biodynamiskt

För den händelse att någon av mina bloggläsare, mot förmodan (verkligen mot förmodan!), missat Anders Öhmans referat av Rudolf Steiners jordbruksföredrag, kan det läsas här. (Finns även uppstyckat i kapitelavsnitt på Humanistbloggen.)

Dessutom berörde radioprogrammet Övernaturligt biodynamisk odling härom dagen. Det handlade därutöver om tankeläsande stortroll som jagade efter en övernaturligt begåvad bilförares fordon. I övrigt innehöll programmet lite väl mycket bludder om, bland annat, hur man kan locka till sig kossor. Programmet väckte, vad jag förstått, lite förtret bland biodynamiska entusiaster, som inte väntat sig en så negativ vinkel på ämnet. Och så de tramsiga trollen, som smittade av sig som en löjeväckande krydda. Lyssna här.

Har ni för resten tänkt  på (jag tänkte på detta, på förekommen anledning, senast i går morse) att Arlas lastbilar pryds av ett gigantiskt fotografi av behornade kossor på än vacker äng. Jag trodde inte att Arlabönder — i allmänhet — lät korna behålla sina horn (det anses väl till och med, i vanlig kohållning, vara ohälsosamt för korna). Å andra sidan har väl många kor kanske inte tillgång till vackra, dimhöljda ängar, utan lever sina liv inomhus, vilket inte heller riktigt stämmer med intrycket som skapas med lastbilarnas utsmyckning.

(På bilden: biodynamiska vinrankor.)

kronstam om biodynamiskt och ekologiskt vin

När ekovinerna gjorde entré var de nästan utan undantag erbarmligt dåliga. Lyckligtvis skedde en snabb förbättring i takt med att både vinbönder och svenska importörer gav frågan större fokus. Inte minst vaknade vi konsumenter och efterfrågan stiger oavbrutet. Själv är jag i dag en varm anhängare av biodynamisk vinodling och är fast övertygad om att detta är bra för både vår miljö och vinernas kvalitet.

skriver Bengt-Göran Kronstam i Dagens Nyheter om biodynamisk (antroposofisk) vinodling. (Artikeln finns i något slags specialupplaga av DN Sthlm torsdagen 22 mars, men har publicerats på nätet nästan två veckor tidigare.) Mitt första intryck är att Kronstam, trots att han är en inflytelserik och erfaren vinskribent, inte känner till att biodynamiskt vin skiljer sig från ekologiskt vin och hur det gör det. Eller, rättare sagt, hur biodynamiskt skiljer sig från ekologiskt. Det handlar förstås inte vara om vin. Det finns mig veterligen inga goda belägg för att de specifikt biodynamiska metoder — som skiljer denna form av odling från den ekologiska — skulle ha någon inverkan på vare sig miljö eller kvalitet. Med tanke på att Kronstam är en ‘varm anhängare’ och därtill ‘fast övertygad’ hade jag gärna velat hör lite mer. Dessa omdömen framstår antingen som okritiska eller okunniga.

Är det effekterna av de homeopatiskt utspädda biodynamiska preparaten som övertygar? Eller att odla efter kosmiska konstellationer? Att biodynamisk mat och biodynamiskt vin smakar bra och ofta håller god kvalitet tvivlar jag inte på. Men har det verkligen med biodynamiken att göra?

Biodynamiskt vin är ingen marginell företeelse längre. De biodynamiska vinproducenterna försöker gärna framhålla sig som snäppet vassare än de ekologiska; biodynamiskt marknadsförs och hyllas som ekologiskt plus, ekologiskt med lite mer, något lite bättre. Mindre angelägna är de biodynamiska producenterna att presentera vad det är som faktiskt skiljer det biodynamiska från det ekologiska. Det som särskiljer är nämligen inte lika lätt att förstå poängen med och att uppskatta. Av en framstående vinskribent borde man kunna förvänta sig en mer kritisk hållning och mer kunskap. Kronstam och andra i hans position fungerar ju som guider i vinvärlden, och man förutsätter att deras kunskaper matchar deras position.

