mp:are om friskolor

Tre miljöpartister skriver på DNs debattsida i dag. Man vill få bort vinstintressen från skolmarknaden, som om det var det eventuella vinstsyftet som var huvudproblemet — inte kvalitet och kontrollen därav. Det finns i och för sig anledning att hålla med om att det finns vissa problem inom friskolorna, och delvis är de möjligen relaterade till dessa friskolebolags vinstfokus. Men det betyder inte att skolor som drivs utan vinstintresse är bra. Det finns faktiskt lika stor anledning att rikta blickarna mot dem och fråga om de gör ett bra jobb eller inte. Det är intressant att waldorffriskolor inte ens nämns, när ändå en av artikelförfattarna har bakgrund som waldorflärare (Mats Pertoft). Vad tänker mp om waldorfskolor? undrar jag. Waldorfskolorna drivs utan vinstsyfte och ofta i stiftelseform. Artikelförfattarna skriver:

När nuvarande regelsystem tillåter att viktiga resurser, menade för elevernas utbildning, i stället hamnar någon annanstans och därmed hindrar utbildning och undervisning av högsta klass, då är det rimligt att människor reagerar.

Också då skolorna drivs ‘utan vinstintresse’ kan så vara fallet. Jag skulle vilja nämna som exempel att waldorfskolor lägger resurser på lärarnas antroposofiska förkovran, något som mer handlar om personlig utveckling än om pedagogik. Därutöver det att man betalar avgifter till waldorfskolefederationen som i sin tur betalar för verksamhet som knappast gagnar elever i waldorfskolor eller som i övrigt förefaller vara förenlig med människors — skattebetalares — intressen. (Sedan kan man också undra, och det kan tyvärr inte bli mer än spekulationer, hur mycket pengar i övrigt som flyter från den pedagogiska delen in i den antroposofiska rörelsen, direkt och indirekt.) Poängen är: att vinstintresse saknas betyder inte att pengarna går till något som kommer eleverna till del, det betyder inte heller att undervisningens kvalitet är hög.

Därför har Miljöpartiet under en tid träffat representanter från en rad olika huvudmän i skolans värld.

Waldorfskolefederationen? Kanske borde fråga dem vad de använder sina skolpengspengar till. Om de nu har lust att tala om det, vilket jag betvivlar.

De mindre skolorna ser också olika svårigheter att utvecklas på den skolmarknad som vuxit fram.

Här undrar jag om man inte menar vissa waldorfskolor, kanske till och med samtliga. Frågan är dock om det är de stora skolkoncernernas fel att waldorfskolorna inte klarar sig så väl, utan snarare det att man inte står sig i konkurrensen. Man är helt enkelt inte bra nog, och nu när det finns alternativ (inte bara statsskola och waldorfskola, som, för att hårddra det, var fallet för 20 år sedan), kan föräldrar och barn välja något bättre.

Aktörer som inte har som främsta syfte att bedriva en bra skola ska hindras.

Bra tänkt. Men då undrar man vad som innefattas i begreppet ‘en bra skola’. En del inte så bra skolor? Det handlar väl om att värdera vad som är en ‘bra skola’ på ett vettigt sätt. Ibland tvivlar jag på att det görs.

Därför tar vi ansvar för en skola med kvalitet och mångfald, där drivkraften inte är ekonomisk utan kommer från en passion för bildningsuppdraget.

… och vad händer när passionen inte gäller utbildning (eller bildning) utan en livsåskådning och vuxnas personliga utveckling? Vad är miljöpartiet beredda att göra när kvaliteten i den typen av skola fallerar — eller inte låter sig kontrolleras, för att undantag från kunskapskrav och -kontroller begärs — trots att det inte är ett ekonomiskt vinstintresse som orsakat bristerna?

Personligen skulle jag önska att man talade lika mycket om frågor kring religiösa och andliga rörelser som bedriver skolverksamhet som man talar om skolaktiebolagens ekonomiska intressen. För dessa rörelser gör också en investering — om än investeringen i ultimat mening handlar om något annat än pengar. Och de har också intressen som tillgodoses genom tillgången på såväl medel som människor.

waldorfskolans läroplan

Då det inte verkar vara helt ovanligt med missuppfattningar kring detta, tänkte jag ta tillfället i akt och även här säga en eller två saker om waldorfskolans läroplan. (Den har utkommit i flera versioner, och den senaste finns att hämta hem som pdf-fil på waldorfskolefederationens hemsida.) Miljöpartiets skoltalesman Jabar Amin tycks, liksom säkerligen ett flertal andra politiker, sväva i den felaktiga föreställningen att Skolverket har granskat och godkänt waldorfskolans läroplan. Han skriver nämligen:

Waldorfskolans kursplan är prövad av Skolverket som har klassat den som likvärdig den statliga läroplanen.

