ordförande
Torkel Falkenberg, ledamot
Christer Magnusson, ledamot
Cornelius Pietzner, ledamot
Ilve Steiber, ledamot

Kumlander är fd ordförande i Antroposofiska Sällskapet och sitter i en mängd styrelser i antroposofiska stiftelser och bolag. (Hans far var Åke Kumlander, mannen bakom Vidarstiftelsen.) Falkenberg har, som bekant, anknytning till Vidarkliniken. Christer Magnusson är känd för mig från andra styrelser i antroposofiska sammanhang. Har för mig Saltå Kvarn och Kulturforum Järna. Cornelius Pietzner kommer också från antroposofiska sammanhang, nämligen bestämt är han tidigare befunnit sig i ledningen av AAG, det internationella antroposofiska sällskapet. Han finns vid Goetheanum, Schweiz alltså. Om det är samme Cornelius Pietzner, men det utgår jag från. Ilve Steiber återfinns bl a på Vidarstiftelsen. Även antroposofiska Ekobanken.

Vidarstiftelsen, som jag ju nämnde ovan, har som syfte att främja antroposofiska ändamål (se tidigare bloggpost). Ej att förväxla med Vidarinstitutet (numer IC). Dock finansierar Vidarstiftelsen Vidarinstitutet (IC). Om man ser på styrelsen är detta alltså inte KAM i allmänhet, utan antroposofiskt inriktat. Jag skulle påstå att vilka som sitter i styrelsen säger mer om organisationen än den där listan av personer som ställt upp som affischnamn mer eller mindre.

‘…ifrågasätter nyttan med vaccination…’ (och andra konstigheter)

Det här blir en liten uppdatering om mässlingen och vaccinationer. Det rapporterades i går att flera nya fall har bekräftats, och ännu fler är att vänta. Jag tänkte här bemöta några saker som påståtts i pressen. Ibland förekommer formuleringar som inte gör situationen rättvisa.

På text-tv kunde man till exempel läsa i går natt:

… antroposofiskt inriktade läkare ifrågasätter nyttan med vaccination mot barnsjukdomar.

Det borde snarare stå: de ifrågasätter inte nyttan av sjukdom. För det handlar inte om att undvika vaccin i sig — detta är ingen ‘vanlig’ vaccinrädsla — utan om att man anser att mässlingen är en sjukdom som gör nytta i barnets utveckling. (Och på andra vis.)

SvT skriver (nästan samma formuleringar förekommer i SvD-artikeln):

I Järna bor många som har en antroposofisk livsåskådning. De använder ofta alternativ medicin, och många barn är inte vaccinerade eftersom antroposofisk medicin är emot allmänna vaccinationer.

[…]

-Det är många i just det här området som tagit ställning mot vaccination och inte vill vaccinera sina barn, säger Helena Hervius Askling.

Eller mer korrekt, faktiskt, det är många som tagit ställning till förmån för sjukdom. Man är inte emot vaccination. Man är för mässling. Sveriges Radio har fattat saken mer rätt:

I området runt Järna bor många antroposofer, som anser att genomgånga sjukdomar som mässling härdar människan och att vaccinationer är onödiga.

Även om det handlar mer om en utvecklingsprocess och om att tillse en andligt fördelaktig sådan — både för individen och mänskligheten — än om härdning.

SvD skriver:

Det är känt att antroposofiskt inriktade läkare ifrågasatt nyttan med vaccination av barnsjukdomar, och bland annat hävdat att mässling kan ha en positiv effekt på barnets utveckling …

vilket är sant. Dessutom innehåller artikeln intervjusvar från en läkare på Vidarkliniken.

Men Kristian Holmberg, husläkare vid den antroposofiskt inriktade husläkarmottagningen Vidarkliniken i Järna, vill inte tala vare sig för eller emot vaccinering.

– Vår uppgift på vårdcentralen är att ge så korrekt information så möjligt. Sedan måste föräldrarna själva fatta beslut.

Korrekt information, i antroposofisk mening, är att barnsjukdomarna kan vara till nytta för människans och mänsklighetens utveckling. Men jag förmodar — nej, hoppas — att det inte är det han menar med korrekt information. Kan dock inte annat än tänka på de mässlingsråd som Vidarkliniken publicerade på sin hemsida förra året. Naturligtvis förmår en antroposofisk läkare svara på detta:

TT: Vad är antroposofernas inställning till att vaccinera mot mässling?

