waldorflärarhögskolan och finansieringen (än en gång)

När Waldorflärarhögskolans finansiella situation diskuteras — och kampanjen för statsfinansiering pågår ännu  — är det värt att påminna om att den antroposofiska rörelsen faktiskt inte är så tårdrypande fattig som man kan få intryck av.

En sak som väl är lite lustig är att förutom att det finns väldigt mycket pengar i antroposofiska stiftelser — stiftelser vars ändamål är att ge stöd till antroposofiska verksamheter, bl a waldorfpedagogiska sådana, och jag skulle gissa att det i dag rör sig om runt eller över en miljard svenska kronor* — så har också Stiftelsen Waldorflärarhögskolans förmögenhet ökat de senaste åren. År 2009 var den 1.810.764 kr, i dag 4.427.469 kr. Detta är, trots det, småpotatis jämfört med andra antroposofiska stiftelser. Se till exempel Vidarstiftelsen, som delar ut medel även till pedagogiska ändamål med antroposofisk inriktning, och dess förmögenhet på dryga 625 miljoner. Här finns också Stiftelsen Pestalozzi, som tidigare givit stöd till waldorflärarhögskolan och vars syfte är just att ‘understödja samt att bedriva utbildning och fortbildning av lärare m.fl. i waldorfpedagogik.’ Men även om waldorflärarhögskolans medel möjligen är otillräckliga, verkar man alltså inte befinna sig i ett sämre läge i dag än för några år sedan. Och dessutom finns en rad antroposofiska stiftelser som har betydligt större förmögenhet och hos vilka man kan ansöka om stöd. Det är ett bättre alternativ än att ta av elevernas skolpeng, tigga av föräldrar, sänka lärares löner (i och med att man har undantag från kravet på att anställa utbildade lärare kan ett lägre löneläge naturligtvis motiveras, och är dessutom redan tradition i waldorfskolor) — eller att kräva statsbidrag.

Som jag tidigare har påpekat, waldorflärarutbildning är en angelägenhet för den antroposofiska rörelsen, inte för resten av samhället och inte för skattebetalarna. Detta gäller i all synnerhet då waldorflärarutbildningen inte lever upp till de krav som annars gäller på högre utbildning. Frågan är då om den ens kan det. Stiftelsen Waldorflärarhögskolan, som alltså har ekonomiska svårigheter och därför vill ha statsunderstöd, har naturligtvis som andra stiftelser ett ändamål, ett ändamål som stiftelsen är förpliktad att respektera i sin verksamhet. Ändamålsbeskrivningen lyder som följer:

Stiftelsens ändamål är att bedriva undervisning i pedagogik på grundval av den människokunnskap [sic] som har utarbetats av Rudolf Steiner (antroposofi). Ändamålet skall förverkligas i huvudsak genom lärarutbildning i waldorfpedagogik.

Det är alltså en stiftelse som ska bedriva utbildning i antroposofisk pedagogik utifrån Steiners människokunskap. Det är inte fråga om en institution som ska bedriva lärarutbildning utifrån dagens forskningsläge och moderna pedagogiska teorier, utan en som ska bedriva lärarutbildning utifrån en antroposofisk livssyn. Den måste göra det. Det här är en bok som är grundläggande för waldorfpedagogiken (på svenska, Steiner: Allmän människokunskap). Det är den människokunskap, som beskrivs i den boken, som waldorflärarhögskolan har att undervisa om. Och den är inte bara förpliktad att göra det — utan denna antroposofiska människokunskap saknar waldorfpedagogiken någon mening; den är grunden för waldorfskolan.

