konflikt i stiftelsen hilma af klints verk

Svenska Dagbladet berättar i dag om konflikterna i och kring stiftelsen som förvaltar Hilma af Klints verk. Jag har ett tag känt till att det funnits konflikter, men i stort sett inget om dessa konflikters natur. Som av en händelse hamnade jag i går i en diskussion om saken — egentligen diskuterades utställningen och vi kom in på förvaltningen av verken — och nämnde då att konflikter i stiftelsen är ett problem. Jag tycker egentligen inte att det förvånar att dessa konflikter existerar — för det första är det inte ovanligt med konflikter i stiftelsesammanhang, för det andra har vi här den speciella ordningen att ansvaret för stiftelsen delas mellan en majoritet antroposofer och en minoritet icke-antroposofer (i dag har stiftelsen fyra ordinarie styrelseledamöter och ordföranden är, också detta i enlighet med instiftaren Erik af Klints vilja, en medlem ur af Klint-familjen). Att det blir svårt att få ordning på situationen är närmast givet med dessa förutsättningar. Det märkliga är att jag i går, utan att jag visste särskilt mycket, uttryckte farhågor som stämde rätt väl med den situation som i dag beskrivs av SvD (och DN), nämligen att det i grunden handlar om att antroposoferna och icke-antroposoferna (af Klints nutida släktingar) inte kan samarbeta, på grund av att rörelsens mål och intressen inte sammanfaller med icke-antropsofers, och att det blir allvar när Hilma af Klints konstnärskap visat sig nå allt större erkännande. Eller märkligt är det egentligen inte, med tanke på bakgrunden.

Vem som har ‘rätt’ återstår väl att se, men det här är Johan af Klints, en släktings, perspektiv:

På senare år har anklagelser och motanklagelser präglat styrelsearbetet. Härvan har lett till flera rättsprocesser och en polisanmälan.

–Det handlar om ett uttalat svek och brist på moral och etik från antroposofernas sida, säger Johan af Klint, tidigare styrelseordförande.

Enligt Johan af Klint finns det en polarisering i styrelsen, där företrädare för antroposoferna arbetat utifrån en egen agenda, bland annat genom att starta en förening vid namn Hilma af Klints kulturcentrum. Han menar att styrelseledamöter förberett en försäljning av verk, i strid mot stiftelsens stadgar, och i förlängningen ”en gigantisk kapitalöverföring” från stiftelsen till föreningen. Syftet ska vara ett museibygge i Järna.

Läs även invändningarna mot detta. Att det talats om ett museum i Järna har jag känt till, men jag har utgått från att det var stiftelsen som helhet som låg bakom dessa planer. Att det existerade en förening — Hilma af Klints Kulturcentrum — vid sidan av har varit mig helt obekant. Men det är tydligen föreningen, inte stiftelsen, som vill se ett museum där ute, även om intressena sammanfaller för de styrelsemedlemmar som hämtats ur den antroposofiska rörelsen.

Johan af Klint avsattes förra året från stiftelsens styrelse efter att han kontaktat och fört samtal med Kulturdepartementet; han efterträddes av Patrick O’Neill ingift i släkten af Klint. Invändningen antroposoferna gör är att Johan af Klint inte hade rätt att ta dessa initiativ, då styrelsen inte stod bakom dem; därför ansågs också hans avsättande vara korrekt. Detta är väl egentligen ett sidospår i konflikten — att döma av af Klints uttalanden handlar den i grunden om någonting större, om en mer fundamental oenighet.

Dagens Nyheter skriver lite mer:

Johan af Klint anser att de tre antroposoferna i stiftelsens styrelse har andra mål än de som stipuleras i stadgarna. Däribland att sälja valda af Klint-verk för att skapa ett antroposofiskt museum i Ytterjärna jämte ett hotell- och konferenscenter. För att lyckas med detta utmanövrerade de honom som ordförande i september 2012.