– Det är säkert en bra fråga att ställa, men det är inte min uppgift att svara på det.

Han vill bara inte. Ingen kan naturligtvis tvinga honom att svara. Men om han vet — och det är jag ändå övertygad om att han gör — vore det faktiskt mer förtroendeingivande att svara ärligt.

TT: Du är ordförande i Läkarföreningen för antroposofiskt orienterad medicin. Har inte den en ståndpunkt?

– Det är mycket möjligt att vi diskuterat det, men har inte någon bestämd, gemensam ståndpunkt. Det är en fråga för varje läkare.

Detta är så löjligt att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Han är ordförande i föreningen för antroposofiska läkare och påstår sig inte vilja eller kunna svara på frågan om barnsjukdomars roll — och därmed inställningen till vaccination — i antroposofiskt perspektiv. (Jag får återigen rekommendera denna min gamla bloggpost; i slutet av den finns en lista på lästips, bland dem länkar till den tyska antroposofiska läkarföreningens skrifter om mässling.)

Och så en sista missuppfattning, denna gång från Dagens Medicin:

Förra året uppmärksammades att antroposofiska Vidarkliniken publicerat råd där det hävdades att det är osäkert om vaccinering är effektivt.

Det som hävdades var (bortsett från de konkreta råden om behandling) främst att det är till nytta att genomgå mässlingen. En konsekvens av det är förstås att avstå vaccination, i all synnerhet om vaccinationen är effektiv…

homeopati och EU

SvD har en artikel om homeopatilobbyn i EU. Min syn på saken — och den har jag framfört flera gånger tidigare — är att homeopatin inte bör tillåtas att användas inom skattefinansierad sjukvård. Vad vuxna människor lägger sina pengar på får vara deras privata ensak. Jag har betydligt svårare att tåla att vuxna människor undanhåller barn riktig vård till förmån för diverse ineffektiva alternativmetoder. (Det händer nämligen att barn dör på grund av sådan dumhet.) Tanken på att se homeopatiska medel på apoteken gläder mig inte, och jag föredrar att handla hos den apotekskedja som avstår från att marknadsföra dessa produkter. Jag håller med Jakob Heidbrink (även här) i att en lösning är att använda reglerna om vilseledande marknadsföring för att komma åt avarterna, det vill säga, i de fall där homeopatiska preparat felaktigt marknadsförs som medicinskt verksamma eller på indikationer som är felaktiga eller potentiellt farliga. Jag är också enig i hans avslutning, där han skriver att kampen mot dumhet bör föras med hjälp av argument och upplysning snarare än med förbud. Det är faktiskt, tror jag, det mest lämpliga tillvägagångssättet; och, om än ej långt från givet att det leder till några perfekta resultat, så är alternativen allt för dåliga. Vuxna människor bör ha frihet att begå sina egna dumheter.

Men jag har ändå vissa problem med homeopatilobbyn, för deras anspråk stannar inte vid att tillse att homeopati framgent är lagligt att använda, för den som vill, inom EU. Den organisation som SvD nämner, Echamp, kräver att EU finansierar forskning inom homeopati och antroposofisk medicin. Man önskar alltså, att EUs skattebetalare ska bidra till forskning på ‘medicin’ som gång efter annan visat sig sakna effekt — ‘medicin’ som inte har någon trovärdig verkningsmekanism över huvud taget. (Det ska sägas, för tydlighets skull, att all antroposofisk medicin inte är homeopatisk.)

Jakob Heidbrink menar också — och jag håller i och för sig fullständigt med om detta — att homeopatiska preparat bör behandlas som livsmedel, och att ‘det finns ingen som helst anledning att anse dem vara någon form av medicin.’ Godkännande av homeopatiska läkemedel ska ske i enlighet med reglerna för livsmedel. Heidbrink skriver att ‘På detta sätt har homeopatiindustrins lobbyister rätt i sina krav.’ Men det är inte lobbyisternas krav. Lobbyisterna vill att homeopatika ska ses som läkemedel, fast… ändå inte. För i fråga om läkemedel gäller ju krav som de homeopatiska medlen inte kan leva upp till. Likväl, läser man Echamps ändamålsbeskrivning, är det tydligt att organisationen inte vill att produkterna ska befinna sig i livsmedelsfacket.