Min första respons var att det, vad jag visste, inte stämmer med verkligheten och att skolverket inte har granskat den på det viset eller klassat den. De känner till att waldorfskolan har ett eget dokument vid sidan av den nationella kursplanen, och godtar väl att waldorfskolan har det. Det betyder, om jag fattat det rätt, att skolor kan organisera sin verksamhet på ett sätt som passar dem så länge inte något de gör strider mot den nationella kursplanen. De flesta skolor bryr sig väl inte om att ha en egen kursplan, men upprättar ändå dokument av alla möjliga slag inom sin verksamhet. Av vad jag hört är den senaste waldorfkursplanen i delar en kopia av den nationella kursplanen. Vad som sägs på pappret är dock en sak, vad som sker i verkligheten en annan. Continue reading “waldorfskolans läroplan”

pedagogiskt undantagstillstånd (del ii)

om de nationella proven

Som tidigare berörts här på bloggen råkade Waldorfskolefederationen på sin hemsida offentliggöra protokoll som de senare uppenbarligen ångrade att de lagt ut till allmän beskådan. (Det är inte utan att man förstår varför.) För enkelhets skull börjar jag med det tidigaste protokollet och vandrar framåt i tiden. I detta protokoll, som gäller federationens möte i februari 2009, konstateras att en ‘[s]tor diskrepens’ föreligger mellan kursplanen för årskurs 3 och det som krävs av kunskaper och färdigheter i de nationella proven. Detta betyder, förmodar jag, att waldorffederationen är medvetna om att deras elever befinner sig långt efter det som förväntas att en genomsnittlig årskurs 3 ska klara, något som i och för sig inte förvånar. Sedan kommer denna anmärkningsvärda vändning:

Nytt klimat i debatten: Vi kan inte ens diskutera att vägra göra proven. Vi måste följa skollagen.

Tolkningen är given: vi skulle helst inte vilja följa skollagen, men vi är så illa tvungna. Vi skulle hellre vilja ge våra elever undermåliga kunskaper, men det nya klimatet i debatten förhindrar vi fullföljer denna önskan. Man kunde önska att de åtminstone ställde sig frågan vad detta förhållningssätt till undervisning kostar barnen — men det gör de inte. De föreställer sig nämligen att barnen tjänar på att hamna långt efter sina jämnåriga i ‘vanliga’ skolor. I protokollet konstateras också att skolan kan få problem om föräldrarna — som också är motståndare till nationella prov — håller sina barn från proven, men att skolan samtidigt inte kan hindra detta. (I Storbritannien hände just det: föräldrarna vid den nybildade statsfinansierade steinerskolan höll sina barn hemma från de obligatoriska nationella proven.) Umeå waldorfskola hade redan i februari 2009 hunnit med att vid utdbildningsdepartementet söka dispens från kravet att genomföra proven (det fick man inte). Vidare:

Kan man undanhålla resultatet från eleverna? Troligen är det ett lagbrott.

Det är väl för väl i så fall.

Hur gör vi pedagogiskt: Hur rättar vi, hur presenterar vi för barnen, vad händer om resultaten blir dåliga. Ska vi använda miniräknare, eller hoppa över proven. Varför är vi rädda för miniräknare? Har eleverna basala kunskaperna är inte miniräknaren något problem.

Det är just det som är deras problem, att de är medvetna om att resultaten blir dåliga — och strategin blir då att försöka hymla med och ursäkta detta faktum i stället för att göra något åt grundproblemet: kunskaperna är alldeles för dåliga och eleverna har inte förutsättningarna att klara proven. De har inte ens grundläggande kunskaper i matematik. Därför är också användande av miniräknare ett problem.

Våra mål är högre än de nationella.

Jaså, det låter ju fint, men ändå uppfylls tydligen inte ens de ‘lägre’ nationella målen.

Vi inser att de nationella proven är obligatoriska.

Fantastiskt.