– De tre ledamöterna vill genomföra en gigantisk kapitalöverföring till antroposoferna. Det handlar om hundratals miljoner. De vill göra stiftelsen till en lagerhållningsstiftelse och driva verksamheten i andra separata stiftelser. De har redan lyckats slänga ut tre personer ur af Klint-släkten ur styrelsen, säger Johan af Klint, som har ett förflutet i finansvärlden, till DN.

Han understryker att de tre styrelsemedlemmarna har etablerat ekonomiska föreningen Hilma af Klints Kulturcenter (HAKKC) som är sidoordnat från stiftelsen och i strid mot dess vilja. De många turerna inom stiftelsen har nu anmälts till rättslig prövning hos Förvaltningsrätten, polisen, Justitieombudsmannen och Tillsynsmyndigheten.

I artikeln menar Anders Kumlander att det handlar om en ‘personkonflikt’ — vilket är märkligt om det är sant att tre personer ur släkten tvingats lämna styrelsen. Det är möjligt att Johan af Klints perspektiv och farhågor är överdrivna, men att hela konflikten skulle handla om något så enkelt som en personkonflikt tror jag inte på.

Om idén om ett museum är realistisk vet jag inte, men jag har annars varit mycket positiv till den, dock måste jag säga att med dessa konflikter — som jag befarar inte kommer att upphöra så vitt inte en af Klint-ättling som agerar nickedocka hittas till ordförandeposten i stiftelsen — tror jag att idén om ett museum i Ytterjärna är opassande. Det finns förstås andra skäl till det: bland annat att platsen ligger avsides (museet skulle naturligtvis locka mycket fler besökare i Stockholm, men å andra sidan skulle Ytterjärna förlora en möjlighet att bli vad det aldrig kan bli för egen maskin). Inte heller finns det något samband mellan Hilma af Klint och orten; Järna hade inte ens, på hennes tid, etablerats som centrum för den antroposofiska rörelsen. Utan tvivel är det dock så att i synnerhet en av styrelsemedlemmarna genom andra engagemang har väldigt starka kopplingar till den satsning på konferenshotell, med mera, som planerats men ännu inte kommit till stånd.

Den nuvarande styrelseordföranden, Patrick O’Neill, säger sig vilja se till att af Klints verk hålls samman, medan antroposoferna i styrelsen öppnar för att sälja av vissa verk, och Kumlander ska till och med ha kontaktat Länsstyrelsen, som är den myndighet som ansvarar för stiftelsefrågor, för att få besked; Kumlander menar även i artikeln att stadgarna medger att ‘enstaka verk’ säljs. För den som läst något om Hilma af Klint och om hennes intentioner med sitt verk förefaller det tämligen självklart att verket är och bör förbli en enhet och sammanhållet, så långt det bara är möjligt. De enskilda verk som hör till den abstrakta, esoteriska delen av hennes verk får en större mening i sitt sammanhang — tillsammans med de andra verken och i ljuset av sin tillkomsthistoria. Jag tror att detta är mycket mer tydligt med Hilma af Klint än med många andra konstnärskap. Sedan är jag förstås medveten om att den praktiska verkligheten kanske inte tillåter detta.

Kruxet här är dock att konflikten försvåras av stiftelsens sammansättning — där minoriteten är af Klints släktingar och majoriteten tillhöriga den antroposofisk rörelsen, och såväl ideologiska som ekonomiska motsättningar kan antas spela en betydande roll. Det är förmodligen omöjligt att konflikter inte uppstår i en sådan organisation. Det är å andra sidan klart att Hilma af Klint själv, då hon levde, önskade att det Antroposofiska Sällskapet — antingen i Sverige eller internationellt — skulle ta sig an hennes konst, även om det till slut blev så att hon lämnade den i Erik af Klints händer. Samtidigt hade hon nog en syn på den antroposofiska rörelsen som inte var kompatibel med tanken på att hennes verk skulle komma att användas som en del i en mer eller mindre kommersiell satsning (även om en kommersiell satsning är det enda som alls kan göra något av Ytterjärna, om ens det hjälper). Det känns inte som något som skulle ha föresvävat henne.

