the mystery of an anthroposophical cul-de-sac

Who knew the notion of an anthroposophical cul-de-sac could be taken so literally?

I imagine these are the genuine anthroposophical headquarters in Sweden. A miniature underground Goetheanum turned upside down, from where the anthroposophical movement is governed. Something positively esoteric, in every way, unknown to all but the highest echelons of the anthroposophical society. I always suspected all the fanciness of Ytterjärna, all the anthroposophy applied to building and design, was just for show anyway. No, here’s the real deal. Hidden by the asphalt of an unassuming end of a street in a high-profile area (who, except the intrepid detective, mr Dog, would ever look there?). You enter via a magic flowerpot. And from the upside-down Goetheanum leads a subterranean escape route — a mole tunnel — to the Swiss embassy down the slope. Just in case. Or perhaps if you go there and find the magic button and press it, you find yourself instantly transported to the higher worlds?

The dead-end road with extra etheric forces is a discovery that made my day. No, more than that. It has cheered me up immensely and Dog knows I needed  it right now. The other week, I was asked a question about a rather wealthy anthroposophical foundation, Vidarstiftelsen. (Website.) The foundation owns several properties and also a couple of registered companies that in turn own real estate. Among the real estate owned directly by the foundation was a mysterious one in Djursholm, in addition to a couple that were not at all mysterious (they’re located in Järna and one hosts the anthroposophical Vidar Clinic).

This post is about the mysterious property in Djursholm. The mere existence of a property of this nature really did surpass my imagination. Or perhaps not. Not really. But it made my day, nonetheless.

Djursholm, for those of you who don’t know, is a rather posh suburb. The area where the mysterious property is located is, it turned out, in the most exclusive part of Djursholm. It’s a location to die for, in other words; large villas, close to the sea. To quote wikipedia, for once:

Djursholm is the wealthiest community in Sweden with the most expensive property prices in the country. It was built as a garden city with large villas, most from the turn of the century, along winding roads. Already from start the elegant seaside quarters attracted many well known academians, cultural personalities and industrialists.

To begin with, the only information I had was the property description, that is, only the area (Danderyd Djursholm) and a number (2:85). With the help of google I got nowhere, but I was only mildly curious at this point in time, I didn’t expect anything out of this adventure. But still, I couldn’t help but wonder what this property was, so I then asked the Land Survey. They sent me a an extract from the land register.

And this, this extract, is what piqued my interest. What had seemed like some plain old boring matter suddenly became utterly exciting, because it was so mysterious. The property still had no address, but the Land Registry told me that properties in their register only have addresses if the municipalities report the addresses, so they advised me to check with the municipality. But, still, I got a load of information. I got to know name of the street block in which the property was located, for example, even though I had no way of finding out exactly where. But the information was weird enough to make me contact the municipality for that elusive address.

One reason the information so intrigued me was that the property, the land, was only 71 square meters. It was registered as an ‘industrial’ property. In a residential area, which was, of course, not impossible, but yet another intriguing aspect of it all. And, basically, 71 square meters — that’s like a two-room apartment. For a plot of land, it’s extremely tiny. What on earth can you do with 71 square meters? (Not much, it turned out, but let’s not jump ahead.) Build a homeopathic Goetheanum? I hoped for one! The property had been in the foundation’s possession since 1965 — that is, for 57 years! — I learnt from the land register, and the plot had been measured and classified in the 1920s. There is, however, a cryptic part of the entry that suggests to me it might have had a previous connection with the neighbouring properties.

So I asked the municipality for an address, and the reply was swift. The property had no address, but they could inform me of its location, with the help of a map and the addresses of adjacent properties. You see the map to the left. (The black numbers are street numbers, thus the address of the adjacent property is Ysätervägen 16.)

I can’t enough emphasize the strangeness of this: this is not an ‘anthroposophical area’. This is not Järna. I would expect to find 71 square meters of anthroposophical dead-end-road in Järna, where lots of the land is owned by anthroposophists and anthroposophical legal entities, but here? I began to look at the place on online maps and available footage, for example google maps. Here’s a screenshot, in which you can also spot the sea to the right. The white wall presumably belongs to the adjacent property (number 16), and that gives you an idea (a better idea than my photo above, it must be admitted). Basically it’s that space in front of the wall where all you can do is turn your car around. Or, possibly, disappear down a magic letterbox only to reappear on the sofas of spiritual beings and the rest of the gang. Sipping on champagne, I imagine.

Of course, I had to go and see if there was really a magic button somewhere over there. It’s not so far from here, 15 minutes on a train and then a walk, but we walk a lot anyway. I found nothing. One of the neighbours, the Moroccan embassy, was erecting party tents in their garden. Workmen were doing something on another property. It was a silent evening otherwise; almost nobody seemed to be home. We met some gnomes, who reported that no anthroposophists had been spotted lately.