Jag hade velat veta varför Kronstam är ‘fast övertygad’ om att biodynamisk vinodling är ‘bra för både vår miljö och vinernas kvalitet.’ Det måste finnas en anledning till att han skiljer ut den biodynamiska vinodlingen från den ekologiska, och därmed framhåller den förra framför den senare. Särskilt som det saknas vetenskapliga belägg för att de specifikt biodynamiska metoderna har någon som helst mätbar effekt. I själva verket är de i mångt och mycket så osannolika att de inte går att mäta. Det handlar om andliga — översinnliga — faktorer, inte materiella. Att biodynamiska odlare också odlar ekologiskt är en annan sak. Att vinerna håller god kvalitet, när de gör det, är också en annan sak. Det kan ha sin orsak i en rad faktorer som inte har med det biodynamiska att göra. Och i så fall är det galet att, som Kronstam gör, påstå att det är något i just det biodynamiska som har verkan på miljö och kvalitet.

Det är finemang att äta biodynamisk mat och dricka biodynamiskt vin. Och även att rekommendera, till exempel, ett visst vin. Men det är en fördel att veta vad det är man äter och dricker och vad det är man betalar för. Den intresserade finner det biodynamiska jordbrukets grunder förklarade av Rudolf Steiner själv i denna kurs.

En annan märklighet är att Kronstam i vinrecensionerna — där han bedömer två viner från samma franska, biodynamiska vingård, Montirius, varav det ena saluförs i Sverige av Saltå Kvarn — menar att Montirius ‘[g]enom homeopatin övergick […] till biodynamisk odling’. Jag vet inte om man ska tyda det som något slags förvirring. De biodynamiska preparaten används nämligen i homeopatisk utspädning. Om Saltå Kvarn sägs att företaget är välkänt för sina kravmärkta livsmedel, vilket förstås är sant. Kanske mer känt är företaget dock för sina biodynamiska produkter, även om man numer inte är uteslutande biodynamisk. (Vinerna är biodynamiska.)

(Passar på att rekommendera Anders Öhmans bloggpost från tidigare i år!)

tårögd av mjölk

Inte jag alltså. Jag dricker inte mjölk. Men Svenska Dagbladet beskriver hur människor, möjligen reportern och dennes bekanta, jag vet inte, blir får nära till gråten vid åsynen av biodynamisk Järna-mjölk i mjölkkylen.

Idag står vi där med lätt tårfyllda ögon av lycka när vi får tag på den vita plastpåsen med ohomogeniserad mjölk från Järna mejeri. ”Så här ska mjölk smaka”, säger vi.

Vidare skriver SvD om Järna Mejeri:

Detta är Sveriges minsta mejeri. Det är det lilla, nära, det naturliga och att Järna mejeri är biodynamiskt som tilltalar kunderna. Därför går det också att sälja mjölken till landets högsta mjölkpris, runt 18 kronor litern, och efterfrågan ökar.

Det där med ‘naturligt’ kan ju ifrågasättas. Jag vet inte om alla aspekter av biodynamiskt jordbruk kan benämnas ‘naturliga’. Något om mjölken har jag inte att säga; men Järna Mejeri gör förfärligt god ost. Inte tack vare de märkliga metoderna, utan snarare dem till trots.

kristallisation

Öhmans mat & vin om biodynamiskt vin och biokristallisation:

Hur får man då ut ett resultat av dessa kristaller kan man fråga sig? Kristallernas mönster tolkas utefter hur ”harmoniskt” och ”komplext” mönstret är. Att konventionellt odlade viner, enligt uttolkarna, tenderar att ha disharmoniska och oregelbundna mönster behöver väl knappast påpekas. En helt subjektiv bedömning med andra ord.

Läs mer! Kristallisation är en sådan där antroposofisk företeelse som jag verkligen inte lagt mycket möda på att förstå. Bildmaterialet är ibland tjusigt. Och den så kallade fria högskolan för antroposofi, vid Goetheanum, har förstås en naturvetenskaplig sektion, där man pysslar bland annat med forskning på kristallisationen. Om växtkristallisation kan läsas:

Jedes Kristallisationsbild stellt eine Momentaufnahme aus dem Leben der Pflanze dar. Durch eine Reihe von Bildern bekommt man Zugang zu der Pflanzenentwicklung, zu den Lebensprozessen. Absolute Werte sind, genauso wie bei lebendigen Organismen, nicht adäquat. Im gedanklichen Verbinden der Bildphänomene begibt man sich auf die Ebene, auf der sich der pflanzliche Organismus in seine Umgebung hineinstellt. Diese Ebene gehört nach Rudolf Steiner zum Ätherischen.

