ok, so it shouldn’t happen

Steve Sagarin:

The idea that karma could be used to justify nonintervention or passivity in the face of inappropriate behavior in a classroom or on a playground is nonsense. In particular, Steiner is clear that this earthly world is not a world in which any spiritual concept or understanding can be used to justify violence of any sort.

Yet, apparently, it seems to be happening, so one must conclude that the doctrine is ‘suitable’ for such ‘misunderstandings’. But then he modifies what he says:

Steiner is clear that a teacher’s job (not simply a “Waldorf” teacher’s job) is to intervene with whatever wisdom he or she can muster to assist the students in his or her care in overcoming their past karma and establishing “good” karma for the future. Intervening in another person’s karma is a tricky business, perhaps off-limits in adult relationships, or permissible only in rare circumstances, but it forms the basis for part of our work as teachers, whether or not we acknowledge it.

Is he really ‘clear’ about this? And although I agree that if teachers work with karma, they should openly acknowledge this, I do at the same time wonder whether a child’s karma (be that a useful idea or not) is at all the teacher’s business. It appears to me that intervening for ‘this-worldly’ and humane reasons should be much less tricky, and involve significantly fewer spiritual pitfalls.

Perhaps this would have been fit for posting in the recent karma-thread, but I have a vague memory that it derailed. Still worth reading some of the contributions in that comment thread though. Perhaps I’ll fish up a few of them for you later.

education in the age of michael (on a speech by dorit winter)

Dorit Winter, waldorf teacher who is training other waldorf teachers, held a speech at some conference, and the notes for the speech have been published by an american center for waldorf teacher training. The quote above is from this document, which shows quite clearly the importance of anthroposophy for waldorf education, and not only the kind of anthroposophy outwardly manifested (exoteric) — not only all those ‘decorations’ that often draw people to waldorf education — but the anthroposophy of waldorf teachers practicing it as esotericists. The esotericist is a person who has become an adult, while on the other hand people who are conventional thinkers (among them, of course, non-anthroposophists) are still children, in a sense; this, I think, sums up what she says. I’m not going to elaborate on this, but she tries to explain what all of this might entail.

She also talks about the incarnating child and about karma. She quotes Steiner on how it’s torture for the soul to learn to read and write at six or seven, yet concedes (it seems, I’m not sure) that children must learn. ‘Karmic fulfillment’, she says, ‘is the true goal of Waldorf education’, and it is the task of education and of the teachers to help a process of incarnation that enhances the prospects the child has of achieving this karmic fulfillment. The wrong education causes scleroticism, hardening. The teachers cannot themselves be sclerotic, or they will be incapable of providing the right kind of education. The antidote, of course, is the esoteric path; it is, for the teacher, to become the right kind of anthroposophist.

I recommend that you read the document. I think it casts doubt (once more) on waldorf education practiced only outwardly — it casts doubt on all those who insist that anthroposophy is not so important for waldorf education. (Something people seem prone to insist when it comes to attracting non-anthroposophist adherents or obtaining public funding.) One could also question whether waldorf teachers who say anthroposophy is not very important to them can ever be good waldorf teachers — in the truest sense. They can go through the motions, as it were, practicing the outward aspects of waldorf education, but basically they’re just teachers working with anthroposophical adornments, while remaining estranged from the essence of what waldorf is. I’m not sure that’s something to be favoured. Especially not as such an attitude sometimes seems to arise from ignorance or indifference. And at other times can function as a cover for deception.

‘antroposofi är grunden och förutsättningen för waldorfpedagogiken’

Jag har hittat en nästan föredömlig liten skrift, mystiskt benämnd Läroplanen del 2. Om än inte prefekt annars precis (se nedan), så är den föredömlig i alla fall i introduktionen till antroposofin i waldorfskolan:

Antroposofi är grunden och förutsättningen för waldorfpedagogiken. […]  För att kunna utveckla det specifika i pedagogiken måste waldorfläraren vara beredd att tillägna sig och fördjupa den antroposofiska världsbilden, framför allt människosynen. Rudolf Steiners skrifter är här en viktig utgångspunkt, liksom en synnerligen omfattande litteratur av antroposofiskt inspirerade författare.

Detta är naturligtvis helt korrekt, och jag förstår inte varför det inte sägs oftare och tydligare. (T ex sökte jag efter ordet antroposofi på Kristofferskolans hemsida härom veckan. Trots att många av beskrivningarna osar antroposofi, används inte ordet. Gör själv sökningen — man hittar inte alls ordet där man bör hitta ordet.)