· We work to further the integration of homeopathic and anthroposophic medicine into the national health systems by supporting and enhancing a legal and regulatory framework allowing for this.

[…]

· We seek the integration of homeopathic and anthroposophic medicinal products and their pharmaceutical procedures into official pharmacopoeias.

Företrädare för homeopatisk och antroposofisk medicin vill naturligtvis att deras produkter betraktas som läkemedel och inte som livsmedel. De vill vara jämställda med konventionella läkemedel (men samtidigt åtnjuta undantag från vissa pinsamt avslöjande krav på bevis avseende medicinsk effekt). Jag tror att det finns två anledningar: om de kan marknadsföra medlen som godkända medicinska produkter, kan de säljas med större trovärdighet. I synnerhet när det finns apotek som är beredda att ta in dem i sortimentet. De är inte längre hänvisade till egna, små specialbutiker. Effekten blir ännu bättre om/när läkare kan ordinera medlen på recept. Antroposofiska läkare är ju just läkare — de vill ordinera antroposofiska läkemedel. Inte antroposofiska livsmedel. (Antroposofisk näringslära är en annan historia. Nog så viktig.) Den andra anledningen är att när homeopatiska medel blir, så att säga, jämställda med läkemedel på det här planet, är det enklare att argumentera för att de också ska åtnjuta samma subventioner som andra läkemedel och att de ska få en plats i den offentligt finansierade vården. (Som läsare av den här bloggen vet, så är antroposofisk medicin redan en del av den offentligt finansierade vården, således även de antroposofiska, homeopatiska preparaten, för vilka den skattefinansierade Vidarklinken haft ett särskilt tillstånd, ett undantag från de regler som annars gäller.)

Echamp är inte den enda lobbyorganisationen i Bryssel. En organisation som specifikt arbetar för att främja antroposofiska verksamheter är ELIANT, som utgörs av ett antal organisationer för olika antroposofiska initiativ och inriktningar. På vägnar av antroposofiska läkemedelstillverkare uttalar AEFMUTA att:

Anthroposophic medicine is in an extreme minority position, which makes it very difficult to convince EU-decision makers to create special rules for the evaluation of quality, safety and efficacy of its remedies in line with the specific therapeutic approach. The support of a large number of citizens, via their signatures, is a very useful tool for our major aim: to gain full registration or authorisation for anthroposophic medicinal products and give them a place on the EU market, thus allowing free trade and free circulation throughout the European Union.

Det kan knappast sägas tydligare: de vill att medlen betraktas som läkemedel, men vill samtidigt ha speciella regler (som tar hänsyn till att medlens effekt inte kan påvisas). Lite längre ned finner man ett uttalande från Foundation of Anthroposophic Medicine, ett uttalande skrivet av Michaela Glöckler, som leder den medicinska sektionen vid Goetheanums andevetenskapliga högskola. Därefter också uttalanden från IVAA och IKAM. Man kan kanske hålla med Eliant om att:

In the reality of the European context, the right to individual development for every citizen requires not only freedom of choice but also the availability of choices. … Each person should be able to access the medical care and type of diet that corresponds to his way of life. In Europe, basic and human rights should not be restricted in such a way as to disadvantage these cultural initiatives. The Alliance is setting the course for pursuing this aim.

I alla fall så länge inte kravet är att andra människor ska bli medfinansiärer av dessa livsstilsval. Men när Eliant i stycket efterpå efterfrågar ‘[p]luralism of scientific methods’ och kräver att ‘freedom of research and teaching must be guaranteed’ blir åtminstone jag konfunderad. För jag vet ungefär vad antroposofer kan tänkas mena med pluralism inom vetenskapliga metoder… Dessutom ser jag här (och om jag ser spöken ber jag om ursäkt — jag rapporterar här blott en farhåga) ett halvdolt anspråk på offentliga forskningsmedel samt ett krav på att undervisning i antroposofisk medicin ska tillåtas ske på våra universitet, och då inte bara på de privata antroposofiska universitet som finns i exempelvis Tyskland. Så länge denna forskning och undervisning bedrivs helt privat behöver man ju nämligen inte försäkra sig om rätten till det — den är given. Däremot har antroposofiskt övertygade läkare ett problem — de kan inte, i vetenskapsmetodiskt pluralistisk anda, bedriva vilken forskning de vill inom ramen för statliga institutioner och, vad undervisningen beträffar, ställs krav på vetenskaplig vederhäftighet. (För att dra en parallell: det var på det senare planet det gick illa för waldorflärarutbildningen och den kastades ut från Stockholms universitet efter en granskning av dess vetenskaplighet.) Det är gängse akademiska krav, det är fråga om samma krav som ställs på andra utbildningar och kurser. Tyvärr gäller för antroposofiska inriktningar att ‘vetenskaplig’ pluralism är ett måste för att de över huvud taget ska komma i fråga. Grundläggande krav på vetenskaplighet kan nämligen inte uppfyllas. (Sedan kan antroposofer och andra alternativvetenskapliga förespråkare beklaga sig över materialistiska paradigm precis hur mycket de vill och önskar.)