Som sagt återstår det att se vem som har ‘rätt’ eller, viktigare, får rätt. Att den konflikt som uppstått har uppstått är emellertid inte alls förvånande med tanke på hur stiftelsens styrelse ska konstitueras och de förhållanden som gäller.

hilma af klint: a pioneer of abstraction (exhibition)

afklint1

If you happen to be in Stockholm this spring, the Hilma af Klint exhibition is worth visiting.* It runs until May 26 at Moderna Museet. She’s obviously an immensely fascinating person, but even I (who was already fascinated) was quite surprised at how impressive her works are, when I viewed them at the museum early this morning. I had seen only a few of them before, in real life, and many of them in print — it turns out, the latter is a very different thing from seeing them in reality, which perhaps hardly needs pointing out, but I felt it particularly true this time. Much of her abstract art is stunning, both the shapes and the colours are amazing in themselves, but her interests and inspirations in occultism and spiritual ideas and movements add an extra layer of fascination (although deciphering the occult meaning of it is quite a task! as it has to be). Her early works were lovely too — I particularly liked the paintings of flowers and plants, which are beautiful although not at all spectacular in the same way. In her later works — succeeding these now famous abstract paintings which were the main focus of the exhibition and of interest in general — the inspiration from anthroposophy and anthroposophical artistic ideals is evident; there’s actually stuff looking more or less like any wet-on-wet painting, indistinguishable from the children’s paintings you typically find pinned on the walls of any waldorf school (especially the early grades… to make matters worse). There’s a nice exhibition catalogue which includes an interview with Helmut Zander, whom many of the anthroposophically interested are familiar with already. (For looking at her artwork, I — obviously — recommend that you get the catalogue. My images don’t do it justice at all.)

afklint14

Painting (the red one) which af Klint supposedly showed to Rudolf Steiner, when he came to her studio during his visit to Stockholm in 1908. (She herself went to the Goetheanum, and also wrote to Steiner to ask him for advice on what to do with her art. She hoped that Steiner, and the anthroposophists, would be interested.)

afklint12

afklint10

Notebooks, preprations for paintings. (She also kept notebooks in which she wrote extensively about her work and her paintings.)

afklint11

afklint3

Assistant curator, Jo Widoff, spoke about af Klint and the exhibition (very good!).

afklint7

afklint6

afklint8

There are ten very large paintings, appropriately named The Ten Largest. They’re supposed to symbolize life. The blue and the lighter blue ones (with more orange elements) are childhood, the orange ones youth, maube or purple (there are four) adulthood, and on the picture just before this one you see the two last in the series, with paler backgrounds, representing the later stages of life. This idea fits fairly well in the scheme of the 7-year life cycles known from theosophy (and anthroposophy).

afklint5

afklint9

afklin13

afklint4

(Sorry about the ugly reflection; it certainly doesn’t help. I thought it was worth showing one of her early flower studies I mentioned above, and unfortunately had no better image.)

afklint2Hilma af Klint ad. (That’s her. On the advertisement pillar. She looks so rational, and almost stern.)

______________

*I mentioned it, and her, a while ago. I also recently wrote  (in Swedish) about a couple of books about her. There has been some media coverage lately. Frankfurter Allgemeine Zeitung has a whole page dedicated to the exhibition today (February, 20), but sadly it’s not online. Other articles you might want to look at include these, most of them are in Swedish, but if I find anything interesting I will add it later: SvD, ExpressenKunstkritikk, FokusArtDaily.