Idéerna har alltså prövats och får sin livskraft av det goda utfallet i generation efter generation av elever och lärare.

Under det att man noga ignorerat när idéerna inte fått gott utfall. Eller?

Vidare:

Men den antroposofiska människobilden ger ett kraftfullt incitament att se varje enskild människa, varje elev som en unik personlighet med ett unikt öde. Pedagogiken genom lärarna har en stor och viktig uppgift att ge stöd och hjälp på den utvecklingsväg var och en befinner sig.

Men i verkligheten… är detta sant? Ja, om man tolkar den unika personlighetens unika öde ur antroposofiskt människoperspektiv kanske. Men den som inte är insatt i det föreställer sig lätt att varje barn på ett mer konkret sätt ska få möjlighet att utveckla sina färdigheter och få utlopp för sina individuella behov. Och det är ju inte helt sant, i och med att waldorfpedagogiken fokuserar på kollektivt utövande av vissa typer av aktiviteter, medan man underlåter att ägna sig åt andra. Alla arbetar i samma takt på samma saker, allting är gjort för att barnet ska utvecklas i exakt samma takt som alla andra barn i samma klass och enligt waldorfskolans modell. Visst kan det vara i barnens karmiska ‘öde’ att hamna i den situationen, om man nu tror på det. Men det är knappast vad man tänker sig när man läser textstycken om att ‘se varje enskild människa’.

Också föredömligt är hur man framhåller betydelsen av reinkarnation och karma i antroposofin och därmed i waldorfpedagogiken:

Dessa begrepp leder till ett tänkande som ytterligare stärker ansvarskänslan inför eleverna. Ty det är här och nu vi kan påverka ödet i god riktning genom att ge eleverna värme och självförtroende, en fast förankring i det här livet som kan åstadkomma den utjämning som är det viktigaste i ödesvägen. Karmatanken sysslar med orsaker till de uppgifter, situationer som människan möter i sitt liv. Men den ger henne samtidigt frihet att handha dessa uppgifter och i dessa situationer i individuell ansvarsfullhet.

Att man kan ta upp antroposofin även i undervisningen, exempelvis på det sätt som föreslås (längst ned på s 2), håller jag fullständigt med om. (I det sammanhanget kan rekommenderas Johannes Ljungquists text i Forum Antroposofi no 1 2010, s 29. Har för mig att jag kommenterat den någon stans, någon gång, men minns tyvärr inte var, när eller hur…)

Jag skulle gärna vilja höra andras synpunkter på de sidor i materialet som handlar om biologi, datorkunskap och kemi. Avsnitten är lite röriga. Exempel från biologin:

I den första botaniken fäller det att skildra de tysta ”blomsterspråket” så att också växterna får liv och en historia som kan berättas; liljans oskuld mot rosens törnerika skönhet, maskrosens okuvliga sorglöshet mot violens blå melankoli. […] Men det är först när beskrivningen omfattar djurs och växters väsen som barn kan engagera sig och känna entusiasm för dem.

Senare sägs:

Med denna stora överblick över livets historia avrundas ämnet i tolfte klass, som också lägger vikt vid att ge eleverna ett fritt och odogmatiskt förhållande till de olika evolutionsteorierna.

Notera: de olika evolutionsteorierna. (Frågan återkommer på s 11 där det talas om olika utvecklingsteorier — inklusive, vad gäller studiet av människan, den darwinistiska och de mytologiska.) Vad som sägs på s 7 om djuren jämfört med människan vore också intressant att höra mer om. Framför allt — verkar undervisningen överensstämma med vetenskapliga fakta?

Sedan återkommer lite mer om botaniken:

Typiska blommor, exempelvis ros och lilja, maskros och blåklocka skildas som varianter av alla växters urbild. Till en början skildras utvalda arter med utgångspunkt från deras stämningskvaliteter: den blyga och veka blåklockan framstår som en helt annan bild än den strålande och kraftfulla maskrosen; rosens fullkomlighet uppstår genom en smärtsam förvandling, medan liljan ser ut att få sin skönhet ”uppifrån”.

Typiska blommor — vad är typiskt? –, som har stämningskvaliteter?

De fyra elementen, jord, vatten, luft och eld kan ge en god ledtråd i detta sammanhang.