Vårt officiella dokument är En Väg Till Frihet. Å ena sidan refererar skolinspektörer och politiker till det, å andra sidan säger Skolverket att det inte är godkänt som dokument.

Vilket gör att Mats Pertoft med fleras uttalande i den här motionen antingen är okunnigt eller oärligt; där säger man nämnligen att: ‘Den nya regeln skapar ett stort problem för Waldorfskolorna, som lägger upp undervisningen på att annat sätt enligt en av Skolverket godkänd kursplan’, vilket alltså inte är sant, något som waldorffederationen är medveten om. Det finns anledning att återkomma till Pertofts motioner nedan. Följer gör federationens förklaring att dokumentet — waldorfskolans läroplan — kan användas, men bara så länge den inte avviker från LpO-94. Waldorffederationen hävdar dock att En väg till frihet ‘ryms inom LPO 94’ och tillkännager sin avsikt att gå in i en kamp för dokumentets status. Varför det skulle behövas om deras läroplans innehåll ryms inom den offentliga läroplanen är ett mysterium. Enligt Pertoft och Miljöpartiet är det av stor vikt att undantag från nationella prov ges.

Att alla skolor nu tvingas genomföra nationella prov i årskurs tre och fem innebär att skolor kan tvingas välja mellan att överge sin pedagogik och särart eller att eleverna testas på kunskaper som de inte alls har hunnit gå igenom. Miljöpartiet anser att båda dessa alternativ är olyckliga och vill därför att en möjlighet till att begära undantag från nationella prov införs. På samma sätt som man efter prövning av Skolverket skall kunna tillämpa ett annat bedömningssystem än betyg skall det även vara möjligt att begära undantag från att delta i de nationella proven – detta under förutsättning att man tillämpar en av Skolverket godkänd alternativ kursplan som leder till likvärdiga resultat i årskurs 9 som i den offentliga skolans kursplan.

Några år tidigare skrev Pertoft en interpellation till utbildningsministern.

Detta innebär att waldorfelever i årskurs 3 befinner sig på en annan kunskapsnivå än övriga grundskoleelever i Sverige, något som accepterats av det statliga kontrollorganet Skolverket när man godkänt waldorfskolornas läroplan.

Om jag har förstått saken rätt så har skolverket aldrig ‘godkänt’ waldorfskolornas läroplan, vilket också indirekt framgår av ovan nämnda lydelser i federationsprotokollet. Man har väl godtagit att den existerar, som vilket annat dokument som helst, vid sidan av den riktiga läroplanen. Den relevanta frågan är dock varför någon skulle acceptera att waldorfeleverna har en lägre kunskapsnivå än andra grundskoleelever? Förtjänar inte eleverna bättre än det?

I waldorffederationens protokoll från den 11 september 2009 poängterar en deltagare att det är viktigt att strida mot de nationella proven. Represtentanter har, hävdas det, inbjudits till Skolverket ‘för att diskutera innehållet i proven.’ Därutöver förekommer mängder av obegripligt struntprat som exempelvis ‘Waldorfskolan har en kunskapsprocess, där man får en alltmer vidgad helhetssyn. Färdighet i komplement till kunskap’, uppenbart ägnat att rättfärdiga det sämre läge barnen försatts i och som man förstår riskerar komma i dagen med mer seriösa testsystem. Under mötet i februari 2010 meddelas den oroväckande nyheten att

[s]ignaler, ännu inofficiella, från utbildningsdepartementet antyder att vissa moment skulle kunna skjutas på från åk 3 till åk 6.

De kunskaper som andra skolor måste ha bibringat eleverna i tredje klass kan alltså komma att, vad gäller waldorfskolorna, gälla sjätteklassarna. Det är anmärkningsvärt om detta tillåts bli verklighet. Waldorfskolebarnen är redan långt efter sina jämnåriga kunskapsmässigt, och man tänker sig alltså från politiskt håll fortsätta sanktionera denna särställning? Var finns barnens rättigheter i detta? Hur tänker man sig att ett barn ska kunna gå från waldorfskola till någon annan typ av skola om waldorfskolan får officiell tillåtelse att ligga tre år efter kunskapsmässigt? Att waldorfskolans elever ligger så mycket efter är ett problem som snarare borde rättas till än sanktioneras. I protokollet konstateras, tack och lov, att Skolinspektionen är skeptisk tilll undantag. Det spelar kanske mindre roll om politiker, bland dem Pertoft, får som de vill.