I guess the risk is this plot of land will remain a wasted space for ever. But — use your imagination! What — aside from a mini Goetheanum! — could it be used for? The gnomes had some ideas but wanted me to keep them confidential. What do you think?


I want to know the history behind this mystery, but I wonder — would Vidarstiftelsen tell me? Or are there any anthroposophists or others who know more about this? Somebody curious must have wondered about this before? Any hints? Please tell me! (As always, answers in Swedish are of course welcome! Or, if you know something, but don’t want to submit a comment, please email me!)

uppdatering om vidarinstitutets och integrative care science centers ändamål

Som jag redan uppmärksammat i flera inlägg (1, 2) har det halvgamla Vidarinstitutet reinkarnerat som The Integrative Care Science Center. Både Mats Reimer (som skriver här om saken här: 1, 2) och jag har påpekat att Integrative Care Science Centers styrelse av individer med stark anknytning till den antroposofiska rörelsen. Vad det handlar om är ett namnbyte, men man verkar vilja ge sken av att man ändrat inriktning och nu är en organisation för komplementär- och alternativmedicin i allmänhet. Till exempel skriver Torkel Falkenberg i en kommentar till Mats Reimers senaste inlägg:

Hej Mats, tack för dina förslag till förtydliganden på vår nya hemsida som ju är en nystartad och unik mötesplats om komplementär-, alternativ och integrativ vård för hälso- och sjukvården!

Tittar man på ICs hemsida kan man läsa (och detta hör väl till ett av Falkenbergs förtydliganden på hemsidan, då den här informationen inte tidigare fanns med):

Vi hette tidigare Vidarinstitutet och vi vill med vår namnändring förtydliga att våra satsning går utöver den antroposofiskt inriktade vården.

Den är nystartad och unik men hette något annat förut. Nåja. Eftersom Vidarinstitutets forskningsstiftelse är vad namnet antyder, nämligen en stiftelse, kan man ju fråga om och hur denna kursändring är förenlig med det ändamål som anges för stiftelsen; en sådan ändamålsbeskrivning är stiftelsens styrelse skyldig att vara trogen. I den föregående inkarnationen, som Vidarinstitutets forskningsstiftelse, angavs för stiftelsen denna ändamålsbeskrivning:

Vidarinstitutets forskningsstiftelse skall ha som ändål att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan.

Jag har tidigare citerat den i det här inlägget. Enligt Länsstyrelsernas stiftelsedatabas, lyder IC — Integrative Care Science Centers ändamålsbeskrivning föga förvånande — eftersom man inte så lätt ändrar en stiftelses ändamål — som följer:

Stiftelsen I C – The Integrative Care Science Center skall ha som ändål att-dels bedriva och befrämja nationell och internationell vetenskaplig och opartisk forskning gällande antroposofisk vård, terapi eller medicin. Även sådan vetenskaplig och opartisk forskning gällande integrativa vårdformer som inte direkt betecknas som antroposofisk, men som i stort är förenlig med stiftelsens värdegrund, kan bedrivas och främjas av stiftelsen. Stiftelsen skall dessutom kunna arbeta med frågor av mer övergripande eller strategisk karaktär i anknytning till forskning enligt ovan. (Källa.)

Postadressen är fortsatt Vidarkliniken i Järna. Vidarinstitutets och ICs organisationsnummer är, som tidigare sagts, samma. I januari förra året hade Vidarinstitutet inga medel. I dag anges ICs förmögenhet ännu vara obefintlig. Finansieringen kommer från Vidarstiftelsen och en annan stiftelse och därutöver får man del i ett statsanslag som givits till Vidarkliniken. (Se här.) Det är talande att ICs (och tidigare Vidarinstitutets) ändamål är att främja forskning om antroposofisk vård, terapi och medicin. Och först i andra hand kommer andra former av alternativmedicinsk vård som inte är ‘direkt’ antroposofiska, men som är förenliga med ‘stiftelsens värdegrund’. Stiftelsens värdegrund. Det är förstås en retorisk fråga, men vilken värdegrund tror ni kännetecknar en stiftelse vars ändamålsbeskrivning låter som ovanstående? Jag har tidigare skrivit om Vidarstiftelsen, och det finns ingen anledning att upprepa sig allt för mycket. Men Vidarstiftelsen har naturligtvis också ett ändamål som dess funktionärer måste respektera. Vidarstiftelsen kan bara dela ut pengar till sådana projekt som faller inom de ramar som är uppsatta i stiftelseurkunden, och i Vidarstiftelsens fall är de mycket tydligt antroposofiska. Återigen är det värt att titta i ändamålsbeskrivningen för att ta reda på vilken typ av projekt och verksamheter stiftelsen får främja:

Stiftelsens ändamål är att stödja den av Rudolf Steiner grundade antroposofiska rörelsen och dess dotterrörelser, företrädesvis i Sverige, ävensom det kristna trossamfundet Kristet Samfund. Ändamålet skall förverkligas genom utdelande av stipendier åt enskilda eller understöd av sådana företag som bedriva verksamhet av medicinsk, pedagogisk, religiös, konstnärlig, vetenskaplig, social, praktisk eller annan art enligt de av Rudolf Steiner angivna andevetenskapliga riktlinjerna eller som avse att sprida kännedom om antroposofien eller på antroposofiskt tänkesätt grundade åsikter.