Jaha, ja. På s 9 får vi veta att i biologiundervisningen ingår ‘vanligt hushållsarbete’, vilket exemplifieras. Avsnitten om datorkunskap och kemi låter jag vara okommenterade, men om någon annan vill ge sina kommentarer på dem, är det förstås välkommet.

karmic consequences (quick guide for teachers)

While browsing my documents I found a helpful little guide for teachers. It’s written by Robin Bacchus (PhD!). He is (or was) a program director at a Steiner teacher training program. The document is called ‘Karma and Reincarnation for Teachers’ and may still be available online but I couldn’t find it.

On page 9, there is this very handy little quick guide to karmic consequences. (They come from Steiner’s karma lectures, so nothing new.) I hope you enjoy it! Let’s speculate about which consequences I will suffer from in my next incarnation! And what will happen to some of our not so friendly friends in the waldorf fan club, one might ask? No, perhaps we’d better not delve deeper into that question…

‘can a child’s karma or destiny be that of a victim or bully?’

I first thought about posting this as a comment to my previous post, but I think it deserves a post of its own. It comes from the comment thread on the Quackometer post. I think I’ve blogged about this document, published by a waldorf school, before. I think it’s absolutely essential to understand how things might work — and you will get a glimpse of a kind of reasoning that waldorf teachers don’t engage in in front of (non-anthroposophist) parents.

Sam on March 17, 2012 at 10:27 am
Daisy asked ‘Is bullying more common in Steiner schools? Not a clue. I don’t know how we could prove this one way or another.’

p9, Bullying Presentation to Faculty – Handout
May 13, 1999

Alan Howard Waldorf School

Prepared by Cynthia Kennedy and Betty Robertson

Destiny

We have labored over this section and it has been written and rewritten a number of times. Can a child’s karma or destiny be that of a victim or bully? Is it a child’s destiny to seek certain experiences to build his or her self-esteem and inner self? Should a potentially abusive situation be stopped, and if so, at what point? We do not know the answers; however, when dealing with bullying behavior we thought that caution is necessary. If intervention can change the experiences that our children encounter then conceivably it is not entirely destiny we are dealing with. And perhaps all the children are better served if they are given tools to better handle aggression, be it their own, or their peers.

For a child who is being victimized, it must be the teacher’s role and responsibility to determine how much victimization is healthy to enable the child to be strengthened through the experience and at what point the exposure is excessive and detrimental. This situation is something that all teachers must struggle with, and the obligation becomes that much more onerous given that, in all likelihood, most of what a child is subjected to will be unknown to the teacher.

It appears that the bully, primarily through child rearing, arrives at our school with a predisposition to aggressive and bullying behavior. The research is not clear as to how much these children can be helped without the support of the parents. However, parental commitment is one of the qualities expected of any Waldorf family so there may be more success with our families than the average. In addition, we understand that doing biography work with the affected child(ren) and families may increase understanding and help the situation. Curative work, including assessments and curative eurythmy, perhaps in consultation with specialists like Anthroposophical doctors, may provide additional information to both the family and teacher(s).

Is it any wonder that critics have a lot to say about bullying in waldorf schools? Is it any wonder that we keep insisting that karma plays a role? Is it any wonder when we don’t take the words of waldorf proponents that bullying is no bigger a problem in waldorf than elsewhere and that it is — of course! — out of the question not to intervene when a child is being badly treated? Is it any wonder at all? The quoted passages were not somehow invented by critics — they contain the words of waldorf professionals themselves!

antroposofiska perspektiv på sjukdom

Det här inlägget innehåller fördjupning och en del bakgrundsresonemang som är relevanta i ljuset av tidigare inlägg i mässlingsrådsdebatten. Att mässlingsråden var högst olämpliga, i all synnerhet som de publicerades av ett offentligt finansierat sjukhus, är en sak. En helt annan sak är att den bakomliggande synen på människan och på sjukdom är högst fascinerande. Jag hoppas att andra tycker detsamma, varför jag här publicerar mina egna anteckningar i redigerad form! I slutet finns en lista med material för vidare läsning i ämnet.