Så vitt jag känner till offentligfinansieras ingen homeopatisk forskning i Sverige i dag (dock är jag inte alls påläst om detta), däremot bedriver antroposofiska läkare samt Vidarkliniken en del forskningsprojekt helt eller delvis i samarbete med offentliga instutitioner, bland annat universitet och landsting. Därtill har alltså Vidarklinikens vårdverksamhet landstingsavtal. (I övrigt: Jag rekommenderar tidigare inlägg om antroposofisk medicin.)

sanning

Kirsten Nisted, förut Vidarklinikens BVC som nu tagits över av Nisted och drivs under namnet Kirstens familjehälsa (med 700 barn inskrivna vid mottagningarna i Stockholm och Järna):

– Man måste arbeta med förtroende, varje möte är nytt, varje barn har sin väg. Jag uppfattar det spirituella i att vara fri i sin egen sanning. Du är fri när du kommer hit. Jag menar att vi alla har vår egen sanning och den är individuell. Min sanning är rätt för mig, men kanske fel för dig. Du har din sanning. Och om jag tror att jag vet hur du är och hur du borde tycka är jag ute på hal is. [Ur Forum Antroposofi 2/10.]

Detta är antingen fullkomligt trivialt eller så är det purt nonsens. Så länge vi inte talar om subjektivt upplevande är det nonsens. Så länge vi inte talar om Nisteds egna gillanden och ogillanden, hennes personliga tyckande och kännanden, eller hennes egna andliga erfarenheter, så är det nonsens. I något slags andligt förhållningssätt till världen och sig själv är väl förvisso var och en på sätt och vis fri. Men vad gäller medicinska fakta sätter den fysiska verkligheten upp vissa ramar; det går inte att hitta på sin egen sanning (även om Kristen Nisted tappert försökt föra fram en del ‘alternativa’ sanningar). Ett plus ett blir liksom inte fem även om det, mot förmodan, skulle kännas både bra och trevligt. Ett vaccins förmåga att skydda den vaccinerade mot polio eller mässling (eller något annat) är inte beroende av den vaccinerades sanningsupplevelser. Och vi kan inte få svaret på om vaccinet fungerar (eller inte) genom att leta inom oss efter vår egen sanning. Att räkna med att det finns vissa fakta, vilka i varierande grad stöds av forskning, är inte att vara ‘ute på hal is’. Tvärtom.

mässlingsrådsdebatten (uppdatering)

Ursäkta, jag har varit lite frånvarande. Det har hänt lite nytt, och det har jag tänkt kommentera. Utan inbördes rangordning.

*

Den första juli skrev Dagens Medicin att Stockholms Läns Landsting inte vidtar några åtgärder med anledning av kritiken av Vidarklinikens mässlingsråd.

[N]u säger Henrik Almkvist, chefläkare i Stockholms läns landsting, att han har fått garantier för att kliniken inte ska sprida dessa råd vidare till föräldrar.

– Den felaktiga informationen har tagit[s] bort från hemsidan och vi har haft ett bra och klargörande möte med kliniken, säger Henrik Almkvist till Dagens Medicin.

Det vore helt i sin ordning om SLL också förstod att den ‘felaktiga informationen’ inte nödvändigtvis betraktas som felaktig av antroposofiska läkare. Jag förstår heller inte varför SLL tror att det gör någon som helst skillnad att Vidarklinikens mässlingsråd inte längre är tillgängliga via hemsidan. Inbillar man sig att kliniken plötsligt beslutat sig för att inte längre ägna sig åt antroposofisk vård? För råden — oavsett hur felaktiga de ter sig, såväl vetenskapligt som förnuftsmässigt — är ju uttryck för ett antroposofiskt synsätt. På vilket Vidarklinikens verksamhet faktiskt bygger. Jag gissar att Vidarkliniken inte har någon lust att vara ‘klargörande’ på den punkten.