Vidarstiftelsen är god för 625.614.023 kr och dess finansiering av IC är troligen helt oundgänglig för ICs existens. Det råder ingen tvekan om vilka ändamål som Vidarstiftelsen ska främja: antroposofiska ändamål och verksamheter som står på antroposofisk grund. Sådana projekt som inte bedrivs ‘enligt de av Rudolf Steiner angivna andevetenskapliga riktlinjerna’ kan knappast komma på fråga. Nu har IC även en annan finansiär, som för mig är mer okänd. Det är alltså möjligt att Vidarstiftelsen kan rikta sina bidrag till de specifikt antroposofiska delarna av ICs verksamhet. Men detta ändrar inte det faktum att även ICs egen stiftelseurkund anger den antroposofiska läkekonsten — och med den antroposofiska värdegrunden förenliga projekt — som sitt ändamål. Och ändamålet måste givetvis respekteras. Också om man av andra skäl — PR-mässiga, strategiska, politiska — vill ge sig själv en ny, piggare image. Det är i och för sig förståeligt; inte mycket har hörts om och från Vidarinstitutet under dess verksamhetstid. Att man inte presenterar stiftelsens ändamålsbeskrivning på hemsidan har kanske god grund, men den är trots det viktigare än det som där sägs. Det är lite samma fenomen som det att man presenterar verksamhetens frontnamn men inte närmare talar om styrelsens sammansättning (varken Falkenberg eller Finer berör det i sina kommentarer till Mats Reimers två bloggposter, inte heller finns någon information utöver själva namnen på hemsidan). Men det är styrelsen — sammansatt av individer hämtade ur den antroposofiska rörelsen — som har skyldighet att se till att stiftelsens verksamhet utövas i enlighet med stiftelseurkunden, vilken är tämligen tydlig med sin huvudsakligen antroposofiska inriktning.

jordbruk i universums totalitet

Ett biodynamisk jordbruk är ekologiskt, men har också en ytterligare ‘dimension,’ vars egenskaper är aningen mer svårgripbara. Upphovsmannen till det biodynamiska jordbruket, antroposofins grundare Rudolf Steiner, höll sommaren 1924 på ett godset Koberwitz (se bilden — fler bilder finns hos Goetheanums lantbrukssektion) i Breslau — då Tyskland, nu Polen — en föredragsserie om det antroposofiska jordbruket. Steiners idéer för lantbruket syftar till ett ‘helhetstänkande’ med, så att säga, kosmiska perspektiv; hans utgångspunkt är (naturligtvis) antroposofin, den av honom utvecklade livsåskådning, vars pretention är att förandliga så gott som varje mänsklig verksamhetsform. Jordbruksfilosofin ska växa fram ur Antroposofias egna jord, framhåller han i det första föredraget i serien. Under frågestunderna (återfinns i anslutning till föredragen) besvarar han frågor som exempelvis den om endast antroposofer kan odla biodynamiskt. Riktigt biodynamiskt. För det handlar ju om hur odlarens, så att säga, andliga egenskaper påverkar jordbruksdriften — det handlar om ett speciellt samspel mellan människa och natur… och mellan ande och materia.

Vid läsning av Steiners föredragsserie är det inte svårt att förstå att han varnade (i åttonde föredraget) sina åhörare för vad som skulle hända om de basunerade ut kunskaperna; andra jordbrukare skulle utropa: ‘Vad synd att han plötsligt har blivit galen!’ sa Steiner. Och för en gångs skulle hade säkert helt rätt. Ett par minuter tidigare hade han talat om potatisens och tomatens jag-krafter. (Och potatisen är inte ofarlig att konsumera heller: ‘Även potatisen har mycket självständiga verkningar i detta avseende: den passerar rakt igenom matsmältningssystemet, tränger sig ända fram till hjärnan och gör hjärnan självständig …’)

Kanske är det av rädsla för att bli kallade ‘galningar’ som antroposoferna ännu i dag är så motvilliga till att tala om sina verksamheter. I dag finns i Sverige ett antal företag som producerar eller säljer biodynamiska varor, främst av dem Saltå Kvarn i Järna, vars ägare är ett antal antroposofiska stiftelser, bland dem Vidarstiftelsen. Biodynamiska produkter märks vanligtvis med Demeter-märket, men Saltå Kvarns mjöl, exempelvis, köps också av andra företag vars slutprodukter inte är biodynamiska. Alltså är inte frågan så enkel som att det går att undvika Saltå Kvarn om man inte vill stödja den antroposofiska sfären. Bland de biodynamiska verksamheter som brukar charma både insatta och utomstående betraktare, märks särskilt Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm.