Det där sista borde även waldorfanhängare kunna förstå. Den antroposofiska biten är essentiell, men den kan och bör inte statsfinansieras. Den kan och bör inte det, därför att den inte kan uppfylla de krav som bör ställas på akademiska utbildningar, som exempelvis lärarutbildningen. Det här har förstås konsekvenser. Antingen betalar den antroposofiska rörelsen och studenterna själva för verksamheten. Det förfarandet har faktiskt en betydande fördel: man är fri att utforma utbildningen i de antroposofiska delarna av pedagogiken precis hur man vill. Eller så börjar man ställa till en massa liv kring det hela och tilldrar sig uppmärksamhet genom att kräva pengar — som, om man faktiskt får dem, kommer att inskränka waldorflärarhögskolans frihet. Det är nämligen en nödvändig konsekvens. Använder man andras pengar, kan man inte göra som man vill. Och finns det någon potential att förena sådana krav som gäller för att berättiga till bidrag med det syfte det åligger stiftelsen waldorflärarhögskolan att främja?

Uppmärksamhetens risk är dessutom att man ådrar sig kritik av helt andra anledningar; när innehållet i waldorflärarutbildningen uppmärksammas, kommer frågan att ställas: oavsett vem som betalar för waldorflärarutbildningen, är den en adekvat lärarutbildning? Duger den som lärarutbildning för någon typ av skola? Det är följdfrågorna. De är inte ofarliga för waldorfrörelsen. Att be om pengar är att be om granskning av utbildningen. Utfallet av den granskningen är inte nödvändigtvis positiv för waldorfpedagogiken.

Det är en sak som ständigt förvånar mig: att så många waldorffantaster så obetänksamt förspråkar och gläds åt att motta finansiering utifrån. Och att förståelsen är så ringa inför det att sådan finansiering aldrig kan vara ovillkorad. Den här reflektionen gäller lika mycket för waldorflärarhögskolans situation nu som för den amerikanska striden om charter-skolorna (även om den juridiska bakgrunden där är en helt annan). När waldorfinstitutioner och andra antroposofiska verksamheter önskar att andra ska finansiera dem, och därmed deras livsåskådning, uppkommer ett stort hinder: andra har synpunkter. Den som tar emot andras pengar måste tåla granskning och måste ställa upp på samma villkor och regler som gäller generellt. Antroposofin kan inte vara undantagen. Det fungerar inte så.

Att vinna kampen för statsbidrag för waldorflärarutbildningen är — med viss sannolikhet, skulle jag våga påstå — en pyrrhusseger. Den skulle nämligen innebära att man måste minimera eller till och med eliminera det antroposofiska inslaget i utbildningen. Och därmed har waldorfskolan tagit död på sig själv.

Det, om något, är en god anledning för rörelsen att använda de egna resurserna, innan man ber om bidrag. På det viset kan man åtminstone försöka komma till rätta med waldorflärarutbildningens brister innan de uppdagas av utomstående.

_______________________

*Siffrorna i det här gamla inlägget är förstås helt inaktuella. Men den intresserade kan ändå använda listan för att göra en aktuell sökning i stiftelsedatabasen. Ett ännu bättre alternativ, för att även fånga eventuellt nytillkomna stiftelser och stiftelser som kan ha bytt namn, är att göra ett ändamålssök på sökord som ‘waldorf’ eller ‘antroposofi’/’antroposofisk’ eller ‘steiner’.

vidarinstitutets forskningsstiftelse (uppföljning)

Apropå detta gamla inlägg, Vidarklinikens forskningsstiftelse, eller förlåt Vidarinstitutets forskningsstiftelse (viff viff?), existerar i alla fall nu formellt. LSTs stiftelsedatabas anger stiftelsens ändamål:

‘Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som ändål att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.’ [Vidarinstitutets forskningsstiftelse — 802426-5707]

Adressen är c/o Vidarkliniken. I nuläget förefaller den sakna ekonomiska medel, men det sannolika är väl att dessa uppgifter ännu inte registrerats.

Opartisk men förenlig med stiftelsens antroposofiska värdegrund? Jaså.

Landstingsrådet Jessica Rydell (mp) skriver:

‘Vidarkliniken har dessutom startat Vidarinstitutet med kopplingar till Karolinska Institutet.’