En pdf-fil, tillgänglig på engelska, ger vidare anvisningar. Det här dokumentet [pdf] från Biodynamiska Föreningen visar att metoden använts i en bedömning av olika märken och typer av äppelsaft. Bara som ett exempel. Eller varför inte den här roliga lilla saken [pdf] om vin före och efter filtrering? (Inklusive uppgifter om månfaser.) I en av Biodynamiska Föreningens tidningar skrivs om ett kristallisationsförsök:

När kopparklorid kristalliserar på en glasplatta bildas ett sorts skelett av kristallnålar. Vid tillsats av växtsaft till saltlösningen förändras kristallbilden. När exempelvis växtsafter åldras och bryts ned förändras de kristallbilder de ger upphov till. Det blir bland annat fler och fler avvikande nålstrukturer i bilden. På så sätt kan en skala åstadkommas från färsk växtsaft över ett antal mellanstadier fram till nedbruten växtsaft. Denna skala ligger till grund för tolkningen av växtsaftens kvalitet. Man antar då att en färsk växtsaft är av bättre kvalitet än en nedbruten.
Genom att räkna antalet avvikande nålstrukturer per ytenhet i kristallbilden kunde antalet felenheter överföras till en siffra. Ett högre värde motsvarar ett prov med sämre formbildande förmåga. De lägsta värden fanns här i det biodynamiskt gödslade ledet. [pdf]

Givetvis. Mer kan läsas här [pdf]. Det här med formbildande krafter — alternativt gestaltande krafter, eterkrafter eller livskrafter — är egentligen ett kapitel för sig, men är antroposofiskt sett hiskeligt viktigt. Det fysiska delar människan med mineraler, växter och djur. Med växterna och djuren delar hon även livskraften, det som kristallisationsförsöken antas mäta. Men endast djur och människor, inte växter, äger också nästa ‘nivå’ — den astrala. Och människan skiljer sig från djuren genom det högre jaget. Dock, och det säger sig väl självt, de krafter, som man menar sig kunna utvärdera genom kristallisationsförsökten, är utomordentligt betydelsefulla för liv och livsprocesser. Om de sedan går att mäta med hjälp av kristallisationsmetoden är en annan sak; men eftersom utgångspunkten är den antroposofiska bilden av hur tillvaron är uppbyggd, så kan man kanske låta sig övertygas av resultaten om man redan är övertygad om utgångspunkten. (Men det är egentligen lustigt hur andliga realiteter, trots allt, antas kräva materiella belägg.)

kohorn!

Så här skriver Svenska Dagbladets nye vinskribent, Mikael Mölstad, i dag:

Min plan är inte att skriva spaltmeter om hur du ska hålla i glaset när du provar vin utan kanske mer om just det där vinglaset som lyfter aromen på en Chateuneuf-du-Pape – och inget annat vin. Jag ska heller inte skriva så mycket om hur du ska smacka och smaka på din Chateau Margaux – men det kanske blir några skojiga rader om att bordeaux är den senaste trenden på läppstift. När det gäller färgen vill säga.

Jag har inga direkta planer på att skriva om hur vin odlas, det finns det många bra böcker som förklarar. Däremot kanske jag berättar om hur nedgrävda kohorn gör vissa vinodlare lyckliga.

Ja, ja, ja!! Gör det! Jag väntar med spänning. Nu kan man kanske fråga sig om nedgrävda kohorn i sig gör någon lyckligare. Lycka var heller aldrig tanken med kohornen, utan att samla magiska krafter. (Kohornen på bilden är inte nedgrävda, ty de sitter fast på en livslevande ko, som betar på Norra Djurgården.)

nicolas joly i nya ‘good news magazine’

En ny publikation som kallar sig ‘good news magazine’ har i sitt första nummer en stor artikel om den biodynamiske vinproducenten Nicolas Joly, som är något av en guru i den biodynamiska vinvärlden. Hans råd till läsaren är nästan lite komiska; ett av dem lyder

Inse att utbildningen och kunskapen som du har fått är ofullständig. Försök att skaffa dig mer kunskap och gå på djupet in i dig själv för att hitta den.

Det är för all del så det går till i dessa sammanhang: se in i dig själv, och finn ‘objektiv’ kunskap om världen. Att den metoden inte håller måttet, i alla fall inte när det handlar om yttre fakta, är oväsentligt. För att så gå till själva introt till artikeln. Tidskriften har träffat Joly ‘i hans hem på Château de la Roche aux Moines, platsen från vilken energin utgår.’

