pedagogiskt undantagstillstånd (del i)

Nu har den nya skollagen klubbats av riksdagen, och den innebär, så vitt jag kan förstå, att reglerna för kommunala skolor och friskolor ska bli mer likformiga, och att alla skolor, inklusive waldorfskolorna, kommer att ‘tvingas’ anställa behöriga lärare, genomföra nationella prov samt sätta sedvanliga betyg. Vad gäller dessa punkter har waldorfskolorna hittills åtnjutit undantag. Man har också försökt få sin undantagsställning fortsatt bekräftad i lagstiftningen. I och med den nya skollagen nu blivit antagen inträder — förmodar jag — ett nytt skede i waldorfrörelsens kamp för undantagen. Jag kan tyvärr inte annat än att dra slutsatsen, att waldorfrörelsens allt överskuggande mål är att försäkra sig om att också framgent kunna bedriva en verksamhet där de elever, som är inskrivna i verksamheten, blir undanhållna den utbildningsnivå de hade ägt rätt till om deras föräldrar haft förstånd nog att sända dem till en skolform med annan pedagogisk inriktning. Continue reading “pedagogiskt undantagstillstånd (del i)”

waldorfrörelsen sökte stoppa tv-sändningen av filmen ‘en skola’

Under hösten 2009 visade Kunskapskanalen en retrospektiv av Eric M Nilssons dokumentärfilmer. En av dessa var En Skola, en film från 1968 om waldorfskolan Kristofferskolan. Kanalen avsåg visa filmen en gång tidigt på kvällen — vilket också skedde — och därefter skulle den repriseras en eller ett par gånger (sen kvällssändning). Det visade sig dock att repriserna uteblev — utan ett ord från SvT. Detta diskuterades på Vetenskap och Folkbildnings forum, och jag hade egentligen tänkt gräva mer i de verkliga anledningarna till att repriserna uteblev. (Som framgår av diskussionen har flera personer varit i kontakt med SvT i ärendet, så även jag.)

Så varför stoppades filmen? Vilken roll hade Kristofferskolan och waldorfrörelsen i skeendet? Enligt ett protokoll [30 maj 6.30 pm — protokollet bortplockat från hemsidan men kan läsas här] från ett av Waldorfskolefederationens möten, spelade rörelsen en betydande roll:

Skolan har blivit kontaktad av Kunskapskanalen av att få visa filmen från 1968. Filmen fälldes för osaklighet. Kan skolan stoppa filmen, eller kommentera den? Advokater hävdar att en film som är fälld ej får visas. Diskussion på skolans villkor krävs.

Kunskapskanalen kontaktar waldorfskolan för att be om lov att visa filmen. SvT ber alltså en partisk aktör om lov att få visa en film. Enkom detta faktom är fullständigt sanslöst. Kristofferskolan äger givetvis inte upphovsrätten till filmen, så om det handlar det inte. Filmen är dessutom 40 (!) år gammal. Om den fälldes för osaklighet ligger detta alltså 40 år tillbaka i tiden. Det är fullständigt orimligt att den för all framtid skulle vara bannlyst från televisionen. Och till detta: skolan kräver diskussion på skolans villkor.

Det är närmast oanständigt. Jag är förstummad över ett så korrupt förhållningssätt. Det är ett skamligt och lågt agerande, fullständigt ovärdigt en skola som uppbär offentliga medel.

Samtidigt är det rätt talande, och borde kanske inte förvåna. Det som manifesteras är en totalt bristande omdömesförmåga. Skolans handlande är helt i linje med Waldorffederationens etiska fadäs att ge Sune Nordwall uppdraget att hantera waldorfkritiken. Han gör det nämligen på samma sätt — fast genom att tillämpa ännu nedrigare metoder — det vill säga genom att strypa och tysta den.

För även om vi ponerar att advokaterna hade rätt i sina råd att sändningen vore otillåten — vilket jag sannerligen betvivlar, ty vilket svidande nederlag för fri och oberoende media vore inte det? — varför skulle Kristofferskolan och waldorfrörelsen ens vilja åberopå detta? Varför tycker de att det är helt i sin ordning att försöka stoppa sändningen av en seriös film? Vad tror de att detta agerande säger oss om dem?