*

Mats Reimer skriver samma dag (den 1 juli) om vaccinering på antroposofisk BVC. Vidarkliniken drev tidigare BVC, men har överlåtit den verksamheten till Kirsten Nisted (Kirstens Familjehälsa), en antroposofisk sjuksköterska, som nu driver antroposofisk BVC. Vidarklinikens läkarmottagning tar också fortsättningsvis emot familjer och barn, men har ingen BVC. Hur som helst: den höga andelen ovaccinerade i dessa kretsar utgör en utmärkt bas för en mässlingsepidemi. Jag kan inte kommentera på Dagens Medicin, eftersom möjligheten att kommentera är förbehållen dem som är verksamma inom vården. (I min ovetskap försökte jag en gång, men min kommentar blev anmäld och bortplockad. Dock frågar jag mig om alla alternativmedicinivrare som dyker upp i varenda blogginläggstråd verkligen är verksamma inom vården… efter genomläsning tycks det mig osannolikt ;-)) Mats skriver i kommentarerna:

Jag tänker att det kanske ändå är bra att dessa alternativa BVC finns, för de familjer som annars hade tackat nej till att gå på BVC över huvudet taget.

Och det är rätt, tror jag. Det är otvivelaktigt bättre att föräldrar har läkarkontakt på Vidarkliniken än att de vägrar alla kontakter med vården, för det skulle definitivt förekomma. (Jag tar Vidarkliniken som exempel nu, eftersom de omdiskuterade råden om mässling var Vidarklinikens. Men resonemanget kan förstås gälla för Kirstens mottagning också.) Att Vidarkliniken har låg vaccinationstäckning bland sina patienter är inte något konstigt, med tanke på de här familjernas övertygelser. Klinikens läkare kan förstås presentera tillförlitlig och vetenskapsbaserad information om vacciner — och framför allt underlåta att sprida desinformation — men det är ju inte deras sak att ändra på föräldrars livsåskådning (vare sig de själva delar den eller inte; nu är de ju antroposofiska läkare, så på den punkten är saken klar) även om denna medför att föräldrarna avstår vaccinering å sina barns vägnar. SLL och andra landsting, som är med och finansierar, kan också ställa krav på Vidarklinikens och dess vårdpersonals agerande, och de bör skaffa sig bättre förståelse av situationen och de krav som behöver ställas.

*

Mats har på sin blogg publicerat vår debattartikel. Inlägget är värt att titta på även för den som redan läst artikeln på DN debatt, eftersom Mats har lagt till en relevant länk om den pågående mässlingsepidemin i Europa. (I det här sammanhanget är värt att nämna den nya studie jag länkade till i går.) Eftersom jag redan skrivit rätt utförligt om själva debattartikeln tidigare här på bloggen, kommer jag nu inskränka mig till att kommentarera en del av den respons Mats fått i bloggkommentarerna. En kommentator som kallar sig ‘Debatteknik?’ skriver (@13:07, 27 juni 2011):

Tycker nog att Jackie Swartz svar inte var så tokigt och Du svarar inte direkt på just det han påtalar utan lägger ut texten på annat i svartmålande syfte.

Det är möjligt att Swartz’ svar inte var så tokigt, men det var, som Mats påpekar i en efterföljande kommentar, undvikande (för att inte säga på gränsen till irrelevant). Jag skulle också vilja säga att eftersom Vidarkliniken är en antroposofisk klinik och dess läkare antroposofiskt utbildade, är det naturligtvis inte ‘svartmålande’ att tala om den antroposofiska synen på sjukdom och om de antroposofiska skälen att avstå vaccinering. Detta förutsatt att man inte anser att antroposofiska föreställningar i sig själva är så förfärliga att de automatiskt svartmålar den som ansluter sig till dem. (Något sådant håller inte jag med om. Alls.) Liv skriver (@09:22, 28 juni 2011):

Hur kan du vara säker på att liv efter döden inte existerar. Väldigt många i vårt land tror tvärtom och det utan att vara direkt religiösa?
Läs JS svar istället för att “svamla”. Vidarkliniken avråder inte från mässlingsvaccinationen. Däremot ger dom råd till dom som nu frågar vad/hur man kan göra istället för att vaccinera sig.