antroposofin

Vidarkliniken är en antroposofisk klinik, och antroposofin en esoterisk religionsbildning, som till sig räknar en rad konkreta tillämpningar och verksamhetsfält. Bland dessa finns en egen läkekonst, som påstås förena antroposofi med konventionell medicin. Den antroposofiska medicinens grund är den antroposofiska människosynen och dess sjukdomsförståelse. Antroposofin har såväl en egen ‘människokunskap’ och ett anspråk på att besitta en högre sanning än den som är åtkomlig genom konventionella vetenskaper. Den antroposofiska kunskapen utforskas med ‘andevetenskapliga’ metoder. Antroposofin och dess praktiskt inriktade verksamheter är än i dag baserade på de insikter Rudolf Steiner uppnådde genom sin förmåga till klarseende – det vill säga, han menade sig kunna skåda en högre, andlig verklighet och meddelade sina anhängare kunskaper om dessa översinnliga världar. Utan dessa insikter skulle den antroposofiska medicinen inte existera. Vidarkliniken vill ogärna kännas vid att det är en religiös läkekonst som bedrivs. Likväl är den antroposofiska delen av verksamheten huvudsakligen, för att inte säga helt, baserad på tro — och inte på vetande, i dessa uttrycks gängse bemärkelse. Antroposofer ägnar sig åt att bekräfta Steiners lära; sällan ses några ansatser till att söka motbevisa dess giltighet. Antroposofiska läkare har en medicinsk utbildning, men studerar utöver detta antroposofi. Vid den antroposofiska rörelsens högkvarter, Goetheanum, i Dornach, finns också den antroposofisk-medicinska grenens internationella centrum. De olika verksamhetssektionerna har lokala motsvarigheter i landssällskapen.

Antroposofin, inte vetenskapen, kan förklara de märkliga rekommendationer som Vidarkliniken ger om mässling och mässlingsbehandling. Inte oväntat söker dock Jackie Swartz, Vidarkliniken, efter icke-antroposofiska argument för att rättfärdiga den negativa, om än inte helt avfärdande, inställningen till vacciner; en inställning, som är vanlig bland antroposofiska läkare, och som i grund och botten är andligt motiverad. Swartz försöker därmed ge vetenskaplig pondus åt råd som bättre kan förklaras av de andliga föreställningar som inbegrips i antroposofin.

Swartz påpekar att kliniken inte kategoriskt avråder från vaccinering, något som inte heller hade påståtts. Inte ens Rudolf Steiner själv avråder kategoriskt från vaccinering! (Nu avled han i och för sig redan 1925, innan mässlingsvaccinet existerade.) Emellertid framgår det av Swartz skriftliga produktion i ämnet att hans egna synpunkter på vaccinering bär en viss negativ prägel, att han förminskar riskerna med mässling och att han företräder en syn på sjukdom som något positivt och meningsfullt. Det senare är, ur antroposofisk synvinkel, inte något konstigt. När Vidarkliniken skriver att antroposofiska föräldrar är mot vaccin därför att de är för mässling, är det ett helt korrekt påstående, som även tycks passa in på en del antroposofiska läkares inställning.

reinkarnation och karma

Antroposofin räknar utöver den fysiska verkligheten med en andlig dimension. Människan består inte endast av sin fysiska kropp och dess processer, utan även av flera översinnliga ‘skikt’, så kallade väsensled, vilka sägs kunna varseblivas av den som genomgår en esoterisk skolning. Liknande gäller för sjukdomsbegreppet, där man förutom de yttre manifestationerna av sjukdom (symptom) räknar med den andliga aspekt, som inte kan förstås på konventionellt medicinskt vis. Sjukdomen är i grunden dessa andliga processers och sammanhangs epifenomen. En av de allra mest betydelsefulla antroposofiska idéerna är återfödelsen: människan har en evig, odödlig kärna som genomlever upprepade jordeliv. Ett barn som i dag ligger sjukt i mässlingen, befinner sig varken för första eller för sista gången i den fysiska tillvaron.

Sjukdom, hälsa och livslängd är, precis som andra omständigheter och levnadsbetingelser, förbundna med karma och underkastade karmiska lagbundenheter. Sålunda är sjukdomar — liksom i förekommande fall döden — händelser som har karmisk mening; de har syfte och funktion i ett mycket stort perspektiv. Det antas att en individ ‘väljer’ att söka upp en sjukdom därför att det i hennes karma finns något som behöver bearbetas eller som behöver förberedas; sjukdomen är således ett medel i den reinkarnerande människans andliga utveckling mot större fulländning. Continue reading “antroposofiska perspektiv på sjukdom”

karmiskt berättigande

NNA:

Der Vorstand der Allgemeinen Anthroposophischen Gesellschaft (AAG) hat einen Versuch überstanden, ihn zum Rücktritt zu zwingen. […] Zuvor hatten sich drei der sechs Vorstände in Berichten über ihre Tätigkeit gerechtfertigt. Sergej Prokofieff erklärte der gegenwärtige Vorstand repräsentiere die Weltgesellschaft, wenn man die Biographien seiner Mitglieder anschaue. In den letzten zehn Jahren sei er zu einem echten Team geworden in dem auch alle karmischen Strömungen des ursprünglichen von Rudolf Steiner berufenen Vorstands vertreten seien.

