jordbruk i universums totalitet

Ett biodynamisk jordbruk är ekologiskt, men har också en ytterligare ‘dimension,’ vars egenskaper är aningen mer svårgripbara. Upphovsmannen till det biodynamiska jordbruket, antroposofins grundare Rudolf Steiner, höll sommaren 1924 på ett godset Koberwitz (se bilden — fler bilder finns hos Goetheanums lantbrukssektion) i Breslau — då Tyskland, nu Polen — en föredragsserie om det antroposofiska jordbruket. Steiners idéer för lantbruket syftar till ett ‘helhetstänkande’ med, så att säga, kosmiska perspektiv; hans utgångspunkt är (naturligtvis) antroposofin, den av honom utvecklade livsåskådning, vars pretention är att förandliga så gott som varje mänsklig verksamhetsform. Jordbruksfilosofin ska växa fram ur Antroposofias egna jord, framhåller han i det första föredraget i serien. Under frågestunderna (återfinns i anslutning till föredragen) besvarar han frågor som exempelvis den om endast antroposofer kan odla biodynamiskt. Riktigt biodynamiskt. För det handlar ju om hur odlarens, så att säga, andliga egenskaper påverkar jordbruksdriften — det handlar om ett speciellt samspel mellan människa och natur… och mellan ande och materia.

Vid läsning av Steiners föredragsserie är det inte svårt att förstå att han varnade (i åttonde föredraget) sina åhörare för vad som skulle hända om de basunerade ut kunskaperna; andra jordbrukare skulle utropa: ‘Vad synd att han plötsligt har blivit galen!’ sa Steiner. Och för en gångs skulle hade säkert helt rätt. Ett par minuter tidigare hade han talat om potatisens och tomatens jag-krafter. (Och potatisen är inte ofarlig att konsumera heller: ‘Även potatisen har mycket självständiga verkningar i detta avseende: den passerar rakt igenom matsmältningssystemet, tränger sig ända fram till hjärnan och gör hjärnan självständig …’)

Kanske är det av rädsla för att bli kallade ‘galningar’ som antroposoferna ännu i dag är så motvilliga till att tala om sina verksamheter. I dag finns i Sverige ett antal företag som producerar eller säljer biodynamiska varor, främst av dem Saltå Kvarn i Järna, vars ägare är ett antal antroposofiska stiftelser, bland dem Vidarstiftelsen. Biodynamiska produkter märks vanligtvis med Demeter-märket, men Saltå Kvarns mjöl, exempelvis, köps också av andra företag vars slutprodukter inte är biodynamiska. Alltså är inte frågan så enkel som att det går att undvika Saltå Kvarn om man inte vill stödja den antroposofiska sfären. Bland de biodynamiska verksamheter som brukar charma både insatta och utomstående betraktare, märks särskilt Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm.

När människorna ser på en rödbeta, så ser de en rödbeta, med en rödbetas alla yttre egenskaper, sa Steiner; de förstår däremot inte, vad en rödbeta verkligen är. Målsättningen i det biodynamiska jordbruket är att motverka tendensen att betrakta grönsakerna och jorden och atmosfären som vore de endast i besittning av de yttre, materiella egenskaper som snabbt igenkänns. Den svenska biodynamiska föreningen påpekar att Steiners Lantbrukskurs är den främsta utgångspunkten; men det finns förstås också ett antal sekundärkällor, till exempel den Såkalender som föreningen utger, i vilken man kan finna aktuella uppgifter om hur himlakropparnas banor och konstellationer antas påverka växter och annat på gården. Att planera jordbruket efter månen är naturligtvis fullkomligt irrationellt, men det är kanske som de säger att ‘såkalendern ger också struktur åt det löpande arbetet – man vet när det passar bäst att ägna sig år rotsakerna och när det är lämpligare att luckra bönorna’, vilket, om inte annat, kan vara praktiskt för den som har svårt att bestämma sig. Men det biodynamiska lantbrukets mening är inte ytterst att ordna med praktiska angelägenheter, utan att tillgodose det nödvändiga förandligandet av livsmedelsproduktionen och jordanvändningen. Ett behov som Steiner menade fanns där, i den förhärdat materialistiska tidsepok han tyckte sig befinna sig i.

Varför talar då inte de biodynamiska matproducenterna — eller för den delen de antroposofiska producenterna av hudvårdsprodukter (Weleda, Dr Hauschka) — nämnvärt om den grund de står på? Det är som om de helst av allt ville bli av med den där Steiner. Som om antroposofin vore pinsam. Människor ska handla, men inte fråga. En diskussion på Twitter de senaste dagarna föranledde Peter Dahlgren att skriva en bloggpost om transparens — ett sådant där modeord i somliga marknadsföringskretsar — och etik i marknadsföringen. Jag ska egentligen inte säga så mycket om det; det vill säga om marknadsförarens transparens och dennes etiska förhållningssätt.

antroposofiska stiftelser — vidarstiftelsen

Ursula Flatters var till nyligen verksamhetsansvarig på Vidarkliniken (numer är hon visst “bara” läkare och styrelseledamot i Stiftelsen Vidarkliniken 815600-6168, inte att förväxla med Vidarstiftelsen där hon också sitter som styrelseledamot, se nedan), det delvis skattefinansierade antroposofiska sjukhuset i Järna söder om Stockholm. De senaste åren har Vidarkliniken fått kämpa mot oförstående delar av det offentliga Sverige som velat dra in den antroposofiska medicinens speciella dispens från evidenskrav — ett krav som alla andra aktörer på marknaden måste följa. Ursula Flatters har argumenterat i media, nu senast i ett pressmeddelande (som Dagens Medicin skriver om, liksom Patrik Lindenfors, även på Humanistbloggen), att myndighetskraven innebär en alltför tung börda för en sådan liten aktör som Vidarkliniken (att märka är dock att åtskilliga av medlen i fråga produceras av den internationella koncernen Weleda AG med dotterbolag Weleda Holding AB, med Weleda AB, i Sverige). Att det därför inte borde göra så mycket om läkemedlen faktiskt har någon effekt eller inte och att det, med andra ord, är (får man förmoda) helt ok att fortsätta att ta betalt för läkemetoder vars verkan är högst osäker och troligen icke-existerande. Det är tydligen för dyrt för Vidarkliniken och de antroposofiska läkemedelsföretagen att testa och utvärdera sina produkter, men det är uppenbarligen inte för dyrt för patienterna (eller skattebetalarna) att betala för onödig “medicin”. Ursula Flatters skulle kanske allra helst önska att staten gav bidrag till forskningen. Ja, utöver de bidrag som redan ges till den av Vidarkliniken nystartade forskningsavdelningen. Det är, hur som helst, för kostsamt för Vidarkliniken, och Flatters “hotar” med att den antroposofiska medicinen kan försvinna från Sverige om åtgärder inte vidtas.