Edits (several additions made at different times): Aftonbladet, the epic FAZ article now online, SR in German, SR (Swedish), DN, WSJ, DN, El País, Expressen, art, Kunstkritikk, NZZ, NYT.

böcker om hilma af klint

Jag har läst — eller i fallet med en av författarna: försökt läsa — några böcker om Hilma af Klint, och tänkte här omnämna dem väldigt kortfattat, då ju ämnet är aktuellt (och biblioteket är oförskämt nog att vilja ha böckerna tillbaka!). Jag ska börja med en som jag utan tvekan kan rekommendera, nämligen Åke Fants bok Hilma af Klint: ockult målarinna och abstrakt pionjär.

afklint

Åke Fant var liksom Hilma af Klint antroposof. Det förekommer bland hennes influenser också andra idéer, sådana som har litet eller inget med antroposofi att göra. Bland annat var hon intresserad av spirtistiska idéer, vilka inte togs upp av antroposofin, men som var viktiga särskilt för tilkomsten av de tidiga abstrakta verken. Fant förmår dock mycket väl förklara af Klints märkliga texter och hennes förklaringar till sitt konstnärliga verk ur ett antroposofiska perspektiv, vilket är en given fördel; han är även saklig (ursäkta, nu använde jag själv det ordet) och lagom distanserad till antroposofin. Vad jag särskilt uppskattar med Fants bok är att han inte — i något new ageigt allting-är-lika-sant-anda (naturligtvis inte… det hade varit katastrofalt) — automatiskt köper af Klints egna förklaringar (till exempel att hennes uppdrag skulle kommit från och genomförts av diverse högre väsen i stort sett utan hennes egen medverkan), utan han framför i stället alternativa förklaringar till hur dessa hennes föreställningar kring hennes konsts tillblivelse kan ha uppkommit. Dock tycker jag att det haltar lite när han ska hantera hennes påstådda ‘prekognition’, men det avsnittet utgör en så liten del av hans bok. Boken innehåller även stora och fina bilder ur af Klints verk. Om det är någon bok som är värd att läsa inför den kommande utställningen på Moderna, är det förmodligen Fants.

Enheten bortom mångfalden är en bok i två delar. Den första delen (‘Mellan abstraktion och esoterism’) är skriven av Anna Maria Svensson. Den rekommenderar jag också gärna. Svensson skriver om esoterismen, spiritismen och teosofin och af Klints förhållande till dessa yttringar, till exempel intressant om hur grunddrag i esoterismen kommer till uttryck i hennes verk. Hon går dessutom igenom några av af Klints bildserier mer noggrant. Fascinerande läsning.

Personligen har jag dock betydligt svårare för bokens andra del, som är skriven av Gurli Lindén. Hon har även skrivit Vägen till templet. Lindén tar i bägge böckerna sin utgångspunkt i Hilma af Klints egna anteckningar. Men av de sidor jag över huvud taget mäktat med att läsa får jag intrycket att Hilma af Klint nästan försvinner i Lindéns egna högtravande nonsens; af Klint liksom drunknar i någon annans tämligen outhärdliga flummerier, vilket är oerhört synd. Samtidigt är af Klints anteckningar såpass svårgenomträngliga att de nästan kräver att publiceras kommenterade, men kommentarerna skulle ju i bästa fall vara av den arten att de hjälper läsaren. Det blir inte riktigt så när den som kommenterar tar alla af Klints påståenden som bokstavlig sanning och till dem adderar sina egna poetiska fantasier, absurditeter och vilda spekulationer; det är som om Lindén helt saknar distans till såväl Hilma af Klint som till sig själv, med resultatet att alltihop blir en gröt av konstigheter. Jag antar att texterna ska var meningsfulla och personliga, men de irriterar mig bara, i all synnerhet när jag känner att af Klint försvinner för att Lindén inte tycks förmå att i någon mån separera sig själv från det hon skriver om. Jag slutade ganska snart att läsa, och jag inser att det gränsar till fräckhet att alls uttala mig om Lindéns böcker efter att ha läst så lite. Men jag gör det ändå. Fants bok och Svenssons text är avgjort mer läsvärda. Möjligen har Lindéns böcker ett värde om man vill bekanta sig med af Klints anteckningar, som så vitt jag vet inte finns publicerade i den omfattningen i någon annan form.