Kruxet är inte så mycket karmaföreställningarna i sig. Utan hur karmaresonemang används i konkrekta situationer, hur de används i fråga om världsliga förhållanden. Varför skulle någon medlem i någon organisation acceptera detta? Oavsett om man tycker att karma är ett vettigt begrepp eller inte. Problemet är ju att när Prokofieff hänvisar till karma, meddelar han indirekt att högre omständigheter — som inte riktigt kan bli föremål för rationell utvärdering och debatt — har en relevans som övertrumfar sådana konkreta omständigheter som medlemmars förtroende och medlemmars synpunkter. Och vem kan invända mot någons karmiska rätt annat än genom att ifrågasätta vederbörandes omdöme i karmafrågor? Vad är svaret på Prokofieffs påstående — ‘nej, enligt mina karmiska undersökningar, är inte alls nuvarande styrelse karmiskt menat att styra?’ Det blir ju bara trams. Relevant kritik kan inte förekomma; all kritik blir förolämpningar mot den andres andliga gåvor. Mer eller mindre. Det är som att fråga naturandarna om råd. Svaret blir som den mänsklige frågeställaren önskar sig, och omöjligt att efterpröva (för då kommer det visa sig att andarna ger olika — sinsemellan oförenliga — besked). Då står man liksom där.

När karma används för att ge berättigande åt en maktposition — eller för den delen för att rättfärdiga missdåd — då, om inte förr, är man, tror jag, ute på potentiellt farlig mark.

‘how can we see our children more clearly?’

asks the Steiner Waldorf School Fellowship in the UK [pdf]. I have a suggestion: remove the esoteric glasses. They seem to cause the strangest blur to your vision. Anyway, ‘How can we see our children more clearly?’ is the title of an SWSF conference taking place at the Rudolf Steiner House in London over Easter this year. The program is spectacular.

Every human being incarnates in a unique way, and everything he is can be found in the impression he makes in the substance of the earth. It is our task as teachers to learn to read the impressions made by our students – the way they speak and move, their likes and dislikes, the things they create, everything they do. If we really learn to do this, what we discover can form the basis of our work. The aim of this conference is to raise awareness of the need to develop the faculty of truly seeing and to look at some ways in which this can be done.

The assumption — not questioned, but taken for granted as an established fact — is that the human being incarnates. I suppose it’s too late to ask for any evidence backing up this belief. By the way, what’s the ‘substance’ of the earth? It’s nice to see them admit that speculation about how a child ‘incarnates’ forms the basis of their work. I wish they had been more explicit about what ‘the faculty of truly seeing’ means, though. Not that it’s terribly difficult to interpret. Needless to say, perhaps, it involves putting on those glasses. And learning to use the supersensible eye. Being spiritual initiates, they don’t realize how blurry the vision really gets. The world looks just paradisiacal, as long as the world adapts to their worldview and doesn’t require anything from them. This isn’t necessarily the most realistic manner of seeing; and those children, they live in the real world.

Brien Masters, who wrote a doctoral thesis on waldorf education, is going to speak about birthday verses and he notes that:

The farthest that observation of children can lead us is arguably the insight it gives of their karmic background.

Now it isn’t about the child’s incarnation process as it supposedly unfolds in front of the supersensible seer, or Steiner teacher, it’s about reincarnation — the perspective of multiple lifetimes — and of karma of previous incarnations influencing this one. The child’s karmic background is what the child has experienced before his or her present existence on earth.

Ken Powers will talk about the tool used to explore a child’s incarnation process and karmic background:

Child Study: A Conscious Picture-Building.

Child study. It continues:

Colleagues from various schools will present studies of individual children (anonymously) and will lead us through the methods used in their schools, so that we can build up a picture of how Child Study is being worked with in this country. Conference participants will be able to contribute and ask questions during the studies so that it becomes a research activity from which we can all benefit.