Vad gäller liv efter döden, ser jag inte att det spelar någon som helst roll i detta sammanhang om liv efter döden existerar eller inte. Det är en fråga om tro i vilket fall som helst. Antingen så är Vidarklinikens råd vederhäftiga eller så är de det inte. Vi behöver inte veta om liv efter döden existerar eller ej för att avgöra vederhäftigheten i klinikens råd. De antroposofiska idéerna om karma och reinkarnation är oundgängliga för att förklara den antroposofiska medicinens ‘märkligheter’, bland antroposofers inställning till vaccinering. För att göra detta behöver i alla fall inte jag själv vara ‘säker på’ att reinkarnation inte existerar (eller, för den delen, tvärtom); jag behöver faktiskt inte över huvud taget ta ställning till reinkarnationens eventuella verklighetsunderlag för att kunna konstatera att antroposofin inbegriper en tro på reinkarnation. Jag har för övrigt inget att invända mot att läkare är antroposofer eller att läkare tror på reinkarnation; dessa är huvudsakligen en privatsaker. När antroposofiska föreställningar påverkar den vård som ges (med offentlig finansiering), hamnar kommer det hela dock i en annan dager.

Apropå att svamla, förefaller det mig som att Liv svamlar. Mats och jag skrev vår replik fullt medvetna om att Vidarkliniken inte ‘kategoriskt’ avråder från mässlingsvaccinering, något som Swartz i sin artikel felaktigt påstod att Mats skulle ha menat eller antytt i den inledande debattartikeln. Det vi försökte göra i den gemensamma repliken var att förklara varför antroposofer har en avvisande inställning till vaccinering; vi menar inte att Swartz eller Vidarkliniken kategoriskt avråder, däremot är det inte alls svårt att ur deras skriftliga produktion uttyda en klart negativ attityd till vaccinering, en attityd som återspeglas i den kritiserade mässlingsbroschyren. Kan det tolkas som att avråda, om än ej kategoriskt? Swartz har positiva åsikter om sjukdom och en uttalat negativ inställning till vaccination. Han anser dock att föräldrar själva ska välja — men vad annars? Nåväl, kritiken står och faller inte med definitionen av ‘avråda’. Swartz åsikter, och de antroposofiska läkarnas åsikter, får kritiseras på sina egna meriter, inte på förenklade kategoriseringar. Problemen med de konkreta råd som gavs i mässlingsbroschyren är att  de, bland annat, är ovetenskapliga och vilseledande. Det är inte råd som föräldrar bör få när deras barn insjuknar. Och det är meningsfullt, skulle jag vilja påstå, att tala om varför antroposofin ser sjukdom som ett viktigt utvecklingssteg och varför råden ser ut som de gör. Varför talar Swartz — i sin replik — om att barn utvecklas positivt av genomlevd mässlingssjukdom? Anledningen till att han vill tolka mässlingen positivt är faktiskt inte utan betydelse.

Trötter skrev (@09:38, 28 juni 2011):

Vi får väl hoppas att Mats tar upp också de vårdinrättningar som vilar på kristen grund. Kristendomen har många myter om liv och hälsa. För det kan väl inte vara så att Mats bara  vill mobba minoriteter.

Det finns nog en hel del människor som redan kritiserar kristna myter om liv och hälsa. Att det finns sådant som är värt att kritisera inom en lära, betyder dock inte att man bör avstå kritik av en annan lära. Att vara i minoritet gör inte heller att någons föreställningar eller agerande åtnjuter immunitet mot kritik. (I synnerhet inte när det, som i detta fall, handlar om offentligt finansierade verksamheter.) I vilken grad kristna föreställningar påverkar själva vården inom de kristna vårdinrättningarna är för mig obekant. Vissa extrema kristna grupper avsäger sig ju dock vissa eller till och med alla medicinska interventioner. Men finns det grupper av kristna läkare som går speciella utbildningar i ‘kristen medicin’ och sedan praktiserar denna på vårdinstitutioner? Men i övrigt: vad spelar det för någon roll om en läkare är antroposof eller kristen eller ateist? Det som spelar någon roll är väl vilken vård och vilka råd läkaren ger. Om den antroposofiska medicinen och människosynen medför att råden som ges är farliga eller felaktiga, ja, då bör det kritiseras. Om den ‘kristna medicinen’ (vad nu den är?) leder till detsamma, ska den förstås kritiseras. Krakatoa skriver (@08:37, 30 juni 2011):

Min yngre kollega har en Tors hammare runt halsen. Jag ska fråga honom om han är asatroende – samtidigt som jag, för säkerhets skull, fabulerar ihop något om att hans tro påverkar hans patientbemötande.