Det säger oss att deras impuls är att stoppa, gömma, tysta ned — inte att bemöta och hantera eventuell kritik. Och att ändamålen — att bevara waldorfpedagogikens ‘anseende’ intakt — helgar medlen. Till varje pris ska kritik hejdas. Och har Nilssons film förtjänat en sådan behandling?

Filmen är nämligen alldeles utmärkt. Den är till och med mycket vacker. Nilsson kritiserar faktiskt inte waldorfskolan. I slutscenerna delger han förvisso, i rätt poetiska ordalag om jag inte minns fel, publiken sina intryck. Som före detta waldorfelev är jag enig med honom. Han har observerat och lyckats ge uttryck för en upplevelse som jag tror många har haft av waldorfskolemiljön. Men i resten av filmen låter han lärarna tala, utan att lägga sig i, utan att själv kommentera. Han låter bilden och stämningarna tala. Och han gör det förbluffande bra.

Vad i hela fridens namn har ni emot det, Waldorffederationen och Kristofferskolan? Ursäkta att jag frågar — men har ni fullständigt tappat förståndet?

Filmen är 40 år gammal men ger en mer korrekt — och vackrare! — bild av waldorfpedagogiken än Sune Nordwall någonsin kommer vara kapabel till. Ändå tycks ni föreställa er att denna 40 år gamla film, och inte ert egna och Nordwalls agerande, är ert problem!

Filmen En Skola finns att köpa — genom bland andra SvTs egen butik — och ingår i en box med Nilssons filmer. Continue reading “waldorfrörelsen sökte stoppa tv-sändningen av filmen ‘en skola’”

förtrollning — med stöd från kändisar behöver man inga argument

i går hann jag bara som allra hastigast nämna den debattartikel några kändisar hade undertecknat till försvar av waldorfpedagogiken. Den fanns införd i Dagens Nyheter under titeln ‘Utbildningen för waldorflärare måste godkännas igen’ och artikelförfattarna presenteras som föräldrar till waldorfelever. Det är de naturligtvis. Men det är helt uppenbart att deras kändisstatus implicerar att de bör tas på lite större allvar än andra föräldrar, för de uttalar sig inte i egenskap av personer med pedagogisk kunskap eller kompetens och de har inga särskilda kvalifikationer som gör dem lämpade att kommentera pedagogik eller lärarutbildningar. De är ‘bara’ waldorfföräldrar — bortsett från det faktum att de gjort sig ett namn inom tv- och underhållningsbranschen. Det är därför de väljs som stjärnglansbringande ansikten, som frivilliga marknadsförare. Trots att de alltså bara uttalar sig i egenskap av föräldrar, är samtliga fyra som av en händelse kändisar. Fanns det inga vanliga icke-kändisar som dög bland waldorfföräldrarna? Eller tänker man sig verkligen att glittret från en grupp kändisar skulle blända kritiskt tänkande människor?

Det som alltid är smått fascinerande är att waldorfkulturen lider av en sådan malplacerad tilltro till kändisskapet. Den typen av kändisdyrkan som frodas i somliga waldorfkretsar är värdig skvallerpressen och skräp-tv-kulturen. Det är besynnerligt, eftersom waldorffolk i allmänhet ser med förakt på dessa företeelser då andra ägnar sig åt dem. Mycket ofta är det kändisar man hänvisar till när man vill leda i bevis att waldorfpedagogiken minsann fungerar.  Dra fram kändisarna, så löser det sig. Människor förutsätts lägga märke till att kändisar stödjer waldorf, och samtidigt att glömma bort att värdera argumenten. En ökänd waldorfförsvarare brukar posta utförliga listor med celebriteter som gått i waldorfskola eller valt att sända sina barn till en. Blott det  att Jennifer Aniston gått i waldorfskola är ett tecken på pedagogikens förträfflighet, minsann. Det finns förresten en webplats som enkom ägnar sig åt att lista kändisar som varit waldorfelever eller waldorfföräldrar. Uppställningen är full av b-kändisar, såpa-stjärnor, clowner och väderpresentatörer. Continue reading “förtrollning — med stöd från kändisar behöver man inga argument”