*

Åke Fants bok nämns i den här artikeln i SvD. Hilma af Klint-utställningen på Moderna Museet öppnar på lördag!

hilma af klint

klintSoon, on february 16, opens a new exhibition at the Moderna Museet (museum for modern art) in Stockholm. It is a major exhibition of the works of Hilma af Klint, an abstract painter who was influenced by spiritism, theosophy and anthroposophy. The museum writes:

Hilma af Klint’s oeuvre builds on the awareness of a spiritual dimension of consciousness, an aspect that was being marginalised in an increasingly materialistic world. When she painted, she believed that a higher consciousness was speaking through her. In her astonishing works she combines geometric shapes and symbols with ornamentation. Her multifaceted imagery strives to give insights into the different dimensions of existence, where microcosm and macrocosm reflect one another.

I’ve seen some of her paintings before, but this will be fun. For those of you who are in Stockholm, you should definitely go. I spent some time last evening searching for articles about her. I’ll share links to a few of them, in case you want to read more.

Here’s a very interesting article in FAZ (actually worth running through google translate if you don’t read german!):

Hilma af Klint gründete 1892 mit einer Freundin aus der Kunstakademie einen Zirkel für spiritistische Zusammenkünfte. Am Beginn solcher Séancen wurde aus der Bibel vorgelesen; was dann folgte, bezeugen die Aufzeichnungen im Nachlass. Wie unter Strom füllten die zeichnenden Frauen Seiten um Seiten, zum Teil mit floralen Motiven, zum Teil auch mit blitzartigen Linien, ein Stil, den man im zwanzigsten Jahrhundert „expressionistisch“ nennen wird.

Eine Zeichnung ist aber noch kein Ölbild, abstrakte Skizzen gibt es in der Kunstgeschichte wie Sand am Meer. 1905 meldete sich jedoch eine Stimme, die folgende Nachricht an Klint hatte: „Du sollst eine neue Lebensanschauung verkünden. Deine Bemühungen werden Früchte tragen.“ Im November 1906 beginnt Klint ihre Arbeiten am „Tempel“, ein Projekt, das schließlich 193 Gemälde umfasst, die meisten davon abstrakt. Nach dem Willen von Klint hätte ein Gebäude dafür errichtet werden sollen, aber es kam nicht dazu. 1908 besuchte nämlich Rudolf Steiner ihr Atelier, der bis dahin noch der Theosophischen Gesellschaft angehörte und in Stockholm Vorträge hielt. Steiner ermahnte Klint, sie solle nicht unbewusst malen – daraufhin hörte sie erst einmal vier Jahre damit auf.

She visited the Goetheanum; Steiner never said much about her paintings, apparently, but prophesied that they would not be understood until at least fifty years had passed.

Here’s another one in the Guardian:

In many ways, even her most abstract paintings are diagrams and abstractions from ideas – not wholly abstract, more representations of elements of an unseen world, and of invisible forces. Her art also moved backwards and forwards between the apparently abstract and the embarrassingly kitsch. She was unable to paint convincing figures, astral or otherwise. Simpering nudes and crying nuns were more her line. That said, what arresting images these are. Too often for it to be an accident, Af Klint had an innate sense of how to make a painting, often with no artistic models to turn to. Her best paintings are airy, their forms and geometries delivered with an evident pleasure and openness. She had a great touch, as careless and confident as it was committed. The scale and frontality and freshness of her work still stand up, in a way that many Kandinskys don’t. Yet looking at photographic portraits of the artist, we see a stern woman who was far from cosmopolitan, and in whom there are few outward signs of emancipation. For a woman to be an artist at all in Sweden in the early 20th century was difficult enough. To be an artist who believed as she did must have made matters even more difficult.

This article is also worth mentioning, although it doesn’t add much.