Irrelevant. Att antroposofiska idéer påverkar den antroposofiska medicinen är självklart — det är inte något Mats och jag själv fabulerat ihop. Jag har svårt att föreställa mig att ens ansvariga för Vidarkliniken skulle påstå att antroposofin inte påverkar Vidarklinikens verksamhet. Det vore liksom stendumt; antroposofi är orsaken till Vidarklinikens existens. Det handlar inte om att läkarna på Vidarkliniken råkar vara antroposofer — det vill säga, att eller om de privat ansluter sig till antroposofin (och på vilket sätt och i vilken form) — utan om att antroposofin har en särskild medicinsk inriktning, och att denna antroposofiska medicin tillämpas bland annat på Vidarkliniken, men också av andra läkare som har en antroposofisk-medicinsk utbildning. Jag vet inte om det finns legitimerade läkare som ägnar sig åt något slags specifik asatromedicin. Men jag betvivlar det. Asatroende läkare tillämpar, hoppas jag, evidensbaserad medicin.

*

Missa inte heller Mats senaste inlägg ‘Spelteori och vaccination mot mässling’!

antroposofiska perspektiv på sjukdom

Det här inlägget innehåller fördjupning och en del bakgrundsresonemang som är relevanta i ljuset av tidigare inlägg i mässlingsrådsdebatten. Att mässlingsråden var högst olämpliga, i all synnerhet som de publicerades av ett offentligt finansierat sjukhus, är en sak. En helt annan sak är att den bakomliggande synen på människan och på sjukdom är högst fascinerande. Jag hoppas att andra tycker detsamma, varför jag här publicerar mina egna anteckningar i redigerad form! I slutet finns en lista med material för vidare läsning i ämnet.

antroposofin

Vidarkliniken är en antroposofisk klinik, och antroposofin en esoterisk religionsbildning, som till sig räknar en rad konkreta tillämpningar och verksamhetsfält. Bland dessa finns en egen läkekonst, som påstås förena antroposofi med konventionell medicin. Den antroposofiska medicinens grund är den antroposofiska människosynen och dess sjukdomsförståelse. Antroposofin har såväl en egen ‘människokunskap’ och ett anspråk på att besitta en högre sanning än den som är åtkomlig genom konventionella vetenskaper. Den antroposofiska kunskapen utforskas med ‘andevetenskapliga’ metoder. Antroposofin och dess praktiskt inriktade verksamheter är än i dag baserade på de insikter Rudolf Steiner uppnådde genom sin förmåga till klarseende – det vill säga, han menade sig kunna skåda en högre, andlig verklighet och meddelade sina anhängare kunskaper om dessa översinnliga världar. Utan dessa insikter skulle den antroposofiska medicinen inte existera. Vidarkliniken vill ogärna kännas vid att det är en religiös läkekonst som bedrivs. Likväl är den antroposofiska delen av verksamheten huvudsakligen, för att inte säga helt, baserad på tro — och inte på vetande, i dessa uttrycks gängse bemärkelse. Antroposofer ägnar sig åt att bekräfta Steiners lära; sällan ses några ansatser till att söka motbevisa dess giltighet. Antroposofiska läkare har en medicinsk utbildning, men studerar utöver detta antroposofi. Vid den antroposofiska rörelsens högkvarter, Goetheanum, i Dornach, finns också den antroposofisk-medicinska grenens internationella centrum. De olika verksamhetssektionerna har lokala motsvarigheter i landssällskapen.

Antroposofin, inte vetenskapen, kan förklara de märkliga rekommendationer som Vidarkliniken ger om mässling och mässlingsbehandling. Inte oväntat söker dock Jackie Swartz, Vidarkliniken, efter icke-antroposofiska argument för att rättfärdiga den negativa, om än inte helt avfärdande, inställningen till vacciner; en inställning, som är vanlig bland antroposofiska läkare, och som i grund och botten är andligt motiverad. Swartz försöker därmed ge vetenskaplig pondus åt råd som bättre kan förklaras av de andliga föreställningar som inbegrips i antroposofin.