Det framstår som om kopplingen till den antroposofiska rörelsen är betydligt starkare än kopplingen till vetenskaplig forskning; det är antroposofin som är stiftelsens ‘värdegrund’. Att vissa av de engagerade i Vidarkliniken och Vidarinstitutet har professionella kopplingar till bland annat KI ändrar ingenting.

________________________

Edit: tillägg om Jessica Rydell. Klickade ‘publish’ alldeles för tidigt…

antroposofiska forskningsstiftelser

Redan i ett tidigare inlägg har Vidarstiftelsen beskrivits. Förutom Vidarstiftelsen finns en rad antroposofiska stiftelser vars ändamål är att främja den typ av forskning som den antroposofiska rörelsen finner på ett eller annat sätt vara nödvändig; det finns också möjligheter för en rad stiftelser att udnerstödja utbildning. Sedan bör man inte heller glömma att, vad beträffar den antroposofiska läkekonsten, många av de använda preparaten marknadsförs av företag, som Weleda AG och Weleda AB i Sverige, vilka själva har resurser för sin forskning. Dessutom finns praktiskt orienterade så kallade sektioner vid Goetheanum, och därtill finns stiftelser såväl internationellt som nationellt. Som visades i blogginlägget om skolstiftelserna, har många av de stiftelser, som i första hand inriktar sig på verksamheten i en viss waldorfskola, även de möjlighet att understödja antroposofiskt inriktad forskning i allmänhet — närmast till hands ligger förstås den pedagogiska forskningen. Ett exempel är Nibblestiftelsen som bland annat ska främja “vetenskaplig forskning” även om detta inte är det främst angivna ändamålet. Ett annat exempel är Stiftelsen Solåkrafonden. Ett ytterligare, knutet till den biodynamiska verksamheten, är Ytter Enebystiftelsen.

I denna bloggpost kommer det att handla om svenska antroposofiska stiftelser som i huvudsak eller i första hand är inriktade på just forskning om och “högre” utbildning i olika antroposofiskt orienterade ämnen. Forskning som den antroposofiska rörelsen gärna utger sig för att själva inte kunna bekosta. Detta gäller i synnerhet medicinsk och pedagogisk forskning, där basverksamheterna (skola och vård) helt eller delvis bekostas av allmänna medel. Härefter följer således en kommenterad uppräkning av i sammanhanget aktuella stiftelser, den redan diskuterade Vidarstiftelsen undantagen. (För uppgifter om stiftelsernas förmögenheter hänvisas till tidigare blogginlägg, nämnt ovan. De är dock även här uppställda i storleksordning, det vill säga, förmögnast först.) Continue reading “antroposofiska forskningsstiftelser”

antroposofiska stiftelser — vidarstiftelsen

Ursula Flatters var till nyligen verksamhetsansvarig på Vidarkliniken (numer är hon visst “bara” läkare och styrelseledamot i Stiftelsen Vidarkliniken 815600-6168, inte att förväxla med Vidarstiftelsen där hon också sitter som styrelseledamot, se nedan), det delvis skattefinansierade antroposofiska sjukhuset i Järna söder om Stockholm. De senaste åren har Vidarkliniken fått kämpa mot oförstående delar av det offentliga Sverige som velat dra in den antroposofiska medicinens speciella dispens från evidenskrav — ett krav som alla andra aktörer på marknaden måste följa. Ursula Flatters har argumenterat i media, nu senast i ett pressmeddelande (som Dagens Medicin skriver om, liksom Patrik Lindenfors, även på Humanistbloggen), att myndighetskraven innebär en alltför tung börda för en sådan liten aktör som Vidarkliniken (att märka är dock att åtskilliga av medlen i fråga produceras av den internationella koncernen Weleda AG med dotterbolag Weleda Holding AB, med Weleda AB, i Sverige). Att det därför inte borde göra så mycket om läkemedlen faktiskt har någon effekt eller inte och att det, med andra ord, är (får man förmoda) helt ok att fortsätta att ta betalt för läkemetoder vars verkan är högst osäker och troligen icke-existerande. Det är tydligen för dyrt för Vidarkliniken och de antroposofiska läkemedelsföretagen att testa och utvärdera sina produkter, men det är uppenbarligen inte för dyrt för patienterna (eller skattebetalarna) att betala för onödig “medicin”. Ursula Flatters skulle kanske allra helst önska att staten gav bidrag till forskningen. Ja, utöver de bidrag som redan ges till den av Vidarkliniken nystartade forskningsavdelningen. Det är, hur som helst, för kostsamt för Vidarkliniken, och Flatters “hotar” med att den antroposofiska medicinen kan försvinna från Sverige om åtgärder inte vidtas. Continue reading “antroposofiska stiftelser — vidarstiftelsen”