(Picture borrowed from the museums website.)

af klint

Den svenska konstnärinnan Hilma af Klint i Frankfurter Allgemeine Zeitung i dag.

‘Hilma af Klint gründete 1892 mit einer Freundin aus der Kunstakademie einen Zirkel für spiritistische Zusammenkünfte. Am Beginn solcher Séancen wurde aus der Bibel vorgelesen; was dann folgte, bezeugen die Aufzeichnungen im Nachlass. Wie unter Strom füllten die zeichnenden Frauen Seiten um Seiten, zum Teil mit floralen Motiven, zum Teil auch mit blitzartigen Linien, ein Stil, den man im zwanzigsten Jahrhundert „expressionistisch“ nennen wird.

‘Eine Zeichnung ist aber noch kein Ölbild, abstrakte Skizzen gibt es in der Kunstgeschichte wie Sand am Meer. 1905 meldete sich jedoch eine Stimme, die folgende Nachricht an Klint hatte: „Du sollst eine neue Lebensanschauung verkünden. Deine Bemühungen werden Früchte tragen.“ Im November 1906 beginnt Klint ihre Arbeiten am „Tempel“, ein Projekt, das schließlich 193 Gemälde umfasst, die meisten davon abstrakt. Nach dem Willen von Klint hätte ein Gebäude dafür errichtet werden sollen, aber es kam nicht dazu. 1908 besuchte nämlich Rudolf Steiner ihr Atelier, der bis dahin noch der Theosophischen Gesellschaft angehörte und in Stockholm Vorträge hielt. Steiner ermahnte Klint, sie solle nicht unbewusst malen – daraufhin hörte sie erst einmal vier Jahre damit auf.’ Läs vidare.

En del av af Klints verk kan ses på utställningen See! Colour! i Järna. Den öppnar i maj. Också Moderna Museet i Stockholm förbereder en utställning.

hilma af klint

I received link to this article about Swedish artist Hilma af Klint a while ago, and I think it’s worth a little promotion. Quote:

‘Af Klint belonged to a group of women artists, known as “The Five,” who claimed to channel artistic visions directly from “High Masters” in another dimension. The Liljevalchs exhibition makes clear that from 1907 to 1915 af Klint claimed to be making paintings commissioned by her invisible leaders, pictures that stood as automatic transcriptions of their spiritual and esoteric messages taken down while she was untethered from consciousness. Her theoretical anchor was Rudolf Steiner, the mystic philosopher and founder of Anthroposophy, a heady metaphysical cocktail of Theosophy, Rosicrucianism, Christianity, and the writings of Plato and Goethe. Steiner, also an influence on the early work of Kandinsky and Mondrian, professed to have clairvoyant visions and to see ancient events embossed on the cosmic ether. Af Klint’s conviction that she was in synch with Steiner helped insulate her even further from the mainstream of modern art at the turn of the last century.’ Read!

I was also made aware of this review in The Guardian, written when af Klint’s artworks were exhibited in London a few years ago. Quote:

‘In some respects, the world never will be ready for the occult symbolism and spiritualist gibberish that her work was derived from, and from which she gained her inspiration. Although the same peculiar beliefs attend the work of pioneering artists such as Mondrian, Kandinsky and Malevich, they never suggested, as did Af Klint, that their work was guided by an imaginary “leader in the spiritual world”. For Af Klint, this was a certain Ananda, who in 1904 told her “she was to execute paintings on the astral plane”.’

And:

‘In many ways, even her most abstract paintings are diagrams and abstractions from ideas – not wholly abstract, more representations of elements of an unseen world, and of invisible forces. Her art also moved backwards and forwards between the apparently abstract and the embarrassingly kitsch. She was unable to paint convincing figures, astral or otherwise. [. . .] We might see Af Klint’s art and her whole life struggle as symptomatic of an age, a culture and the peculiarities of her psychological and emotional make up. A century ago, the occult, spiritualism and in particular the theosophical teachings of Madame Blavatsky were all the rage.’ Read!