Swartz påpekar att kliniken inte kategoriskt avråder från vaccinering, något som inte heller hade påståtts. Inte ens Rudolf Steiner själv avråder kategoriskt från vaccinering! (Nu avled han i och för sig redan 1925, innan mässlingsvaccinet existerade.) Emellertid framgår det av Swartz skriftliga produktion i ämnet att hans egna synpunkter på vaccinering bär en viss negativ prägel, att han förminskar riskerna med mässling och att han företräder en syn på sjukdom som något positivt och meningsfullt. Det senare är, ur antroposofisk synvinkel, inte något konstigt. När Vidarkliniken skriver att antroposofiska föräldrar är mot vaccin därför att de är för mässling, är det ett helt korrekt påstående, som även tycks passa in på en del antroposofiska läkares inställning.

reinkarnation och karma

Antroposofin räknar utöver den fysiska verkligheten med en andlig dimension. Människan består inte endast av sin fysiska kropp och dess processer, utan även av flera översinnliga ‘skikt’, så kallade väsensled, vilka sägs kunna varseblivas av den som genomgår en esoterisk skolning. Liknande gäller för sjukdomsbegreppet, där man förutom de yttre manifestationerna av sjukdom (symptom) räknar med den andliga aspekt, som inte kan förstås på konventionellt medicinskt vis. Sjukdomen är i grunden dessa andliga processers och sammanhangs epifenomen. En av de allra mest betydelsefulla antroposofiska idéerna är återfödelsen: människan har en evig, odödlig kärna som genomlever upprepade jordeliv. Ett barn som i dag ligger sjukt i mässlingen, befinner sig varken för första eller för sista gången i den fysiska tillvaron.

Sjukdom, hälsa och livslängd är, precis som andra omständigheter och levnadsbetingelser, förbundna med karma och underkastade karmiska lagbundenheter. Sålunda är sjukdomar — liksom i förekommande fall döden — händelser som har karmisk mening; de har syfte och funktion i ett mycket stort perspektiv. Det antas att en individ ‘väljer’ att söka upp en sjukdom därför att det i hennes karma finns något som behöver bearbetas eller som behöver förberedas; sjukdomen är således ett medel i den reinkarnerande människans andliga utveckling mot större fulländning. Continue reading “antroposofiska perspektiv på sjukdom”

mer om vidarkliniken och mässlingsråden på dn debatt!

Mats Reimer och jag skriver i dag på Dagens Nyheters debattsida en motreplik på Vidarklinikens inlägg i mässlingsrådsdebatten. Ämnet är viktigt och jag var mycket glad över att bli tillfrågad.

Det är viktigt, anser jag, att bakgrunden till Vidarklinikens och de antroposofiska läkarnas inställning till mässlingen kommer fram. Vidarkliniken tillämpar antroposofi, och arbetar utifrån en antroposofisk syn på människan. Det har betydelse för den vård kliniken ger, och som vi sett, de praktiska råd de meddelar föräldrar. Det har en grundläggande betydelse för hur man ser på sjukdom. Och det synsättet kommer inte att ändras för att Vidarklinken tagit bort de kontroversiella mässlingsråden från sin hemsida.

I ett större perspektiv handlar detta alltså inte bara om en broschyr med några synnerligen märkliga råd för behandling av mässling. Det handlar om att man ser barnsjukdomarna – och sjukdomar över huvud taget – som utvecklingssmöjligheter, som meningsfyllda tilldragelser i en människas liv och bortom detta liv. Och att man på den grunden är beredd att underlåta viktiga preventiva åtgärder, som vaccinering. Jag är, som jag påpekat tidigare, medveten om att Vidarklinikens läkare inte kan påverka föräldrar med en stark antroposofisk övertygelse. Likväl är klinikens och dess läkares attityd i frågan inte oviktig, och den rår de själva över.

När Mats frågade om jag ville vara med och skriva en replik, gick jag igenom den del litteratur och dokument i sökandet efter förklaringar och argument. Jag kommer att beröra en del av detta material framöver här på bloggen.

Tills vidare hänvisar jag till några av mina tidigare inlägg i ämnet:

Mässlingsråd från Vidarkliniken

Mässlingens mening och möjlighet (Vidarklinikens råd)

Vidarkliniken svarar! (mässlingsråden)

*

Uppdatering: Ett längre inlägg nu publicerat!