antroposoferna, stiftelserna och pengarna

Detta är egentligen en ganska tråkigt post. Men samtidigt rätt spännande. [2009-11-03: eftersom rätt många stiftelser tillkommit, notera att till listan senare tillagda stiftelser specificeras i slutet av posten, efter listan.] Härom dagen undrade jag vilka antroposofiska stiftelser det egentligen är som äger Saltå Kvarn AB. Jag vet fortfarande inte exakt vilka, men en av dem är Vidarstiftelsen — vilket framgår av stiftelsens hemsida — som förvaltar en förmögenhet på nära 500 miljoner kr. Utöver detta kan jag tänka mig ett antal av stiftelserna — se nedanstående lista — så som varande andelsägare i Saltå Kvarn AB. Det spelar nu kanske mindre roll exakt vilka de är. Det som möjligen kan te sig någorlunda fascinerande är de förmögenheter som dessa stiftelser är i besittning av. Och så måste man ändå observera att denna lista är långt i från komplett. Den består endast av uppgifter jag lyckats ta fram ur Länsstyrelsernas stiftelsedatabas. Det handlar om stiftelser som i sin ändamålsangivelse har olika antropsofiska kodord, eller som på andra sätt varit identifierbara. Men listan är mycket preliminär, och för att bli komplett behöver den komplettering. (Tips emottas tacksamt.) Det bör förstås också noteras att många antroposofiska verksamheter drivs i annan form; exempelvis som ideell förening (Antroposofiska Sällskapet, Kristensamfundet och dess avdelningar, m fl), ekonomisk förening (Skillebyholms Gård, Ekobanken. m fl) och aktiebolag (Saltå Kvarn, Steneken, Kulturforum Järna, Kulturhuset i Ytterjärna, Tunapack, Bragehem, m fl). Några av stiftelserna finns det anledning att återkomma till i separata poster, men nu får siffrorna tala för sig själva. Continue reading “antroposoferna, stiftelserna och pengarna”

thomas lerner, dagens nyheter och den antroposofiska rörelsen

Thomas Lerner är skribent på Dagens Nyheter. Thomas Lerner skriver konsekvent alldeles okritiska artiklar om antroposofiska verksamheter, deras utövare och metoder. Se tidigare diskussion på VoFs forum, mitt tidigare blogginlägg, och en väldigt mycket äldre post här. Thomas Lerners artiklar brukar främst förekomma på den så kallade Insidan, men han har även bidragit med annat material, exempelvis om waldorfpedagogik (han är själv waldorfförälder i Kristofferskolan).

Det märkliga i den här kråksången är att Thomas Lerner och Stiftelsen Pestalozzi (815600-7711) råkar befinna sig på samma adress. Stiftelsen Pestalozzi förvaltar en förmögenhet på drygt 30 miljoner kronor och har som ändamål att “att understödja samt att bedriva utbildning och fortbildning av lärare m.fl. i waldorfpedagogik.” Continue reading “thomas lerner, dagens nyheter och den antroposofiska rörelsen”