Biodynamiken, skriver tidskriften, är det

odlingssätt som skapats av Rudolf Steiner – filosof och esoteriker, som också grundade antroposofin, antroposofisk medicin och Waldorfpedagogiken – och ofta omges av skrönor om kohorn i jorden, mysticism …

Men det är inga skrönor. Continue reading “nicolas joly i nya ‘good news magazine’”

rosendals trädgårdar, stockholmspolitiker och morötter för storstadsbor

Enligt Dagens Nyheter Stockholms-magasin På Stan, är politikernas paradis Rosendals Trädgårdar. En majoritet angav i På Stans enkät Rosendal som favoritplatsen. På Stan skriver att

Stiftelsen Rosendals trädgård anlade dagens odlingar 1984 och då var syftet att locka verklighetens folk till platsen genom att visa hur biodynamisk odling går till.

Raka vägen ut i det overkliga, med andra ord. Fast de mer surrealistiska aspekterna av den biodynamiska odlingen tycks de inte visa upp för allmänheten. Jag har då inte sett några kohorn eller andra kadaverdelar, vare sig nedgrävda eller uppgrävda; inte heller skyltar de med de magiska preparaten eller redogör för de astrologiska betingelser utifrån vilka man bedriver verksamheten. (Dock undrar jag, apropå kadavren, vad herr Hund emellanåt frenetiskt sniffat efter.) Ur På Stans artikel:

Stockholmarnas allt större svärmande för naturen och äkthetssökande är något som har ökat Rosendals trädgårds attraktionskraft, tror Maria Bergkvist Vårdstedt.

– Det är så väldigt mycket man inte förstår här i världen. Man vet inte vad som händer i Afghanistan, man fattar inte hur Google fungerar. Då är det skönt att komma hit, se en morot växa och sedan gå in på kaféet och äta upp den.

Men det måste ju ändå sägas, att morötter växer såväl med som utan hokus pokus, samt att Preparat 505s påstådda verkningsmekanismer är föga mer begripliga än Googles finesser. Att trädgårdarna ändå är fina, är en annan sak.

Rosendal, en juninatt.

demeter är ingen konsumentorganisation (dagens nyheter)

På ekonomisidorna beskriver Dagens Nyheter i dag Demeter som en ‘konsumentförening’ (artikeln och pdf-tabellen i vilken Demeter återfinns). Det är missvisande. Demeter är inte en konsumentorganisation, även om det för all del tycks som att vem som helst kan bli något slags stödmedlem i föreningen. Det svenska Demeter-förbundet ingår i en internationell organisation för biodynamisk odling, Demeter International.

‘Demeter is the brand for products from Biodynamic® Agriculture.’ (Se ‘This is Demeter’ på internationella organisationens hemsida.)

Demeter International representerar genom sina nationella medlemsorganisationer flera tusen producenter världen över:

‘Presently Demeter International has 16 member organisations from Europe, America, Africa and New Zealand. Thus Demeter-International represents more than 4.200 Demeter producers in 43 countries.’ (Se ‘Demeter-International’.)

De nationella organisationerna kontrollerar att medlemsjordbruken uppfyller de antroposofiska riktlinjerna för jordbruk i enlighet med Rudolf Steiners angivelser i jordbrukskursen. Den internationella organisationen sätter de standarder vars uppfyllelse kontrolleras lokalt; det är den internationella organisationens regler som varje Demeter-ansluten jordbrukare måste uppfylla för att få sätta märket på sina produkter. Den biodynamiska odlingen är inte ‘bara’ en strängare tillämpning av de ekologiska odlingssätten. Den är faktiskt något radikalt annorlunda än det vanliga ekologiska jordbruket. Den biodynamiska odlingen är en konkret tillämpning av det magiska tänkande som antroposofins andliga guru Steiner utsträckte till tillvarons alla områden. Jordbruket ingår i ett kosmiskt kretslopp. De preparat (som DN nämner utan att vidare beskriva dem) är i princip inget annat än hokuspokus, om än relativt oförargligt sådant. Deras verkan är ‘andevetenskaplig’, det vill säga huvudsakligen omöjlig att mäta och utvärdera med den ‘materialistiska’ vetenskapens metoder. För den konsument som inte själv är antroposof tillför inte dessa andevetenskapliga aspekter något. Att biodynamiska produkter ofta är av god kvalitet beror på andra faktorer. Continue reading “demeter är ingen konsumentorganisation (dagens nyheter)”