‘inner and outer tsunamis’ (waldorf crisis intervention)

We saw this happen in Haiti, and now it happens again in Japan. An anthroposophical organization plans to send in anthroposophical doctors and therapists as well as waldorf teachers to work with traumatized children and families. Read Tom Mellett’s translation* of the plea to donate to the cause; the plea was issued by Freunde der Erziehungskunst Rudolf Steiners:

In order to support the victims in processing these terrible events, the “Friends of Rudolf Steiner’s Art of Education” will be dispatching an emergency pedagogical crisis intervention team into the area around the city of Sendai — once the safety concerns regarding the nuclear threat are clarified. An expert team of educators, doctors and therapists will administer to the needs of children and teenagers for their psycho-social stabilization. Those affected will be encouraged — through various pedagogical procedures — to process these terrible events and then integrate them into their own biographies. This form of pedagogical “First Aid” also serves to mitigate or even prevent post-traumatic stress disorders.

To Haiti they actually sent not only anthroposophical therapists, but eurythmists too. I suppose that is the plan this time too. To integrate the terrible events into the victims’ biographies? What the fuck? You know, if these children are in fact traumatized, they need trained professionals — psychiatrists, psychologists — not anthroposophical aid workers, waldorf teachers or curative therapists; they definitely don’t need anthroposophical ‘biography’ therapy.** They need evidence-based health care. Anthroposophical training doesn’t make anyone an expert on anything but anthroposophical beliefs on health and illness. And these just don’t cut it in the real world. I don’t say anything about anthroposophical doctors who are prepared to practice conventional medicine; they may do some good. But don’t send the eurythmists. And frankly I don’t think it’s right to send waldorf teachers either. Japanese children who have already had to live through hardships don’t deserve to be subjected to waldorf methods they aren’t used to from prior to the disaster — these ‘methods’, and more specifically the waldorf teachers’ way of relating to children, can be confusing enough for a child who has not recently experienced a trauma.

I have to agree with Diana:

Anthroposophists take note: No reputable ethical organization is doing anything in Japan right now other than sending donations to experienced, professional relief organizations. If you want to be counted among the sleazeballs and con artists, go right ahead and ship in eurythmists.

Continue reading “‘inner and outer tsunamis’ (waldorf crisis intervention)”

initiation-science exacts its price…

‘Initiation-science’ may not be for waldorf teachers. Because

initiation-science exacts a price for the deeper satisfactions its revelations promise: an accelerated encounter with the veiled consequences of our own actions.

Note: encounter with the consequences of actions. This is the description of a lecture series arranged by the Anthroposophical Society, or an east coast branch of it in Chestnut Ridge, NY. The text continues:

By cultivating a responsive appreciation for all one’s surroundings, anthroposophical self-development leads its practitioners into closer relations with others. Such deepened engagement entails harsh meetings with imperfection, both theirs and our own. Fruitfully resolving the resulting conflicts requires enhanced powers of endurance to accompany refined sensitivities.

I’m don’t know whether to laugh or cry, but I’ll settle for the former. Most of all, I find the language hysterical and the pretentions quite comical. This is the topic for the session on February 6:

Why are we at a loss for meaning in our sufferings and satisfactions?
Consequences in social life through karma and reincarnation studies: Understanding the laws of metamorphosis turns inside-out our superficial interpretations of social events.

läkepedagogisk kurs 2010/2011

Järna Kompetens arrangerar kursprogram i läkepedagogik: ‘Att arbeta med personer med psykiska funktionshinder på antroposofisk grund’ (pdf). Den här programpunkten är tyvärr redan passerad i november:

Den antroposofiska människobilden

Men man kan ju läsa själv. Här till exempel. I februari kan man dock lära sig om

Läkepedagogisk diagnostik

Å andra sidan, är det upplysande nog att läsa Steiners direktiv.