När människorna ser på en rödbeta, så ser de en rödbeta, med en rödbetas alla yttre egenskaper, sa Steiner; de förstår däremot inte, vad en rödbeta verkligen är. Målsättningen i det biodynamiska jordbruket är att motverka tendensen att betrakta grönsakerna och jorden och atmosfären som vore de endast i besittning av de yttre, materiella egenskaper som snabbt igenkänns. Den svenska biodynamiska föreningen påpekar att Steiners Lantbrukskurs är den främsta utgångspunkten; men det finns förstås också ett antal sekundärkällor, till exempel den Såkalender som föreningen utger, i vilken man kan finna aktuella uppgifter om hur himlakropparnas banor och konstellationer antas påverka växter och annat på gården. Att planera jordbruket efter månen är naturligtvis fullkomligt irrationellt, men det är kanske som de säger att ‘såkalendern ger också struktur åt det löpande arbetet – man vet när det passar bäst att ägna sig år rotsakerna och när det är lämpligare att luckra bönorna’, vilket, om inte annat, kan vara praktiskt för den som har svårt att bestämma sig. Men det biodynamiska lantbrukets mening är inte ytterst att ordna med praktiska angelägenheter, utan att tillgodose det nödvändiga förandligandet av livsmedelsproduktionen och jordanvändningen. Ett behov som Steiner menade fanns där, i den förhärdat materialistiska tidsepok han tyckte sig befinna sig i.

Varför talar då inte de biodynamiska matproducenterna — eller för den delen de antroposofiska producenterna av hudvårdsprodukter (Weleda, Dr Hauschka) — nämnvärt om den grund de står på? Det är som om de helst av allt ville bli av med den där Steiner. Som om antroposofin vore pinsam. Människor ska handla, men inte fråga. En diskussion på Twitter de senaste dagarna föranledde Peter Dahlgren att skriva en bloggpost om transparens — ett sådant där modeord i somliga marknadsföringskretsar — och etik i marknadsföringen. Jag ska egentligen inte säga så mycket om det; det vill säga om marknadsförarens transparens och dennes etiska förhållningssätt. Continue reading “jordbruk i universums totalitet”

antroposofiska stiftelser — vidarstiftelsen

Ursula Flatters var till nyligen verksamhetsansvarig på Vidarkliniken (numer är hon visst “bara” läkare och styrelseledamot i Stiftelsen Vidarkliniken 815600-6168, inte att förväxla med Vidarstiftelsen där hon också sitter som styrelseledamot, se nedan), det delvis skattefinansierade antroposofiska sjukhuset i Järna söder om Stockholm. De senaste åren har Vidarkliniken fått kämpa mot oförstående delar av det offentliga Sverige som velat dra in den antroposofiska medicinens speciella dispens från evidenskrav — ett krav som alla andra aktörer på marknaden måste följa. Ursula Flatters har argumenterat i media, nu senast i ett pressmeddelande (som Dagens Medicin skriver om, liksom Patrik Lindenfors, även på Humanistbloggen), att myndighetskraven innebär en alltför tung börda för en sådan liten aktör som Vidarkliniken (att märka är dock att åtskilliga av medlen i fråga produceras av den internationella koncernen Weleda AG med dotterbolag Weleda Holding AB, med Weleda AB, i Sverige). Att det därför inte borde göra så mycket om läkemedlen faktiskt har någon effekt eller inte och att det, med andra ord, är (får man förmoda) helt ok att fortsätta att ta betalt för läkemetoder vars verkan är högst osäker och troligen icke-existerande. Det är tydligen för dyrt för Vidarkliniken och de antroposofiska läkemedelsföretagen att testa och utvärdera sina produkter, men det är uppenbarligen inte för dyrt för patienterna (eller skattebetalarna) att betala för onödig “medicin”. Ursula Flatters skulle kanske allra helst önska att staten gav bidrag till forskningen. Ja, utöver de bidrag som redan ges till den av Vidarkliniken nystartade forskningsavdelningen. Det är, hur som helst, för kostsamt för Vidarkliniken, och Flatters “hotar” med att den antroposofiska medicinen kan försvinna från Sverige om åtgärder inte vidtas. Continue reading “antroposofiska stiftelser — vidarstiftelsen”