från eurytmi till evigheten

läser Maria Bergom Larssons inlägg om waldorfskolan. Det är i princip det gamla vanliga; det som sagts otaliga gånger förut. Upprepade reklamliknande slogans med rosa fluff runt omkring. Waldorfskolan

har profilerat sig genom att erbjuda ett pedagogiskt alternativ som bygger på en annorlunda människosyn, en annorlunda läroplan från 0-19 som speglar en annorlunda  kunskapsprogression.

En ‘annorlunda människosyn’ är den antroposofiska människosynen. Astralkropp och eterkropp och allt det andra. Det reinkarnerande jaget; individen i dag såsom resultat av tidigare livstider. Den annorlunda kunskapsprogressionen är sannerligen annorlunda i ordets rätta bemärkelse: den bygger ju på människosynen. På astralkroppars och eterkroppars utveckling. På korrekt inkarnering. På sju-års-cykler. Ja, det är en friskola vars grund finns i en riktigt annorlunda människosyn — så annorlunda att de flesta människor nog inte riktigt har grepp om den (synd att Bergom Larsson och andra waldorfförespråkare så sällan berättar! — inte sant?). Jag har svårt att tänka mig någon friskolekonkurrent som kan utklassa waldorfpedagogiken i grenen ‘annorlunda människosyn’. Det är spännande — men också ödesdigert. Continue reading “från eurytmi till evigheten”

bokstäver

jag antar att meningen var att barnen skulle lära sig läsa och skriva — om än långsamt, mycket långsammare än barn i andra skolor. Jag kunde redan läsa och skriva. Min personliga dumhet låg på ett annat plan: jag var skolomogen därför att jag inte förstod värdet av flöjtspel, målning, handarbete och eurytmi. I en waldorfskola används inte några tryckta skolböcker. I stället skriver barnen i pappershäften (olinjerade och i märkligt format) med tjocka kritor. De tecknar former, och till slut formerna av bokstäver. Det är inte meningen att barnen ska ha någon förståelse för alfabetet innan de genom formerna kommit till rätt tidpunkt i utvecklingen. Det går oändligt långsamt. Först former, sedan stora bokstäver såsom bilder, därefter små bokstäver, senare skrivstil… en process som helst ska ta flera år. För de barn som redan kan skriva och läsa finns inga möjligheter att göra klart årskursens lärobok — läroböckerna är ju inte förtryckta. Eleverna ska, alla i samma takt, skriva ned lärostoffet från tavlan. Continue reading “bokstäver”

waldorflärarmötet 2010

ägnas åt fenomen som “problem”, vilket kan förklara behovet att inleda ena mötesdagen med bland annat en offerhandling. Men nu går jag händelserna i förväg. Inför årets möte, som sker i slutet av januari, ställer man redan i informationsfoldern (pdf) förhoppningarna till sådana framtida

reala samarbetsprojekt där man undersöker/forskar kring gemensamma frågeställningar, eller för att ta till ett vanligt fenomen: ”problem”.

Problem? “Problem”? Är problem inom citationstecken ett särskilt slags fenomen, eller är det någon sorts slarv? Eller är det rent utav så att man inom waldorfrörelsen betraktar problem som chimära, det vill säga — just det — “problem”?

Nå, hur det än är med den saken, pushas för ögonblicket detta waldorflärarmöte, ett slags waldorfpedagogkonferens, på Antroposofiska Sällskapets hemsida. Årets waldorflärarmöte har fått den något kryptiska temaöverskriften “Hur blir det när vi gör som vi gör?” (Förslag till svar: “problem”? Eller blir det till och med problem?) Continue reading “waldorflärarmötet 2010”