jordbruk i universums totalitet

Ett biodynamisk jordbruk är ekologiskt, men har också en ytterligare ‘dimension,’ vars egenskaper är aningen mer svårgripbara. Upphovsmannen till det biodynamiska jordbruket, antroposofins grundare Rudolf Steiner, höll sommaren 1924 på ett godset Koberwitz (se bilden — fler bilder finns hos Goetheanums lantbrukssektion) i Breslau — då Tyskland, nu Polen — en föredragsserie om det antroposofiska jordbruket. Steiners idéer för lantbruket syftar till ett ‘helhetstänkande’ med, så att säga, kosmiska perspektiv; hans utgångspunkt är (naturligtvis) antroposofin, den av honom utvecklade livsåskådning, vars pretention är att förandliga så gott som varje mänsklig verksamhetsform. Jordbruksfilosofin ska växa fram ur Antroposofias egna jord, framhåller han i det första föredraget i serien. Under frågestunderna (återfinns i anslutning till föredragen) besvarar han frågor som exempelvis den om endast antroposofer kan odla biodynamiskt. Riktigt biodynamiskt. För det handlar ju om hur odlarens, så att säga, andliga egenskaper påverkar jordbruksdriften — det handlar om ett speciellt samspel mellan människa och natur… och mellan ande och materia.

Vid läsning av Steiners föredragsserie är det inte svårt att förstå att han varnade (i åttonde föredraget) sina åhörare för vad som skulle hända om de basunerade ut kunskaperna; andra jordbrukare skulle utropa: ‘Vad synd att han plötsligt har blivit galen!’ sa Steiner. Och för en gångs skulle hade säkert helt rätt. Ett par minuter tidigare hade han talat om potatisens och tomatens jag-krafter. (Och potatisen är inte ofarlig att konsumera heller: ‘Även potatisen har mycket självständiga verkningar i detta avseende: den passerar rakt igenom matsmältningssystemet, tränger sig ända fram till hjärnan och gör hjärnan självständig …’)

Kanske är det av rädsla för att bli kallade ‘galningar’ som antroposoferna ännu i dag är så motvilliga till att tala om sina verksamheter. I dag finns i Sverige ett antal företag som producerar eller säljer biodynamiska varor, främst av dem Saltå Kvarn i Järna, vars ägare är ett antal antroposofiska stiftelser, bland dem Vidarstiftelsen. Biodynamiska produkter märks vanligtvis med Demeter-märket, men Saltå Kvarns mjöl, exempelvis, köps också av andra företag vars slutprodukter inte är biodynamiska. Alltså är inte frågan så enkel som att det går att undvika Saltå Kvarn om man inte vill stödja den antroposofiska sfären. Bland de biodynamiska verksamheter som brukar charma både insatta och utomstående betraktare, märks särskilt Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm.

När människorna ser på en rödbeta, så ser de en rödbeta, med en rödbetas alla yttre egenskaper, sa Steiner; de förstår däremot inte, vad en rödbeta verkligen är. Målsättningen i det biodynamiska jordbruket är att motverka tendensen att betrakta grönsakerna och jorden och atmosfären som vore de endast i besittning av de yttre, materiella egenskaper som snabbt igenkänns. Den svenska biodynamiska föreningen påpekar att Steiners Lantbrukskurs är den främsta utgångspunkten; men det finns förstås också ett antal sekundärkällor, till exempel den Såkalender som föreningen utger, i vilken man kan finna aktuella uppgifter om hur himlakropparnas banor och konstellationer antas påverka växter och annat på gården. Att planera jordbruket efter månen är naturligtvis fullkomligt irrationellt, men det är kanske som de säger att ‘såkalendern ger också struktur åt det löpande arbetet – man vet när det passar bäst att ägna sig år rotsakerna och när det är lämpligare att luckra bönorna’, vilket, om inte annat, kan vara praktiskt för den som har svårt att bestämma sig. Men det biodynamiska lantbrukets mening är inte ytterst att ordna med praktiska angelägenheter, utan att tillgodose det nödvändiga förandligandet av livsmedelsproduktionen och jordanvändningen. Ett behov som Steiner menade fanns där, i den förhärdat materialistiska tidsepok han tyckte sig befinna sig i.

Varför talar då inte de biodynamiska matproducenterna — eller för den delen de antroposofiska producenterna av hudvårdsprodukter (Weleda, Dr Hauschka) — nämnvärt om den grund de står på? Det är som om de helst av allt ville bli av med den där Steiner. Som om antroposofin vore pinsam. Människor ska handla, men inte fråga. En diskussion på Twitter de senaste dagarna föranledde Peter Dahlgren att skriva en bloggpost om transparens — ett sådant där modeord i somliga marknadsföringskretsar — och etik i marknadsföringen. Jag ska egentligen inte säga så mycket om det; det vill säga om marknadsförarens transparens och dennes etiska förhållningssätt. Continue reading “jordbruk i universums totalitet”