Programpunkterna ‘organlära’ och ‘biografisamtal’ är troligen också helt obegripliga utanför den antroposofiska kontexten. Den antroposofiska synen på de kroppsliga organen och deras andliga länkar till diverse — materialistiskt sett — orelaterade fenomen. Biografi innebär vanligtvis ett flerlivsperspektiv. (Se Steiners karmiskt-biografiska redogörelser i exempelvis Karmiska sammanhang.) I mars månad innehåller kursen några intressanta ämnen på detta tema. Waldorffederationens Göran Fant föreläser om:

Reinkarnation, karma och synkronicitet

Därutöver, med Christhild Ritter:

Människans biografiska rytmer

och

Praktiskt biografiarbete

Den delegitimerade läkaren Einar Berg föreläser i maj om antroposofisk medicin. I maj föreläser också författaren och Svenska Dagbladet skribenten Mats Erik Nilsson om mat. Dessutom ingår i majprogrammet antroposofisk sinneslära och antroposofiska terapier.

demoner i människoskepnad

Apropå nyliga diskussioner om karma och annat, fick jag förslaget att Steiners utsagor om barn, som egentligen är demoner, borde ha en plats här. Och det kan jag ju hålla med om. Det ena demoncitatet är hämtat ur Steiners möten med lärarna i den första waldorfskolan. Nedskrifter av vad som försiggick under dessa möten används i regel som kurslitteratur för blivande waldorfskolelärare. Steiner talar här om allt möjligt, således också om barn som inte är riktiga människor. Nu finns det förmodligen svenska utgåvor av dessa verk, men jag har inte tillgång till dem. Jag har i stället valt att själv översätta de viktiga styckena till svenska. Envar som är intresserad av kontexten kan lätt informera sig om den; samtliga delar av Steiners Faculty Meetings finns mycket generöst att tillgå, utan kostnad, samlade i en pdf-fil, hos Steiner Books. (Den som föredrar att läsa tyska hittar säkerligen dessa utgåvor på nätet också. GA300.) Antroposofernas invändningar brukar ofta gälla att ditten eller datten är taget ur sitt sammanhang. Men jag kan ju likväl inte citera en hel bok på ett meningsfullt sätt. Däremot uppmanar jag mycket gärna alla att läsa Faculty Meetings. Det är verkligen värt besväret, om man vill veta mer om waldorfskolan. Så här kan det alltså låta, när Steiner har möte med lärarkollegiet:

‘Skolläkaren talar om några medicinska fall.

‘Dr. Steiner: Den lilla flickan L.K. i första årskursen måste bära något allvarligt fel inom sig. Det är inte mycket vi kan göra. Det sker en ökning av sådana fall där barn föds i mänsklig skepnad, utan att egentligen vara människor beträffande sina högre Jag; i stället är de uppfyllda av väsen vilka inte tillhör människoarten. Ett ordentligt antal människor har fötts utan ett Jag sedan 90-talet [1890-talet förstås, min anm], det vill säga, de är inte reinkarnerade, men är människoformer fyllda av en sorts naturdemon. Där finns ett rätt stort antal äldre personer i livet som faktiskt inte är människor, men som är naturväsen; de är människor endast till formen. Vi kan dock inte upprätta en skola för demoner. Continue reading “demoner i människoskepnad”

karmic violence

I read Steiner’s own words about karma this morning, and came to think about this recent comment over at DC’s Improbable Science:

The famous line, ‘Anthroposophy is not taught to the children,” which I heard Steiner teachers parrot many times to questioning parents, is indeed disingenuous because while the dogmas and creeds of anthroposophy may not be taught as words or concepts to children, that is not because Steiner educators don’t wish to convey anthroposophy. They refrain from teaching concepts mainly because they have a far more effective pedagogy. Steiner schools are like anthroposophical Sunday School. Anthroposophy is not so much “taught” as enacted and embodied. The life of the school is anthroposophy. [. . .] Belief in karma and reincarnation makes a potent example of this effective pedagogy because while the children do not have to learn the definition of the word “karma” and repeat it on a test, this belief underpins teachers’ and students’ relationships in a Waldorf school, and it would be disingenuous to argue that students do not thereby learn the concept. They learn it *better* than if they were tested and drilled on the concept; that is the genius of Waldorf pedagogy. [. . .] The belief also implies that ongoing conflicts between children, such as bullying, are karmic. A child who is victimized by his classmates, or even by the teacher, may have been the victimizer in a past life, and now simply the tables are turned. If the conflict is interrupted, its resolution may be postponed until another lifetime.

It’s worth reading in its entirety. The book I’m reading — in Swedish — is Karmic Relationships, the first volume, and it contains some of Steiner’s lectures on karma. I’ve read parts of these lectures before, online on the Rudolf Steiner archive’s website. Now I’m reading from the start, every word, in Swedish. Not taking anything ‘out of context’ as Steiner defenders regularly accuse critics of doing. And, as usual when one bothers to read all of it, Steiner’s statements don’t look much better in context, at least not if by context one refers to the entire lecture or series instead of isolated quotes.

Anyway, he does explain karma, as the title promises; it’s a basic to intermediate course in karma, if you will. Continue reading “karmic violence”

imaginary bunnies come true

Behind every material phenomenon, there’s a spiritual reality, according to an AWSNA (Association of Waldorf Schools in North America) brochure I downloaded a while ago. (It’s called Anthroposophy 101 and is written by R E Koetzsch, PhD.)

This spiritual world contains a multiplicity of beings, the nine divine hierarchies—angels, archangels, up through the cherubim and seraphim, which are all expressions of a single creator God who is the foundation of all existence, elementals, fallen and unfallen, group souls of animal, plant, and mineral life, folk souls of different racial and national groups, the souls of human beings who are between incarnations on the material plane, and so on. […] [Humans] are not the descendant of lower primates, not just a hairy ape. The human being is the crowning jewel of the creation. The entire created universe has been brought into being so that the human being might come into existence. [PDF]

The human spirit, which is eternal, goes through a program of ‘cosmic recycling’, Koetzsch writes. What is the task of, e g, waldorf education then?

Human culture must be transformed according to a spiritual vision of the human being. Every domain of human thought and activity … must be renewed on the basis of a spiritual understanding of the human being. Only if we do this will the evolution of humanity and of the earth continue in a positive way.

This should be the aim of everybody’s strivings, despite the thwarting efforts of bad guys — ‘adversarial powers’, i e, Ahriman and Lucifer — who make human efforts difficult but whose existence is, at the same time, a condition for human freedom. Taking Steiner’s sculpture Representative of Man as a role model, the author claims, possibly with a sigh of relief, that ‘[i]n the end everything will be all right.’

If these ideas are not true. They should be true. What we believe shapes the reality. If we become conscious of these ideas and hold them they will become true.

Cause and effect? Reality check? Mr Dog wishes he’ll be catching all the bunnies in the universe. He simply needs to believe it, and it will be true. No wonder he’s so upset about the present state of things. Canineosophy 101 tells us all bunnies belong to mr Dog, because he believes in them. He’s working on a sculpture. It’s going to be named Representative of Dog. A very impressive piece of work.

(h/t people on Twitter — I forgot who originally linked to AWSNA’s article…! I hereby credit you all!)

modern life for the spiritually sensitive

this is a funny lecture on technology and the spiritual (Technology and Art: Their Bearing on Modern Culture). It is funny because Steiner so clearly mocks the exact behaviour typical of anthroposophists. And anthroposophy does just what he warns it against doing: focuses on material things — painting the walls in the right colours, avoiding modern technology and other advancements — and withdraws from society, preferring a secluded lifestyle… Nowhere is it more apparent than in the raising and education of children, given that parenting always seems to include a certain amount of unhealthy obsessions bordering on fundamentalism: children should be sheltered from modernity, and instead be surrounded by colours, materials and shapes that lull them (and restrict them, in my opinion) — according to waldorf philosophy. But doesn’t Steiner actually say this is essentially wrong? He does speak, of course, about adults — anthroposophists — here:

“Naturally I say this without making the slightest implication, either general or specific, for in speaking of such a thing one immediately opens the way for the passing of judgments. What I mean by this arrogance is that someone may say to himself: ‘I must guard against exposing my own body to these destructive forces; I must strictly protect myself from all the influences of modern life, retire into a sanctum with the right surroundings and walls painted in colours suitable for spiritual sensitivity, so that none of the adjuncts of modern life may come into contact with my bodily constitution.’

“The last thing I want is that what I say should have this effect. All desire to withdraw, to protect oneself from the influences of unavoidable world-karma, emanates from weakness. But it is Anthroposophy alone that can make the human heart and will vigorous enough to develop the force which arms and strengthens us in face of these influences. Any kind of advice to withdraw from modern life, or to engage in a sort of hothouse cultivation of the spiritual life, should never find favour in the sphere of our movement. … Although it is understandable that weaker natures would like to withdraw from modern life into communities where they will be untouched by it, it must nevertheless be emphasised that such an attitude is not the outcome of strength, but of weakness of the soul.”

Continue reading “modern life for the spiritually sensitive”